Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Röd skadegörare på besök i Spanien

Röda palmviveln, Rhynchophorus ferrugineus, hör egentligen hemma i Sydostasien. I Europa har den oavsiktligt förts in i samband med odling av olika palmfrukter. Den hittades för första gången i Medelhavsområdet på 1980-talet. Numera är den utbredd i Sydeuropa och orsakar där stor ekonomisk skada i palmplantager. Bilden är tagen av Anki Blomqvist.

Jag fann detta röda kryp på vår altan i Costa Blanca i Spanien igår, 14 september. Jag undrar vad det är, kanske en sorts vivel? Den var drygt 1 cm lång.

Det är mycket riktigt en stor vivel, närmare bestämt röda palmviveln, Rhynchophorus ferrugineus. Det är en skalbagge som från början hör hemma i Sydostasien men som oavsiktligt förts in till andra delar av världen. Till Medelhavsområdet nådde den på 1980-talet, och i Spanien sågs den första gången 1994.

Som namnet antyder utvecklas viveln i palmer, t.ex. kokospalmer och dadelpalmer. Honan lägger omkring 200 ägg på palmen och larverna äter sig in i hjärtat. Där gör de stor skada, så pass att träden oftast dör. Det är också lite lurigt, för när träden väl uppvisar sekundära tecken på skada (t.ex. svamp- eller bakterieangrepp) är skadan redan så stor att trädet kommer att dö. I Spanien tycks röda palmviveln särskilt föredra dadelpalmer och den anses göra stor ekonomisk skada.

I Sydostasien anses larven vara en delikatess, men det är ett matbruk vi ännu inte sett i Europa. Även om människor är ganska duktiga på att äta ihjäl populationer av olika djur är det tveksamt om detta kan avhjälpa problemen med invasiva palmvivlar. Larverna lever just inne i trädet, så för att nå dem måste trädet kapas och klyvas. Det är inte förenligt med att bevara palmplantager, och därför är det på många håll i Sydostasien nu förbjudet att ”skörda” palmvivellarver.

– Andreas Nord

november 12, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vacker växt i Göteborg, men vilken?

Jätteverbena, Verbena bonariensis, är en populär trädgårdsväxt som ursprungligen kommer från Sydamerika. Ibland rymmer den här hos oss. Då kan den hittas som förvildad, som här i Mölndalsravinen i Göteborg. Bilden är tagen av Bengt Adamsson.

Jag såg den här växten i dag, 12 September, i Mölndalsravinen, Änggårdsbergen, i Göteborg. Den var omkring 90 cm hög. Vad är det för något?

Det är jätteverbena, Verbena bonariensis. En trädgårdsväxt med ursprung i Sydamerika som ibland ”rymmer” hos oss.

– Torbjörn Tyler

november 11, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Snedseglande skalbagge i källaren

Läderlöpare, Carabus coriaceus, är en av omkring 400 arter i skalbaggsfamiljen jordlöpare (Carabidae). Det är en imponerande pjäs, med sina omkring 4 cm. Läderlöparen är faktiskt en av Sveriges största skalbaggar. Den är omisskännelig med sin mattsvarta färg och de rynkiga täckvingarna. Läderlöparen har blivit ett ganska vanligt djur i södra Sverige, särskilt i lövskogar. Här jagar den glupskt efter maskar, sniglar och andra smådjur som vågar sig fram om nätterna. Bilden är tagen av Åsa Grötting.

Jag stötte på den här filuren som låg på rygg på källargolvet i mitt hus. Den behövde lite hjälp med att komma på benen bara. Men vad är det för något? Den var svartmatt i färgen och rätt så stor, 4-5 cm kanske.

Den här skalbaggen kallas för läderlöpare på svenska, och Carabus coriaceus på vetenskap. Den hör till skalbaggsfamiljen jordlöpare (Carabidae) som i Sverige består av ungefär 400 olika arter. Läderlöparen är den allra största jordlöparen vi har och faktiskt också en av Sveriges största skalbaggar. Den tycker särskilt om halvfuktiga skogs- och gräsmarker, där den på nätterna glupskt jagar efter allehanda småkryp som maskar och sniglar.

Det finns flera stora jordlöpare i släktet Carabus, men läderlöparen är den enda som är mattsvart och som har ett så oregelbundet mönster av nätmaskor på täckvingarna. Och så är den såklart ofta någon centimeter större än sina största släktingar.

– Andreas Nord

november 11, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Tappar träden löven även inomhus?

Hibiskusen växer som buske eller ett litet träd och är en populär prydnadsväxt både i trädgården och på fönsterbrädet. Odlas den utomhus tappar den sina blad på vintern, men inomhus behåller dem.

Om en har lövträd inomhus med fönsterglas överallt och vid rumstemperatur, tappar trädet sina löv om vintern ändå?

Det är inte direkt vanligt att en har träd både ute och inne. Hibiskus är dock vanligt, och om en odlar den ute tappar den bladen på hösten men behåller dem om de odlas inomhus. Får du bara alla förhållanden rätt så kan du naturligtvis odla inomhus även mitt i vintern.

Hur lövfällningen styrs varierar mycket mellan arter. Träd som växer på våra breddgrader styrs framförallt av ljusperiodens längd. När dagarna blir kortare startar processen. Så det ljus som kommer in genom fönstren räcker inte för att de skall behålla löven. Det behövs i så fall extraljus. Sedan är det oftast för torr luft inomhus på vintern för att de flesta uteväxter skall trivas, och de kan fälla löven på grund av detta istället.

– Allan Rasmusson

november 10, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Är det en tordyvel jag har hittat?

Skogstordyveln, Anoplotrupes stercorosus, är den minsta och mest glänsande av våra tre tordyvelarter som har tydliga strimmor på täckvingarna. Det är också vår vanligaste tordyvel som, förutom i spillning, också kan hittas i ruttnande svamp eller på kadaver. Bilden är tagen av Ulf Jonsson.

Denna tycker jag se ut som en tordyvel och med tanke på biotop, och utseende, funderar jag på skogstordyvel. Kan det stämma? Individen är 17 mm lång och hittades i slutet av augusti mitt på en grusstig i ett elljusspår i Göteborg. Alldeles bredvid låg en till som tyvärr hade blivit översprungen. Elljusspåret går igenom en skog (som bäst beskrivs som blandskog med bland annat tallar, björkar och ekar).

Skogstordyvel stämmer alldeles utmärkt! Våra andra två tordyvlar med fåror (stor tordyvel, sandtordyvel) är i allmänhet större, betydligt mattare och svartare, i tillägg knappast några skogsdjur. Av tordyvlar med blåskimrande täckvingar återstår den mer exklusiva vårtordyveln, men den är betydligt mer glänsande och saknar alla spår av strimmor på täckvingarna. Den förekommer särskilt i tallskogar med sandigt underlag i södra Sverige.

Här finns lite mer information.

– Andreas Nord

november 10, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur ska vi få bukt med klädesmalarna?

Vi har nyligen haft en massiv påhälsning av mal i vårt hus. Det har kostat oss en hel i både pengar och arbetstid. Men kunskapen om hur mal hålls borta verkar dålig även hos skadedjursexperterna. Finns det någon biologisk metod att skapa en varaktigt malfri miljö? Har malen några fiender utöver människan? Är det korrekt att de inte gillar doften av (svindyr) cederträolja? Finns det något annat de inte är förtjusta i?

Jag förstår frustrationen. Klädesmal och pälsmal kan vara svåra att kontrollera. Jag antar att ni tagit till er råden från skadedjursföretagen, till exempel de som Anticimex listat här?

En kan också lägga till att ju torrare och kallare det är i garderoben desto bättre. Många av dessa inomhusskadegörare (det finns ju också många som till exempel tycker om lagrade livsmedel) kan hållas i schack med konstant temperatur under 16 grader. Det används ofta i lager, livsmedelsfabriker och på museer med biologiskt material. Tyvärr är ju denna temperatur inget vi vill ha hemma i längden. Så: städa, tvätta och håll så torrt som möjligt (avfuktare kanske behövs någon del av året). Fällor som attraherar hanarna med hjälp av honans sexualferomon (lockdoft) kan vara användbara för att se om bekämpningsåtgärder varit lyckade eller inte.

Ytterligare tips kan hittas pådenna sida från University of California.

– Olle Anderbrant

november 9, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Kryp i taket

Större skuggspindeln, Nuctunea umbratica, är vanlig omkring våra hus och hem. Där är den ett riktigt nyttodjur som äter upp allehanda smådjur. Inomhus trivs den dock inte alls eftersom det är alldeles för torrt för den. Samma sak gäller i det närmaste alla våra spindelarter. Bilden är tagen av Anna Holm.

Vad är detta för kryp? Den var omkring 1 cm lång och fanns i mitt sovrumstak i Karlstad. Jag har aldrig sett något sådant tidigare!

Krypet är en spindel, troligtvis en större skuggspindel (Nuctenea umbratica). Jag är dock inte alldeles säker säker på arten eftersom bilden inte är så skarp. Det är i alla fall en spindel som skulle behöva komma ut, väldigt få arter i Sverige som klarar av vårat torra och varma inomhusklimat.

– Ellen Sandström

november 9, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Gulsvart bohusspindel

Den stora och vackra getingspindeln, Argiope bruennichi, har funnits i Sverige i omkring 30 år. Den är från början en sydlig art som hos oss först hittades i Skåne. Sedan har den spridit sig norrut ganska snabbt. Numera är den ganska vanlig i hela södra landsänden, åtminstone upp till Stockholm. Getingspindeln spinner kraftiga nät i gräset ganska nära marken. Där fångar den sin favoritföda som är gräshoppor och vårtbitare. Bilden är tagen av Nadia 28.

Är detta möjligtvis en getingspindel? Jag såg den i Kungälv i mitten av augusti.

Alldeles riktigt – du har hittat en getingspindel, Argiope bruennichi. Ett vackert djur som inte går att förväxla med någon annan svensk spindel. Det är en ganska ny bekantskap hos oss och den etablerade sig i sydligaste Sverige i början av 1990-talet. Länge var det en skånsk angelägenhet, men sedan omkring millennieskiftet har den spridit sig norrut ganska snabbt och kan nu hittas åtminstone upp till Stockholmstrakten.

Vi har skrivit om getingspindeln några gånger förr. Här kan du läsa alla inläggen.

– Andreas Nord

november 8, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Är det lugnt att krydda?

Pors, Myrica gale, är den enda svenska arten i växtfamiljen porsväxter (Myricaceae). Denna lågväxande buske är vanlig i fuktig skogsmark och längs sjökanter och kärr, särskilt i södra och mellersta Sverige. Pors är synnerligen aromatisk och har därför använts på många olika sätt genom historien. Idag är det fortfarande vanligt att göra porsbrännvin, precis som vår frågeställare. Bilden är tagen av Gunnar Bergh.

Jag plockade denna kvist vid en sjö i Linköpingstrakten i början av augusti. Busken var drygt 1 m hög och hade tätt bladverk. Kan detta vara pors, eller kan jag ha blandat ihop det med något annat? Det är viktigt att veta då jag tänkte göra porsbrännvin om det är rätt!

Ja det är pors, Myrica gale. Fritt att krydda!

– Torbjörn Tyler.

november 8, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

En svart vattensköldpadda i Ronneby brunnspark!

Reeves kärrsköldpadda, Mauremys reevesii, hör hemma i Ostasien där den lever i grunda vattensamlingar och våtmarker. I det vilda är det mycket sällsynt på grund av att dess levnadsområden har förstörts. Den anses därför som ”starkt hotad” (EN) av den globala rödlistningskommittén IUCN. Samtidigt är den ett populärt husdjur. Sköldpaddor är dock långlivade, varför många oansvariga djurägare gärna släpper ut dem när de tröttnat. Därför ser en ibland sköldpaddor i till exempel stadsparksdammar. Många vattensköldpaddor som kommer från tempererade områden klarar av att övervintra i södra Sverige under de numera milda vintrarna. Det finns en stor risk att dessa arter blir invasiva i framtiden, och det är därför angeläget att observationer rapporteras till Länsstyrelsen eller på Artportalen. Bilden är tagen av Louise Roslund.

På mitt sommarjobb på Naturum i Blekinge kom det in en kvinna som fotat en vattensköldpadda vi inte tidigare sett. Den är helt svart på bilden och liknar inte gulbukade, rödörade eller gulörade vattensköldpaddan. Min chansning är Reeves kärrsköldpadda, men för att rapportera den på Artportalen vill vi vara säkra. Bilden togs 26 juni i Ronneby brunnspark.

Det är absolut en Reeves kärrsköldpadda (Mauremys reevesii) som frågeställaren också var inne på, men den ser atypiskt ut för att det är en melanistisk variant av arten. Frågeställaren ska därför ha en skopa beröm, för att att gissa rätt på en sådan variant är på den högre skolan.

– Per-Arne Åhlén, gästexpert

Rent generellt: vet en inte arten kan man ju på till exempel på Artportalen rapportera ”Vattenköldpadda”, eller ange art med valet ”osäker bestämning”. Det sistnämnda ger ett frågetecken bakom artnamnet, så att osäkerheten framgår. Då brukar en få förslag (av varierande kvalitet!) från andra användare av Artportalen. Hellre en rapport om osäker (invasiv) art än ingen rapport alls!

– Björn Lardner, gästexpert

november 5, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg