Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Varför blir huden blå när man fryser ihjäl?

I läroböcker brukar det syrefattiga blodet som förs tillbaka till hjärtat via venerna alltid avmålas med blå färg, medan det syrerika blodet som lämnar hjärta och lungor via artärerna avbildas som rött. Och vi har alla sett att venerna på våra underarmar ser blåa ut. Det leder till ofta till missuppfattningen att venöst, syrefattigt, blod är blått, men så är det inte riktigt. Här reder vår gästexpert ut begreppen.

Varför blir huden blå om man fryser ihjäl? Jag vet att blodets röda färg påverkar hudfärgen och att kroppen börjar hushålla med blodet vid förfrysning. Så den röda färgen försvinner, men varför blir det blått?


Jag har också hört att blodet är som rödast endast när det är syrerikt. Vilken färg har syrefattigt blod och varför blir det så? Och varför är döda hudceller svarta?

Blodet är alltid rödfärgat av det syrebindande proteinet hemoglobin. Syremättat blod är ljusrött. Blod som inte binder syre är mörkt rött eller mörkt brunrött. Eftersom ytliga vener ser blåa ut och venöst blod har blå färg i läroböcker, så tror många att syrefattigt blod är blått. Men det är det således aldrig. Och det ser faktiskt alla som lämnar prov av venblod via en kateter i armbågsvecket till ett provrör. Läs om blå vener här.

Köldskador drabbar oftast fingrar, tår, öron och näsa. Det första tecknet på köldeffekten är att huden bli vit. Detta beror på att blodkärl dras ihop så att blodflödet till kroppsdelen stryps samt på att syrerikt blod shuntas direkt till venerna i stället för till kapillärerna. Detta är en skyddsmekanism, som minskar värmeförlusterna från perifera delar av kroppen med stor yta, så att kroppens kärna (det inre av huvud och bål) hålls varm. Detta fungerar alltid bra i de mildare klimat från vilka människan härstammar, men inte vid frostgrader. När vävnaden når cirka 15 grader Celsius är blodflödet så lågt det kan bli och vid cirka 10 grader försvinner känseln. Men några gånger i timmen utvidgas blodkärlen så att blodflödet till kroppsdelen ökar under några minuter. Detta värmer upp vävnaderna och är den sista skyddsmekanismen.

När vävnadstemperaturen sjunker under cirka 0 grader Celsius (noga räknat -2 grader), bildas iskristaller i kroppsdelen, först i huden sedan djupare ner. Isen skadar cellerna, först genom att dra ut vatten ur dem och sedan rent mekaniskt så att de brister. Blodlevrande ämnen frisättes, så att blodet i kroppsdelen levrar sig (koagulerar). Huden bli blåaktig på grund av syrebrist i blodet, så kallad cyanos. Men detta beror, som framgått ovan, inte på att hemoglobinet blir blått. Jag har dock inte sett någon förklaring till den cyanotiska färgen.

Slutligen dör kroppsdelen och måste amputeras. Den är då svartaktig och uttorkad. Detta tillstånd kallas gangrän. Den svarta färgen beror på att det redan mörkt röda hemoglobinet i vävnaderna omvandlas först till mörkare methemoglobin och sedan till ännu mörkare hemikrom. Forensiker kan utnyttja dessa reaktioner för att påvisa när en droppe blod lämnats på en brottsplats. Och vi har faktiskt alla sett dem i en ruva efter en liten blödning. Ruvan svartnar så småningom.

– Anders Lundquist, gästexpert från Fråga en Zoofysiolog

 

 
september 16, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

En konstig duva på fågelbordet

Ringduvan, Columba palumbus, är en stor och vacker duva som ofta häckar alldeles i närheten av människor. När ungarna lämnar boet är de ganska de vuxna ringduvorna. Det tar en tid innan den tjusiga vuxendräkten anläggs. Hela tiden avviker de dock från andra svenska duvor med sin, i duvmått mätt, väldiga storlek. Bilden är tagen av Harriet Söderstedt.

Nu i sommar har en duva som har annan täckning än de övriga besökt vårt fågelbord. Kan det vara en unge som ännu inte fått ”vuxendräkt”? Jag trodde först att det var en turkduva.

Jag tror att gissningen på ”en unge som ännu inte fått vuxendräkt”, är helt korrekt. Det bör vara en ringduva.

– Åke Lindström

september 16, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Sliten fjäril i de djupa småländska skogarna

Ett slitet exemplar av silverstreckad pärlemorfjäril, Argynnis paphia, som sågs i Småland och inkom till ett Naturum Blekinge för bestämning. Silverstreckade pärlemorfjärilen finns allmänt från Skåne till Dalarna och följer sedan kusten ännu en liten bit längre norrut. De vuxna fjärilarna hittar en lättast på olika nektarrika växter som vädd och tistlar, med larven utvecklas på olika violarter. Bilden är tagen av Lars Andersson.

En av våra besökare kom precis in med en bild på en fjäril som de sett djupt in i Smålands skogar. Vi försökte identifiera den, men bilden är ganska överexponerad och jag känner mig inte så säker. Jag menar att det är en silversträckad pärlemorfjäril.

Har ni någon idé om vad det kan handla om?

Du har rätt! Enligt en av institutionens främsta fjärilsexperter, professor Niklas Wahlberg, visar din bild en silverstreckad pärlemorfjäril, förmodligen en gammal hona. 

– Eric Warrant 

september 15, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Liten insekt på besök i köket

Idag, den 22 juni klockan 11:30, hittade jag den här insekten några decimeter från diskmaskinen, sju decimeter från kyl/frys och 10 decimeter från ett öppet fönster. Den är omkring 10 mm lång.

Vad kan det vara?

Det här är en fröskinnbagge (en grupp skinnbaggar som hör till överfamiljen Lygaeoidea; vi har knappt 100 olika i Sverige) som heter Kleidocerys resedae. Den saknar svenskt namn. Det här är kanske vår allra vanligaste fröskinnbagge. Särskilt tycker den om att äta björkfrön. Det är inte alls något skadedjur utan den har kommit in utifrån, vilket är ganska vanligt eftersom de flyger bra och gärna när det är varmt ute.

Vi har skrivit om det här djuret tidigare, se här.

– Andreas Nord 

september 15, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur hittade skräddarna till dammen så snabbt?

Allmänna skräddaren, Gerris lacustris, är liksom våra andra skräddare skickliga flygare som med lätthet sprider sig mellan olika dammar. Så snart vårsolen börjar värma flyger de ofta och gärna. Bilden är tagen av James K. Lindsey.

Vi anlade en trädgårdsdamm i Vårgårda i våras. När vi fyllde på vatten tog det en knapp vecka innan det fanns fullt med skräddare i den. Hur kommer de dit och hur vet de att det finns en damm?

Skräddare är skickliga flygare och kan på så sätt röra sig mellan olika vattenkroppar. Min gissning är att de varit ute på tur i vårsolen och då hittat en vattenspegel som de landat på. Samma sak gäller för olika vattenlevande skalbaggar, som t.ex. dykare. Och på våren och försommaren kan man faktiskt se hur det går till om man parkerar sin bil utomhus i skog och mark. Är det varm ute kan det landa många olika slags vatteninsekter på motorhuven – helt enkelt för att de misstar den blanka ytan för vatten!

– Andreas Nord

september 14, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur lär jag mig om trutarnas liv?

Gråtruten, Larus argentatus, är en av flera olika vackra måsfåglar som gärna förekommer i människans närhet. Våra moderna städer är faktiskt utmärkta habitat för måsar, eftersom öppna soptunnor och slarvig avfallshantering ger mycket mat samtidigt som den platta, moderna, taken ger utmärkt översikt över närområdet och dessutom är ganska befriade från rovdjur. Bilden är tagen av Andreas Trepte.

Vem är den främsta experten på trutar och måsar? Finns det någon riktigt bra bok att lära sig av? 

Vi har sedan många år tillbaka en tam mås som återkommer till oss. Jag tror att det är en unge till en annan mås, som jag gav namnet August. Därför skulle jag vilja veta så mycket som möjligt om måssläktet, särskilt gråtrutar. Jag kunde inte hitta någon bra bok på biblioteket, varför jag undrar om ni vet.

Två bra fågelböcker som tar upp måsar är dessa: Seabirds och Fågelguiden.

Fast vill en lära sig om trutars och måsars leverne mer specifikt så kanske det finns bättre resurser.

– Mats Hansson

Den klassiska boken är ju ”Gråtruten : en studie över fåglarnas sociala beteende” av Niko Tinbergen från 1956. Tinbergen skriver trevligt, så utan att ha läst just den här boken så vågar jag rekommendera den! F.ö. delade han Nobelpriset i medicin 1973 med Konrad Lorenz och Nils von Frisch.

Just nu finns det två exemplar av Gråtruten till salu på Bokbörsen, se här.

– Bodil Enoksson

 

september 14, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad har jag för skalbagge i min rosenbuske? Och vad har den där att göra?

Den vackra skinnbaggen Closterotomus biclavatus (som saknar svenskt namn) hör till den stora skinnbaggegruppen ängsskinnbaggar med knappt 250 arter i Sverige. Att det inte är en skalbagge ser man särskilt på att den har en snabel som den suger ur bladlöss och dricker växtsaft med. Alla skalbaggar har bitande mundelar (käkar, alltså). Bilden är tagen av Ylva Frid.

Jag undrar vem det här är? Hen hänger ihop med vänner i min rosenbuske. Jag misstänker att de inte vill mig väl. Jag har googlat efter skalbaggsbilder men inte kunnat hitta någon som liknar det här djuret. Jag vill veta vem det är innan jag bestämmer om jag ska ge mig ut på krigsstigen eller ej! 

Det är ingen skalbagge utan istället en skinnbagge i den stora familjen ängsskinnbaggar (Miridae; vi har omkring 250 olika i Sverige). Djuret på din bild heter Closterotumus biclavatus, men saknar svenskt namn. Den lever helst på blåbär, odon och rhododendron, men såvitt jag vet inte på rosor. Det är alls inget skadedjur, utan mest ett nyttodjur som förutom att dricka lite växtsaft sätter i sig mycket bladlöss och andra småkryp. Så det bästa för dina rosor är att låta djuren vara ifred!

– Andreas Nord

Tusen tack för ditt snabba och informativa svar! Då ska jag istället njuta av deras närvaro – de är eleganta. Jag har haft steklar vars larver har ätit upp 70% av mina rosenknoppar så därför är jag på min vakt.

september 10, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Ekorrsyskonen drunknade!

Ungar av vanliga ekorren, Sciurus vulgaris, påminner mycket om de vuxna djuren men är lite rundare i formerna och litet ”ulligare” i pälsen. Ekorrungar är nyfikna och inte sällan närgångna. Samtidigt är de inte lika stadiga på benen som de vuxna, och då kan olyckor ske. Bilden är tagen av Matti Pohjolainen.

Vi har haft tre pigga ekorrar omkring oss som vi har byggt en foderholk till. En dag när vi kom hem hittade vi två av dem döda i vår regn tunna som inte hade så mycket vatten. Vi vet inte om de dött på grund av att de inte kom upp. Nu finns det bara en kvar som springer runtomkring här hemma. Den ser liten ut, så det är troligtvis en unge. Finns det något vi kan göra för den lilla ekorren?

Det låter inte osannolikt att ekorrarna har drunknat, antingen för att vattnet varit för djupt eller för att de hamnat däri och till slut blivit nedkylda om de inte lyckats ta sig upp. Ungar är sämre både på att klättra och på att hålla värmen än vad vuxna djur är. Ett förslag är att ni viker en ordentlig bit hönsnät över vattentunnans kant och vidare ner till botten. Då kan djur som trillar i lättare ta sig upp.

– Andreas Nord

Nu på sommaren när det har varit väldigt torrt och varmt (åtminstone i Skåne) kan det också vara en idé att ställa ut en skål med vatten i trädgården. Många smådjur kan ha svårt att hitta vatten i sådana tider, så det kan vara därför ekorrarna sökte sig till regntunnan.

– Jessica Abbott

september 10, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem har satt en nylonstrumpa på trädet?

Larver av spinnmalar i släktet Yponomeuta. Som vuxna är Yponomeuta-spinnmalarna vackra små vita fjärilar med svarta prickar på. Larverna är ganska oansenliga och spinner mycket karakteristiska nätstrumpor kring träden eller buskarna de lever på. Ofta kan värdväxtvalet ge en ledning om vilken av de olika spinnmalarna det rör sig om. Vi har 8 olika Yponomeuta-arter i Sverige. Bilden är tagen av Emma Janke.

Vad är detta och är det skadligt för träden? Jag såg larverna vid Söder Mälarstrand, mittemot stadshuset i Stockholm. Det ser ut som om hela trädet är inklätt med en grå nylonstrumpa. Träden intill är också angripna.

Det är någon spinnmal, antagligen häggspinnmal om observationen gjordes på hägg (eller vad är det för träd?). Någon Yponomeuta-art är det åtminstone.

– Olle Anderbrant

september 9, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur blir sommarstugetomten ett paradis för pollinerare?

Aurorafjärilen, Anthocharis cardamines, är enastående vacker och tämligen allmän över hela utbredningsområde. Den utvecklas på korsblommiga växter, som ängsbräsma, rockentrav och penningört. Observationer av just aurorafjärilar på sommarstugetomten fick vår frågeställare att undra hur en ska göra för att gynna pollinerande insekter. Bilden är tagen av xulescu_g.

På vårt sommarställe i Stockholms skärgård har vi försökt kombinera vildvuxet med hyfsat välvårdad trädgård och häromdagen såg jag för första gången en aurorafjäril (hane har jag läst mig till) och nästa dag en vit hona. Hon landade på en liten planta med 5 små ynkliga blommor och vi vill nu skapa en mycket liten ängsliknande del av tomten. Vi har bara 1600 kvadratmeter till förfogande, men jag och min fru är tacksamma för tips på vilka blommor dessa fjärilar tycker om och var jag kan köpa dom.

Brännässlor vill vi helst inte ha och inte heller invasiva växter som tar över, men vi hoppas det finns något annat trevligt. Jag har för övrigt tillverkat ett litet bihotell i fjol med 14 st 12 mm hål jag borrat i ändarna på en kort ekstam. Nu är 6 hål igensatta så jag hoppas det är bin och inte snyltgäster.


Alla tips på hur vi kan hjälpa pollinerare av alla de slag mottages tacksamt!

Ett väldigt fint initiativ! Just aurorafjärilen utvecklas på olika korsblommiga växter som ängsbräsma, löktrav, rockentrav och lundtrav, men vill man hjälpa olika slags pollinerare på traven är nyckeln att försöka få på plats en lång blomningssäsong med nektarrika blommor. Många köper färdiga ängsblandningar och sår in, ofta med gott resultat. Ibland kan man dock behöva utarma jorden lite (t.ex. gräva bort matjord och blanda upp med sand) för att det ska ta sig ordentligt. Det är också viktigt att tänka på att många färdiga ängsfröblandningar har inslag av exotiska arter och det är ju bra att undvika. Här finns några olika alternativ som skall vara av svensk härkomst.

Vill man inte anlägga en liten del äng på tomten, eller för den delen också, tycker pollinerare också mycket om olika slags kryddväxter. En välsorterad köksträdgård är därför trevligt både för hushåll och insekter!

Jag hade, till sist, inte varit så bekymrad över vem eller vad som tagit in på bihotellet. Många andra steklar som lever i håligheter i mark eller träd är också drabbade av akut brist på boplatser och alla har de sina viktiga funktioner i en välfungerande trädgård. Vissa steklar är t.ex. parasiter på djur vi inte tycker så mycket om, som bladlöss och flugor, så ett bihotell med sådana stekelgäster kan hjälpa till att skapa en bra balans mellan växter och ”ohyra” i trädgården.

– Andreas Nord

september 9, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg