Myskbocken, Aromia moschata, är en stor och vacker långhorning som flyger under högsommaren. Den är lätt att känna igen på kombinationen av storlek och den tjusiga metallglansen. Och den litet sötaktiga doften, förstås. Larven utvecklas framförallt i levande stammar av sälg och andra slags viden och skalbaggen finns i nästa hela landet. Bilden är tagen av Anders Ardö.
Vilken långhorning är detta? Jag fann den i en villaträdgård i Valkärra i Skåne i somras. Det finns både pil och ek i närheten.
Den här vackra långhorningen är en myskbock, Aromia moschata. Det är ett typiskt högsommardjur som gärna besöker olika flock- eller korgblommiga växter för att äta pollen. Larven utvecklas i levande stammar eller grova grenar av framförallt sälg, men även andra viden och asp kan utnyttjas som värdträd. Det är sannolikt att just den här skalbaggen har utvecklats i pilarna i närheten av din trädgård. Larvutvecklingen tar 3-4 år, och därefter förpuppas larven inne i veden på vårkanten och kläcker ut samma sommar.
Bland de säregna åkerväddantennmalarna (Nemophora metallica) syns ett exemplar av ängsskinnbaggen Placochilus seladonicus, som saknar svenskt namn. Den lever bara på åkervädd och förekommer spritt över hela Sydsverige, men hittas inte överallt där åkervädd växer.
Jag tog denna bild på några åkerväddsantennmalar under en inventering i somras. Först när jag tittade lite noggrannare bilden såg jag att där även satt en skinnbagge. Vet ni vad det är?
Det är ängsskinnbaggen Plagochilus seladonicus – ett stort och pampigt djur (med ängsskinnbaggemått mätt) som lever monofagt just på åkervädd. Arten är lokalt vanlig över hela Götaland, men den finns inte överallt där det växer åkervädd.
Olvon, Viburnum opulus, är en vanlig buske i skogsbryn och buskmark i stora delar av Sverige. På olvon lever skalbaggen olvonbagge. Det är den som har gnagt hål på bladen här och där. Bilden är tagen av Kalle Jansson.
Den är buske växer skuggigt i utkanten av en trädgård i Öjenäs i Forshaga kommun. Den har sågats ner flera gånger och även spridit sig. Vad är det för något?
Det är olvon, som ibland också kallas skogsolvon, Viburnum opulus. En vild, i stora delar av Sverige vanlig buske som ibland även odlas som prydnadsbuske.
– Torbjörn Tyler
Det är olvon, Viburnum opulus. Vanlig i buskmark och längs skogsbryn i stora delar av landet.
– Stefan Andersson
Hålen i bladen nedtill och upptill i bild är orsakade av olvonbagge, Pyrrhalta viburni. Det är en art i den stora skalbaggsfamiljen bladbaggar (Chrysomelidae) med flera hundra arter. Som namnet antyder lever olvonbaggen bara på att äta olvonblad. Den vuxna skalbaggen är brunaktig med vackert gyllengul behåring, och kan vara väldigt talrik där den finns.
Grå tigerspinnare, Diaphora mendica, är en nattfjäril som förekommer allmänt i hela södra Sverige upp till Dalarna, och vidare ett stycke längs Norrlandskusten. Honan lägger omkring 250 ägg på olika slags träd, buskar och örter, och dör strax därefter. Larven utvecklas under sommaren och förpuppar sig i marken. Den vuxna fjärilen ser man bara under en kort period på våren, från slutet på april till början av juni i södra Sverige. Just den här grå tigerspinnaren hittades i en bukett med dahlior. Bilden är tagen av Marta Göransson.
Denna fjärilslarv kom till mig gömd i en bukett av dhalior. Jag behöver hjälp med bestämning. Är det en björnspinnare, eller?
Det ser ut att vara larven av grå tigerspinnare, Diaphora mendica; en nattfjäril som står björnspinnarna nära. Larven livnär sig på många olika slags växter. På den här länken kan du läsa mer om var grå tigerspinnare finns och hur den lever.
– Andreas Nord
Tack för ert svar. Du hjälpte mig och jag fick veta mycket mer genom bifogad länk. Tack!
Sextonprickig sköldpiga, Halyzia sedecimguttata, är en vanlig nyckelpiga i skogs- och buskmark i södra Sverige. Till skillnad från många nyckelpigor äter både larver och vuxna mjöldaggssvampar och inte bladlöss. Sextonprickig sköldpiga är alltså fortfarande ett nyttodjur, bara på ett annat sätt. Bilden är tagen av Martina Wing.
En septembermorgon hittade jag en sådan här varelse i min lampskärm. Någon vecka senare hittade jag en till i taket. Jag har försökt att googla men får inte så mycket svar till vad det är för något, varför den kommer hit, och vad jag kan göra för att förebygga att den kommer tillbaka. Hoppas ni kan svara, det hade verkligen uppskattats!
Det är en nyckelpiga som på svenska kallas sextonprickig sköldpiga. På vetenskap heter den Halyzia sedecimguttata. Skalbaggen är vanlig på olika slags lövträd i hela Götaland, och den förekommer också spritt längs Norrlandskusten.
Såväl de vuxna skalbaggarna som larverna lever på olika slags svampar, särskilt mjöldagg. Det är alltså ett riktigt nyttodjur! Den har kommit in utifrån och det är alltså inget du behöver bekymra dig för. Du kan inte förebygga, mer än att hålla fönster och dörrar stängda.
Tånggråsugga, Idotea balthica, är ett litet kräftdjur som lever i vattnet längs hela kusten i Sydsverige. Den kan vara mörk eller ljus, ibland till och med vackert fläckig. Den tydliga kölen i bakändan avslöjar den dock alltid.
Under en fältundersökning med skolan hittade jag ett djur som jag hade svårt att artbestämma. Min lärare föreslog att jag skulle fråga här för att få hjälp. Djuret hittades vid stranden i Björnö naturreservat utanför Stockholm, ungefär mitt på dagen i mitten av september.
Det är en tånggråsugga, som på vetenskap heter Idotea balthica. Den förekommer längs hela kusten ungefär upp till Norduppland. Den kan vara ganska mörk som på din bild, helt ljus, eller ibland fläckig. Den treuddade bakkroppen, med en ganska tydlig köl på mitten, avslöjar den. På den här länken kan du se en utbredningskarta över svenska fynd, samt bilder att jämföra med.
Signalkräfta, Pacifastacus leniusculus, är en nordamerikansk kräfta som planterats ut på många håll i Sverige med start på 1960-talet. Det kommer sig av att signalkräften har särskilt hög motståndskraft mot svampsjukdomen kräftpest. Det har inte vår inhemska flodkräftan (Astacus astacus). I dag är olagliga utsättningar av signalkräfta det allra största hotet mot flodkräfta, som minskat med 97% under de senaste hundra åren. Bilden är tagen av Yvette Johansson.
I slutet av maj hämtade jag vatten i den lilla bäcken hemmavid för att vattna lite växter. Då såg jag två pyttesmå kräftor i bäcken. Är det flodkräfta eller signalkräfta?
Oskarp bild, men de rundade klorna tycker jag gör den väl till en tydlig signalkräfta. På den här länken kan du läsa mer om signalkräftan, hur man arbetar med att begränsa dess utbredning, och hur man skiljer den från flodkräfta.
– Andreas Nord
Ganska suddigt, men klorna är nog kraftigare än flodkräftans pincetter, så signalkräfta är en bra informerad gissning.
En sensommarbild från Trelleborgs kommun på Skånes sydkust. Här var strandmålla, Atriplex littoralis, ovanligt vanlig i år. Vi tror att det beror på att vinterns stormar spolade upp stora mängder näringsrik tång och andra alger som gynnande mållorna. Bilden skickades in av Cathrine Ek.
Stränderna i Trelleborgs kommun är detta året översållade av högväxande strandmållor. Det har varit så från och till genom åren, men i år är det extremt. Stormen Babet rörde om stränderna rejält och mycket alger spolades upp. De sköljdes aldrig ut igen. Är det alla gamla alghögar som blivit en bra växtbädd för mållorna just i år, eller finns det någon annan förklaring till att de är så talrika just i år?
Jag håller med. Det är alldeles säkert ett resultat av att stora mängder näringsrik tång och andra alger spolats upp.
Ekvårtbitare, Meconema thalassinum, är vår minsta och spensligaste våprtbitare. Den är framförallt aktiv på sensommaren och hösten, och dras då gärna till olika slags ljuskällor. Oftast hittar man den dock på olika lövträd och buskar där den glupskt förser sig av små, mjuka insekter. Bilden är tagen av Risto Rainne.
Är det möjligt att artbestämma denna liten insekt, trots en mycket dålig bild? Den satt på köksfönstret en sensommarmorgon och bilden är tagen snett underifrån. Det var en liten vårtbitare, bara 1,5 till 2 centimeter lång, och den måste vara en skicklig flygare eftersom jag bor på sjunde våningen i ett flerfamiljshus i Lund.
Det är en ekvårtbitare, som på vetenskap heter Meconema thalassinum. Det är en av våra allra minsta vårtbitare, och den är framförallt aktiv på sensommaren och hösten. Djuret du har fotograferat är en hane. Honan är snarlik, men har bara ett utskott – äggläggningsröret – i bakänden. Ekvårtbitare är en duktig flygare som gärna dras till ljuskällor som utomhusbelysning. Normalt sett hittar man den framförallt på olika slags lövträd.
Många olika slags skalbaggar lever i våra hus och hem. Det är svårt att vara riktigt säker på vad just denna bild visar. Ett spännande sätt att ta reda på det är att försöka få puppan att kläckas. Det är i allmänhet ganska enkelt, och det är dessutom rysligt spännande att få följa puppans utveckling till färdig skalbagge på nära håll!
Vad kan detta vara? Tacksam för svar!
Bilden är litet för beskuren för att kunna ge ett säkert svar, men det rör sig om en puppa av någon slags skalbagge. En av de vanligaste skafferiskalbaggarna är fläskänger (Dermestes lardarius), men ängrar har tydligt håriga larver vilket gör mig litet tveksamt till att det är en sådan du har hittat. Ett annat alternativ är att det rör sig om någon slags mjölbagge (dvs. några olika arter i skalbaggsfamiljen svartbaggar, Tenebrionidae), av vilka flera är vanliga inomhus. En storleksangivelse, som skarpare bilder på hela djuret och larvskalet (det som syns överst i bild), hade hjälpt oss att komma litet närmare.
Flera olika slags skalbaggar förekommer allmänt inomhus, och ofta ställer det inte till några större problem. Just mjölbaggar och fläskängrar kan ställa till litet oreda om det blir ett stort utbrott i torrskaffning, men vid låga populationstätheter fungerar de som utmärkta rengörare som tar hand om skräp i golvspringor och bakom hyllorna i skafferiet.
Vill du få reda på precis vad det är kan du lägga puppan i en liten glasburk. Rulla ihop en liten bit hushållspapper ungefär tjockt som en cigarett, och placera puppan därinne. Det kommer maximalt ta ett par veckor innan den kläcker.
Kommentarer