Lingon, Vaccinium vitis-idaea. Bilden tagen av Jonas Bergsten.
Vilka djur äter bär, och vem äter dom?
De allra flesta djur, både däggdjur och fåglar, äter bär om tillfälle bjuds. Det är en viktig resurs i skogen. Dessa djur äter sedan varandra i en oändlig mängd kombinationer, undantaget t.ex. björnar som inte har några naturliga fiender när de är fullvuxna.
Bågeting, Vespa crabro. Bilden skickades in av Linnea Berglund.
Var ute i skogen idag och i en ”lucka” med information om stället jag var på satt en stor geting lika stor som min tumme om inte större. Måste varit upp mot 8 cm. Jag har läst om bålgetingar och de blir ju inte så stora så vad kan det ha varit? Är det en bålgeting ändå som bara blivit ovanligt stor?
Det är mycket riktigt en bålgeting, Vespa crabro, vår största geting. Trots sitt litet elaka utseende är det ett vänligt djur, som inte alls gör någon skada om man inte provocerar den.
-Andreas Nord
Ett tidigare svar om bålgetingar kan du hitta här.
Pantersnigel, Limax maximus. Bilden tagen av Didier Descouens.
Bra sniglar att ha i sin trädgård är ju pantersnigel och kölsnibgakran, och deras ägg är ju genomskinliga. Men finns det fler sniglar vars ägg är genomskinliga? Mördarsnigelns är ju mjölkgulvita och inte genomskinliga. Men hur är de andra sniglarnas ägg? Åkersnigeln? Snäckornas? Svarta skogssnigelns osv? För mig som driver en trädgårdsgrupp på Fb är detta mkt viktigt att få veta så jag lär ut bra saker och får så många som möjligt att ta bra och bättre beslut i alla sina trädgårdar!
Snigel- och snäckägg av alla arter är genomskinliga-glasklara när de läggs – även den spanska skogssnigelns (”mördarsnigeln”), sedan blir de under utvecklingen ogenomskinligt mjölkvita, i vissa fall gulvita. Det är inte möjligt att säkert skilja ägg hos de stora sniglarna från varandra: svart skogssnigel (Arion ater), röd skogssnigel (Arion rufus), spansk skogssnigel (Arion vulgaris), pantersnigel (Limax maximus) och gråsvart kölsnigel (Limax cinereoniger) har alla förhållandevis stora ägg (3,5-4 mm, ibland t.o.m. något större) som är mycket lika varandra. Vinbergssnäcka (Helix pomatia) och trädgårdssnäckorna (Cepaea spp.) har något mindre ägg. Åkersnigeln (Deroceras reticulatum) ännu mindre.
-Gästinlägg av Ted von Proschwitz, snigelexpert och museiintendent, Göteborgs Naturhistoriska Museum
Barkskinnsvamp. Bilden skickades in av Bård E. Andersen.
Denne skinnsvampen satt på barken på en liggande, död tall i naturskog. Den er tunn, vaksaktig till geleaktig, litt valkig. Va för art kan det vara, foto nu i februari.
Det finns ett par tänkbara arter (Phlebia livida och Phlebiopsis gigantea), men det är väldigt svårt att bestämma skinnsvampar på foton. Insamling är tyvärr nödvändig!
Det är svårt att säga egentligen, eftersom det beror på hur man räknar. Muskler är inte lika tydligt avgränsade som ben, så det kan vara svårt att avgöra om olika strukturer borde räknas som delar av samma muskel eller som olika muskler. Man brukar säga 650 till 850 skelettmuskler. Glatt muskulatur går i princip inte att räkna.
Jag har hittat en larv i ett av sovrummen. Den är ca 7-8 mm, röd med mörkbrunt huvud. Vad kan det vara?
Det är svårt att komma helt i mål med detta. Magkänslan säger att det är en larv av någon småfjäril. Jag kontaktade därför en av våra främsta fjärilskännare, Markus Franzén, som hälsar att det kan vara ett mott (fjärilsfamiljen Pyralidae), men att larven inte heller är helt olik en vecklare (fjärilsfamiljen Totricidae). Båda grupperna är artrika (200 respektive 400 kända arter i Sverige), och Markus hälsar därför att arttillhörighet är besvärligt att uttala sig om baserat enkom på denna bild.
Hoppas denna fingervisning är till hjälp. Jag tror tyvärr att det blir svårt att komma så mycket närmare än såhär!
Tamkanin, Oryctolagus sp. Bilden tagen av Orlandkurtenbach.
Vad är det för skillnad mellan kanin och hare?
Man kan enkelt säga att det är ungefär samma skillnad mellan kaniner och harar som det är mellan getter och får.
För långe sedan, kanske bortåt 30 miljoner år, fanns det på kontinenten som innehåller både Europa och Asien en grupp djur som förmodligen hade stora bakben, som förflyttade sig genom att skutta, hade långa öron och inte minst hade fyra framtänder i överkäken (till skillnad från gnagare, som bara hade, och fortfarande har, två), alltså sådana egenskaper som i dag karaktäriserar både kaniner och harar. Vi kan kalla dessa djur för kaninerna och hararnas senaste gemensamma förfäder.
I denna grupp fanns det en undergrupp som började specialisera sig på något sätt, de började utveckla en egen livsstrategi. Kanske började de gräva gångar i marken, eftersom marken där de levde var sandig och lättgrävd. För att leva ett delvis underjordiskt liv, fick de anpassningar som underlättar ett sådant liv. De fick relativt mindre bakben, kortare öron och svans. Eftersom de levde åtskilda från den ursprungliga gruppen, blev de genetiskt alltmer isolerade från dem. Så småningom började det inom ”kanin-gruppen” och ”har-gruppen” utvecklas andra undergrupper, så att vi modernt kan prata om att det finns omkring 28 arter kaniner och 30 arter harar spridda över Eurasien, Nordamerika och Afrika. Till Australien har de införts av människor.
En annan grupp, med samma ursprung som harar och kaniner, är pipharar, som idag lever i östra Asien och västra Nordamerika.
Rödbetor, Beta vulgaris. Bilden tagen av Evan-Amos.
Jag och en kompis håller på med vårt gymnasiearbete som handlar om fläckbortagning med ättika och bikarbonat i kombination. Vi gjorde såhär: (notera att första försöket låg tygbitarna på folie, andra på en vaxduk) Rödbetsfläcken som fått ligga i 24 timmar fick ett lager av bikarbonat och vatten på sig. Efteråt täcktes fläcken med ättika som reagerade med bikarbonaten. Efteråt sköljdes det vita linnetyget under kallt vatten. Vårt resultat blev att fläcken försvann bättre när detta gjordes, än när fläcken bara tvättades under kallt vatten. Efter lite efterforskning fann vi att det röda ämnet kallas betanin och det löses tydligen upp av syre i vatten som vi förstår det. Men när nu båda sköljdes under vatten, hur kommer det sig att ättika och bikarbonat kobinationen gav bättre resultat? Är det bara den fysiska reaktionen av ättikan och bikarbonaten som hjälper betaninet att lösas upp eller vad är det egentligen som händer?
Ett intressant försök. Det stämmer att betanin är känsligt för syre. Jag antar att era fläckar hann torka under de 24 timmarna. I det torra tillståndet bildar betaninet säkert någon slags saltkristall och då kan inte syret reagera med det utan det är först när det ligger i vatten den kemiska reaktionen kan ske. Sedan har ni också pH effekter. Dels påverkar pH vilken färg betaninet får och dessa färger kan upplevas starkare eller svagare (dvs fläcken kan upplevas som om betaninet bryts ner men det antar bara en mindre intensiv färg men finns där egentligen ändå). Dessutom bryts det ner lättare vid högt pH.
Har ni undersökt vad som händer med urinen om man äter ett par inlagda rödbetor om dagen under några dagar i följd?
Frukter och bär ändrar färg från ”omoget till moget” på grund av pH förändringar som påverkar färgämnen, vilka har en färg i sur miljö (omoget) och en annan i mer basisk miljö (moget).
Spår i sanden. Bilden skickades in av Daniel Eriksson.
Vad kan detta spåret komma ifrån? Hittades i södra Värmland. Storlek ca 10-12 cm.
En förbryllande bild. Jag vet inte alls, men vågar mig på att spekulera tills någon mer spårkunnig tar vid. Det påtagligt kraftiga bakåtriktade spåret för direkt tankarna till någon fågel, men det stämmer ju alls inte med fyra framåtriktade tår. Gissningsvis är det därför ett däggdjur, där den ena tån inte syns i avtrycket. Den väldiga storleken utesluter en hel del. Det känns ändå obekvämt med det bakåtriktade spåret. Det måste väl då handla om ett djur med kraftig hälgång. Utter, bäver, eller järv stämmer in på storleken, men inte särskilt bra på själva spårprofilen. Det hade varit bra med bilder på fler än ett avtryck (gärna både fram- och bakfötter), samt lite mer information om vart observationen är gjord (vilken typ av miljö?). Då kan vi kanske komma närmare ett svar.
Kommentarer