Bruna pälsängern (Attagenus smirnovi) kan, liksom andra pälsängrar, ställa till med viss skada på ullprodukter, pälsverk och annat organiskt material i och omkring våra hem. De kan röra sig mellan lägenheter i flerfamiljshus genom till exempel ventilationstrummor, men kan också flyga utomhus under varma sommardagar.
Jag har hittat två olika baggar i min lägenhet. Jag har tidigare haft problem med pälsängrar och mattbaggar. Dessutom har jag haft småknäppare i lägenheten. Jag undrar därför om skalbaggarna på bilden är pälsängrar eller om det är två olika sorter.
Bilderna visar både brun pälsänger, Attagenus smirnovi. Tidigare kallades den för rysk pälsänger. Det här är en av de allra vanligaste skalbaggarna i inomhusmiljöer. Under normala omständigheter är de inte ohyggligt problematiska, men ibland kan de förekomma i större mängder och göra skada på olika slags organiskt material som ullgarn, pälsverk, och plädar.
Vi har skrivit om brun pälsänger vid flera tidigare tillfällen. Se den här länken.
Ett ekosystem kan vara stort och öppet som en hel skog eller en hel sjö, eller litet och slutet som i den här glasburken. Ekologi är vetenskapen som studerat samspelet mellan de olika komponenterna som utgör ekosystemet.
Jag och en kollega kom att prata om begreppet ekosystem. Det visade sig att vi har olika förklaringsmodeller. Frågan gäller: hur definieras ekosystem, med eller utan de processer som sker mellan de ingående biotiska och abiotiska faktorerna? Likaså, är begreppet ekologi vetenskapen som studerar dessa processer eller är det själva ekosystemets processer?
Ekosystem är ju som man hör ett system som består av enskilda komponenter och processerna mellan dem. Ekologi är vetenskapen som studerar det här systemet.
– Olle Anderbrant
Precis. Ett ekosystem är alla levande organismer i ett visst område, tillsammans med icke-levande faktorer som påverkar dem, som ljus, näring och temperatur. Ett sådant system kan vara litet – som en komposthög – eller stort – som en hel skog. Ekologier studerar hur organismer i ett ekosystem påverkar varandra, eller hur de påverkas av ekosystemets icke-levande faktorer. En fågelekolog kan till exempel studera hur samspelet mellan fåglars häckningsframgång och tillgången på fjärilslarver påverkas av temperatur på våren i ett skogsekosystem.
Flikbjörnbär, Rubus laciniatus, i närheten av Simrishamn i sydöstra Skåne. Bilden är tagen av Stig Jeppsson.
Jag har en björnbärsbuske som inte har vanliga blad, så jag kollade på den med min app PlantNet. Den sa att det var norskt björnbär. Kan det stämma? Jag bor nära Simrishamn i Skåne, och har ska det inte finnas norskt björnbär vad jag förstår.
Öronvivlar (släktet Otiorhynchus) hör till den stora skalbaggsgruppen vivlar, som alla utmärks av en mer eller mindre lång, utdragen, snabel framför ögonen. Öronvivlar är växtätare och många tycker särskilt om olika prydnadsbuskar som syren, liguster och snöbär. Därför är öronvivlar vanliga i trädgårdar varifrån de kan komma in i våra bostäder. Vissa arter kan också utvecklas i krukor till inomhusväxter. De vuxna skalbaggarna gör mycket karakteristiska gnagskador i kanten på bladen. Det ser ut ungefär som att någon har tagit en stor tugga. Det är ofta det bästa sättet att se var vivlarna finns. Just det här ser ut som en jordgubbsöronvivel, Otiorhynchus ovatus. Det är den allra vanligaste öronviveln.
Jag har vid några tillfällen sett ett litet svart kryp i mitt hem. Det liknar en liten skalbagge. Jag vet inte var de kommer ifrån och blir lite fundersam på vad det kan vara. Vet ni?
Det är en skalbagge i släktet öronvivlar, som på vetenskap utgörs av de två skalbaggssläktena Otiorhynchus och Dodecastichus. Namnet kommer av hur ’snabeln’ ser ut, med två stora gropar framtill som påminner om öron. Alla öronvivlar är växtätare, och ger bland annat upphov till de mycket karaktäristiska ”hålslagen” i bladkanterna i till exempel syren- och snöbärshäckar. Vissa arter uppträder också som skadedjur i växthus och trädgårdsodlingar.
Det går inte riktigt att avgöra vilken öronvivel du har fotograferat eftersom bilden är alldeles för oskarp. Bara baserat på kroppsform och storlek talar dock det mesta för jordgubbsöronvivel, Otiorhynchus ovatus, som är släktets allra vanligaste art. Namnet till trots kan man hitta den på många olika växter. Det finns egentligen bara en förväxlingsart, men den är betydligt ovanligare.
– Andreas Nord
Tack så mycket för svaret. Det är alltså en öronvivel – intressant! Förstår att det är svårt att bedöma vilken öronvivel det är med fullständig säkerhet på grund av bildkvalitén. Den var svårfotograferad!
Vattensork, Arvicola terrestris, är vår största sork. Den är en skicklig simmare och trivs nära vatten. Vattensorken är också duktig på att gräva, och lämnar efter sig jordhögar som påminner om mullvadens, men de är plattare och har utgångshålet på sidan istället för i toppen.
Min trädgård är fullständigt underminerad av gångar, jag tror att de mest är från vattensork. Jag hoppas åtminstone att det är vattensork. Alternativet är råttor, men jag märker inte av att de gått in i huset så jag tror ändå inte det. Gångarna går ner upp emot en halv meter i jorden och de äter rötter på fruktträd vilket jag läst är klassisk vattensork. Min fråga: under hela hösten, vintern och största delen av våren är det jordhögar överallt, inga synliga hål, eventuella hål jag gräver fram täpps igen omedelbart. Plötsligt i maj juni så dyker det upp runda hål överallt i gräsmatta och rabatter utan jordhögar. Jag gissar att de är 7 till 8 centimeter i diameter. Varför? Beror du på orm? Det finns åtminstone snok, kanske även huggorm på tomten och de vaknar väl typ då och äter dessutom sork. Har det att göra med att sorkarna letar föda ovan jord istället för under? Slutar de underhålla gångarna och flyttar ner till bäcken? Vad händer?
Jag håller med om att det låter som vattensork, som emellanåt kan göra en del skada i trädgårdar på grund av sin kärlek för rötter och rotknölar.
Att du mest ser jordhögar på vintern beror på att vattensorkens aktivitetsmönster ändrar sig mellan säsongerna. Vintertid lever de framförallt under jorden, ofta i lite större grupper. I sina komplexa tunnelsystem har de byggt upp skafferier, som de livnär sig på under den kalla och mörka årstiden. När våren kommer är det för vattensorken, liksom för andra djur, dags att reproducera sig. Aktiviteten skiftar så att djuren ofta är dagaktiva, och framförallt aktiva ovanför mark igen. Nu upphör också grupplivet, och paren blir tämligen revirhävdande. Hålen du beskriver är in- och utgångar ur tunnelsystemet, som sorkarna gräver ut för att snabbt kunna fly ner under jord om det är fara å färde. Snok och huggorm kan nog knappast svälja en vuxen vattensork, men däremot är de ett mycket uppskattat byte för rävar och flera olika rovfåglar.
När det gäller jordhögar i trädgården är det också viktigt att komma ihåg vår vän mullvaden. Till skillnad från vattensorken gör den inte skada på växter, utan är istället ett rovdjur. Mullvadens högar växer med tiden, är klassiskt vulkanformade och har ingångshålet i toppen. Vattensorken gör platta, tämligen oorganiserade högar som sällan växer med tiden, ofta innehåller gräs eller annan vegetation, och har ingångshålet på sidan.
Pingborre, Amphimallon sostitiale., är ett vanligt djur på försommaren. De vuxna skalbaggarna kan svärma i stora mängder precis i skymningen. Larverna trivs bra både i gräsmattor och bland odlade grödor, där de stundom ställer till förtret för såväl villaägare som bönder. Bilden är tagen av Ann-Kristin Cedermarker.
I somras hittade jag två sådana här brungrå, skalbaggeliknande, insekter i badrummet en dag, och sedan ytterligare en inomhus strax därpå. Någon kväll senare låg en likadan i fatet till en utekruka. Vad är det för något?
Av vad jag kan se visar bilden en pingborre, Amphimallon solstitiale, som är en skalbagge i överfamiljen bladhorningar (dit också bland annat tordyvlar hör).
Pingborre är ett vanligt djur nästan överallt. Larven utvecklas framförallt i gräsmattor där den gnager på gräsrötterna. Stundom orsakar den svåra skador. Skalbaggarna kläcks och svärmar i skymningen under ljumma sommarnätter. Under en ordentlig svärmning kan det vara tusentals djur i luften på ganska begränsad yta.
– Andreas Nord
Är det den vi kallar för ollonborre, som flyger helt till synes utan mål, hamnar på kläder och i håret. Men de söker väl egentligen en partner att para sig med?
Pingborre och ollonborre är olika slags skalbaggar, även om de är avlägset släkt med varandra. Ollonborre, som är flyger litet tidigare på året, är betydligt större och svärmar gärna i trädtoppar. Att planlöst flyga i skymningen och trassla in sig i hår och dylikt, stämmer bäst på pingborre som ju utvecklas och lever i gräsmattor. Detta planlösa kringflackande är, mycket riktigt, ett försök att hitta en partner.
Spillningen på utsidan av holken är inte ugglornas verk. Här har någon annan fågel, troligen en björktrast, varit i farten.
Jag observerade pärluggla i en av mina holkar i Rödvattnet i nordvästra Ångermanland i början av maj. När jag gjorde ett återbesök litet senare möttes jag av att stora delar av holkens framsida var täckt av fågelspillning. Jag har tidigare haft konstaterade pärlugglehäckningar i mina holkar, men då har det varit fågelspillning på insidan av holken och inte utsidan. Är det bara uggleungarna som är dom skyldiga eller har holken blivit attackerad av trast? Jag vill också passa på att fråga vad jag fotat för spillning. Är det mån tro en spyboll?
Det är inte uggleungarna som är skyldiga till spillningen på utsidan av holken. Jag tror att det är en björktrast som varit i farten. De är kända för att ibland försvara sig med spillningens hjälp.
– Hannah Watson, gästexpert och kattuggleforskare
”Spillningen” är mycket riktigt spybollar. Av vad jag kan se rör det sig om spybollar från någon uggla.
– Andreas Nord
Tack för återkopplingen! Och roligt att läsa att min tes med trast som den skyldiga bekräftades av sakkunnig.
Åkerfräken, Equisetum arvense, är den vanligaste fräkenväxten i Sverige. Den är också ett vanligt ogräs i såväl små som stora odlingar. Bilderna är tagna av Eta Christersson.
Jag har en kolonilott i Landskrona i sydvästra Skåne, där det tyvärr finns åkerfräken i jorden. Om det nu är åkerfräken? Kanske är det ängsfräken? Det är viktigt för mig att veta det eftersom jag skulle vilja använda det till te åt mig själv och till gödning i trädgården. Men jag blir inte klok på vilket det är! Kan ni hjälpa till?
Det är absolut åkerfräken!
– Torbjörn Tyler
Det har gjorts en del forskning på hur åkerfräken kan utnyttjas för gödning, se till exempel den här länken.
Kortvingar är skalbaggar med ett mycket speciellt utseende – de saknar ju alldeles det hårda skalet! Det är också den i särklass största skalbaggsgrunden i Sverige. Drygt 1200 av landets 4600 skalbaggar är faktiskt kortvingar. De finns i alla storlekar, färger och former. Arten Tachyporus hypnorum hör till underfamiljen spolkortvingar, och det är en av Sveriges vanligaste kortvingar. Bilden är tagen av Niels Stoeber.
Jag hittade den här insekten död under sängen. Den var 4 till 6 millimeter lång. Vad är det för insekt? Tänkte först att det var en pälsänger eller en vägglus, men inget av alternativen verkar passa. Jag har sett pälsänger i lägenheten tidigare, dock.
Det här är faktiskt en skalbagge! Den hör till den stora skalbaggsgruppen kortvingar (Staphylinidae) med drygt 1200 olika arter i Sverige. Det betyder att mer än var fjärde svensk skalbagge är en kortvinge!
Just ditt djur hör till gruppen spolkortvingar (Tachyporinae). Som namnet antyder är de ganska lätta att känna igen på den spolformade kroppen. Det går inte att säga med säkerhet vilken spolkortvinge du hittat, men det mesta pekar på arten Tachyporus hypnorum (som saknar svenskt namn). Det är en av gruppens allra vanligaste arter och den förekommer i många olika slags miljöer. Att du hittar den inomhus är dock en ren slump. Det är inget skadedjur och den kan inte överleva i den torra inomhusluften mer än någon dag.
Spansk skogssnigel, Arion vulgaris, som kallas också för mördarsnigel, är en glupsk snigel som kan ställa till oreda i trädgårdar. Den härstammar från Sydeuropa, och hittades i Sverige för första gången i Skåne 1975. Bilden är tagen av Suzanne Ingvaldson.Åkersnigel, Deroceras reticulatum, är mycket vanlig i bland annat trädgårdar och parker. Den kan nå höga tätheter och kan då vara en svår skadegörare i odlingar. Åkersnigel tros från början vara en införd art, men den har funnits hos i tusentals år och är numera en naturlig del av faunan. Bilden är tagen av Suzanne Ingvaldson.
Jag har många sniglar i trädgården och de ser alla lite olika ut. Jag vill absolut inte ta död på sådana individer som bör finnas i vår trädgård och undrar därför vad det är jag har hittat. Är även de mörkare i kastrullen mördarsniglar? Är de små, brokiga, mördarsnigelyngel?
Jag skulle säga att alla i kastrullen är mördarsniglar. Den övre snigeln mot röd bakgrund bestämmer jag dock till åkersnigel (Deroceras reticulatum). Den undre skulle kunna vara vagabondsnigel (Deroceras invadens), eller ännu en åkersnigel.
– Mats Hansson
Den slanka formen på den lilla, ljusa snigeln, tycker jag inte påminner om vagabondsnigel, som ska ha en mer abrupt avnupen bakände. För mig ser den snarare ut som en ljus åkersnigel eller kanske en ängssnigel (Deroceras agreste). De olika arterna i släktet kan vara nog så svåra att skilja åt. Här kan du läsa mer om mördarsniglar, och på den här länken finns mer information om åkersnigel.
Kommentarer