Nej, någon murgröna är det inte! Det ser istället ut att vara en vaxranka, Senecio macroglossus. Bilden är tagen av Matilda Svensson.
Jag har köpt en murgröna, eller vad jag trott är en murgröna. Helt plötsligt från ingenstans (jag har haft växten i kanske ett halvår) så blommar en gul blomma från växten. Jag undrar vad detta är för växt, har aldrig sett något liknande.
Det ser ut att vara arten Senecio macroglossus som på svenska skall heta vaxranka men som i handeln säljs bl.a. under namnen glansslinga och kapmurgröna.
Fröskinnbaggen Rhyparochromus vulgaris har ett begränsat utbredningsområde i Sverige. Sitt starkaste fäste har den i Östergötland. Djuret lever av olik fröer det hittar på marken. Vintertid kan de söka sig inomhus för att övervintra, men något skadedjur är det inte. Bilden är tagen av Gustav Lysell.
Jag är nyinflyttad på Vikbolandet utanför Norrköping. Där har jag ar upptäckt en insekt (ganska många individer) i vårt växthus. Jag har lyckats söka mig fram till att det troligen är fröskinnbaggen Rhyparochromus vulgaris som verkar vara vanligast i just Östergötland.
När jag söker hittar jag däremot inte mycket information om arten, men att det är just en fröskinnbagge gör mig orolig (främst namnet). Finns det risk att den kommer att vara ett skadedjur i växthuset? Finns det andra bekymmer med insekten, eller finns det rentav lägen då den kan ses som ett nyttodjur?
Jag håller med i din bedömning av att detta är Rhyparochromus vulgaris. Den är ganska lik släktingen Rhyparochromus pini, men har ljus kanter på mellankroppen och mycket tydligare ljus fläckar på bakkroppen. Den senare arten är väldigt vanlig i en stor del av Sverige, inklusive Östergötland, medan vulgaris ännu har en ganska begränsad utbredning.
Som namnet antyder lever Rhyparochromus vulgaris av frön från olika växter. Den klättrar inte särskilt mycket i växter, utan äter frön som den hittar på marken. Du har dock inget att oroa dig för – det här djuret uppträder aldrig som skadedjur och har sannolikt sökt sig in i ert växthus för att övervintra. Min gissning är att djuren söker sig ut igen så snart vårsolen kommer.
Aurorafjärilen, Anthocharis cardamines, är enastående vacker och tämligen allmän över hela utbredningsområde. Den utvecklas på korsblommiga växter, som ängsbräsma, rockentrav och penningört. Just det här exemplaret sågs på Bohus-Malmön i Västergötlands kustband. Bilden är tagen av Ann Henriksson.
Jag såg en fjäril jag aldrig tidigare sett på Bohus-Malmön i Västergötland den 24 april. Vad heter fjärilen? Är den sällsynt eller vanlig på denna plats?
Det är en hona av den vackra arten aurorafjäril, Anthocharis cardamines. Att det är en hona ser en på att spetsarna på framvingarna är grå. Hos hanen är de tjusigt orangea. Arten förekommer i nästa hela Sverige, allmänt i Götaland och Svealand, mer sällsynt i Norrland. Larven lever av olika korsblommiga växter, t.ex. ängsbräsma och löktrav. Lite mer information hittar du här.
Hårmyggor, familjen Bibionidae, påminner mycket om flugor med sina kraftiga kroppar och stora huvuden. Men det är faktiskt en mygga. Det ser man bland annat på att de har mycket längre och slankare antenner än flugor. Honorna har långsmala, ganska små, huvuden medan hanarna har klotrunda huvuden med stora facettögon. Många av våra hårmyggor svärmar tidigt på året och kan då förekomma i väldiga mängder. Larverna utvecklas i multnande material och ställer ofta inte till så stor skada. I just det här fallet har de nog följt med hästgödsel in i frågeställarens växthus. Bilden är tagen av Martin Andersson.
Vi har fått en invasion av dessa flugor i vårt växthus. De har kläckts nyligen och ursprungligen kommit med häst- eller kogödseln dit. Vet ni vad det är för art eller släkte? De är ganska slöa och när de flyger hänger ett benpar ner. Kan de utgöra något hot mot tomater, chili/paprika, rädisor, sallat eller något annat som spirar i växthuset nu?
Det är hårmyggor, familjen Bibionidae, i vad som ser ut som släktet Bibio. Vi har 24 olika hårmyggor i Sverige. Många arter svärmar på våren och finns då i stor mängd. Långsamma rörelser och hängande ben är typiskt, som ni har sett. Larverna utvecklas i multnande organiskt material, men kan i sällsynta fall också göra skada på växtrötter. Gissningsvis har era djur kommit in utifrån med gödsel som föreslås, eller så har de utvecklats i gammalt växtmaterial som redan funnits i växthuset.
De vuxna hårmyggorna kan hjälpa till att pollinera tidigblommande växter. I vissa områden anses de vara viktiga för just detta. Vi hade alltså inte oroat oss. Är ni ändå oroliga kan ni, om ni har höns, låta dem gå i växthuset – de tycker mycket om hårmyggelarver.
Fasan, Phasianus colchicus, fanns från början bara i södra Asien men har sedan lång tid förts in och förvildats på många platser runt om i världen. I Sverige är fasanen en vanlig syn på fält, i parker och i trädgårdar. Tupparna är vackert bronsglänsande med rött huvud medan hönorna (som på bilden) är tjusigt gråbrunspräckliga. Det ger bra kamouflage när de ligger på ägg. Bilden är tagen av Thermos.
Vi har en fasanhöna som byggt bo i en nedklippt salvia utanför vår ytterdörr. Det hela började med att vi såg några ägg ligga i ett välordnat bo, men ingen fågel. Vi googlade och kom fram till art. Hönan har hittills ruvat någon timme och sedan förvunnit och så här har det pågått i 10-12 dagar. Idag har hönan legat stilla i boet och rör sig inte när jag går in eller ut. Vad göra? Till saken hör att vi har en katt i huset.
Fåglar lägger ett ägg om dagen, och ruvar inte alls eller bara lite grann tills kullen är färdig. Då ruvar honan (och ibland hanen) för fullt, och brukar ligga på åtminstone 80 procent av dygnets ljust timmar samt hela natten. Vissa fågelarter ligger på äggen hela ruvningsperioden utan en enda paus.
Er fasan kommer att ruva i omkring 3 veckor. Därefter lämnar hon boet och er trädgård tillsammans med ungarna. Ni har inte laglig rätt att förstöra en pågående häckning om den inte skapar mycket stora olägenheter eller faktiska skador. Eftersom fasanen här ligger alldeles tyst och stilla kan en inte anse häckningen som störande i laglig mening.
Jag tycker inte att ni ska göra någonting. Det här kan istället vara ett utmärkt tillfälle att komma naturen nära genom att få studera en vacker fågel på nära håll under några veckor. Det är få som får sådana möjligheter. Försök att inte störa mer än nödvändigt under ruvningen (men utnyttja trädgården som vanligt) och försök att hålla katten därifrån. Det bästa är om den kunde vara inomhus under dessa veckor. Det vore också en bonus för de många andra småfåglar och andra smådjur som friströvande tamkatter gärna försöker fånga.
Gröna bladspindeln, Micrommata virescens, är en av våra allra vackraste spindlar. Just det här djuret hälsade på frågeställaren i sommarstugan. Bilden är tagen av Gunilla Jacobsson.
Jag hittade en jättespindel på utsidan av dörren på sommarstugan. Den klättrade snabbt upp på handtaget. Är den farlig, och är det någon sort man ska vara rädd om? Jag hittade den i Glanshammar, vid kanten av Hjälmaren utanför Örebro. I området finns finns sly och buskar.
Spindeln på bilden är en grön bladspindel (Micrommata virescens) och som alla spindlar är den ett rovdjur som jagar insekter och andra småkryp. Den tillhör familjen jättekrabbspindlar (Sparassidae) och är vår enda representant av den familjen i Sverige. Grön bladspindel lever bland gräs, örter och buskar så det är ganska vanligt att man hittar den i sin trädgård.
Jag tycker alltid att man ska vara rädd om de spindlar man hittar och bits gör den inte, om du inte behandlar den väldigt ovarsamt och du lyckas klämma åt den så att den får tag i din hud. Det är inte så många spindlar här i Sverige som är tillräckligt stora för att lyckas bita igenom människohud. Den är som sagt mer intresserad av insekter och andra småkryp.
Vem har gått här? Fråga en Biolog menar att det är en grävling. Bilden skickades in av Rolf Ginman.
Vem har gjort dessa spår i snön?
Spår är svårt utan en storleksreferens, men att döma av stenen så är spårstämplarna inte så stora. Det, tillsammans med de jämnlånga tårna som ligger nästan på linje samt det ganska rektangulära avtrycket, gör att våra tankar förs till spår av en grävling.
Rumsgran, Araucaria heterophylla, finns naturligt bara på Norfolkön utanför Nya Zeeland. Den är dock införd på många platser och dessutom vanlig i handeln. Bilden är tagen av Kahuroa.
Cunninghamgranen, Araucaria_cunninghamii, finns naturligt över ett mycket större område än släktingen rumsgran. Som små kan de vara ganska lika, och båda kan ibland (felaktigt) saluföras som rumsgranar. Förvirrande! Bilden är tagen av Salix.
Rumsgran heter Araucaria heterophylla men förekommer även som Araucaria cunninghamii. Är båda arterna en rumsgran? Är det bara skillnad på namnet?
Araucaria heterophylla heter rumsgran på svenska. A. cunninghamii är en annan art som skall heta cunninghamsgran på svenska. Den förra finns naturligt endast på Norfolkön norr om Nya Zealand, medan A. cunninghamii har en större utbredning i Australasien.
– Torbjörn Tyler
Nej, det rör sig om två olika arter. Araucaria heterophylla som på svenska heter rumsgran och Araucaria cunninghamii som på svenska heter cunninghamsgran. Du hittar alla gällande namn i Svensk kulturväxtdatabas.
De används båda som rumsväxt, och kan te sig ganska lika. Det enklaste sättet att skilja dem åt är att cunninghamsgranen har utspärrade barr, medan rumsgranen har mer längsgående (lite skönare att klappa!).
Vår inhemska ekorre, Sciurus vulgaris, förekommer sällsynt i en svart variant. Svart kan också den mycket invasiva kusinen östlig gråekorre, Sciurus carolinensis, vara. Denna är dock mycket kraftigare än vår ekorre, och den saknar tofsar på öronen. Bilden är tagen av Jojo.
Jag har för första gången sett en helt svart ekorre. Jag såg den på ungefär 2 meters avstånd, innan den tjattrande stack i väg. Hur vanligt förekommande är dessa i Sverige? Jag har aldrig hört talas om sådana här i Bengtsfors kommun, Dalsland.
Det är ett spännande fynd. Det mest sannolika är att det är en mörk variant av vår vanliga ekorre, som faktiskt varierar stort i färg. Alternativet, som inte är så troligt, är att det är en svart variant av den östliga gråekorren (Sciuruscarolinensis). Den är kusin till vår ekorre, men är mycket större och saknar tofsar på öronen. Den hör hemma i Nordamerika men har förts in på många håll i världen. I Sverige är den dock inte etablerad (ännu).
Vi har skrivit om avvikande ekorrar vid vid flera tidigare tillfällen. Se här för mer läsning.
Den här larven hittade en grupp förskoleelever i Västervik i nordöstra Småland under en matta på gården. Vi tycker att det ser ut som larven av större bandfly, Noctua pronuba. Bilden skickades in av Marie Pettersson.
Vi är ett gäng glada förskolebarn och pedagoger i Västervik i Småland. Vi hittade den här larven under en matta ute på vår gård och undrar vad det är för sorts larv. Den är ca. 4 cm lång. Vad tycker den om att äta?
Det är en larv av ett nattfly. Av vad jag kan se ser det ut att vara större bandfly, Noctua pronuba. Det är en vanlig fjäril i nästan hela landet (norrut till Lule lappmark). Larven lever av diverse örter och förpuppar sig sedan i marken. Fjärilen ser man framförallt under högsommaren.
Kommentarer