Oavsett om jag inmundigar risgrynsgröt, spenatsoppa eller morötter så blir resultatet i ”slutändan” brunt. På liknande sätt tycks det förhålla sig med andra ryggradsdjur. Varför just brunt- undrar jag. –och får säkert en förklaring. Men så kommer en följdfråga: Hur kommer det sig att skatorna som skiter på min brevlåda skiter något som är svart-och vitt. Det har jag sett. Till och med med egna ögon!
Den bruna färgen i avföringen hos de flesta däggdjur beror i huvudsak på två ämnen som utsöndras från levern – galla och bilirubin. Bilirubin bildas när röda blodkroppar bryts ned, och har en gul eller orange färg. Det blandas med galla i gallblåsan, och normalt sett utsöndras det mesta från kroppen i samband med matsmältningen – där gallan är helt avgörande. Eftersom bilirubin är ett mycket starkt färgämne är gallan från början gulaktig. När den färdas genom matsmältningssystemet ändrar den färg, och blir så småningom mer brunaktig. Därför har avföringen oftast en brunaktig färg. En del bilirubin lämnar också via urinen, som därför är gulaktig.
Avföringen påverkas såklart också av det vi äter. Blåbär eller rödbetor ger en mörkare avföring, gröna grönsaker kan ge en grönare avföring osv. I samband med magåkommor, t.ex. diarré, kan avföringen ibland också vara grönare. Det beror på att den passerar genom tarmarna lite för fort. Matsmältningen är ofullständig, och gallan har inte ”tid” att anta sin brunare färg.
Vid vissa sjukdomstillstånd kan avföringen vara väldigt ljus. Det brukar betyda att gallgångarna är tilltäppta så att gallan inte kan lämna kroppen tillsammans med avföringen. Som en följd av det blir urinen väldigt mörk, eftersom det bilirubin som annars skulle följt med avföringen fälls ut där istället.
Fåglar då – varför har de svart-vit avföring? Anledningen är att de har ett annorlunda system för avfallshantering jämfört med däggdjur. När olika proteiner bryts ned i kroppen bildas olika typer av kväveföreningar som restprodukter, bland annat ammonium som är mycket giftigt. Däggdjur hanterar ammonium genom att omvandla det till urinämne, som ”förvaras” i mycket utspädd form i urinblåsan och lämnar kroppen tillsammans med urinen. Fåglar, och reptiler, löser samma problem genom att omvandla ammonium till urinsyra, som är vit, ganska torr och fast och inte löslig i vatten. Det är ganska finurligt, för det sparar både vatten och vikt jämfört med att späda ut urinämne.
Färgerna? Fåglar har inte separata kroppsöppningar för avföring och urin(syra). Allt töms istället i kloaken, som är en sorts gemensam avförings-, urin-, och könsöppning. Där blandas alltså urinsyra med avföring från tarmen. Själva avföringen är mörk – t.ex. svart, brun- eller grönaktig, beroende på vad fågeln ätit. Denna, tillsammans med urinsyra och en varierande mängd vätska som fågeln inte har absorberat, lämnar sedan kroppen tillsammans via kloaken. Därför blir resultaten en svartvit blandning.
-Andreas Nord
