Mustaschjaktspindel, Heteropoda venatoria. Bilden skickades in av Louise Seijsing.
Vet du vad det här kan tänkas va för spindel. Låg i en jackärm som jag köpte via nätet fr outnorth. På jackan står det made in china. Den ramlade ut tillsynes torkad.
Ser ut att vara en hona av Heteropoda venatoria, en art som ofta lever i människans närhet i tropiska och subtropiska områden. Brukar kalla den för mustaschjaktspindel, då honan har en ljus ”mustasch” under ögonen; något som syns på en bild. Den finns bl.a. i södra Kina. Den kommer ibland in i Sverige med varor, men klarar sig inte i vårt klimat. Arten är helt harmlös, varken giftig för oss eller aggressiv. Den tillhör spindelfamiljen jättekrabbspindlar (Sparassidae). På natten blir den aktiv och kommer ut från sina gömslen i springor i hus och letar efter föda, t.ex. kackerlackor. Precis som andra arter i familjen är den en duktig klättrare och ses ofta på väggar och kan säkert leta igenom kläder efter byten. För att visa dess vanlighet och spridning och hur den kan påträffas kan jag nämna hur jag själv träffat på den: bakom tavla i Kenya, sönderklämd bak toastol i Malaysia, på vägg i hotellrum i Sydafrika och i bananlåda i Sverige.
Vad ska man akta sig för om man är ung och tränar på gym? Jag jobbar som lärare och denna fråga dyker ibland upp(ang. mina elever)
Denna är väl egentligen en fråga till en fysioterapeut, men jag kan ge lite allmän information. Det som verkar vara de största riskerna om man tränar mycket, är att man kan skada sig antingen om man tränar för hårt, eller om man inte sträcker ut sina muskler ordentligt efteråt. För hård träning kan orsaka skador i sig, eller genom att man på grund av trötthet snubblar, tappar balansen, tappar sina träningsföremål, o.s.v. och därmed skadar sig. Om man inte tänjer ut musklerna före och efter träningen blir de stela och man ökar risken att få muskelbristning (när muskelfibrerna går sönder). Dricker man för lite vatten under ett långt träningspass ökar risken att svimma på grund av lågt blodtryck. Att svimma är inte så farligt i sig, men man kan slå huvudet ordentligt och det är farligt.
Ibland hör man historier om människor som har plötsligt dött av hjärtinfarkt under träning. När detta inträffar hos en ung människa brukar det vara på grund av ett befintligt men oupptäckt hjärtfel. Detta är dock ovanligt, så det finns ingen anledning att oroa sig för det under normal träning.
Jag har genomfört en labb i skolan för att undersöka i vilken miljö gråsuggor trivs bäst. Resultatet visade att gråsuggorna valde salt framför socker, vetemjöl och potatismjöl. Finns det någon förklaring till detta eller var det helt enkelt bara slumpen som gjorde att resultatet blev som det blev?
Det är lite svårt att säga utan att veta hur många individer valde de olika ämnen. Har man bara mätt ett par stycken gråsuggor kan det bara vara slumpen, men om man har mätt tusen stycken så har de förmodligen en riktig preferens. Jag kan spekulera att gråsuggor kanske inte gillar mjöl (potatis eller vete) för att de små mjölkornen kan fastna i deras lungor. Varför de kanske skulle föredra salt före socker är oklart.
En karta över förekomsten av Parkinsons sjukdom. Rödare färg = vanligare. Bilden skapad av Lokal_Profil.
Jag jobbar med mitt gymnasiearbete och skriver om vi någonsin kommer få botemedel för Parkinsons i framtiden. Jag läste lite om vilka människor som påverkas av denna sjukdom och hittade några källor som sa att européer drabbas mest utav det och min fråga är om klimatet kan vara en av faktorerna varför?
Förmodligen inte i detta fall. Parkinsons är en genetisk sjukdom, så det viktigaste faktorn är vilka genvarianter man ärver. Riskvarianter brukar vara lite olika vanliga i olika populationer, och i detta fall har människor med europeiskt ursprung en förhöjd risk för att riskvarianter har en högre frekvens i dessa populationer. Klimatet kan eventuellt spela roll i hur besvärliga symptomerna av Parkisons är, eftersom det finns en studie från 2017 som visade att mediciner mot Parkinsons skrivs ut i större utsträckning under vinterhalvåret.
Blomsterliknande plastkassar. Bilden tagen av material boy.
Vilka nedbrytare kan bryta ner plast?
Det finns ett antal olika bakterisorter som kan bryta ner plast, bland annat arter av Pseudomonas och Clostridium. Man har även ganska nyligen upptäckt att vissa svampar kan bryta ner plast. Också UV-strålning hjälper till att bryta ner plast. Det forskas rätt intensivt kring nerbrytning av plast idag, och vissa forskare försöker genmodifiera bakterier till att bli mer effektiva på det.
Människoskelett (t.h.) och chimpansskelett (t.v.). Både skillnaderna och likheterna är tydliga. Bilden tagen av Vinnie Lauria.
Jag har de senaste dagarna haft en fundering som jag gärna, om möjligt, skulle vilja ha svar på. Då vi människor ständigt utvecklas på grund utav evolutionen så undrar jag ifall vi människor så småningom kommer ha utvecklats så långt att vi inte längre kan kalla oss människor samt hur lång tid det uppskattningsvis skulle kunna tänkas ta för en sådan process att äga rum? Tänkte eftersom vi människor inte alltid funnits utan vi har utvecklats från apor som i sin tur utvecklats från något annat.
Ja, man kan tänka sig att vi utvecklas så pass mycket att vi måste någon gång i framtiden betraktas som en annan art än dagens människor. Hur lång tid det tar beror mycket på vilka antaganden vi gör.
Tänk dig att en grupp på tiotusen människor åker iväg i ett rymdskepp. Hur lång tid tar det innan populationen ansamlar så många mutationer att de måste betraktas som en ny art? Först så måste vi veta hur många skillander som krävs totalt. Om vi antar att den nya arten ska vara så olik oss som vi är schimpanserna, blir det ungefär 42 miljoner skillnader. Vi antar också (till att börja med) att alla mutationer är neutrala, dvs att de är varken positiva eller negativa. De flesta mutationer försvinner, men ett fåtal kommer att slumpvis sprida sig i populationen och öka i frekvens tills alla har samma mutation. Detta kallas för fixering. Om vi utgår ifrån en rimlig mutationsfrekvens kan vi räkna ut att ungefår 46 mutationer per generation uppkommer som så småningom kommer att fixeras. Fixeringen i sig kan ta olika lång tid, men i genomsnitt kommer det att ta fyra gånger populationsstorleken, så i detta fall 40 000 generationer. Då kan vi säga att det tar ungefär 900 000 generationer att få fram alla de nödvändiga mutationerna (42 miljoner mutationer delat med 46 mutationer per generation), plus cirka 40 000 generationer för att fixera de sista mutationerna, alltså 940 000 generationer totalt. Om vi utgår ifrån att en generation tar 20 år, blir detta drygt 18 miljoner år!
Vi vet att artbildning kan gå betydligt snabbare än detta i naturen. Så varför tar det så lång tid? För det första, så antog vi att alla mutationerna är neutrala. Om vi antar istället att alla mutationer ger en fördel på 1%, så kommer många fler mutationer fixeras till slut och det kommer att gå mycket snabbare också. Vi kan räkna ut att i detta fall borde det ta drygt 11 000 generationer, eller 220 000 år. För det andra, antog vi att den nya arten måste vara ganska olik oss. Vi vet att det har funnit andra människoarter tidigare, så det är kanske överdrivit att anta att de genetiska skillnaderna måste vara lika stora som mellan oss och schimpanser. Om vi istället antar att det bara behövs 100 000 mutationer för att bilda en ny art (detta blir ändå cirka fem mutationer per gen), och att alla mutationer har en fördel på 1%, kommer man ner till bara drygt 2300 generationer, eller 46 000 år.
Även om det är lika orimligt att anta att alla mutationer är fördelaktiga som att alla är neutrala, så ger detta en idé hur stor skillnad det kan bli i våra uppskattningar beroende på vilka antaganden vi gör. Om artbildning kräver ganska få gener och dessa selekteras starkt, kan det gå förhållandevis snabbt. Om det mesta sker bara genom slumpvis ansamling av mutationer, kan det ta väldigt lång tid.
Allergisk utslag på huden. Bilden tagen av Abm6868.
Kan människor vara allergiska mot människor?
Ja, man kan faktiskt vara allergisk mot en annan människa, fast det är väldigt ovanligt. Det finns till exempel fall av allergi mot mänskligt hår, och faktiskt även mot sperma. I det första fallet är man nog allergisk mot alla former av hår, men i det andra fallet är det väldigt specifikt att man reagerar bara mot vissa personer. Är man allergisk mot en produkt som en annan person har använt sig av, t.ex. tvål eller parfym, kan man reagera när man kommer i kontakt med denna person. Men då är det produkten som orsakar utslaget och inte personen i sig.
Någon som vet vad detta läskiga/tjusiga kan vara som plötslig dykt upp i trädgården? Små vita prickar som täcker bladen.
Det är med största sannolikhet en slemsvamp (myxomycet) och är inte en svamp utan hör till Protozoa. Den ”krypande” framfärden på bladen talar bland annat för detta. Självfallet går det inte att säga säkert vad det är via en bild, men det kan eventuellt Diachea leucopoda.
-Sigvard Svensson
Slemsvampar är som sagt inte svamp egentligen, utan encelliga organismer som går ihop för att bilda fruktkroppar med sporer. Det intressanta är att individerna som ingå i fruktkropparna behöver inte vara nära besläktade med varandra, så slemsvampar studeras intensivt av evolutionsbiologer som är intresserade av hur samarbete och konflikter påverkas av släktskap.
Vi ler gärna av glädje. Bilden tagen av Liz20151222.
Jag och kollegor som är lärare i biologi på gymnasiet har en fråga om glädje. Varför känner vi glädje? Att det frisätts dopamin och andra signalsubstanser i hjärnan till vårt belöningssystem är ju känt men vad händer sen? Varför känner vi glädje?
Här känns det som du har två frågor egentligen, varav den ena svarar du på själv. ”Vad händer sen” – här tänker jag att du undrar hur informationen från signalsubstanserna omsätts till glädje. I så fall kan vi säga att det finns inget som händer ”sen”. Vi känner glädje för att belöningssystemet aktiveras. Även om det känns som den medvetna delen av hjärnan måste ha några speciella egenskaper som gör att aktiveringen av belöningssystemet måste ”översättas” till glädje, finns det inget som tyder på det. Det verkar snarare att mycket av det vi tänker och känner ”medvetet” är en efterkonstruktion av saker som redan har hänt i hjärnan. Detta har t.ex. visats med experiment där folk har manipulerats till att tro att de svarade tvärt emot sitt riktiga svar på en enkät, och som sen kan ge en klar och övertygande motivering till det felaktigat svaret.
När det gäller varför vi känner glädje, är detta i högsta grad en anpassning. Vi känner glädje av saker som (oftast) gynnar vår överlevnad och reproduktion – som att ha sex, bli mätt, dricka vatten när man är törstig, umgås med släkt och vänner, osv. Sen har vi även förmågan att lära oss att känna glädje av saker som inte våra förfäder kan ha upplevt, men som vi kan associera med ett positivt utfall, t.ex. att titta på en rolig film.
Murgröna, Hedera helix. Bilden skickades in av Ola Svensson.
Vi har en växt i vår trädgård som varje år lockar till sig hundratals bin på höstkanten. Det ser ut som en murgröna i bladen, men inte till växtsättet. Nu vill vi gärna veta vad det är för växt. Med tanke på att den verkar gillas av bina så vore det kanske bra att ha fler av den, tänker vi. (Bladen är 6 till 7 cm långa).
Det är murgröna. De blommande skotten har en annan bladform än de krypande skotten, och sticker ut på det här sättet.
-Stefan Andersson
Det ÄR en murgröna, Hedera helix. När murgrönan blir ”vuxen” övergår den från att krypa och klättra till att producera ett busklikt grenverk som producerar blommor och bär och bladen på detta grenverk är ganska annorlunda än de på de krypande/klättrande rankorna vilket ofta leder till frågor.
Kommentarer