Större dallerspindeln, Pholcus phalangoides, är en ganska ny bekantskap i Sverige. Från början har de levt i grottor. Därför gillar de när det är lite fuktigt. När djuren störs försätter de sig själva i kraftig rotation i nätet. Bilden är tagen av David Kornhall.
Jag har i min bostad i ett lantligt och ganska ruffigt hus utanför Halmstad ett bestånd av spindlar eller lockespindlar av en och samma art. Såsom djuret hänger på bilden är avståndet mellan benens spetsar kanske 4 cm. Djuren spinner nät (osynliga för mig med min gammalmanssyn) i hörnor och skrymslen och vaktar dem hängande som bilden visar. Ytterst sällan lyckas de fånga någonting, men beståndet fortlever, till trots för ett visst mått av regelbunden städning. Karakteristiskt för djuren att de reagerar på störning inte i första hand genom att fly utan genom att försätta sig i en häftig rotation i vågplanet, väl för att förvirra en angripare.
Kan ni med ledning av detta och bilden säga mig vad djuret heter och något litet om dess biologi?
Bilden visar större dallerspindeln, Pholcus phalangoides. Det är en art som kommit till Sverige på senare år. Från början har de bott i grottor, och därför gillar de litet fuktiga och mörka platser. Beteende som du så målande beskriver har gett spindeln dess svenska namn.
En bålgeting, Vespa crabro, i blomkrukan. Av den väldiga storleken att döma tror vi att det rör sig om en drottning. Bilden skickades in av Risto R.
I dag råkade jag se en bålgeting jag tyckte såg lite speciellt ut. Jag försökte ta bilder men de blev inte så bra. Jag kunde inte fånga den med bara händer och ville inte heller störa den. Getingen var åtminstone 4 cm lång. Jag har sett bålgetingar varje sommar men just denna såg lite konstigt ut. Vet ni vad det är?
Det är en vanlig bålgeting, men med tanke på den väldiga storleken är känslan att det bör vara en drottning.
Skalbaggen på bilden är en art i familjen knäppare (Elateridae), av vilka vi har knappt 90 olika i Sverige. Det här djuret heter Selatosomus cruciatus och är en ganska allmän kamrat som utvecklas på olika gräs och örter på öppna marker. Bilden är tagen av Sven-Åke Jacobsson.
Kan ni se vad det här är för insekt?
Du har fotograferat en skalbagge i familjen knäppare (Elateridae), av vilka vi har 86 olika i Sverige. Ditt djur saknar svenskt namn, men heter ”på vetenskap” Selatosomus cruciatus. Det är en ganska allmän, om än lokal, skalbagge som utvecklas på olika gräs och örter på öppna och gärna lite fuktiga marker. Den finns framförallt i Götaland men också i Svealand. Den når södra Norrland, men allra längst i norr finns den inte.
Unga kattugglor, Strix aluco. Kan det vara sådana som piper i natten hos frågeställaren? Bilden är tagen av Artur Mikołajewski.
En vanlig tisdag i början av maj, kl. 02.53 hörde jag läten som går i stötar om 1-2-3, alltså pip-pip-pip. Det var ett väldigt ljust läte. Har ni någon idé om vad det kan vara tro?
Nej, det här är för svårt. Kanske kan det vara tiggande uggleungar? Det hade varit värdefullt att få veta något om plats i Sverige, samt natur runtomkring.
Större vattensalamandern, Triturus cristatus, är lite mer sällsynt än sin mindre kusin och var tidigare rödlistad. Den utmärks bland annat av den knottriga huden, som skiljer den från mindre vattensalamandern. Bilden skickades in a av Jessica Abbott.
Min granne har hittat den här salamandern. Nu undrar grannen om det är det en vanlig eller en fridlyst salamander.
Det är en större vattensalamander, Triturus cristatus. Det är den något ovanligare av våra två salamanderarter, och var tidigare (2000) upptagen på rödlistan som Nära Hotad. Sedan 2005 är den dock inte längre rödlistad, vilket nog framförallt handlar om att man fått en bättre uppfattning av artens utbredning och att man idag mer konsekvent använder kvantitativa kriterier när man gör rödlistningsbedömningar, snarare än att arten har blivit vanligare.
Båda våra salamanderarter, större och mindre vattensalamander, är fridlysta. Det gäller för alla Sveriges grod- och kräldjur.
Vackert gula maskrosor fyller en hel äng. Trots att de kan finnas i väldiga mängder är maskrosor inte klassade som invasiva eftersom de här hemma i den svenska floran. Maskrosor finns det förresten nästan 500 olika arter av i Sverige! Bilden är tagen av Pixel2013.
Varför klassas inte maskrosen som invasiv växt? Den tar ju över fullständigt överallt om den bara får chansen.
Endast arter som inte förekommer naturligt i landet kan klassas som invasiva främmande arter och maskrosor hör definitivt till vår naturliga flora. Dessutom är ”maskros” inte en enda art utan det finns nästan 500 olika maskrosarter i landet och många av dem är snarare utrotningshotade än invasiva (särskilt de som är knutna till naturbetesmarker och kalkrika kärr).
Nu tar Fråga en Biolog sommarlov, med begränsat antal poster per vecka och längre svarstid än vanligt. Vi är tillbaka i full skala i slutet av augusti. Men det går precis lika bra som vanligt att skicka in frågor och bilder via bloggen, e-post eller Facebook och Twitter.
Vi önskar er alla en skön och rofylld sommar, med hälsning från,
Kaja, Corvus monedula. Bilden är tagen av Bengt Nyman.
Koltrast, Turdus merula. Bilden är tagen av Malene Thyssen.
Både stora och små fåglar, t.ex. kajor och koltrastar, följer gärna efter frågeställarens robotgräsklippare. Varför gör de det? Vår fågelexpert ger ett förslag!
Jag har använt mig av självgående robotgräsklippare under de senaste åtta åren. Jag har observerat att det lokala djurlivet, framförallt fåglar, accepterar roboten väldigt fort och även verkar uppskatta att springa i dess närhet, helst precis bakom den. I början trodde jag bara de var nyfikna, men beteendet har varit ganska konstant under alla år bortsett från under ett par dagar när jag bytte modell på gräsklipparen (ny form och färg).
Jag är lite nyfiken på vad fåglarna får ut av detta. Mina egna teorier är att gräsklipparbladet ”virvlar upp” små insekter och kryp ur gräset, och att fåglarna med tiden lärt sig detta. Eller är det så att det kortklippta gräset helt enkelt gör det lättare att se och hitta mat? Eller kanske misstar de roboten för någon annan djurart, som fåglar normalt sett följer efter på detta sättet i naturen?
Oftast är det enstaka fåglar men vissa tillfällen har jag sett stora flockar. Det är många typer av fåglar, från småfåglar till större koltrastar och kajor. Har ni någon tanke kring detta?
Jag tycker att du har tänkt helt rätt och jag tror själv mest på första förslaget, att det är mat i form av insekter som ”virvlar” upp. På så sätt liknar beteendet som måsar, storkar och glador har när de följer bondens plog eller slåttermaskin för att hitta mask respektive insekter och fågelungar som blottas när jorden plöjs och gräset slås. Däremot tror jag inte de misstar roboten för en ko, det är nog snarare så att de vid något tillfälle upptäcker att det finns mat att hitta runt roboten.
Det finns gott om exempel i naturen på fåglar som följer större djur på motsvarande sätt. Till exempel kohägrar (söderut i Europa, Afrika) och gulärlor (Sverige) som följer betande kor och utnyttjar att dessa stöter upp insekter och annat ifrån gräset.
Nymf av skogskackerlacka. Bilden är tagen av Mari Rosenkvist.
En kackerlacksnymf som hittades i ett sovrum i Stockholm. Mycket talar för att det är en nymf av skogskackerlackan. Bilden är tagen av Åsa Lafi Bjers.
En kackerlacksnymf hittad inomhus i Stockholm. Med stor sannolikhet rör sig även detta om en nymf av skogskackerlackan, även om den ljusa pannan förbryllar en smula. Bilden är tagen av Magnus Nilsson.
Kackerlacksnymfer hittade inomhus i stockholmstrakten i maj 2021. Utseendet varierar, men vi menar att samtliga är skogskackerlackor, Ectobius lapponicus, som är ett vanligt djur i hela landet men aldrig ett skadedjur. Nymfernas utseende ändras i takt med att de växer och de vuxna djuren är inte alls särskilt lika sina ungar.
I slutet av augusti 2020 hittade jag en kackerlacka inne hos oss. Jag tittade på många bilder och jag skickade också en bild till en entomolog. Han skrev att han trodde att det var en skogskackerlacka, men att han inte var helt säker eftersom bilden inte visade ryggskölden väl nog. Men ju mer jag kollade på bilder, desto mer övertygad blev jag om att det var en svensk skogskackerlacka. Så jag gick ut i skogen några hundra meter hemifrån och släppte ut den.
Så idag ser jag plötsligt en liten kackerlacka – uppenbarligen inte vuxen – springa på golvet i tvättstugan. Jag har fångat den i en burk. Jag tänker att om vi har tur kanske vi fick svenska skogskackerlackor i trädgården i somras och att de förökade sig där. Jag tog hem en massa nässlor från naturen för att ha som gröngödsel, så kanske kan ett par svenska skogskackerlackor kan ha följt med?
Men nu när jag hittade den nymf i tvättstugan blir jag ju orolig och vill gärna ha den artbestämd. Vem bör jag vända mig till?
Det är absolut en nymf av skogskackerlackan – ingen anledning till oro!
– Andreas Nord
Den här krabaten dök nyss upp på toaletten hemma hos oss i Stockholm. Jag har försökt googla och det närmsta resultatet, visuellt, är Drymaplaneta semivitta. Vad som får det att verka så osannolikt är att den uteslutande verkar finnas i Australien och Nya Zeeland och att den är mycket större. Så frågan är om det kan ha kommit en enstaka individ till exempel med mattransport och att den är en kackerlacksunge? Vuxna individer kan bli upp till 45 mm, men den här var 5-6 mm utan spröten. Den reagerade inte på att jag tände lampan utan satt kvar på samma plats på väggen och rörde sig långsamt. När jag skulle ta den med hushållspapper ramlade den från väggen till toalettstolen där den fick upp farten något. Planen var att få ut den utomhus men den dog tyvärr när jag försökte fånga den. Skulle bli väldigt tacksam för återkoppling om vad ni tror att det kan tänkas vara.
Jag håller med om den habituella likheten med Drymaplaneta semivitta, men storleken avviker som du säger. Det finns de som har exotiska kackerlackor antingen som djurfoder eller som ”intressedjur”, så ibland dyker det upp utländska arter i våra hem.
Djuret som ni hittade är en nymf, dvs. en ännu inte fullbildad kackerlacka. De byter hud (”ömsar”) några gånger från att de kläckts och blir lite större för varje gång. Som vuxna har de flesta kackerlackor vingar och långa antenner. Nymfer är svåra att bestämma, men när jag ser på bilden får jag ändå känslan av att detta är en nymf av vår egen kackerlacka, skogskackerlackan Ectobius lapponicus. Det är ett vanligt djur utomhus i hela landet och den uppträder aldrig som skadedjur. Det är ganska vanligt att hitta den inomhus, men då har de utan undantag kommit in utifrån. Den vita bården på mellan- och bakkroppen är förvisso ganska bred, men jag tycker att det faller inom den naturliga variationen. Nymferna ändrar också sitt utseende ordentligt i takt med att de växer. Fortsätt att hålla koll inomhus och var observant på om ni ser kackerlackor oftare och oftare. Då rör det sig inte om skogskackerlackor och en sanerare bör kopplas in.
– Andreas Nord
Hittade den här i dotterns sovrum i Sätra i Stockholm. Vi bor precis bredvid Sätraskogen och har fullt med kryp vanligtvis. Den var 5 mm stor och mosades i ren panik. Vi hoppas på skogskackerlacka och verkligen inte någon av de andra arterna.
Djuret som ni hittade är en nymf, dvs. en ännu inte fullbildad kackerlacka. De byter hud (”ömsar”) några gånger från att de kläckts och blir lite större för varje gång. Som vuxna har de flesta kackerlackor vingar och långa antenner. Nymfer är svåra att bestämma, men jag ser inget som direkt talar emot att det är en nymf av vår egen kackerlacka, skogskackerlackan Ectobius lapponicus. Det är ett vanligt djur utomhus i hela landet och den uppträder aldrig som skadedjur. Det är ganska vanligt att hitta den inomhus, men då har de utan undantag kommit in utifrån. Den vita bården på mellan- och bakkroppen är förvisso ganska bred, men jag tycker att det faller inom den naturliga variationen. Ni behöver oavsett inte bekymra er för att det är någon av de introducerade arterna som kan etablera sig i våra hem, t. ex. tyska, australiska eller amerikanska kackerlackan. Deras nymfer ser alla väldigt annorlunda ut.
En hane av en hårmygga i släktet Bibio, av vilka vi har knappt 20 svenska arter. Att det är en hane ser man på det stora och runda huvudet med väldiga ögon. Honorna har små och rektangulärt utdragna huvuden. Flera arter svärmar tidigt på våren och kan då förekomma i väldiga mängder. Bilden är tagen av Jeanette Lindin.
Dessa flygfän finns just nu på ljusa ytor. Hur får man bort dem?
Det är en hane av en hårmygga i släktet Bibio. Flera arter svärmar tidigt på året och kan då förekomma i stor mängd. Larverna utvecklas i olika slags dött organiskt material och är viktiga nedbrytare.
De har kort livscykel, så det lättaste är att stå ut någon vecka till. Hårmyggor uppträder aldrig som skadedjur som vuxna, och mycket sällan som larver. Det är därför inget att oroa sig för och jag tycker inte att du ska ta bort djuren. Det är bättre att de får sköta sin parning ifred så att det blir nya hårmyggelarver till glädje för nedbrytningsprocesserna i marken och olika djur som äter dem (höns är t. ex. väldigt glada i hårmyggornas larver). Även de vuxna djuren är ett viktigt näringstillskott för andra djur som småfåglar och olika rovlevande insekter.
Kommentarer