Vad är det här för något? Är det pestskråp?
Det är bitterskråp, Petasites japonicus.
– Torbjörn Tyler
Vad är det för växt?
Vad är det för kryp jag hittade hemma?
Jag följer er via ”Fråga en biolog” och brukar läsa frågor och svar. Nu har jag själv hittat en liten insekt som jag gärna skulle vilja ha ett namn på.
Av vad jag kan se är det här en ängsskinnbagge (skinnbaggefamiljen Miridae) Deraeocoris lutescens. Det är ett vanligt djur som lever på olika lövträd och buskar där den är rovdjur på små mjukskaliga insekter som bladlöss och stövsländor.
– Andreas Nord
Tack för snabbt svar! Jag hittade den inomhus i Malmö. Jag har aldrig sett den arten tidigare eller vart fall inte reflekterat över den.
Jag hittar den ofta inomhus i Skåne. Tidigt på säsongen vaknar de ur sin vintervila och är mycket rörligare än under sommaren. Vissa kommer fel då!
– Andreas Nord
Varför attackerar sädesärlan fönstret så ihärdigt?
Jag har en sädesärla hos mig som hela tiden flyger in mot ett fönster. Det är bara det fönstret och den gör det om och om igen. Den sitter inte och pickar utan tar sats igen och igen. Sedan tar den emot med fötterna eller bröstet.
Det finns inget på insidan. Inga blommor eller annat intressant och det spelar ingen roll om det är soligt eller mulet. Jag har aldrig sett detta beteende förut, men min dotter har en hos sig som gör likadant. Vad beror det på?
Förmodligen ser den sin spegelbild i glaset och tolkar det som en annan sädesärla, som ska jagas bort. Och sedan verkar detta vara en synnerligen enveten och tuff konkurrent, som hela tiden ger igen med precis samma mynt! Inte ovanligt att sädesärlor och andra fåglar gör så. Vi har själva haft sädesärlor som attackerat (sig själva i) backspeglarna på bilen, men även pilfinkar som attackerade en s.k. skvallerspegel utanför köket. Den fick vi sätta en plastkasse över!
Inte så kul att täcka över fönstret, men jag tror att det är det man måste göra, så att den inte kan spegla sig där. Efter ett tag har den förhoppningsvis glömt att det brukade vara en rival där, och dessutom fått fullt upp att mata ungarna.
– Bodil Enoksson
Vem väser inuti trädet?
I ett av träden på vår tomt har vi ett hål där något verkar bo. Vad det än är så blir den blir provocerat av vår närvaro. Det uppdagades av en ren slump och nu kan vi inte släppa det hela. Vi har vid ett flertal tillfällen försökt se vad som finns i hålet men det är för mörkt, även med ficklampa. Man kan provocera fram ljudet från hålet genom att vispa runt lite i mynningen. Man petar inte på något speciellt eller på ”någon” utan bara i mynningen av hålet.
Det bor en fågel i hålet i ert träd. Av ljudet att döma är det en talgoxe. De gör precis såhär, dvs. väser, för att skrämma bort rovdjur. Tittar man på de ser man också att de slår ut med vingarna vid varje väsning. Se t.ex. här.
Just nu ligger honan på ägg och då är det väldigt känsliga för störningar. Det bästa är därför att låta henne vara ifred så mycket som möjligt. Ruvningsperioden varar i ungefär 12 dagar och sedan stannar ungarna i boet tills de är ca. 20 dagar gamla.
– Andreas Nord
Högt och lågt om gråsuggor och markens pH-värde
Vi är tre tjejer som går Naturvetenskap på Malmö Latinskola där vi gör ett gymnasiearbete om gråsuggor. Vi fick tips från vår lärare att skriva till er och fråga om du vet något om hur gråsuggor påverkas av pH i jorden. Vi har själva bara hittat ganska otydliga svar, så det kanske är så att de inte påverkas alls av markens pH-värde?
Vi undrar också om du vet varför gråsuggor gör av med så mycket vatten? Vi har läst att det har med ammoniak att göra men vi har inte hittat någon bra förklaring på hur det fungerar.
I allmänhet kan man säga att gråsuggor är väldigt känsliga för lågt pH i marken. Det finns två anledningar till detta. Den ena är att de har ett stort behov av kalcium, som är en viktigt beståndsdel i deras kraftigt mineraliserade (och därför hårda) ytterskelett (alltså plåtarna på ryggen och buken). De ömsar ytterskelettet ofta och måste därför kunna ta upp kalcium från naturen. Vid lågt pH är lösligheten av kalcium (och många andra viktiga näringsämnen) väldigt låg vilket påverkar gråsuggorna negativt. Samma sak gäller andra skalklädda djur, t.ex. landsnäckor. Många växter påverkas också av lågt pH i jorden, eftersom det skapar brist på flera viktiga näringsämnen.
När det gäller gråsuggorna finns det också en annan spännande aspekt av pH-värde. Gråsuggor äter olika slags dött organiskt material som är rikt på cellulosa. Det kan de inte spjälka (bryta ned) på egen hand för att få ut näringsämnena ur födan eftersom de saknar de nödvändiga enzymerna för saken. Precis som hos idisslare är därför gråsuggorna beroende av att symbiotiska bakterier i magtarmkanalen bryter ned cellulosan åt dem. Studier har visat att nedbrytningen i gråsuggornas matsmältningssystem fungerar mycket sämre vid lågt pH.
Ni kan läsa lite mer om saken här (på engelska).
– Andreas Nord
Jag skriver om vattenbalansen och ammoniakens betydelse, eftersom det är mycket svårt för er att hitta information om detta föga kända ämne.
Gråsuggor är rätt framgångsrika som landdjur, trots at de inte är evolutionärt väl anpassade till halvtorra eller torra miljöer. Det finns faktiskt cirka 5000 arter av landlevande gråsuggor. Landgråsuggor förlorar mycket vatten genom avdunstning från kroppsytan. Detta beror på att de inte utvecklat det vattenskyende vaxlager som finns på ytan av det yttre skelettet, kutikulan, hos insekter och spindlar. Hos en art uppges att djuren i torr eller nästan torr luft förlorar mellan 2 och 3 procent av kroppsvikten per timme. Detta är naturligtvis till stor nackdel för ett landdjur. Gråsuggorna undviker emellertid vattenförluster på flera sätt.
Landgråsuggor undviker uttorkning genom att uppsöka mycket fuktiga miljöer, bland annat jord, fuktig vegetation och fuktiga källare. Är det torrt gömmer de sig ofta under stenar. En del landgråsuggor kan också absorbera vattenmolekyler i gasform (vattenånga) direkt från luften, detta utan att vattnet kondenserar till droppar. Sannolikt utsöndrar de i hålan kring de bakersta benen, pleopoderna, en mycket koncentrerad saltlösning. Denna lösning tar upp enskilda vattenmolekyler. Samma förmåga har våra vanligaste husdjur, dammkvalstren. Man kan, om än inte helt korrekt, jämföra med knäckebröd, som absorberar vattenånga i fuktig luft och mjuknar. Läs mer här.
Landgråsuggornas andningsorgan finns inuti de bakersta benparen, pleopoderna, som hos vattenlevande gråsuggor fungerar som simben och gälar. Hos landgråsuggorna finns i dessa benpar inbuktningar, så kallade pseudotrakéer, som fungerar som luftandningsorgan. På land fungerar inbuktande andningsorgan mycket bättre än gälar, som är utbuktningar. Orsaken till detta är att vattenförlusterna via andningsluften blir mindre. Kortfattat uttryckt, beror det antingen på att vatten återvinns ur utandningsluften eller att drivkraften för avdunstning via luften minskar.
Ammoniak är en av flera möjliga kväveslutprodukter vid nedbrytning av proteinernas aminosyror och kvävebaserna i RNA och DNA. Alla djur måste utsöndra sådana produkter från kroppen. Men ammoniak är giftigt. Vattenlevande djur kan lätt avge den vattenlösliga ammoniaken via gälarna, antingen som ammoniak eller ammoniumjoner. Därmed håller dessa djur ammoniakhalten i kroppen så låg att de inte blir förgiftade. Landlevande djur har nästan aldrig ammoniak som kväveslutprodukt. Det hade gått åt alldeles för mycket vatten för att avge ammoniaken i ogiftig koncentration med urinen. Läs mer om detta här.
Men landgråsuggorna slipper detta problem genom en särskild mekanism, som är okänd hos andra djur. De avger nämligen ammoniaken i gasform. Mekanismen är ofullständigt känd, men en möjlighet är följande. Kvävet lagras i form av aminosyror, särskilt glutamin och glutamat, i höga koncentrationer. Ammoniak spjälkas av från dessa aminosyror under en mycket kort tid och i ett mycket litet område i kroppen, ofta troligen vid hålan kring pleopoderna. Därmed undviks alltför stora gifteffekter av ammoniaken. Koncentrationen av ammoniak bli emellertid så hög i detta område att den kan avges i gasform till luften, driven av dess koncentrationsskillnad mellan vävnad och luft (mera korrekt partialtrycksskillnad). Notera att detta kan ske även i vattenmättad luft, eftersom luftens vattenångehalt inte påverkar dess ammoniakhalt. Därmed kan ammoniak utsöndras utan vattenförluster.
Här är en imponerande gråsugga, dock helt ofarlig:
– Anders Lundquist, gästexpert från Fråga en Zoofysiolog
Dansande svanar på tomten
Vi har strandtomt och såg en upprörd ”dans” mellan två svanar, ca. 25 m från vattnet. Efter en stund gav sig den ena parten och simmade iväg. Den andra har legat kvar på tomten i en halvtimme. Kan den sista vara skadad?
På din beskrivning menar jag att det finns det två möjliga alternativ – antingen slogs svanarna eller så ”dansade” de med varandra som en del i deras parningsritualer.
Ett svanslagsmål ser tämligen aggressivt ut och påminner egentligen inte alls om en dans:
Om svanarna faktiskt slogs kan det kanske vara så att svanen som gav sig av var den som förlorade kampen, medan vinnaren stannar kvar och tar igen sig? Det låter osannolikt att den skulle vara skadad, så gissningsvis ger den sig av självmant om inte allt för länge. Om den förblir orörlig under lång tid, även då ni närmar er den, kan det finnas misstanke om skada. Då kan ett viltskadecenter hjälpa till. Men som sagt – allt är nog sin ordning.
Knölsvanarnas uppvaktningsdans är istället en gracil och vacker historia, utan några som helst aggressiva inslag. Det är en naturlig del i svanarnas parnings- och parbildningsbestyr. Om det var den här typen av dans som ni såg finns ingen anledning till oro. Det ser ut såhär:
– Andreas Nord
Soloflygare i Skåne
Under en paus på en cykeltur utanför Genarp i Skåne i slutet av april landade den här insekten på min arm. Storleken är ca. 1 centimeter. Går det att se vad det är?
Bilden visar ett solitärt bi. Det är ett djur i släktet Nomada, som på svenska kallas för gökbin. Vi har 35 reproducerande arter i landet, men just vilken detta är kan åtminstone inte jag avgöra.
Gökbin har en spännande ekologi eftersom de lever som boparasiter hos andra solitära bin. Ofta förekommer ett gökbi endast hos en enda, eller ibland ett par stycken, värdarter. Viktigast är sandbin (släktet Andrena), men även långhornsbin (Eucera), blomsterbin (Melitta) och fibblebin (Panurgus) utnyttjas av en del arter.
Gökbihonan tar sig ner i boet av sitt värddjur. Där tar hon sig in i en redan förseglad och färdigprovianterat yngelcell och lägger ett ägg. När gökbiet kläcks äter den först upp värdbiets larv. Och därpå tar den för sig av maten som värdbiets hona samlat in till sin egen (nu uppätna) larv. Nästan precis som en gökunge, alltså!
– Andreas Nord
Kan vanliga paddor också vara gröna?
Kan vanlig padda (Bufo bufo) vara grön? Idag såg jag ett djur med typiskt vanliga paddögon (horisontell pupill i gyllenbrunt öga), men den var glansig och grön som ett militärfordon. Plats: Gullspång/Skagersvik i norra Västergötland.
Jodå, paddor (alltså den vanliga paddan, Bufo bufo) kan också vara grönaktiga.
– Bodil Enoksson
Öländsk mumie
Den här intorkade varelsen hittade vi under en sjöbod på en strandäng på östra Öland. Kan ni lista ut vad det kan vara för djur?
Det ser ut att vara en grävling.
– Mats Hansson
Är rumsgranar giftiga?
Jag har tidigare skrivit till er och frågat om en växt som såldes som rumsgran hos en växthandlare. Jag undrar nu om denna växt är giftig? Jag har inte kunnat hitta någon information om det.
Meningarna går isär om huruvida rumsgran och cunninghamsgran är giftiga för barn och husdjur. De flesta menar att de inte är det, men en veterinär är bättre lämpad att svara på frågan.
– Andreas Nord
Kommentarer