Hur artbildning går till. Bilden skapad av Andrew Z. Colvin.
Jag har en fråga om artbildning. Vid något tillfälle framträder ju vårt släkte Sapiens. Om jag förstått rätt så finns det inte ett specifikt ögonblick då den första människan föds utan det rör sig snarare om en period då små gradvisa förändringar leder till det nya släktet. Skulle någon av er kunna förklara detta lite bättre? Det är svårt att greppa.
Det är vanligt att tycka att det är svårt att förstå. Problemet är att artbildning är en process som tar tid. Man kan inte riktigt hitta en speciell punkt där det sker. Du kan jämföra det med fosterutveckling. Ett befruktat ägg kallas för embryo fram till den nionde veckan, sedan kallas det ett foster fram till födseln. Men det finns inget magiskt i övergången från embryo till foster eller foster till spädbarn, utan fosterutvecklingen är en kontinuerlig process.
Det är samman sak med artbildning. Om två populationer inte kan föröka sig med varandra brukar man kalla dessa för två olika arter. Men det finns en massa mellanstadier, allt från att två populationer bara ser lite olika ut, till att de undviker att para sig med varandra, till att de producerar hybrider som är sterila eller har sämre överlevnad. Att inte kunna para sig över artgränser kallas för reproduktiv isolering, och det byggs upp kontinuerligt allt eftersom två populationer blir mer och mer olika varandra. Se bilden ovan, som visar hur två olika populationer tar form och slutar para sig med varandra.
När det gäller människans evolution vet vi att moderna människor och neandertalare (som brukar betraktas som olika arter) kunde få barn tillsammans, men att det verkar inte ha skett speciellt ofta. Det tyder på att det fanns ett ganska stort mått av reproduktiv isolering mellan oss och neandertalarna. Vi hade blivit så olika att vi inte längre var riktigt kompatibla.
Riddarskinnbagge, Lygaeus equestris. Bilden tagen av Entomart.
Idag har jag letat efter bra fakta om skinnbaggar. Jag undrar om hur de gör när de äter, eller suger i sig växtsaft.
Skinnbaggar har inga käkar, i motsats till t.ex skalbaggar. Istället har de en sugsnabel som de använder för att suga i sig vätska från födan. Den ligger normalt sett, med några undantag, vikt tätt mot kroppen när djuren inte äter, så det är inte alltid man ser den om man inte vänder på skinnbaggen (eller tittar på när den äter, för den delen).
Vissa skinnbaggar är uteslutande växtätare, ändra är rovdjur, och andra är lite mer opportunistiska. Hos dem alla fungerar sugsnabeln på ett liknande sätt.
Man kan säga att den består av två delar, ett yttre hölje som ger skydd och stadga, och en inre del som utgör själva födoapparaten. Lite förenklat kan man säga att det är uppbyggt ungefär som hos oss: höljet är en omformad överläpp, medan själva snabeln är omformade käkar.
I snabeln finns två kanaler; en för att spruta in olika ämnen (enzymer) som bryter ner djur- eller växtvävnad så att den blir i flytande form och därför lättare att äta om man inte kan tugga, och en kanal där födan tas in i kroppen. In- och utflödet av vätska sköter skinnbaggen genom att använda muskler inne i huvudet för att driva två små pumpar, en till varje snabelkanal.
Vill du se hur just riddarskinnbaggen äter är det bästa att leta på tulkört, som är den huvudsakliga värdväxten i Sverige.
Okänd spindel. Bilden skickades in av Diana Willborg.
Igår gick vi över isen i Stockholms skärgård från Ljusterö -Storön. Mitt ute på isen stötte vi på en spindel. I förmiddags var vi ute på en promenad och stöter på en likadan spindel på andra sidan Storön denna också på isen men närmre land. Det som inte syns på bilden är att själva delen mellan huvud och bakropp är lite gulbrun resten brunsvart ca 1 cm. Vad är det för spindel och hur kommer det sig att de är ute på isen?! Igår var temp någon plusgrad och nu på förmiddagen samma.
Tyvärr går det inte att se vilken art av spindel det är. Det är sällan som spindlar rör sig i så låg temp. Har bara sett ett par stycken röra sig i sån kyla. De hamnar i dvala normalt när det är såpass kallt. Denna har tydligen kunnat röra sig trots kylan.
Jag skulle vilja veta hur gestagen påverkar kroppen kemiskt samt hur gestagen påverkar vår miljö och dess organismer vid exponering i naturen?
Gestagener eller progestogener är könshormon som är naturliga signalsubstanser som är mycket viktiga för fortplantningen i många djur inklusive människor, de kan även användas för att syntetiskt reglera fortplantning vilket är varför de finns i flera sorter av p-piller.
Många djur har liknande biologiska processer för hur de reglerar sig fortplantning vilket återspeglas i att de styrs av samma signaler med hormoner och receptorer. Därför är det inte förvånande när man hittat påverkan inuti olika arter som fiskar och snäckor som blivit utsatta för läkemedelsrester, molekylerna ser ingen skillnad mellan en människa eller en fisk så länge signalerna passar i signalsystemet. Detta kan leda till allt från störningar på östrogenreceptorn till att avkomman får utvecklingsproblem. De flesta reningsverk i Sverige har ännu idag inte reningssteg som avlägsnar läkemedel som finns i vårt avloppsvatten (läkemedel som vi människor använder, kan även komma från tamboskap). Vattenlevande organismer är därför särskilt utsatta för våra läkemedelsrester och kan påverkas vi mycket låga nivåer eftersom de är i direktkontakt med vattnet. Viktigt är därför att samhället börjar ställa om till nya sätt att se på läkemedels livscykel, från användning till deras slutstation som inte bör vara i naturen.
-Gästinlägg av Maria Hansson, lektor i ekotoxikologi
Vargspindel av släktet Pardosa. Bilden skickades in av Åke Finn.
Jag brukar intressera mig för insekter, spindlar och andra småkryp i naturen. Idag fick jag se en spindel som satt och solade på en sten. Den var dock mycket försiktig och snabb så jag fick inte någon kanonbild på den men ni kanske kan avgöra vad det är för spindelart.
Det är en hane av en vargspindel av släktet Pardosa. Finns fler arter med randiga ben. Går tyvärr inte att skilja dem åt i denna vinkel (och sällan i andra vinklar också). Han värmer nog upp sig för astt kunna uppvakta en hona. Det gör han med särskilda rörelser som är typiska för arten. Honan avgör om hon är intresserad av umgänge.
Husfluga, Musca domestica. Bilden tagen av USDAgov.
Hur kommer det sig att flugor kan gå uppför en glasruta eller i taket?
Först ska man tänka lite på att en fluga det världen lite annorlunda än vi gör – det som vi uppfattar som väldigt släta ytor kan se ganska skrovliga ut för en liten insekt. Om man är liten finns det mer att gripa tag i än vi kanske tror vid en första anblick.
Men ibland är ytan verkligen ganska slät, och trots det är flugor utmärkt skickliga på att gå där. Det beror på hur deras fötter ser ut. Tittar man lite närmare på en fluga ser man att den har något som ser ut som sugkoppar under fötterna. Det är det inte egentligen. Istället är dessa ’trampdynor’ täckta av många, många mikroskopiska hår som utsöndrar en litet klibbig vätska som på sätt och vis klistrar fast flugan mot underlaget. Det betyder också att djuret nästan måste bända loss foten för varje steg den tar, men det är den så duktig på att man inte riktigt ser det. Till slut: kanske har du sett att flugor ibland lämnar små spår, nästan som fettfläckar, på fönsterrutor. Det är resterna av det ’klister’ som hjälper dem att gå där!
Kakapo (ugglepapegoja), Strigops habroptila. Bilden tagen av Chris Birmingham.
Tack för all bra information om papegojorna! Jag har läst allt och ska få berätta om dem för min klass. Jag blev jätte-nyfiken på ugglepapegojan. Mamma och jag googlade och då hittade vi att den verkar kallas kakapo. Är det samma art? Jag skulle också vilja få veta hur man arbetar på universitetet med forskning om djur? Reser man mycket till olika länder? Hur tar man reda på om en art är utrotningshotad eller vilken art det är man har hittat?
Så roligt att ni tycker att informationen är till hjälp!
Det stämmer att kakapo är samma art som ugglepapegojan. Det heter den på ”engelska” också, men från början är det såklart det namn som Nya Zeelands ursprungsbefolkning, Maori, givit arten. Här kan ni läsa mer (på engelska, tyvärr) om vad man gör för att rädda denna karismatiska fågel. Man kan också adoptera en kakapo om man vill! https://www.doc.govt.nz/kakapo-recovery
För att ta reda på om en art är utrotningshotad eller inte tar man hänsyn till flera olika faktorer, men särskilt viktigt är såklart hur många individer av arten som finns kvar, och om populationen (alltså alla djur av den arten på en mindre eller större plats) är stabil, ökande eller minskande. Då måste man göra en inventering för att skapa sig en uppfattning om hur det går för just det djuret man är intresserad av, och gärna jämföra med information från tidigare sådana inventeringar. Det är också viktigt vilken typ av miljö djuret lever i, och hur mycket av den miljön som finns kvar eller förväntas finnas kvar i framtiden. Man kan säga att man i det här arbetet gör en bedömning av hur stor risken är att en art dör ut, och då väger man in alla olika faktorer som man vet eller tror påverkar djuret i fråga positivt eller negativt. Många djur som har minskat kraftigt har gjort det för att deras livsmiljö försvunnit. Det gäller t. ex. djur som är beroende av död ved i skogen (som man inte tar direkt hänsyn till i det moderna skogsbruket) eller djur som är knutna till det äldre, myllrande och småskaliga jordbruket. Här kan ni läsa lite mer om hur man arbetar med att bedöma hotbilden för svenska djur (och andra organismer): https://www.artdatabanken.se/var-verksamhet/rodlistning/
Att jobba med forskning om djur på universitetet kan man göra på många olika sätta. Vissa studerar t.ex. olika smådjur som flugor och maskar i konstgjorda miljöer inomhus. Det gäller också större djur ibland, som fåglar, och inte minst olika gnagare i medicinska och biomedicinska frågeställningar. Men väldigt många av oss jobbar också med vilda djur i deras naturliga miljö. Sådant arbete kan handla om allt från att undersöka vilka djur, och hur många, som finns på en viss plats till att försöka övervaka en särskild population (hur många vuxna djur finns det, vilka djur parar sig, hur många ungar föds och vems ungar är det) till att göra olika typer av experiment för att försöka då svar på någon fråga om t.ex. varför vissa djur beter sig på ett visst sätt, hur djurens kropp fungerar, eller varför djur ser ut som de gör (varför har ladusvalor så långa stjärtspröt, osv). Många reser väldigt mycket, ofta till exotiska platser, i sitt arbete, medan andra jobbar närmare hemma. Det beror helt på vilka djur man undersöker, och vilka frågor man försöker få svar på. Men alldeles oavsett hur mycket och hur långt man reser, och hur vanliga eller ovanliga djuren är, så tror jag att alla som forskar om djur skulle skriva under på att det är rysligt spännande (och lite beroendeframkallande)!
-Andreas Nord
Man kanske ska tillägga att detsamma gäller utrotningshotade växter och svampar också.
Släktskap mellan olika djurgrupper. Bilden skapad av OliGriffith.
Hur systematiserar man djur enligt det vetenskapliga systemet, i vilken ordning?
Djuren, liksom växterna, klassificeras i system av hierarkiska kategorier. Att de är hierarkiska innebär att en kategori står över en annan i rang. Dessa kategorier börjar med Domän (till exempel eukaryoter = alla levande organismer utom bakterier och några andra) och slutar med underart (till exempel de olika färgvarianterna av gulärla , Motacilla flava). Om detta kan du läsa mer på svenska wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Systematik_(biologi)
Inom modern systematik försöker man klassificera arter så att man återspeglar hur evolutionen verkat. Hästar, sebror och åsnor knyts alltså närmre varandra än arter som är mindre släkt, i detta fall exempelvis tapirer och noshörningar, men som dock har en gemensam stamfader långtillbaka i tiden. Sådana stamtavlor kan översiktligt sammanställas i diagram som kallas kladogram. I ett sådant placeras arter som separerats från varandra relativt nyligen intill varandra, medan arter som skiljts åt av en längre tidsperiod står mer åtskilda. I lyckligaste fall betecknar avstånden mellan arterna, eller mellan högre taxa, också hur länge arterna varit utsatta för sin egen utveckling, med ett annat evolutionärt tryck än de närstående arterna.
Skuggspindel, Nuctenea umbratica. Bilden skickades in av Anders Olsson.
Hittade den här hemma. Nyfiken på vad det kan vara för spindel. Gissar på någon typ av vagspindel.
Det är en hane av arten skuggspindel (Nuctenea umbratica). Den tillhör hjulspindlarna och är mycket vanlig på hus där den på dagarna är i springor och på nätterna i sitt hjulformade nät.
I helgen hittade vi dessa spår utanför huset, någon hade antagligen gått där någon gång under natten eller natten innan. Vi funderar på om det kan vara en bäver, men det syns inget svansspår någonstans. Vi bor i Bergshamra utanför Norrtälje.
Några bäverspår är detta inte – de ser förvisso väldiga ut, och det verkar som att djuret har fem framåtriktade tår. Storleken och antalet tår utesluter det mesta annat, men spårlöpan är inte en bävers, och de enskilda avtrycken är närmast rektangulära och inte omvänt triangelformade som man tänker sig att bäverspår ska vara. Bävern har också spretigare tår.
Sedan blir det svårare, inte minst eftersom spåren är litet igensnöade.
När jag såg den första bilden gick tankarna till vildsvin, och att de två spretande tårna bak i avtrycket är från lättklövarna. Men det stämmer inte med vad som ser ut som tre framåtriktade tår. Dessutom är vildsvinsspår bredast baktill, och dina spår är ju rektangulära, och vildsvinsfötter pekar utåt i spårlöpan mer än vad de gör i ditt fall.
I tillägg har du bild på ett mindre avtryck, som är mycket rundare till formen. Om dessa spår är från samma spårlöpa som de övriga (dvs. från samma djur) menar jag att detta är spår av en räv eller tamhund, som _inte_ gått ”fot i fot” (dvs. bakfoten sätts precis i framfotens spår) som är väldigt vanligt. Här har djuret istället satt ned fram- och bakfoten delvis överlappande, så att vissa avtryck ser mycket stora ut, och dessutom ger ett allmänt intryck av att ha fler tår än hunddjur har!
Dessa spår har förbryllat mig, och krävt en del klurande. Jag bad därför även Åke Aronson, en av våra främsta spårexperter, att tycka till. Åke landar i samma slutsats som jag: räv/hund med överlappande fram- och bakfot i spårlöpan.
Kommentarer