Vargspindel av släktet Pardosa. Bilden skickades in av Åke Finn.
Jag brukar intressera mig för insekter, spindlar och andra småkryp i naturen. Idag fick jag se en spindel som satt och solade på en sten. Den var dock mycket försiktig och snabb så jag fick inte någon kanonbild på den men ni kanske kan avgöra vad det är för spindelart.
Det är en hane av en vargspindel av släktet Pardosa. Finns fler arter med randiga ben. Går tyvärr inte att skilja dem åt i denna vinkel (och sällan i andra vinklar också). Han värmer nog upp sig för astt kunna uppvakta en hona. Det gör han med särskilda rörelser som är typiska för arten. Honan avgör om hon är intresserad av umgänge.
Husfluga, Musca domestica. Bilden tagen av USDAgov.
Hur kommer det sig att flugor kan gå uppför en glasruta eller i taket?
Först ska man tänka lite på att en fluga det världen lite annorlunda än vi gör – det som vi uppfattar som väldigt släta ytor kan se ganska skrovliga ut för en liten insekt. Om man är liten finns det mer att gripa tag i än vi kanske tror vid en första anblick.
Men ibland är ytan verkligen ganska slät, och trots det är flugor utmärkt skickliga på att gå där. Det beror på hur deras fötter ser ut. Tittar man lite närmare på en fluga ser man att den har något som ser ut som sugkoppar under fötterna. Det är det inte egentligen. Istället är dessa ’trampdynor’ täckta av många, många mikroskopiska hår som utsöndrar en litet klibbig vätska som på sätt och vis klistrar fast flugan mot underlaget. Det betyder också att djuret nästan måste bända loss foten för varje steg den tar, men det är den så duktig på att man inte riktigt ser det. Till slut: kanske har du sett att flugor ibland lämnar små spår, nästan som fettfläckar, på fönsterrutor. Det är resterna av det ’klister’ som hjälper dem att gå där!
Kakapo (ugglepapegoja), Strigops habroptila. Bilden tagen av Chris Birmingham.
Tack för all bra information om papegojorna! Jag har läst allt och ska få berätta om dem för min klass. Jag blev jätte-nyfiken på ugglepapegojan. Mamma och jag googlade och då hittade vi att den verkar kallas kakapo. Är det samma art? Jag skulle också vilja få veta hur man arbetar på universitetet med forskning om djur? Reser man mycket till olika länder? Hur tar man reda på om en art är utrotningshotad eller vilken art det är man har hittat?
Så roligt att ni tycker att informationen är till hjälp!
Det stämmer att kakapo är samma art som ugglepapegojan. Det heter den på ”engelska” också, men från början är det såklart det namn som Nya Zeelands ursprungsbefolkning, Maori, givit arten. Här kan ni läsa mer (på engelska, tyvärr) om vad man gör för att rädda denna karismatiska fågel. Man kan också adoptera en kakapo om man vill! https://www.doc.govt.nz/kakapo-recovery
För att ta reda på om en art är utrotningshotad eller inte tar man hänsyn till flera olika faktorer, men särskilt viktigt är såklart hur många individer av arten som finns kvar, och om populationen (alltså alla djur av den arten på en mindre eller större plats) är stabil, ökande eller minskande. Då måste man göra en inventering för att skapa sig en uppfattning om hur det går för just det djuret man är intresserad av, och gärna jämföra med information från tidigare sådana inventeringar. Det är också viktigt vilken typ av miljö djuret lever i, och hur mycket av den miljön som finns kvar eller förväntas finnas kvar i framtiden. Man kan säga att man i det här arbetet gör en bedömning av hur stor risken är att en art dör ut, och då väger man in alla olika faktorer som man vet eller tror påverkar djuret i fråga positivt eller negativt. Många djur som har minskat kraftigt har gjort det för att deras livsmiljö försvunnit. Det gäller t. ex. djur som är beroende av död ved i skogen (som man inte tar direkt hänsyn till i det moderna skogsbruket) eller djur som är knutna till det äldre, myllrande och småskaliga jordbruket. Här kan ni läsa lite mer om hur man arbetar med att bedöma hotbilden för svenska djur (och andra organismer): https://www.artdatabanken.se/var-verksamhet/rodlistning/
Att jobba med forskning om djur på universitetet kan man göra på många olika sätta. Vissa studerar t.ex. olika smådjur som flugor och maskar i konstgjorda miljöer inomhus. Det gäller också större djur ibland, som fåglar, och inte minst olika gnagare i medicinska och biomedicinska frågeställningar. Men väldigt många av oss jobbar också med vilda djur i deras naturliga miljö. Sådant arbete kan handla om allt från att undersöka vilka djur, och hur många, som finns på en viss plats till att försöka övervaka en särskild population (hur många vuxna djur finns det, vilka djur parar sig, hur många ungar föds och vems ungar är det) till att göra olika typer av experiment för att försöka då svar på någon fråga om t.ex. varför vissa djur beter sig på ett visst sätt, hur djurens kropp fungerar, eller varför djur ser ut som de gör (varför har ladusvalor så långa stjärtspröt, osv). Många reser väldigt mycket, ofta till exotiska platser, i sitt arbete, medan andra jobbar närmare hemma. Det beror helt på vilka djur man undersöker, och vilka frågor man försöker få svar på. Men alldeles oavsett hur mycket och hur långt man reser, och hur vanliga eller ovanliga djuren är, så tror jag att alla som forskar om djur skulle skriva under på att det är rysligt spännande (och lite beroendeframkallande)!
-Andreas Nord
Man kanske ska tillägga att detsamma gäller utrotningshotade växter och svampar också. 🙂
Släktskap mellan olika djurgrupper. Bilden skapad av OliGriffith.
Hur systematiserar man djur enligt det vetenskapliga systemet, i vilken ordning?
Djuren, liksom växterna, klassificeras i system av hierarkiska kategorier. Att de är hierarkiska innebär att en kategori står över en annan i rang. Dessa kategorier börjar med Domän (till exempel eukaryoter = alla levande organismer utom bakterier och några andra) och slutar med underart (till exempel de olika färgvarianterna av gulärla , Motacilla flava). Om detta kan du läsa mer på svenska wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Systematik_(biologi)
Inom modern systematik försöker man klassificera arter så att man återspeglar hur evolutionen verkat. Hästar, sebror och åsnor knyts alltså närmre varandra än arter som är mindre släkt, i detta fall exempelvis tapirer och noshörningar, men som dock har en gemensam stamfader långtillbaka i tiden. Sådana stamtavlor kan översiktligt sammanställas i diagram som kallas kladogram. I ett sådant placeras arter som separerats från varandra relativt nyligen intill varandra, medan arter som skiljts åt av en längre tidsperiod står mer åtskilda. I lyckligaste fall betecknar avstånden mellan arterna, eller mellan högre taxa, också hur länge arterna varit utsatta för sin egen utveckling, med ett annat evolutionärt tryck än de närstående arterna.
Skuggspindel, Nuctenea umbratica. Bilden skickades in av Anders Olsson.
Hittade den här hemma. Nyfiken på vad det kan vara för spindel. Gissar på någon typ av vagspindel.
Det är en hane av arten skuggspindel (Nuctenea umbratica). Den tillhör hjulspindlarna och är mycket vanlig på hus där den på dagarna är i springor och på nätterna i sitt hjulformade nät.
I helgen hittade vi dessa spår utanför huset, någon hade antagligen gått där någon gång under natten eller natten innan. Vi funderar på om det kan vara en bäver, men det syns inget svansspår någonstans. Vi bor i Bergshamra utanför Norrtälje.
Några bäverspår är detta inte – de ser förvisso väldiga ut, och det verkar som att djuret har fem framåtriktade tår. Storleken och antalet tår utesluter det mesta annat, men spårlöpan är inte en bävers, och de enskilda avtrycken är närmast rektangulära och inte omvänt triangelformade som man tänker sig att bäverspår ska vara. Bävern har också spretigare tår.
Sedan blir det svårare, inte minst eftersom spåren är litet igensnöade.
När jag såg den första bilden gick tankarna till vildsvin, och att de två spretande tårna bak i avtrycket är från lättklövarna. Men det stämmer inte med vad som ser ut som tre framåtriktade tår. Dessutom är vildsvinsspår bredast baktill, och dina spår är ju rektangulära, och vildsvinsfötter pekar utåt i spårlöpan mer än vad de gör i ditt fall.
I tillägg har du bild på ett mindre avtryck, som är mycket rundare till formen. Om dessa spår är från samma spårlöpa som de övriga (dvs. från samma djur) menar jag att detta är spår av en räv eller tamhund, som _inte_ gått ”fot i fot” (dvs. bakfoten sätts precis i framfotens spår) som är väldigt vanligt. Här har djuret istället satt ned fram- och bakfoten delvis överlappande, så att vissa avtryck ser mycket stora ut, och dessutom ger ett allmänt intryck av att ha fler tår än hunddjur har!
Dessa spår har förbryllat mig, och krävt en del klurande. Jag bad därför även Åke Aronson, en av våra främsta spårexperter, att tycka till. Åke landar i samma slutsats som jag: räv/hund med överlappande fram- och bakfot i spårlöpan.
Vanlig fästing, Ixodus ricinus. Bilden tagen av Richard Bartz.
Vi pratade nyss om insekter apropå det börjar våras och kom då in på fästingar, och försökte komma fram till vilken nytta eller funktion de har i naturen – spindlar vet man är nyttiga på att äta upp skadeinsekter, men fästingar känns mest som en plåga? Kan det tänkas de har något med balansen i naturen att göra, dvs. de hjälper till med att hålla nere vissa arters bestånd?
Det är en vanlig missuppfattning att alla arter har en viss ”roll” som de måste spela i ekologin för att kunna finnas till. Det finns visserligen data som tyder på att sjukdomarna som fästingar bär på kan påverka bestånden hos olika värddjur. Men det är inte fästingens ”uppgift” att sprida sjukdomar. De finns till helt enkelt för att de lyckas föröka sig – kan en art inte anpassa sig kommer den så småningom att dö ut. Se även svaret på en liknande fråga om mygg.
-Jessica Abbott
Det finns två svar på frågan om fästingars ”nytta” i naturen.
Föreställningen att en art gör nytta i naturen, bygger på tanken att naturen fullföljer, eller åtminstone strävar efter att uppfylla, en plan för hur den skall se ut och fungera. Men evolutionen följer sina egna regler. I naturen strävar varje individ av en art att öka sin genfrekvens i nästa generation, det vill säga den individ som får mest avkomma är bäst anpassad till rådande omständigheter. Som vi vet ändras dessa omständigheter ständigt, vissa somrar är till exempel varmare och torrare än andra, andra vintrar har mer snö och fler minusgrader än andra, och så vidare. Därför vidmakthålls en variation i varje generation, och alla individer ser därför inte exakt lika ut och har inte heller samma genuppsättning. Fästingar är inte annorlunda vad gäller dessa evolutionens regler. Också fästingarna försöker att få så många ungar som möjligt, för att på så sätt få bättre ”fittness”, det vill säga öka sin genfrekvens. Därför finns fästingar, de utnyttjar en nisch, ett sätta att hitta mat, i naturen som låter dem leva vidare och föröka sig.
Man kan också säga, om man vill sätta in dem i ett sammanhang av ”ekosystem”, att parasiter i allmänhet fungerar på samma sätt som predatorer, rovdjur, fast ”snällare”. De dödar inte sitt byte utan nöjer sig med att ta en liten bit. Därmed spelar de rollen av reglerare. Blir det väldigt många smågnagare i ett område, ökar också antalet fästingar. Men eftersom de inte dödar sina värddjur är de inget vidare på sin reglerande funktion. Då fungerar de bättre som vektorer. Som sådana sprider de sjukdomsalstrande organismer, bakterier och virus, i stammen av värddjur, och dessa patogener, som de kallas, är bättre på att reglera antalet möss, sorkar och näbbmöss.
Människoskelett (t.h.) och chimpansskelett (t.v.). Både skillnaderna och likheterna är tydliga. Bilden tagen av Vinnie Lauria.
Jag lär mig just nu om människans evolution, både dåtid och framtid. Något som dock intresserar mig väldigt mycket är just hur framtiden ser ut inom evolutionen för oss människor. Detta är ett ämne vi inte kommer gå in på i skolan men är fascinerad av det. Min fråga till dig; Hur tror du framtiden för människans evolution ut, samt varför?
Det är en väldigt svår fråga. Vi vet inte hur selektionen kommer att te sig i framtiden, så trots att man t.ex. pratar ibland om att människan kommer så småningom förlora sina visdomständer, är det långt ifrån säkert att detta kommer att ske. Den moderna tandvården gör att det finns i princip ingen effekt av visdomständernas vara eller inte vara på våran överlevnad längre, och därmed ingen selektion för att behålla eller förlora visdomständerna. Människan har dessutom en stor population som är utspridd över väldigt många olika områden, så det kan vara svårt att hitta ett selektionstryck som kommer att verka i samma rikting hos alla mänskliga populationer.
et finns en bra populärvetenskaplig bok om människans framtida evolution som jag föreslår att du kollar upp: Future Humans av Scott Solomon. Den tar upp olika exempel på nutida evolutionära förändringar hos människan, och spekulerar (på ett vetenskapligt korrekt sätt) kring vilka förändringar dessa skulle kunna medföra i framtiden.
Släktskap mellan de olika riken. Bilden skapades av Maulucioni och Doridí.
Jag tänkte börja studera biologi på Uppsala universitet till hösten och undrar lite kring arbetsmarknaden för biologer som jag upplever vara tuff, hur har ni uppfattat möjligheten att få jobb eller forskartjänster efter utbildningen? Har det varit svårt eller är det lättare inom vissa områden? Kan man göra något för att få bättre chanser till jobb? Känner ni många kurskamrater som inte fick jobb efter utbildningen?
Vi kan väl svara med dethär som gäller för Lundabiologer (där nästan inga studenter går ut med kandidatexamen, utan tar en master), enligt alumnundersökning:
För att få en bild av arbetsmarknaden för våra studenter måste vi alltså undersöka vad som händer efter avslutad masterutbildning. Under åren 2011–2014 tog totalt 347 studenter masterexamen i biologi (185) eller molekylärbiologi (162) vid Biologiska institutionen. Omkring hälften var internationella studenter. Studievägledarna fick fram uppgifter om vad 305 av dessa tidigare masterstudenter har för sysselsättning:
143 (47 procent) är doktorander vid universitet i Sverige och utomlands.
127 (42 procent) har andra biologirelaterade yrken (myndigheter, kommuner, universitet, privat sektor eller egen konsultverksamhet).
14 (4,6 procent) har andra anställningar, som inte är tydligt biologirelaterade.
13 (4,3 procent) vidareutbildar sig, framför allt till lärare, läkare och veterinär.
8 (2,6 procent) är arbetssökande.
Så kontentan är att biologistudenter från Lund, och troligen från tex. Uppsala också, har en mycket bättre arbetsmarknad än vad som ”skrivs i tidningarna”. Det man ska tänka på under utbildningen är ffa att man inriktar sig på något som intresserar en, så att man är motiverad och engagerad. Ha en plan tidigt vad du vill sikta på att jobba med (tex. naturvård, sinnesbiologi, mer molekylärt etc etc?) och välj kurser strategiskt utifrån detta – och lyssna på tips från din studievägledare. Sedan är praktik, enkla men relevanta sommarjobb, studier utomlands etc aldrig fel.
-Gästinlägg av Jep Agrell, studierektor på biologiska institutionen
Kommentarer