Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Ännu en skalbagge härhemma – Vad är det?

Tjuvbaggar är en slags skalbagge familjen trägnagare (Anobiidae) som är ganska vanliga i äldre hus och hem, tillsammans med flera andra inomhusskalbaggar (till exempel ängrar). Oftast gör de ingen skada, utan fungerar som renhållare med förkärlek för dött organiskt material som intorkade flugor, hudflagor och annat gott. Ibland kan tjuvbaggar dock angripa spannmål and andra skafferivaror, så det kan vara lämpligt att undersöka torrskaffningen.

Jag har haft en del problem med fläskängrar den senaste veckan. I allt städande funderar jag på om vi även har pälsängrar då jag påträffat sådana, samt någon annan typ av änger som ser ut som en museiänger. Nu har jag hittat ännu någon form av skalbagge och det gör mig nervös. Vad är det för något?

Jag har också ett par frågor om alla olika typer av ängrar. Hur gör man med mattor? Jag har inte sett någon som har ätit på mattorna, men jag är bekymrad eftersom mattor är svåra att tvätta eller frysa. De är alla i syntetiskt material. Och var lägger alla ängrar ägg?

Skalbaggen på bilden är en tjuvbagge, en slags skalbagge i familjen trägnagare (Anobiidae) som är lätta att känna igen på det nedböjda huvudet. Det ser ut att vara den vanligaste arten i släktet, vanlig tjuvbagge (Ptinus fur). Den hör till den grupp av skalbaggar som gärna lever inomhus där den äter torrt organiskt avfall. Ofta är det rena nyttodjur som äter upp döda insekter, hudflagor och annat smågott, men det kan också hända att de äter av skafferivaror. Normal renhållning och en inspektion av din torrskaffning kan vara bra, men hittar du bara enstaka djur hade jag inte varit orolig.

När det gäller ängrarna så lägger de sina ägg på företrädesvis mörka, kanske litet fuktigare platser, i eller alldeles i närheten av, larvernas födokälla. Har ni syntetiska mattor behöver ni dock inte oroa er, för sådana kan ängerlarverna inte leva av.

– Andreas Nord

juli 4, 2024

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Guldbaggar i blomkrukan

Guldbaggarnas larver lever av dött organiskt material, till exempel i kompost eller i murket trä. Det händer också att de slår sig ned i blomkrukor. När krukorna tas in i stugvärmen under vintern tror larverna att sommaren kommit, fullbordar sin utveckling och letar sig ut i hemmet. Det går fint att ta hand om dem genom att erbjuda söta frukter, men om klarar sig så länge som till våren är lite osäkert. I det vilda äter guldbaggar gärna pollen från olika växter som rosor och hagtorn, och därför brukar de inte synas till förrän tidigast i maj månad. Bilden skickades in av Erik Alkert och är inte knuten till denna fråga.

Jag googlade mig fram till fråga och svar om att hitta guldbaggar inomhus, och såg att ni skrivit om detta tidigare. Samma sak verkar ha hänt mig i min lägenhet i Uppsala. Idag hittade jag en tredje bagge krypande på min soffa. Jag kan bara gissa att de har kommit fram från mina pelargoner som var på balkongen och i blomlådor under sommaren, men fick komma in för att övervintras. En av mina katter hittade den första.  Frågan är om jag släpper ut dem nu i mars/april, kommer de att dö eller går de åter i ide? Om jag ställer ut pelargonerna nu, dör plantorna. Kan man behålla baggarna inne på något sätt under tiden, eller? Har ni något förslag?

Släpper du ut guldbaggarna nu är det nog tveksamt om de överlever. Mitt bästa tips är att du förvarar dem i en burk med fuktig torvmull och matar med söta frukter – typ päron eller banan – till omkring mitten av maj. Därefter är det inga konstigheter att släppa ut dem. Vi har gett några fler tips här och här.

– Andreas Nord

juli 2, 2024

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Går det att göra en skogssjö självlysande?

Mareld är ett fenomen som ger blått eller turkost sken i havsvatten. Det kan orsakas av flera olika organismgrupper med förmågan att alstra ljus, så kallad bioluminiscens. Den allra vanligaste orsaken till mareld är dock planktonet mareldsflagellat, Noctiluca scintillans. Bilden är tagen av Bruce Anderson.

En tanke slog mig när jag såg en video på mareld. Skulle man kunna plantera in det i ett vattendrag eller sjö? Jag vet att dom inte håller till i sötvatten, men finns det något man kan göra för att de skulle kunna trivas bättre? Det hade ju varit fantastiskt vackert med mareld i ett vattendrag i skogen!

Detta får nog stanna vid ett drömprojekt – den stora merparten av alla ”självlysande” organismer finns i marina miljöer, alltså i haven. Här förekommer fenomenet, som kallas för bioluminescens, vitt och brett, bland annat hos vissa fiskar, bakterier, svampar och alger. Vissa landdjur visar också bioluminiscens, till exempel olika slags ”lysmaskar”. I Sverige har vi två arter av självlysande skalbaggar, större och mindre lysmasken, medan djur som kallas för ”lysmask” representeras av både skalbaggar och fluglarver.

I sötvatten, däremot, är bioluminiscens väldigt sällsynt. Såvitt jag vet förekommer det bara i ett enda fall – hos sniglar av släktet Latia, som bara finns på Nya Zeeland. Det är mycket små sniglar som till utseende påminner om våra svenska skålsnäckor.

Till sist är det svårt att inte nämna att det är bäst att inte flytta organismer till platser där de inte hör hemma. Det finns många exempel på sådana flyttar, som gjorts med bästa intentioner med slutat i ekologiska katastrofer.

– Andreas Nord

Söker man på Glowing plant eller Bioluminescent plants på YouTube, så hittar man information där man klonat gener i växter som gör att de kan lysa. Science fiction idén är bland annat att kunna använda en allé av träd som gatlysen eller åtminstone som ledmarkering.

– Mats Hansson

Jag hade kontakt med den firman för några år sedan med tanke på undervisning, men om jag minns rätt gick de i konkurs. Jag är skeptiskt till att det skulle ha fungerat.

– Allan Rasmusson

hade kontakt med den firman för några år sedan med tanke på undervisning, men om jag minns rätt konkade de. Jag är skeptiskt till att det skulle ha fungerat.

– Bodil Enoksson

juni 27, 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför tog det så lång tid för äggen att kläckas?

Hemma hos vår frågeställare har en gräsandshona tagit nästan 50 dagar på sig att ruva fram sina ägg, en ovanligt lång tid. Vad kan det bero på? Vi försöker reda ut saken. Bilden är tagen av Iva Balk och har inte med frågan att göra.

Andhonans ägg som hon ruvat i 49 dagar började kläckas igår den 14 maj. När vi har sökt på nätet så står det att normal ruvningstid är upp till 32 dagar. Nu har vi med kikare sett att tre ägg är kläckta men i boet var det åtta så de är väl på gång med att kläckas. Varför det dröjt så länge? Vi hade nästan gett upp hoppet och var oroliga för honan, men hon verkar väldigt trygg med oss då vi rör oss lugnt i trädgården. Det här är en spännande upplevelse vi får vara med om.

Det låter som en fin upplevelse, och det är glädjande att höra att äggen kläcktes efter så lång tid! Varför det har tagit längre tid än normalt är svårt att svara på. Normalt går fåglarnas ruvning ”som klockan”. Egentligen finns det bara två möjligheter till att ett ägg skulle kläckas först efter så lång tid: antingen har honan inte ruvat särskilt frekvent, eller så har hon ruvat äggen frekvent men vid låg temperatur. Båda utfallen leder till att ruvningstemperaturen skulle varit lägre än vanligt, och då tar det längre tid för äggen att kläckas. Men är temperaturen alldeles för låg brukar äggen inte kläcka ut alls, även om de börjar utvecklas. Det går helt enkelt för långsamt, och fågelembryot kan inte växa ordentligt så att för mycket av äggulan förbrukas och det blir slut på energi. Även en ganska dramatisk förändring av ruvningstemperatur hos fåglar, låt säga en sänkning med 3 grader från det normala ca. 38 grader, leder till att ruvningsperioden blir maximalt 4-5 dagar längre. För de flesta fåglar är det önskvärt att hålla ruvningsperioden så kort som möjligt, eftersom risken att ett rovdjur hittar boet ökar ju äldre det blir. Jag tror därför inte att en ruvning på 49 dagar, jämfört med det normala ca. 30, kan förklaras fullt så enkelt.

Eftersom det verkar som att inte alla ägg har kläckts, undrar jag istället om något kan ha hänt som har gjort att honan avbröt ruvningen under en tid, och sedan lade nya ägg som hon ruvade fram. Det skulle kunna förklara både varför många ägg inte kläcktes, och varför hela förloppet tog väldigt lång tid. Alternativt kanske honan väntade innan hon började ruva fullt ut, eller tog en lång paus (flera dagar) tidigt efter att äggläggningen var klar. Innan äggen ruvats, eller när de bara ruvats litegrann i början av utvecklingen, kan de lämnas för sig själva under lång tid utan att ta allt för mycket skada.

Jag hoppas att detta ger lite vägledningen. Ett spännande mysterium, med många möjliga förklaringar. Om de resterande 5 äggen aldrig kläcktes, vore det roligt att veta om de var befruktade eller ej. Om inte, tror jag att honan lagt ägg i två omgångar. Om hela kullen faktiskt kläcktes efter så lång tid, tror jag mest på förklaringen att honan väntade med att börja ruva fullt ut. 

– Andreas Nord

juni 25, 2024

Inlägget postades i

Djur Ekologi Fåglar

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Glad sommar!

Kära följare,

Nu tar Fråga en Biolog sommarlov. Det innebär att aktiviteten på bloggen är lite lägre än den brukar, och det att det kommer ta lite längre tid vanligt att få svar på din fråga. Vi är tillbaka i full skala i slutet av augusti. Men det går givetvis precis lika bra som vanligt att skicka in frågor och bilder via bloggen, e-post eller Facebook och Twitter.

Glada sommarhälsningar från Expertpanelen!

juni 21, 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Tusen och åter tusen larver i brunnen

Fjädermygglarver kan förekomma i en oerhörd riklighet i avloppsslam. Vi tror att det är just detta vår frågeställare fått erfara. Bilden är tagen av Glenn Kvist.

Jag har enskilt avlopp och fick för mig att göra rent spridningsbrunnen. Först är det en trekammarbrunn, sen kommer spridningsbrunnen, och slutligen kommer infiltrationsbädden där gråvattnet rinner ut för att renas. I botten av spridningsbrunnen såg jag tusentals små vita larver eller maska. Vet ni vad det kan vara? De verkade inte röra på sig!

Ja, jag skulle säga att det är fjädermygglarver. De kan finnas i höga koncentrationer i ”sewer sludge”. Se bilden här nedanför för ett exempel.

Jag nog hade egentligen förväntat mig röda arter med hemoglobin i en sådan miljö, men det kanske inte är så syrefattigt i spridningsbrunnen? Jag har inte så bra känsla för hur enskilda avlopp fungerar.

– Viktor Nilsson Örtman

juni 20, 2024

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Stor geting i Västerbotten

Hos sociala getingar är det bara nya drottningar som övervintrar. På vårkanten vaknar de till liv och börjar jakten på en plats att bygga sitt bo på. Jämfört med de vanliga arbetargetingarna kan drottningen se närmast enorm ut.

Jag satt på uteplatsen i Umeå och såg denna stora insekt. Trodde först det var en humla som kom flygande baserat på storleken då, men såg sedan att det var något annat. Jag uppskattar den till åtminstone dubbelt så stor som en ”vanlig” geting. Vad kan det vara?

Det är en social geting, men bilden räcker inte riktigt till för att avgöra just vilken art det rör sig om. Att den är så stor beror på att det är en getingdrottning som precis har vaknat och nu letar efter en plats att bygga bo på.

Hos getingar är det bara nya drottningar som övervintrar – alla andra getingarna dör på hösten. Drottningen hittar en getinghane, parar sig, och äter i några veckor. Sedan går hon i en lång vinterdvala. När våren kommer vaknar drottningen till, och hittar en plats att bygga ett bo på. Där lägger hon den första kullen ägg, som hon själv tar hand om. Här är det viktigt att drottningen hittar olika små, mjuka insekter, bladlöss till exempel, som larverna lever av. Den första kullen larver blir till nya arbetare som alla är honor. Det är dessa som är de getingar vi oftast ser på sommaren. Lite senare under året kommer drottningen att lägga ägg som blir till hanar, som lättast känns igen på att de har mycket längre antenner än arbetarna. Hanarna gör inget annat än att leta upp nya drottningar att para sig med, och sedan börjar cykeln om på nytt.

Getingar är väldigt bra djur, för de äter stora mängder insekter som vi tycker illa om, bland annat bladlöss och småflugor. Dessutom är de duktiga på att pollinera växter, även om de inte är fullt lika effektiva som bin.

– Andreas Nord

juni 19, 2024

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vilda ankor i Malmö

Gräsanden är stamfader till de olika domesticerade raserna av ankor, och återkorsningar är vanliga. Dessutom föds det fortfarande upp stora mängder gräsänder på gods och herresäten. Att hitta vilda gräsänder med avvikande dräktfärg är därför inte så sällsynt. Bilden är tagen av Jesper Koch.

I samband med en fältexkursion jag gjorde för en kurs i ekologi i Uppsala hittade jag följande fåglar som jag identifierat som ankor. Jag undrar om ni kan hjälpa mig att identifiera vilka ankor det är frågan om? Jag vill påpeka att de här ankorna alltså lever i vilt tillstånd i utkanten av Malmö stad. Och om jag minns rätt så verkar de kunna flyga. Möjligen häckar de också.

Bilden ser ut att visa gräsänder med inblandning av genetiskt material från tamankor. De olika raserna av tamankor är en förädlad (domesticerad) variant av gräsanden, så hybrider är vanliga. Dessutom föds det upp stora mängder gräsänder för jaktändamål på skånska gods och herresäten.  Av dessa anledningar ser vi ofta individer med avvikande fjäderdräkter i gräsandsflockar.

– Andreas Nord

juni 18, 2024

Inlägget postades i

Djur Fåglar

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Grön mygga, eller vad är det för flygfä?

Guldögonsländor (insektsfamiljen Chrysopidae) är en liten grupp i Sverige med blott 17 olika arter. De är lätta att känna igen på de guldiga ögonen, nätlika vingarna, och den tjusigt gröna eller grönsvarta färgen. De vuxna guldögonsländorna äter mest pollen, nektar och honungsdagg från bladöss, men larvern är glupska rovdjur som glatt förser sig av trädgårdens alla bladlöss. Riktiga nyttodjur, med andra ord! Bilden är tagen av Patrik Johansson.

Under kvällen den 2 juni så greppade jag tag i vad jag uppfattade som en mygga. Blev förvånad när jag sedan såg att den var helt grön. Är det en mygga eller är det något annat flygfä?

Det är ett helt annat flygfä, som kallas för guldögonslända. Namnet till trots är det ingen slända, utan en så kallad nätvinge (ordningen Neuroptera). Guldögonsländorna delas sedan in i en egen familj (Chrysopidae), av vilka vi har 17 olika arter i Sverige.

De allra flesta ser ut som ditt djur, ljusgröna med stora vingar med vackert nätmönster, smäckra antenner, och tjusigt glänsande, runda ögon. Larverna ser man ofta i olika växter (de är viktiga rovdjur för bladlöss och annat som är smått och mjukt). De är i regel gulvita med rödbruna markeringar, och ser ut ungefär som en liten mask med mycket stora käkar. De kallas ibland för bladluslejon och är, som namnet antyder, riktiga nyttodjur.

Vilken art just ditt djur är vågar jag inte uttala mig om, eftersom jag inte kan den här gruppen så bra.

– Andreas Nord

juni 17, 2024

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Funderingar om en insekt

Halssländor känns, som namnet antyder, igen på sin särskilt långa hals. De förs till en alldeles egen insektsordning (Raphidioptera) och i Sverige finns det en knapp handfull arter. De flesta är aktiva på våren och försommaren. Halssländor är riktiga nyttodjur. Larver lever nämligen som rovdjur på larver och puppor av barkborrar och andra vedinsekter. Bilden är tagen av Tobias Eriksson.

 Vad är detta för insekt? Den ser ut som en stekel, men jag har aldrig sett ett liknande djur förut. Den var 12-15 millimeter lång.

Det är en helt annan slags insekt, nämligen en halsslända. Det är en egen ordning bland insekterna (på samma sätt som steklar utgör en ordning, skalbaggar en annan, och så vidare). I Sverige finns en knapp handfull arter, som alla är lätta att känna igen på den långa halsen. De flesta är aktiva nu på försommaren. Larver lever som rovdjur på larver och puppor av barkborrar och andra vedinsekter under barken på döende eller döda träd.

– Andreas Nord

juni 14, 2024

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg