Skorpoinspindeln Gluvia dorsalis. Bilden tagen av Luis Fernández García.
Jag skriver på en roman som utspelar sig i Amman. En av mina karaktärer är entomolog och som en del av min research undrar jag följande: Finns det någon sällsynt insekt som återfinns i Jordanien? Helst så pass sällsynt att en entomolog skulle bli exalterad av att stöta på den.
Nu är romanen säkert sedan länge färdig. Men om inte: jag är dåligt påläst om Jordaniens fauna av ryggradslösa djur. Dock vill jag nog hävda att de allra flesta småkrypsintresserade som besöker sådana miljöer skulle bli exalterade av ett finna en skorpionspindel! Det är förvisso ingen insekt, utan ett spindeldjur i den egna ordningen skorpionspindlar (Solifugae) med flera familjer.
Hur sällsynta de är vet jag faktiskt inte, men det finns såklart båda sällsynta och vanliga arter. Alla är dock nog så imponerande, och mycket respektingivande!
Jag har läst i Harry Martinssons novellsamling Midsommardalen om hur träd omfördelar vikten genom stammen för att inte ramla omkull i blåsigt väder. Det står tex att trädets rötter fungerar som stora skor som är orörliga på utsidan men att inuti är det som att trädet går upp och ner på tå för att inte ramla och samtidigt inte slita av tunna rottrådar. Jag har försökt leta lite efter uppdaterad kunskap kring det för att se om det stämmer. Kan ni förklara hur träd gör för att stå emot storm eller finns det någon bra bok? De flesta böcker som jag hittar beskriver mest olika trädsorter.
Harry Martinssons liknelse med skor har jag inte hört talas om. Däremot är det känt att träd kan stå emot vinden genom att förändra sin tillväxt, som ju är en långsam process. Ett träd som utsätts för en dominerande vindriktning får en ensidig belastning och börjar då producera speciellt tjockväggiga vedceller, så kallad reaktionsved, som balanserar snedbelastningen på stammen. Med tiden kan den förändrade tillväxten påverka trädets form så att vindmotståndet minskar, något som bland annat ses på ”vindpinade” tallar. Veden i stammar och grenar har också en viss böjlighet, vilket ytterligare minskar vindpåverkan.
Om du googlar på ”reaktionsved” kan du läsa mer om detta intressanta fenomen.
Vi ska ha en debatt i biologi om ’designer barn’ och våra motståndares starkaste argument är att man med hjälp av GMO-teknik ska kunna gå in och ändra i barnets gener när det kommer till homosexuella par så att barnet liknar båda föräldrarna. Nu till min fråga: är det möjligt då det bara är en av föräldrarna som antingen kan bära barnet eller bidra med sperma? Det är ju bara en av föräldrarnas gener etc som barnet får?
Teoretiskt skulle det vara möjligt med hjälp av genom-editering, men det skulle i nuläget vara förenat med hälsorisker för barnet pga eventuella bieffekter. Vad som skulle kunna motivera att ändå göra detta är en medicinsk-etisk fråga, och inte en biologisk.
Observera att GMO-begreppet enligt svensk lag inte gäller för människor.
-Allan Rasmusson
Hur man skulle gå till väga beror på vilket upplägga man tänker på här. Ett alternativ är att man klonar en person, och sedan modifierar vissa gener för att få in egenskaper från partnern. Det känns som det är detta ni tänker på. Ett annat alternativ är att man tar informationen från två spermier och kombinerar det för att bilda en ny individ. Man får i så fall se till att man inte tar två Y-bärande spermier, för att det skulle medföra att informationen på X-kromosomen saknas. Detta alternativ diskuteras som ett sätt att få fram mer diversitet hos nästan utdöda arter, och man kan läsa mer om det i boken ”Mammutens återkomst” av Torill Kornfeldt. Båda alternativen är tekniskt svåra idag, utöver de etiska aspekter som Allan nämner.
Ljus jordhumla (Bombus lucorum) är en vanlig art i Sverige.
Häromdagen läste jag om humlor och hur de riskerar att dö ut. Jag blev väldigt intresserad av detta då det inte är något jag tänkt på förut. Jag har försökt ta reda på hur pass allvarligt detta är men hittar inte så mycket information. Är humlan ens fridlyst? Jag har bara hittat information om att vissa arter är utrotningshotade, räcker inte det för att en humla ska bli fridlyst? Hur pass hotade är dom egentligen, i Sverige och i resten av världen och vad gör man för att hjälpa dom?
Tack för dina intressanta frågor. Humlor, liksom många andra insekter, är ofta värmegynnade och/eller specialiserade på att leta efter föda på särskilda växter eller i särskilda miljötyper. Därför missgynnas många sådana insekter när t.ex. gamla öppna betesmarker tillåts växa igen (större träd och buskar gör att det blir mer skugga, som i sin tur gör det svalare och ändrar livsvillkoren för andra växter) eller i det moderna jordbruket med så kallade monokulturer (stora fält med bara en enda miljötyp och gröda, och inga ogräs). Studier från bland annat Lund har också visat att pollinerande insekter, kanske särskilt bin (och humlor är ju faktiskt just bin) påverkas mycket negativt av flera bekämpningsmedel som används i det moderna jordbruket.
När det gäller humlor i Sverige har man totalt hittat 41 olika arter, varav 38 anses vara bofasta och reproducerande. Därtill tillkommer 6 så kallade underarter, som man kan likställa lite med distinkta lokala varianter av en och samma art. Av dessa är hela 9 arter upptagna på den nationell rödlistan, där 5 anses vara ”nära hotade” (NT), 1 anses vara ”sårbar” (VU) och 3 arter anses vara ”nationellt utdöda” (RE). Det vill säga att mer än 20% av alla våra humlor är hotade på ett eller annat vis och i olika grad! Däremot är inga humlor fridlysta. Det kan bero på många olika faktorer, där man kanske inte helt ska se bort ifrån att många humlor kan vara ganska svåra att känna igen om man inte studerar dem i mikroskop. Om man då fridlyser bara en särskild art, kunde det kanske vara svårt att följa upp hur effektivt detta lagliga skydd är. Fridlysning är dessutom inte alltid synonymt med att en art är särskilt hotad – t.ex. är alla svenska grod- och kräldjur, och alla svenska orkidéer, fridlysta. Det handlar mer om att man väljer att skydda dessa organismer från att t.ex. utnyttjas i internationell handel.
Vad görs då för att skydda humlor? I Sverige känner jag inte till några specifika insatser för just humlor, men det arbetas väldigt intensivt med att återskapa gammal kulturmark (t.ex. gamla betesmarker) och att främja ett mer hållbart, mer traditionellt, jordbruk som använder färre eller inga bekämpningsmedel. Det är åtgärder som kommer att ha en direkt positiv effekt på svenska humlor. I andra länder, t.ex. Storbritannien, försöker man återinföra humlor som har dött ut när deras livsmiljöer förstörts. Då återskapar man lämpliga miljöer, och importerar humlor från andra länder som man släpper ut där – faktiskt från Sverige i vissa fall.
Det du själv kan göra för att hjälpa humlor, förutom att ta hand om miljö och natur i allmänhet, är att låta en del av din trädgård vara lite vildvuxen, att plantera blommor som humlor gärna besöker, och kanske dessutom sätta upp en humleholk!
Räv eller hund? Bilden skickades in av Göran Blomqvist.
Vilket djur lämnar sådana här visitkort? Blandskog, Roslagen 21 augusti 2018.
Denna tycker jag tyvärr är helt omöjlig, för det kan lika gärna vara en hund som något annat. Det är även svårt för att ingen storleksuppskattning är möjlig.
-Gästinlägg av Jep Agrell, studierektor för grundutbildningen
Större husspindel, Eratigena atrica. Bilden skickades in av Sara Ekdahl.
Min 6-årige son (aspirerande zoolog) och jag hittade denna spindel i badrummet i vårt hem i Båstad och skulle vilja ha hjälp med att identifiera den. Den mäter 5 cm total, varav kroppen är ca 1,5 cm. Vi tror det är en större husspindel eller luffarspindel. Hur kan man skilja dem åt?
Större husspindel! (Samma släkte som luffarspindeln)
-Lars Lundqvist
Det är en större husspindel, Eratigena atrica. Detta djur kan nog kanske förväxlas med släktingen luffarspindel, Eratigena agrestis, men är något större (åtminstone honorna) och har inte fullt så uppsvällda palper (hos hanar). Det är såklart svårt att se utan jämförelsematerial.
Större husspindeln har också proportionellt längre ben relativt kroppen, och om man vänder på den så förstår jag det som att bröstplåten (mellan benen) har parvisa, ljusa fläckar, medan bröstplåten hos luffarspindeln har ett ljust streck centralt, omgivet att lite mörkare färg på sidorna.
Såvitt jag vet är luffarspindeln ännu inte särskilt vanlig i Sverige (även om mörkertalet säkert är stort), vanligast i Skåne, och i huvudsak ett djur som lever utomhus. Större husspindeln är dock mer av ett innedjur.
Vem bajsar i vår trädgård? Nu är det fjärde gången inom loppet av ett par månader som vi hittar en ganska stor hög på vår stenlagda trädgårdsgång, alltid på exakt samma ställe och väldigt synligt. Räv? Grävling? Till saken hör att vi bor mitt inne i centrala Uppsala. Rör sig rävar så nära inpå oss?
Det är nog grävling skulle jag tro, men det är dålig upplösning på bilden och därför svårt att se detaljer och kunna säga säkert.
-Gästinlägg av Jep Agrell, studierektor för grundutbildning
Äpple, frukten från Malus domestica. Bilden tagen av Abhijit Tembhekar.
Jag har 2 äppleträd på min gård som inte producerar så stora äpplen eftersom träden ligger väldigt nära varandra att näringsinnehållet delas mellan dem. Alltså äppleträden är allelopatiska arter. Men exempelvis körsbärsträd är inte det eftersom jag får bra produktion av dem? Min fråga är då, vad är det som har bestämt att en del växt-arter har allelopati och andra inte? Är allelopatiska arter själviska för att dem vill ha det bästa till sig då? Mina äppleträd producerar dåliga äpplen… Bör jag hugga ner ett av dem..?
Jag vågar säga så mycket som att frågan knappast handar om allelopati i strikt bemärkelse. Jag är ganska säker på att det inte finns några bevis för att äppeträd utsöndrar några kemiska ämnen som har till syfte att bekämpa sina grannar (d.v.s. allelopati i strikt bemärkelse).
Däremot är det ju rimligt att två träd som står nära varandra konkurrerar om samma resurser så att det bir mindre kvar till vart och ett av träden. I moderna äppeodingar planterar man ju träden vädigt tätt, men då får man förstås också se till så att de har tillgång optimalt med näring och vatten.
Jag skulle vilja be om hjälp med lite expertkunnande inom biologin…. När jag röker kött finns det två olika sätt att salta köttet på, lakesaltning och torrsaltning. Vid vacuumsaltning tar man mellan 2,5 och 3% av köttets vikt av salt, masserar in i köttbiten och vacuumpackar. När man sedan ska röka efter ett antal dagar tar man ut biten, sköljer av, torkar och in i röken. Vid lakesaltning lägger man ned köttet i en lösning av vatten och salt, normalt 8% saltlösning, vikt% av vattnets vikt, låter det ligga ca en vecka beroende på hur stor bit. Tar ut sköljer av, torkar och in i röken. Att saltet och vattnet vandrar in och ut ur köttet via osmos och diffusion säger sig självt.
Frågan är då varför saltningen i saltlake inte blir saltare än torrsaltningen. Även om man förlänger tiden upplever jag att biten inte blir saltare, inte nämnvärt i alla fall. Jag får inte rätt detta i mitt huvud, kan ni hjälpa mig?
Jag vill påstå att köttet inte kan bli saltare än lagen då saltet sprider sig enligt fysikens lagar men varför är det lagom med 8% lösning i det ena fallet medan 3% räcker i det andra.
Är allt vatten i köttbiten tillgängligt för att kunna lösa salt? En bit nötkött håller i runda slängar 75% vatten enligt källa från livsmedelsverket. Om jag tar en ett kilos bit kött och 30 gram (3% av vikten) salt borde saltet lösa sig jämt i allt vatten, och därmed få en koncentration av 30/(750+30)x100=ca 3,8%. Även det salt som ligger utanför köttbiten då jämvikt har uppnåtts. Om jag i stället lägger den i 10 liter saltlag med en salthalt av 8 % borde den bli strax under 8% salthalt rakt igenom. Egentligen 870gram salt/(10000 gram vatten + 750gram vatten i köttet + 870 g salt)x100= ca 7,5%.
Att jag får samma koncentration sälta i köttet i båda fallen säger mig mina smaklökar att det stämmer men jag får inte huvudet runt att jag teoretiskt inte kan få samma resultat.
Om en del av vattnet, låt oss säga hälften, inte var tillgängligt att kunna lösa vatten utan ”bundet” på något sätt skulle det i teorin bli 30/(375+30)x100=7,4% vilket skulle stämma bättre. Jag vet inte hur stor del av vattnet som är tillgängligt för saltet att lösa sig i. Även om vattnet skulle diffusera ut utanför köttbiten kommer det inte att vara den mängd som behövs för att få samma resultat i salthalt efter rökning.
Saltet diffunderar in i köttet. Diffusionshastigheten är beroende av skillnaden i saltkoncentration. Vid torrsaltning blir den praktiska koncentrationen samma som saltets maximala löslighet i vatten, dvs strax över 30 %. Under den tid som köttet saltas uppnås inte en jämn spridning av salt i köttbiten.
-Gästinlägg av Ulf Ellervik, Professor i kemi
Svaret är som du antyder att en hel del vatten är bundet – hur mycket beror på en mängd faktorer och är alltså svårt att beräkna utan riktiga ingångsdata.
Man kan få ett begrepp om bundet vatten om man studerar ett torkförlopp av ett livsmedel (komplext diagram som går att hitta på nätet). Här går man från fritt vatten, till delvis bundet, och slutligen helt bundet, som är vanligtvis 10-15 % (t.ex pulverlivsmedel som vetemjöl).
-Gästinlägg av Per-Olof Hegg, författare och expert inom livsmedelsteknologi
Fettspindel, Steatoda bipunctata. Bilden tagen av Mandy Howe.
Är det någon som kan hjälpa mig med artbestämning (trots lite tveksam bildkvalité) av en liten spindel som dök upp på mitt skrivbord idag? Den tycks skjuta tråd till ca 85-100mm!? eftersom den helt plötsligt dinglade i en tråd när jag lyckades komma ner med telefonen i behållaren. Uppskattar totallängden till mellan 3,5-5,5 mm exklusive ben. Borren som syns på ett par bilder har diameter 1mm.
Jag kan knappast beskyllas för att vara särskilt bevandrad i spindlarnas värld, men påminner inte det här djuret om en hona av den allmänna Steatoda bipunctata, vars svenska namn är ”fettspindel”.
Kommentarer