Vuxen klädesmalen, Tineola bisselliella. Bilden är tagen av Olof Leillinger.
Larv av klädesmal i ett ullplagg. Bilden är tagen av Guido Gerding.
Klädesmalen, Tineola bisselliella, är en tjusig men stundtals besvärande fjäril, eftersom larven låter sig väl smaka av till exempel hår, päls och fjädrar. Särskilt tycker den om yllefibrer. Särskilt förr i tiden var klädesmalen därför en allvarlig skadegörare i våra hem. Problemen har minskat i takt med ökad användning av syntetiska kläder och ett torrare inomhusklimat, men utbrott av klädesmal och andra malfjärilar kan fortfarande uppstå här och där och då vara svåra att få bukt med.
Vi har nyligen haft en massiv påhälsning av mal i vårt hus. Det har kostat oss en hel i både pengar och arbetstid. Men kunskapen om hur mal hålls borta verkar dålig även hos skadedjursexperterna. Finns det någon biologisk metod att skapa en varaktigt malfri miljö? Har malen några fiender utöver människan? Är det korrekt att de inte gillar doften av (svindyr) cederträolja? Finns det något annat de inte är förtjusta i?
Jag förstår frustrationen. Klädesmal och pälsmal kan vara svåra att kontrollera. Jag antar att ni tagit till er råden från skadedjursföretagen, till exempel de som Anticimex listat här?
En kan också lägga till att ju torrare och kallare det är i garderoben desto bättre. Många av dessa inomhusskadegörare (det finns ju också många som till exempel tycker om lagrade livsmedel) kan hållas i schack med konstant temperatur under 16 grader. Det används ofta i lager, livsmedelsfabriker och på museer med biologiskt material. Tyvärr är ju denna temperatur inget vi vill ha hemma i längden. Så: städa, tvätta och håll så torrt som möjligt (avfuktare kanske behövs någon del av året). Fällor som attraherar hanarna med hjälp av honans sexualferomon (lockdoft) kan vara användbara för att se om bekämpningsåtgärder varit lyckade eller inte.
Ytterligare tips kan hittas pådenna sida från University of California.
Större skuggspindeln, Nuctunea umbratica, är vanlig omkring våra hus och hem. Där är den ett riktigt nyttodjur som äter upp allehanda smådjur. Inomhus trivs den dock inte alls eftersom det är alldeles för torrt för den. Samma sak gäller i det närmaste alla våra spindelarter. Bilden är tagen av Anna Holm.
Vad är detta för kryp? Den var omkring 1 cm lång och fanns i mitt sovrumstak i Karlstad. Jag har aldrig sett något sådant tidigare!
Krypet är en spindel, troligtvis en större skuggspindel (Nuctenea umbratica). Jag är dock inte alldeles säker säker på arten eftersom bilden inte är så skarp. Det är i alla fall en spindel som skulle behöva komma ut, väldigt få arter i Sverige som klarar av vårat torra och varma inomhusklimat.
Den stora och vackra getingspindeln, Argiope bruennichi, har funnits i Sverige i omkring 30 år. Den är från början en sydlig art som hos oss först hittades i Skåne. Sedan har den spridit sig norrut ganska snabbt. Numera är den ganska vanlig i hela södra landsänden, åtminstone upp till Stockholm. Getingspindeln spinner kraftiga nät i gräset ganska nära marken. Där fångar den sin favoritföda som är gräshoppor och vårtbitare. Bilden är tagen av Nadia 28.
Är detta möjligtvis en getingspindel? Jag såg den i Kungälv i mitten av augusti.
Alldeles riktigt – du har hittat en getingspindel, Argiope bruennichi. Ett vackert djur som inte går att förväxla med någon annan svensk spindel. Det är en ganska ny bekantskap hos oss och den etablerade sig i sydligaste Sverige i början av 1990-talet. Länge var det en skånsk angelägenhet, men sedan omkring millennieskiftet har den spridit sig norrut ganska snabbt och kan nu hittas åtminstone upp till Stockholmstrakten.
Vi har skrivit om getingspindeln några gånger förr. Här kan du läsa alla inläggen.
Pors, Myrica gale, är den enda svenska arten i växtfamiljen porsväxter (Myricaceae). Denna lågväxande buske är vanlig i fuktig skogsmark och längs sjökanter och kärr, särskilt i södra och mellersta Sverige. Pors är synnerligen aromatisk och har därför använts på många olika sätt genom historien. Idag är det fortfarande vanligt att göra porsbrännvin, precis som vår frågeställare. Bilden är tagen av Gunnar Bergh.
Jag plockade denna kvist vid en sjö i Linköpingstrakten i början av augusti. Busken var drygt 1 m hög och hade tätt bladverk. Kan detta vara pors, eller kan jag ha blandat ihop det med något annat? Det är viktigt att veta då jag tänkte göra porsbrännvin om det är rätt!
Reeves kärrsköldpadda, Mauremys reevesii, hör hemma i Ostasien där den lever i grunda vattensamlingar och våtmarker. I det vilda är det mycket sällsynt på grund av att dess levnadsområden har förstörts. Den anses därför som ”starkt hotad” (EN) av den globala rödlistningskommittén IUCN. Samtidigt är den ett populärt husdjur. Sköldpaddor är dock långlivade, varför många oansvariga djurägare gärna släpper ut dem när de tröttnat. Därför ser en ibland sköldpaddor i till exempel stadsparksdammar. Många vattensköldpaddor som kommer från tempererade områden klarar av att övervintra i södra Sverige under de numera milda vintrarna. Det finns en stor risk att dessa arter blir invasiva i framtiden, och det är därför angeläget att observationer rapporteras till Länsstyrelsen eller på Artportalen. Bilden är tagen av Louise Roslund.
På mitt sommarjobb på Naturum i Blekinge kom det in en kvinna som fotat en vattensköldpadda vi inte tidigare sett. Den är helt svart på bilden och liknar inte gulbukade, rödörade eller gulörade vattensköldpaddan. Min chansning är Reeves kärrsköldpadda, men för att rapportera den på Artportalen vill vi vara säkra. Bilden togs 26 juni i Ronneby brunnspark.
Det är absolut en Reeves kärrsköldpadda (Mauremys reevesii) som frågeställaren också var inne på, men den ser atypiskt ut för att det är en melanistisk variant av arten. Frågeställaren ska därför ha en skopa beröm, för att att gissa rätt på en sådan variant är på den högre skolan.
– Per-Arne Åhlén, gästexpert
Rent generellt: vet en inte arten kan man ju på till exempel på Artportalen rapportera ”Vattenköldpadda”, eller ange art med valet ”osäker bestämning”. Det sistnämnda ger ett frågetecken bakom artnamnet, så att osäkerheten framgår. Då brukar en få förslag (av varierande kvalitet!) från andra användare av Artportalen. Hellre en rapport om osäker (invasiv) art än ingen rapport alls!
Många insekter dras till gamla träd med skador ur vilka söt, till slut jäsande, sav sipprar ut. Den sockerrika vätskan är ett viktigt energitillskott. Därför hittar en ofta stora mängder insekter kring savflöden, till exempel getingar, flugor och myggor, fjärilar och många olika slags skalbaggar. Bilden är tagen av Sanna Lindberg.
Jag jobbar på en förskola i nordvästra Ångermanland, där det alldeles bakom vårt stängsel står ett par gamla och jättestora björkar på granngården. Sedan jag kom tillbaka efter semestern för 2 veckor sedan (9 augusti), har jag noterat att vi fått massor av vackra fjärilar som flyger runt vid björkområdet, sätter sig lite här och var och solar, och oftast brukar sitta i flertal runt på och nära den här ena björkens stam, där den har en stor och gammal spricka/skada i barken. Mestadels är det vad vi identifierat som sorgmantlar, vilket inte alls är den vanligaste arten här. Det är faktiskt ett rätt stort stort, men där är även en och annan vanligare nässelfjäril. Jag har inte varit med om liknande förut, särskilt inte såhär nära inpå människo- och barnliv.
Innanför barken verkar det även flyttat in getingar som jag upplevt ökat i antal och jag har också sett olika sorters flugor. Det svärmar helt enkelt kring skadan i barken nu och jag har känt en dålig lukt i närheten som jag försiktigt gissar inte omöjligt skulle kunna komma ifrån trädet (men vad vet jag?). Hursomhelst har vi börjat prata om att björken uppenbarligen inte mår så bra, verkar börjat murkna och om risker med att den en dag skulle kunna rasa ner på förskolegården. Kan man kanske gissa hur pass långt gånget det är baserat på djurlivet i den?
Vi skulle nu såklart behöva prata med grannen om att ta ner björken/björkarna och eliminera fallrisker. Men då undrar djurvännen i mig hur det skulle drabba fjärilskolonin och om en kan göra något för dem? Och vilken tid på året det kan tänkas vore bäst att björken fälls, för deras del? Jag antar ju att de bor där? Så hur klarar sig ägg/larver/puppor/fjärilar om hemmet förstörs? Puppor kan ju inte fly! Jag tänker också på att hösttemperaturerna nu börjar infinna sig, och jag har förstått att de övervintrar och gärna på sådana ställen?
Det låter som att björken har en spricka ur vilken sav sipprar ut. När den börjar jäsa (vilket förklarar den unkna lukten) attraherar den en mängd olika slags insekter som vill ta för sig av det jästa sockret. Många skalbaggar, fjärilar och getingar dras till sådana miljöer för att söka näring. Jag tror därför att det är maten som är den gemensamma nämnaren här, snarare än att det är olika insektskolonier inne i björken. Just getingar kan förekomma i stor mängd. Döende ved i soliga lägen är en typ av habitat som är starkt hotat över hela Sverige. Det är därför angeläget att spara björken där den står i den mån det är möjligt, även om fallrisken såklart blir en faktor att ta med i beräkningen här. Bäst för insekterna är att ta ner den under vintern, när de har haft sin huvudsakliga reproduktion och nykläckta individer har haft möjlighet att söka upp andra vinterkvarter.
När det gäller den stora mängden sorgmantlar är det kanske intressant att veta att den tycks ha ett särdeles bra år 2021. Särskilt längs Norrlandskusten har stora mängder sorgmantlar observerats, många insträckande österifrån. Och till sist, beträffande getingarna, kan det vara intressant att veta att det egentligen inte finns några ”jordgetingar”. Vi har flera olika arter av sociala getingar, vissa mörkare och andra ljusare, och många av dem bygger bo under jorden ibland.
I takt med att våra städer breder ut sig minskar grönytorna i rask takt. I många av Sveriges tätorter består långt mer än hälften av all mark av diverse hårdgjorda ytor som vägar och parkeringsplatser. Där kan inga djur eller växter leva. Det kan därför vara en god idé att skapa mer livsutrymme för stadens djur och växter med olika åtgärder, till exempel genom att sätta upp konstgjorda boplatser som insektshotell, eller att upplåta delar av marken som slåtteräng. Sådana åtgärder behöver inte vara så komplicerade, men de måste göras på rätt sätt för att vara effektiva. En blomsteräng med olika exotiska blommor är till exempel vacker att titta på, men knappast en effektiv födoresurs för pollinerande insekter, i synnerhet inte om något samtidigt görs för att lösa insekternas bostadsbrist i våra städer.
Behövs verkligen insektshotell och tidiga nektargivande blommor stadsmiljö? Jag tänker mig att det är snarare i jordbruksmiljö det behövs mer av dem då det inte är lika stor mångfald av flora där. Jag menar, det kan ju odlas samma gröda på landet så långt ögat når.
Jag förstår hur du tänker och det är ju helt rätt att den största förbättringen för bland annat pollinatörer behöver göras i jordbrukslandskapet, särskilt där fälten är stora och riktig natur saknas. Och, det görs faktiskt en hel del, antingen inom forskningsprojekt eller som del av lantbruket. Till exempel sås det många remsor med olika blommor som gynnar pollinatörer och kanske också naturliga fiender till olika skadeinsekter. Förbättringarna går visserligen långsamt, men framåt. Detta utesluter ju inte att det är bra att berika stadsmiljön också, som på många håll är både enahanda och inte särskilt genomtänkt. Bihotell och liknande har dessutom ett pedagogiskt syfte att medvetandegöra hur viktiga insekter och blomväxter är.
– Olle Anderbrant
I tillägg till Olles utmärkta svar tänker jag också på devisen ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något”: städer och tätbebyggda områden upptar idag en allt större del av vår landareal och inom städerna krymper mängden grönytor i snabb takt. Ganska slentrianmässigt planeras städer och trädgårdar utifrån lätt skötsel eller lättja, och innehåller därför gärna element som trädäck, swimmingpool och gruslagda ytor. Ibland alldeles i onödan. Genom att utnyttja stadens ytor lite mer effektivt, till exempel genom att förbättra för pollinerande insekter genom att välja bra växter och att skapa konstgjorda boplatser, kan vi göra betydande bidrag till den biologiska mångfalden på både stads- och landskapsnivå. En enda trädgård eller en enda vägslänt spelar kanske inte så stor roll, men om många av stadens invånare gör något litet för att göra det bättre för insekter kan de positiva effekterna bli enorma.
När sådana åtgärder utförs är det viktigt att det görs på rätt sätt. Att välja ”fel” sorts blommor gynnar bara människor, men knappast insekter i någon nämnvärd utsträckning. Det har våra kollegor skrivit mer om här. Ibland är det enkla faktiskt det bästa – att slarva med rensningen är ett vinnande koncept. Det talar vår expert Torbjörn Tyler om här. Samme Torbjörn skriver också om saken tillsammans med flera kollegor om här.
Det går ofta ganska bra att få kärnan från en mangofrukt att gro. Ibland får en dock oväntat besök i krukorna, som här. De mindre plantorna med sågade bladkanter är glasbjörk. Björkfrön sprids lätt med vinden och kan därför hamna lite varstans. Bilden är tagen av Maria Lindberg.
Vi planterade två mangokärnor i våras. Båda tog sig och växer. Det konstiga är att båda krukorna har två växter i sig, men de ser helt olika ut. Det verkar konstigt om det skulle ha hamnat ett frö från en annan växt i båda krukorna, men också konstigt om mangoplantor består av två olika växter!
Du har lyckats få en mango och en glasbjörk i varje kruka! Björkarna sprider sina frön med vinden och brukar därför ofta dyka upp som ogräs i till exempel blomkrukor.
Strimlusen, Graphosoma lineatum, är namnet till trots alls ingen lus, utan istället en av våra bärfisar. Storleken och det vackra mönstret på såväl rygg som buk gör den till ett omisskänneligt djur. Strimlusen äter fröer och fruktämnen från olika flockblomstriga växter. Hos oss ser man den ofta på hundloka eller palsternacka, men i trädgårdar säger den inte nej till växter som kummin och spansk körvel. I Sverige är strimlusen en sydlig art. Historiskt sett var dess starkaste fäste i Södermanland, varför den utnämndes till landskapsinsekt där. Bilden är tagen av Inga Palmér.
Jag undrar vad det är för en vacker skalbagge som jag räddat ur min vattentunna? Även undersidan hade ett vackert mönster. Jag har aldrig sett dess like! Och min lilla uppslagsbok över vanliga insekter i Sverige, gav heller ingen vägledning. Kanske en sällsynt gäst?
Det är faktiskt ingen skalbagge, utan en bärfis som på svenska kallas för strimlus och på vetenskap för Graphosoma lineatum. Den lever på olika slags flockblomstriga växter och på sensommaren ses de vuxna djuren ofta sitta tillsammans i olika (gärna vita) sådana blommor. De kommer att övervintra som fullvuxna och på vårkanten kommer de fram för att para sig. Ett mycket vackert djur som inte har några förväxlingsarter Sverige.
Att det inte är en skalbagge ser en lättast på att den helt saknar käkar. Om du vänder på strimlusen hittar du istället en lång sugsnabel som den använder för att suga växtsaft med. Snabeln syns faktiskt, om än inte så bra, på bild som är tagen underifrån. Alla skalbaggar har bitande mundelar, alltså motsatta käkar precis som vi har. Dessutom har skalbaggar täckvingar som möts kant i kant längs hela ryggen. Bärfisar och andra skinnbaggar har vingar som delvis överlappar varandra i bakänden.
Strimlusen är Södermanlands landskapsinsekt, och här finns lite mer information.
Den stora och vackra getingspindeln, Argiope bruennichi, har funnits i Sverige i omkring 30 år. Den hittades först i Skåne, men är numera ganska vanlig i de södra delarna av landet. På ryggen är djuret tjusigt randigt, ungefär som en geting, men på magen går de gula strecken längsmed istället. Förvirrande! Bilden är tagen av Oskar Lodin.
I mitten av augusti hittade jag den här spindeln i sitt nät utmed en mindre landsväg nära byn Alsarp i östra Småland. Miljön är en ängsbetonad och relativt artrik vägkant med blommor. Jag tänkte först getingspindel, men den stämmer ju inte när jag tittar på bilder.
Jag tror visst att du har hittat en getingspindel (Argiope bruennichi), men du har fotat undersidan på den. Det är därför den ser annorlunda ut! Habitatet stämmer bra med ängsmark, eftersom getingspindeln lever i högt gräs där den jagar sitt favoritbyte gräshoppor och vårtbitare.
Kommentarer