Den här fladdermusen dök upp i sovrummet hos en av våra läsare. Vi tror att det rör sig om nordisk fladdermus, Eptesicus nilssonii. Bilden är tagen av Göran Lundberg.
Klockan 1 på natten den 11 december 2020 vaknade vi av att vad som visade sig vara en fladdermus flög runt, runt under innertaket i vårt sovrum, uppenbart mycket stressad av att inte komma någon vart. Då och då hängde den upp sig någonstans för att hämta andan. Bilden är tagen vid ett sådant tillfälle. Vi öppnade fönstren, men den bara fortsatte i sin cirkelbana. Till slut lyckades jag bryta den lilla gynnarens signalsystem genom att hålla upp ett skohorn framför den, så att den så att säga kom ur kurs och därmed slutligen hittade ut genom ett av de öppna fönstren.
Vi har tre frågor:
1) Vilken art är det? Vi har gissat på nordisk fladdermus. Kroppen var 6-8 cm mellan nos och stjärt och vingspannet uppskattningsvis 20-30 cm.
2) Var kan den ha hållit hus från början och vad hade den för idé med att ta sig in i vårt sovrum? Vi hade haft en centimeterstor glipa av balkongdörren öppen under kvällen. Vi bor intill en park och en å i centrala Linköping. Utetemperaturen var ca 2 grader.
3) Vart tog den vägen sedan?
Jag har tittat på bilden. Det är ganska svårt att se ansiktet och öronen på fotot, men öronform och teckning tyder på nordisk fladdermus (Eptesicus nilssonii). Det är även lite svårt att bedöma storleken, så det skulle kunna vara en lite otypiskt färgad gråskimlig fladdermus (Vespertilio murinus), men jag lutar åt nordisk.
Neonikotinoider är ett slags bekämpningsmedel som används för att motverka insektsangrepp i jordbruket, bland annat vid odling av raps. Många studier har visat att dessa ämnen är ohyggligt skadliga för t.ex. vildbin. Påverkas människor också negativt av neonikotinoider?
Jag går en miljövårdskurs på universitetsnivå och ska göra ett litet grupparbete om ekotoxiner. Min grupp skriver om neonikotinoider och jag undrar helt enkelt om det finns någon dokumenterad påverkan av dessa på människor? Hur ser den ut och var kan jag läsa mer om det?
Jag är ju varken humanbiolog eller toxikolog, men neonikotinoider har en relativt större påverkan på insekter än däggdjur (t. ex. Tomizawa & Casida 2003 Ann Rev Entomol), inklusive människor även om underlaget är mycket begränsat när det gäller humanstudier. Här och här finns lite mer att läsa om den saken.
En stor, men oidentifierad, spindel som frågeställaren hittat i sitt arbetsrum. Är det någon av våra husspindlar? Eller kanske en plattbukspindel? Bilden är tagen av Ewa Boman Höglund.
Vi har hittat en spindel i vårt arbetsrum i huset utanför Finspång. Den är stor. Den är stor – mer än 5 cm – och har gaddar där bak samt en käft. Kroppen är tjock och luden. Den är väldigt läskig. Nu har i den i en kartong och undrar vad det kan vara och om vi kan släppa ut den.
Jag tycker att det låter som någon av våra husspindlar (större, Eratigena atrica eller mindre Tegenaria domestica), som ser läskiga ut men är helt ofarliga om en inte är ett småkryp. De är duktiga renhållare inomhus. Det som ser ut som gaddar bak är nog spinnvårtorna, som den använder för att spinna sitt nät.
Skulle du kanske våga dig in i kartongen för att ta en bild och skicka till oss? Då blir det mycket lättare för oss att avgöra vad det kan vara. Det finns alltid ett ganska stort mått av osäkerhet utan en bild.
– Andreas Nord
Det kan absolut vara en Eratigena/Tegenaria med beskrivningen var hon har hittat den och de långa spinnvårtorna. Men när jag ser bilden så tycker jag att det skulle kunna vara en Gnaphosidae (plattbukspindel) kanske. De kan bli rätt stora de med och har långa tubformade spinnvårtor (inte så långa som trattspindlarna dock). Det stämmer mer överens med de kortare benen och utseendet i allmänhet för spindeln på bilden.
Strömstaren, Cinclus cinclus, är en karismatisk fågel som lever i strömmande vattendrag där den dyker efter nattsländelarver. Ett hårt liv! Så hur gammal blir strömstaren, egentligen? Bilden är tagen av Thomas Kraft.
Vi besöker forsen vid Vira Bruk i östra Uppland varje år i januari/februari. Vi observerar endast en strömstare där varje år. Kan det vara samma individ? Vi har sett strömstare där minst 6 år i följd.
Hur gammal kan en strömstare bli? Själv skulle jag som amatör gissa att den kan bli ungefär 12 år.
Det är ingen dålig gissning. Den vederhäftiga sajten AnAge anger den maximalt kända åldern hos en strömstare till 10,6 år. Att notera är att denna strömstare var vildlevande. De flesta åldersrekord för djur är för djur i djurparker, där djuren inte drabbas av bland annat svält, predatorer och sjukdomar. Vilda djur lever ett hårdare liv och har därför oftast betydligt lägre medellivslängd än djurparksdjur. Jag hittar emellertid inga data om medellivslängden hos vilda strömstarar.
Intressant är att fåglar oftast lever betydligt längre än däggdjur med samma kroppsvikt. Detsamma gäller de flesta fladdermöss jämfört med andra likstora däggdjur. Om du är intresserad kan du läsa mer om åldersrekord hos djur här och möjliga orsaker till åldrande här.
Tio-elva år är vårt rekord i Lyngdalselva i Norge också. Medelåldern i vår population är runt 3-4 år, gissar jag utan att ha räknat på det. De är ganska ortstrogna, och det finns återfynd av samma individ på samma ställe under flera år, oftast på häckningsplats, men från norska återfynd finns där också individer som övervintrat på samma plats flera vintrar.
Så det finns faktisk chans för att strömstaren i frågan faktiskt har varit samma under flera av dom åren han har besökt lokaliteten. Peter Olsson på BECC har fångat massor av strömstarar på övernattningsplats, så det kan löna sig att prata lite med honom också.
Koltrasten, Turdus merula, kan ibland ha vita färgpigment insprängda i den annars brunsvarta dräkten. Detta fenomen förekommer också hos t.ex. kajor, och brukar vara vanligare närmare städer än ute i skogen. Man brukar säga att mörka fåglar med delvis ljus fjädrar är ’partiellt leucistiska’. Bilden är tagen av Yersinia Pestis.
I vår trädgård har vi sedan en vecka tillbaka en annorlunda koltrast(?). Den påminner i storlek och form en koltrast och sitter, liksom de andra koltrastarna, på marken och äter. Den är alldeles svart- och vitfläckig och det ser precis ut som att snö ligger på fjäderdräkten. Fågeln är mycket dominant och jagar gärna bort de andra gästerna vid fågelbordet. Vad är detta för en fågel?
Det låter som att du fått besök av en stare.
De flesta svenska starar flyttar åt sydväst på hösten, till nordvästra Europa, men allt fler har börjat övervintra i Sverige. Det är troligen en effekt av allt mildare vintrar. De flesta håller dock till vid kusten där de gärna söker föda i tångvallarna och där det dessutom är som mildast (så länge inte isen slagit till…). Däremot är det inte så vanligt att de besöker fågelbord.. Jag har i år själv för första gången haft stare vid mitt fågelbord. Med snön och isen har det blivit svårt för dem att hitta mat och de tar sig då till våra fågelbord.
På vintern har staren en jättefin vitprickig vinterdräkt som vi i Sverige inte är så vana vid att se.
– Åke Lindström
Kunde man kanske snarare tänka sig att det rör sig om en koltrast med vita färgpigment, alltså en sådan som brukar kallas för ”partiellt leucistisk”? De verkar vara lite vanligare i stadsmiljö än på andra platser. Vi har skrivit lite mer om saken, med bild, här.
– Andreas Nord
Det kan det absolut vara, kanske troligare t.o.m. Det som talar emot en stare, och för en koltrast, är det aggressiva beteendet mot andra. Jag tänkte på det när jag skrev, men jag var ju redan inne på stare i min tankevärld efter en annan fråga…
Lekfärgade laxar, Salmo salar, på väg uppströms mot lekbottnarna. Laxar föds i sötvatten och lever sina första år där. Sedan är de ute till havs tills de är könsmogna. Då återvänder ofta till samma vattendrag de själva föddes i för att leka. Bilden är tagen av Walter Baxter.
Jag håller på att röja för laxen i Lagan, så att den kan komma längre upp än 8 km. Jag har några frågor som ni kanske kan hjälpa mig med.
1. Hur långt upp, i princip, vet man att laxen har vandrat som längst ? Och på vilka ställen i Europa ? I världen?
2. Vad finns det för skrönor om hur långt upp i Lagan som man sett, fångat, eller hittat rester av lax ?
3. Skulle laxen i Lagan i princip kunna komma ända upp till källan i sjön Eckern?
4. Vad har det längsta en lax har kunnat vandrat i något Svenskt vattendrag? Och varför skulle den vandra upp så långt; är det för honlaxen är vackrast allra längst upp?
5. Och slutligen: Hur lång tid tar en lax på sig för att komma allra längst upp i någon å, älv eller flod under en säsong?
Jag har inte sakkunskap i alla dina delfrågor, men kan ge några generella svar.
Laxar vandrar inför leken upp i företrädesvis det avrinningsområde de en gång kläcktes i, ofta till ungefär samma område i vattendraget de härstammar ifrån. Att laxar skulle vandra ’så högt upp i vattendraget de kan’ är en sanning med modifikation, bra lekområden fylls på nedströms ifrån av lekande lax, medan individer som anländer senare kan fortsätta simma uppströms för att finna bra och ’icke-ockuperad’ lekbotten. Vid höga tätheter av lekande lax kan detta innebära att laxen tar sig högt upp i systemet, medan lägre tätheter av lekande lax kan få plats på mer nedströms belägna områden. Det som ytterst begränsar laxars uppströmsvandring inför lek är olika typer av vandringshinder, såsom naturliga vattenfall och större sjöar, eller mänskligt skapade barriärer som t.ex. vattenkraftsdämmen.
I teorin kan laxen vandra till avrinningsområdets källflöde om det inte finns några barriärer i avrinningsområdet, men så länge det finns fungerande lekområden tidigare under uppströmsvandringen finns det ingen direkt anledning för laxen att fortsätta längre upp. Delvisa barriärer och svårpasserade områden påverkar också hur lätt laxen tar sig förbi uppströms, vilket påverkar hur lång tid den tar på sig för att nå sina lekområden. I avsaknad av omfattande barriärer kan laxen relativt snabbt nå sina lekområden, då den kan förflytta sig uppström runt 5 km per dag. När det finns delvisa barriärer kan migrationen uppströms försenas avsevärt. Som ett exempel kan nämnas laxen i Ätran som, innan åtgärder utfördes vid vattenkraftverket i Falkenberg, tog upp till tre veckor på sig att komma förbi kraftverksanläggningen, en passage som efter en välriktad åtgärd bara tog fyra dagar. Dessutom var passagefrekvensen långt högre efter åtgärd.
Mina sakkunskaper om Lagan är begränsade. Den naturliga uppvandringen av fisk är nuförtiden i det närmaste helt stoppad vid kraftverket i Laholm och även om fisk skulle komma förbi detta hinder är Lagan full av vandringshinder längre uppströms. Hur långt fisk som t.ex. laxen kunde ta sig upp i Lagan innan vattendraget började nyttjas för kraftuttag under 1800-talet borde begränsas av eventuella naturliga vandringshinder såsom vattenfall och större sjöar. Utan sådana vandringshinder är det teoretiskt möjligt att laxen skulle kunna ta sig ända upp till Eckern. Jag bedömer dock det som mindre sannolikt att de gjort det, eftersom det nog fanns bra lekbottnar och uppväxtlokaler längre nedströms, så att laxen inte behövde simma så långt.
Ljus som reflekterar från en katts ögon i nattmörkret. Bilden är tagen av Biswapathik.
Jag är eftersöksjägare med hund. Häromnatten sökte vi efter ett skadat rådjur när hunden plötsligt tvärvände och ville gå till bilen. Hon var märkbart tagen och orolig för något. Jag lyste runt oss med pannlampan och på ca. 15 m ser jag ett par ögon som jag uppfattade som svartgulorange och i V-ställning. Jag har jagat och varit i skogen i många år men aldrig sett något liknande. Tyvärr såg jag inget av kroppen på djuret. Så nu är frågan, vad tror ni att det kan ha varit för skummis i buskarna?
Oavsett färg och form på reflexen men beaktande att hunden blev rädd, så skulle man väl gissa på lo, varg eller annan hund. Antar att en tränad jakthund inte är rädd för älg, hjort eller vildsvin. Antar vidare att Botvids jaktlag finns i Botkyrka kommun, vilket borde utesluta järv. Hände detta i februari när frågan kom borde det väl utesluta björn. Fanns inga spår att titta på dagen efter?
Den vackra björktrasten, Turdus pilaris, besöker gärna trädgårdar för att äta frukt på vintern. Den har ett litet speciellt utseende, och förväxlas ofta med andra fåglar. Det var nog just björktrastar som besökte frågeställarens fågelmatning mitt i vintern. Vid den tiden på året är göken fortfarande på semester! Bilden är tagen av Martin Olsson.
Vi har den senaste veckan haft flera gökar på besök i vår trädgård. De äter bl. a. äpplen och en verkar ha ”bosatt” sig här. Vi är förvånade eftersom vi trodde att gökar inte befann sig i Sverige vintertid. Är dessa ett undantag eller varför är de här nu?
Någon gök är det alldeles säkert inte. De är inte här nu, precis som ni misstänker, och de är heller inga social fåglar (dvs. de lever inte i flock) och de äter såvitt jag vet heller inte frukt på marken. Min gissning är att det är björktrastar som ni har på besök i er trädgård.
– Andreas Nord
När folk ser ”konstiga” fåglar vid sitt fågelbord och har av sig till oss på Svensk Fågeltaxering är det i 9 fall av 10 björktrast.
Djur kan, precis som människor, drabbas av medfödd blindhet. Det är dock väldigt ovanligt att hitta blinda djur i det vilda, eftersom de missgynnas storligen i det naturliga urvalet. Hos husdjur är det vanligare. På bilden, som är tagen av Tempie Koenig, ser vi en blind hund av den japanska spetsrasen shiba.
Jag undrar om vissa djur (älg, hund, katt, fåglar) kan födas blinda som vi människor? Är det i så fall ärftligt?
Ja, alla djur kan födas blinda. Det kan vara någon skada eller sjukdom som påverkat ett annars frisk foster, eller så kan det bero på medfödda ärftliga sjukdomar. Hos vilda djur är medfödd ärftlig blindhet mycket ovanligt eftersom det naturliga urvalet ser till att det inte blir någon nästa generation som ärver sjukdomen. Så är det ju inte riktigt hos människor och i rika länder är medfödd blindhet inget hinder för ett långt liv.
Svart tjocksvansskorpion, Androctonus crassicauda, lever i Mellanöstern och i Nordafrika. Trots att skorpioner har många ögon ser de ganska suddigt! Bilden är tagen av Dbenbenn.
Hur bra kan en skorpion se? Hur ser hjärnan ut?
Skorpioner har många ögon på huvudet – vissa arter har så många som 12 stycken! Trots att de kan ha många ögon så de ser ganska suddigt fast de kan se i mycket svagt ljus (t.ex. stjärnljus). De har en liten hjärna – lika stor som ett riskorn – men den är uppdelad i många olika områden som ansvarar för olika funktioner (t.ex. syn, lukt, känsel, med mera).
Kommentarer