Fäbromsen, Tabanus bovinus, är vår största broms. Den kan bli uppemot två centimeter lång och för därför respekt med sig. Den biter dock sällan människor, utan föredrar (som namnet antyder) kreatur. Bilden är tagen av Jonas Waltersson.
Vad är det för monsterinsekt som stannade till och vilade en stund på sidospegeln i Staffanstorp i Skåne idag? Killarna i baksätet vågade in gå ut!
Någon geting är det inte. Det ser man bland annat på att det här djuret har korta, knubbiga antenner (getingar har korta) och en sugsnabel (getingar har käkar). Alla svenska getingar är dessutom olika varianter av svart-gulrandiga.
Det här är istället en broms. Det är svår att avgöra vilken på bilden, men givet storleken är mitt bästa bud att det är en fäbroms, Tabanus bovinus. Trots sin storlek är det ett fredligt djur. Till skillnad från många andra bromsar biter den sällan människor utan siktar hellre in sig på boskap.
Vi människor har omkring 40 olika blodgrupper. De mest berömda är ABO- och Rhesus (Rh)-systemen. Blodgrupperna är viktiga, eftersom det har betydelse bland annat vid blodtransfusioner. I blodet finns nämligen också antikroppar som känner igen antigener på blodkropparnas yta. Om en person med blodgrupp A får blod från en person med blodgrupp B kommer B-antikropparna att angripa de nya blodkropparna så att de klumpar ihop sig och spricker. Blodgruppen AB, å andra sidan, saknar antikroppar och kan därför ta emot blod från alla olika blodgrupper (men bara ge blod till AB). Personer i blodgruppen 0 har inga antigener på blodkropparna och kan därför ge blod till alla andra blodgrupper, men själva bara ta emot blod från andra med blodgrupp 0. Rh-systemet rör till det ytterligare. Bilden är gjord av Invicta HOG.
Jag har en fråga jag inte blir klok på. Jag kollade upp min blodgrupp igår och tydligen har jag A+. Jag vet att min mamma har B+ och min pappa vet jag inte vad han har. När jag söker på internet verkar det som att om ena föräldern har B (som min mamma har), så kommer B också finnas med i barnets blodgrupp. Då jag tydligen har blodgrupp A+ så borde det komma från min pappa, men enligt internet så borde jag då ha AB, vilket jag inte har. Hur är detta möjligt?
Min andra fråga är, kan man få blodgrupp 0 trots att en eller två föräldrar har A eller B?
Det är inget konstigt med det du berättar. Den här sortens blodgrupp bestäms av en gen (som sitter på kromosom nummer 9) och för vilken det finns tre olika varianter (kallas alleler). Låt oss kalla dessa alleler A, B och O. Vi människor har två kopior av varje gen då våra kromosomer finns i par, en som erhölls via ägget från mor, och en som vi fick via spermien från far. Detta gör att med avseende på ABO-genen kan en enskild människa ha sex olika kombinationer av alleler, nämligen AA, AB, AO, BB, BO och OO. Då kanske du reagerar på något som du verkar ha koll på, nämligen att det finns bara fyra olika blodgrupper, nämligen A, AB, B och O. Det betyder att vissa blodgrupper motsvarar mer än en kombination. I tabellen nedan framgår hur detta hänger ihop.
Kombination AA AO BB BO AB OO
Blodgrupp A A B B AB O
Vi ser att för att man skall få blodgrupp O måste man ha genotypen OO, i fallet AO och BO kan man säga att A respektive B ”vinner” över O och de (A och B alltså) bestämmer blodgruppen. Den tekniska termen för en sådan relation mellan alleler är att O är recessiv gentemot A och B medan dessa är dominanta visavi O. Vad säger vi då om relationen mellan A och B gentemot varandra? Där ser vi ju att fenotypen AB ger blodgruppen AB, dvs blodet hos en sådan person har både A och B egenskapen. I detta fall säger vi att A och B är kodominanta visavi varandra.
Nu kanske du kan se hur det hela hänger ihop och att det inte är något konstigt med det som du rapporterar. Din mor måste vara BO och har givit dig O allelen medan din far är antingen AA eller AO. På så sätt kan du ha blodgruppen A, vilket alltså betyder att du har kombinationen AO.
Plustecknet i detta sammanhang betecknar ett annat blodgruppssystem som heter Rhesus och som ofta anges tillsammans med ABO. Genen för Rhesus-systemet ligger på kromosom nummer 1. Totalt finns ca 40 olika system (i människa), så en fullständig beskrivning av en individs blodgrupp skulle innefatta alla dessa. När man i dagligt tal partar om blodgrupp menas nästan alltid, ABO och eventuellt också Rhesus.
Insekter finns överallt, ofta i mängd, men många arter har väldigt specifika krav på sin miljö. Just blandningen av generalister och specialister gör insekterna till en bra grupp att studera om en vill förstå mer om hur naturen mår och vilka naturvärden en viss plats här. Ekoxen, Lucanus cervus, är en lämplig sådan miljöindikator, eftersom den är beroende av grov, död lövträdsved för sin larvutveckling. Det är en naturtyp som är på stark retur i hela Sverige eftersom väldigt få träd tillåts bli så gamla att de dör naturligt och eftersom stora mängder död ved i både historisk tid och i samtiden transporteras ut ur skogarna för andra änamål. Bilden är tagen av Szwejk.
Jag tycker att djur i alla dess former är otroligt häftiga, både till utseende och beteende. Det gäller inte minst insekter. Jag har provat att bestämma insekter med olika bestämningsnycklar och fastnade verkligen för för de ser ut!
Finns det någon typ av jobb där en kan arbeta med just insekter och/eller andra djur utan att vara forskare? Och vet ni hur arbetsmarknaden ser ut utomlands för en icke-forskande biolog?
Vad roligt att höra att du är intresserad av djur och särskilt insekter. Det behövs långt fler insektsintresserade än vad vi är nu, inte minst eftersom naturen är på så stark retur nästan överallt alltmedan de kvarvarande habitaten ofta är hårt pressade av växande städer, övergödning, osv. Insekterna är en artrik grupp med såväl generalister som högst specialiserade arter. Det gör dem till bra miljöindikatorer, dvs. vi kan studera insekter för att säga något om hur naturen mår.
Det finns många som arbetar med insekter utan att forska. När det kommer till rent praktiskt arbete, dvs. att fånga och artbestämma insekter och försöka avgöra hur naturen mår baserat på vad en hittar, så handlar det mycket om arbete på uppdrag där du får i uppgift att göra en insektsinventering (ofta av någon specifik grupp) i ett eller flera områden. Flera som jobbar på det här sättet har egna företag och säljer sina tjänster som konsulter, medan andra har fasta anställningar på olika slags ekologiska konsultfirmor. Andra arbetar ”bakom skrivbordet”, t.ex. på en Länsstyrelse eller kommun, och kan där använda insektsinventeringar som underlag för att besluta om naturvårdsåtgärder eller förbjuda exploatering i särskilda områden. Där är en gedigen kunskap om insekters olika krav mycket värdefull kunskap.
Det som är gemensamt för dessa typer av tjänster är att arbetsgivaren ofta kräver en examen inom biologi. Några av Sveriges skickligaste artexperter är förvisso inte biologer, men den stora merparten av dessa arbetar med insekter vid sidan om sitt vanliga jobb. Hur arbetsmarknaden ser ut utomlands är jag inte rätt person att svara på, men jag har kopierat in vår studievägledare Lotta Persmark som kanske vet mer om saken i stort och smått. I allmänna ordalag kan en säga att antalet jobb beror på hur mycket pengar som avsätts till naturvård. I Sverige har det varit ganska bra ganska länge, tack vare Svenska Artprojektet, men det är fortfarande inte så många som jobbar med insekter på heltid.
Min rekommendation är att du fortsätter att fördjupa dig i ämnet, kanske med fokus på någon särskild grupp. Att odla sitt egna insektsintresse är roligt och utvecklande, och med tiden kan du bygga upp precis den unika specialkompetens om arbetsgivare efterfrågar. För inspiration och för att knyta kontakt med andra intresserade kan det vara bra att bli medlem i en entomologisk förening. Det finns flera olika spridda runt landet, se här. Hos oss i Skåne är det Entomologiska Sällskapet i Lund, en av landets äldsta lokalföreningar, som är mest aktuell.
Stekelflugor (flugfamiljen Conopidae) är ganska liten i Sverige, med drygt 20 bofasta arter. Som namnet antyder påminner de mycket om steklar. Mest stekellik av dem alla är arten Phyoscephala rufipes som saknar svenskt namn. Den, liksom alla andra stekelflugor, är parasiter på olika slags steklar där larven äter upp sitt värddjur inifrån. Bilden är tagen av Bengt Adamsson.
Vad är det här för stekelfluga?
Detta är Physocephala rufipes, den mest stekellika av våra stekelflugor. De vuxna honorna lurpassar på blommor och när det landar en lämplig värd så lägger de snabbt ett hullingförsett ägg på offrets bakkropp. Larven som kläcks ur ägget äter sig sedan in i sin värd och äter upp den inifrån. Det är alltså en s.k. ”endoparasit”. Physocephla rufipes lever framförallt på humlor.
Strätta, Angelica sylvestris, är en praktfull och ganska vanlig växt. De stora blomflockarna är riktiga insektsmagneter som gynnar många pollinatörer. Strättan är därför inte bara vacker utan också en riktig nyttoväxt. Bilden är tagen av Therese H.
Kan ni hjälpa mig att identifiera vad detta är för en växt? Vi här är rädda att det är en jätteloka (Heracleum mantegazzianum), eftersom den är så lik på de bilder en kan hitta via Google. Den är nästan lika hög som jag, 170 cm.
Bilderna visar strätta, Angelica sylvestris. Det är en rätt vanlig växt som gillas av många pollinerande insekter. Den behöver ni inte vara rädda för.
– Stefan Andersson
Titta också på hur bladen och blomflockarna ser ut. Strättan har motsatta blad med parvisa flikar (dvs. att de sitter mitt emot varandra), medan jättelokan har storflikiga blad. Jättelokan har också vita blomflockar, inte rosaanlupna som strätta kan ha.
Larven av schackbrädspiga, Propylea quatordecimpunctata, är ganska olik de vuxna djuren men har ändå ett säreget utseende. Liksom de flesta nyckelpigelarver är schackbrädspigans dito ett glupskt rovdjur på bladlöss. Bilden är tagen av Anders Green.
Schackbrädspigan, Propylea quatordecimpunctata, är en vanlig nyckelpiga i skog och mark. Den har ganska variabelt utseende, men på ryggen är den alltid tecknad i svart och gult, och fläckarna är alltid mer eller mindre fyrkantiga. Bilden är tagen av Kjetil Fjellheim.
Larv av, och fullvuxen, schackbrädspiga. Det är en av våra mest allmänna nyckelpigor i skog och mark. Färgteckningen hos de vuxna djuren är ganska variabel, men den svartgula färgen och de fyrkantiga fläckarna avslöjar den!
Vad är detta för insekt som klättrar på vår vattenkokare i köket?
Det är larven av nyckelpigan schackbrädspiga (Propylea quatuordecimpunctata). Det är en ganska vanlig nyckelpiga på allehanda marker och larven är ett riktigt nyttodjur som äter stora mängder bladlöss.
Häromdagen, mitt i sommaren, stötte jag på en äcklig krabat i lägenheten. Jag har hittat flera stycken sedan dess. Vad är det för något?
Det är en kackerlacka du har hittat i din lägenhet. Men det finns överhuvudtaget ingen anledning till oro, eftersom det är ett exemplar av skogskackerlacka, Ectobius lapponicus, som är Sveriges enda frilevande kackerlacka och som sådan näppeligen förtjänar epitetet äcklig.
Det är ett väldigt vanligt djur i skog och mark över hela landet, och såhär på högsommaren är det vanligt att de letar sig in inomhus. Trots det uppträder skogskackerlackan aldrigsom skadedjur. Den mår faktiskt inte alls särskilt bra inomhus, där den har svårt att hitta mat och där klimatet är alldeles för torrt för den. Därför torkar den ganska fort ut om den inte släpps ut, eller hittar ut, igen.
Smedbocken, Ergates faber, är vår största långhorning och vår näst största skalbagge. Den imponerar storligen med sina nära 6 cm och platta, läderartade vingar. Endast ekoxen är större. I Sverige finns smedbocken endast på Gotland. Där utvecklas den i mycket torra och hårda, barkfria, tallstockar i solbelysta lägen. Bilden är tagen av Stefan Lind.
Kan detta vara en smedbock? Den är ca. 6 cm lång. Jag hittade den idag, i mitten av juli, strax söder om Visby.
Det är mycket riktigt en smedbock, Ergates faber. Ett lika vackert som imponerande djur! Och en riktigt specialitet som bara finns på Gotland. Smedbocken är helt beroende av död ved för sin larvutveckling. Eftersom det är ett habitat som är på stark retur över hela Sverige är arten rödlistan som ”Nära hotad” (NT). Här finns mer information.
Fläckiga blombocken, Rutpela maculata, är en allmän långhorning som med stor iver besöker blommor i jakt på pollen under sommaren. Bilden är tagen av Ola Svensson.
Jag har svårt att skilja på den fläckiga blombocken (Rutpela maculata) och den fyrbandade blombocken (Leptura quadrifasciata). Är detta en fyrbandad?
Nej, inte riktigt. Det är en fläckig blombock (Rutpela maculata). Den fyrbandade blombocken (Leptura quadrifasciata) kan förvisso vara ganska lik, men den har helt svarta ben och antenner samt en mörkare gul grundfärg på täckvingarna.
Två jordhumlor förser sig av godsakerna i en väddblomma under sommaren 2021. Men vilken jordhumleart är det? Det är inte så lätt att avgöra endast med vägledning av bilder. Faktum är att många humlor är förvillande svåra att artbestämma! Bilden är tagen av Ola Svensson.
Jag tänkte att jag skulle lära mig mer om humlor, men de är svåra att artbestämma. Tänkte att detta kunde vara två jordhumlor. Om så är fallet, är det då ljus (Bombus lucorum) eller mörk (Bombus terrestris) jordhumla?
Så roligt! Humlor är spännande och viktiga djur, men svåra. Det är absolut två jordhumlor som du har fotograferat, men att avgöra vilken art det rör sig om är mycket svårt från bilderna. Just jordhumlorna kan vara mycket lika varandra och behåringen slits med tiden. Det gör att färg och teckning kan vara otillförlitliga kännetecken och det allra bästa för jordhumlor (åtminstone om de inte är nya och ”fräscha” och typiskt tecknade) är att titta på inre strukturer för säker artbestämning (könsorganen, som är distinkta).
Bo Söderström har skrivit en bra och behändig bok om Sveriges humlor. Den är en utmärkt ingång i humleskådning och kan köpas för en billig peng t.ex. här.
Kommentarer