Humleblomfluga, Volucella bombylans, utvecklas i humle- eller getingbon, där larven lever av både avfall och värddjurens egna larver. Flugan är vanlig i hela landet utom på kalfjället, och kan ses besöka blommor under hela sommaren. Bilden är tagen av Dan Masreliez.
Jag hittade den här larven på golvet i början av hösten. Vi bor i Hässelby och har utekatter som ibland får med sig gäster i pälsen. Jag skulle vilja veta om det är en skadeinsekt.
Det ser ut som larven av humleblomfluga, Volucella bombylans. Själva flugan flyger under sommarhalvåret i löv- och blandskogar i hela landet, och ses ofta besöka blommor. Larven, däremot, utvecklas i humlebon, mer sällsynt i getingbon, där den lever av avskräde och humle- eller getinglarverna. Med stor sannolikhet har du ett humle- eller getingbo någonstans i närheten av ditt hem, där larven har kommit från.
Knölspindel, Araneus angulatus, är en sällsynt hjulspindel som finns i södra och mellersta Sverige. Helst lever den i varma och torra tallskogar, på hällmark eller sandig mark. Eftersom det är en naturtyp som är på stark retur inom artens utbredningsområde, är knölspindeln upptagen på den nationella rödlistan för hotade arter. Bilden är tagen av Tommy Sjöblom.
Vet ni viken spindel det här är? Jag fann den på Munsö i Stockholm i somras.
Det är en knölspindel (Araneusangulatus). Den är släkt med korsspindeln, och har sin utbredning i södra och mellersta Sverige. Arten hittas framförallt i öppna, torra och varma tallskogar. Där spinner knölspindeln mycket stora och kraftiga nät, ofta på tall eller mellan enbuskar. Den kan hittas både högt upp i träden, eller närmare marken. Just varma, torra skogar är en bristvara i Sverige och det är därför svårt för knölspindeln att hitta livsutrymme. Därför är den upptagen på den nationella rödlistan för hotade arter, i kategorin ’missgynnad’ (NT).
På den här länken kan du ser var andra har hittat knölspindlar i Sverige och läsa mer om arten.
Vi tror att detta är ett främre underben från ett rådjur. Med stor sannolikhet har en räv varit i farten och burit med sig benet från ett kadaver den hittat någon annanstans. Bilden är tagen av Ylva Larsson.
Jag hittade denna bendel på en hundpromenad i Kumla häromdagen. Jag fick på en grusväg som ligger mellan ett bostadsområde och en större åkermark. Bendelen var 25 centimeter lång. Det vore intressant att veta från vilket djur den kan komma samt om ni har någon gissning vilket djur som ligger bakom att den dök upp här. Varg har siktats i området för något år sedan.
Det är en del av frambenet på någon slags hjort, och givet den angivna storleken är rådjur det mest sannolika. Benet du har hittat motsvarar vår underarm, med de båda benen radius och ulna. Hjortarnas framben är uppbyggt som vårt, med en överarm (humerus), underarm, metakarpalben och falanger. Det ser dock lite annorlunda ut, för istället för att ha fem metakarpalben i handen som vi har, är hjortarnas metakarpalen sammansmälta till en enda del, som vi normalt uppfattar som hjortarnas långa ”underben”. Hjortarnas falanger, våra fingrar, utgörs av klövarna.
Det är nästan omöjligt att säga vad som har slagit rådjuret. Det kan vara större rovdjur som lo eller varg, men om jag uppfattar saken riktigt så har du bara hittat detta ben och ingenting annat. Om så är fallet, är det mest största sannolikhet en räv som har kalasat på ett rådjurskadaver. Det kan röra sig om ett trafikdödat rådjur, eller lämningarna efter ett slaget bytesdjur.
Rovflugan Laphria gibbosa, som saknar svenskt namn, är en av våra allra största flugor. Det är en ganska sällsynt art som förekommer i tallskogar i östra Götaland och Svealand. Just den här flugan sågs dock på Åland. Bilden är tagen av Jan Olin.
Under en sommarpromenad på Åland i delvis avverkad tallskog dök denna 4 centimeter långa fluga upp. Den vilade sig några sekunder och flög sedan vidare. Kan det vara en Laphria gibbosa? Tycker dock inte riktigt att det stämmer med bilder jag sett, där kroppsformen är annorlunda och änden på bakkroppen är svart.
Visst är det en rovflugan Laphria gibbosa. En stor och imponerande rovfluga som är spridd i tallskogar i södra Skandinavien, men den är aldrig särskilt vanlig. Rovflugelarverna lever inne i död tallved där de är rovdjur som äter larver av andra vedlevande insekter. I Sverige finns Laphria gibbosa framförallt i östra Götaland och i sydöstra Svealand. Hur den finska fyndbilden ser ut vet jag inte riktigt, men på den här länken kan du ser var svenska fynd har gjorts.
Att kroppsformen ser litet märklig ut kan bero på att din fluga är en hona (det syns på att ögonen är ganska små och inte närmar sig varandra på hjässan). Den svartblanka, litet spetsiga, avslutningen på bakkroppen som syns på många bilder är hanarnas könsorgan, och detta saknas här. Bakkroppsspetsen är istället avrundad.
GGrävlingen är vanlig i människors absoluta närhet. Här äter de allehanda saker, som sniglar, maskar och fallfrukt. Det är också ganska renliga djur – typiskt för grävlingarna är att anlägga små toalettgropar, eller ’latriner’, där de lägger sin avföring. Bilderna är tagna av Maria Sellberg.
I början av september hittade jag spillning efter något djur samma plats flera dagar i följd. Spillningen är delvis nedgrävd. Hundarna nosar väldigt försiktigt. Kan det vara ett rovdjur? Lo? Bilderna är tagna på Söderön i Uppland, nära Östhammar.
Av allt att döma är det spillning från en grävling. De grunda groparna – som brukar kallas för latriner – är typiska. Annars kan grävlingarnas spillning se ut nästan hursomhelst, en effekt av deras breda födointag. Ofta är spillningen dock ganska lös, och lätt ringlad, som på en av dina bilder. Grävlingar är tokiga i daggmask, men på hösten äter de också mycket fallfrukt.
– Andreas Nord
Strålande, tack så mycket! Hellre det än ett lodjur! En av våra hundar slogs faktiskt med en grävling på tomten i höstas. Trodde den var bortskrämd, men jag hade visst fel. Tack igen för ett snabbt svar!
Smedbocken, Ergates faber, är vår största långhorning och vår näst största skalbagge. Den imponerar med sina nära 6 centimeter långa, platta, läderartade vingar. Endast ekoxen är större. Smedbocken utvecklas i mycket hård, solexponerad tallved. Det tar larven flera år att bli vuxen, men den fullbildade baggen lever bara några veckor. Hos oss finns smedbock bara på Gotland och Gotska Sandön. Bilden är tagen av Lars Lindby.
Jag hittade denna fina skalbagge i min vedhög i Gammelgarn, Gotland, i somras. Jag gissar att det är en smedbock, läste att den finns bara här på Gotland. Tror ni att det kan stämma?
Det är absolut en smedbock, och precis som du säger finns den bara på Gotland (och på Gotska sandön). Det är en av Sveriges allra största skalbaggar, och larven utvecklas under flera år i mycket hård, solexponerad tallved. Skalbaggen är nattaktiv och dras gärna till ljus, men också till saker som luktar starkt av barrträd som en vedbod. Själv hittade jag smedbock vid Torsburgens brandfält utanför Kräklingbo inte långt ifrån Gammelgarn, bara någon dag efter din egen observation.
På den här länken hittar du våra tidigare poster om smedbock.
Gammafly, Autographa gamma, är en av våra vanligaste nattfjärilar, men till skillnad från många av sina släktingar är den faktiskt aktiv på dagen! Gammafly finns i nästan hela Sverige, och larven lever på nästan vad som helst. Emellanåt kan den göra stor skada på odlade grödor. Bilden är tagen av Bo Johansson.
I somras såg den här fjärilen på en vandringsled som heter Dolpstigen i Värmland. Den höll till på en ängsmark. Jag har inte lyckats bestämma den. Kan ni kan hjälpa mig med att tala om vad det är?
Fjärilen är ett gammafly, som på vetenskap heter Autographa gamma. Namnet kommer sig av det vita tecknet på framvingarna, som påminner starkt om den grekiska bokstaven gamma.
Gammaflyet hör till fjärilsgruppen nattflyn, men den är faktiskt i huvudsak dagaktiv. Den finns över hela landet, och larven lever på många olika slags växter. Ibland kan den ställa till stor skada bland odlade grödor.
Gyttrad röksvamp, Apioperdon pyriforme, är en vanlig röksvamp som är ganska lätt att känna igen. Fruktkropparna saknar vårtor, som många andra röksvampar har, och de växer helst i ganska stora klungor. Gyttrad röksvamp är framförallt en nedbrytare av ved, men den kan också växa på tämligen sterila mark som i vägkanter och på grusplaner. Bilden är tagen av Lotta Whitlock
Jag har gräsmattan i Farsta utanför Stockholm full av dessa svampar, och har barn som är 4 och 0,5 år gamla. Är de giftiga? Hur får jag bäst bort dem?
Det ser ut som gyttrad röksvamp, Apioperdon pyriforme. Den kännetecknas av små fruktkroppar som växer i täta klungor. Fruktkropparna har heller inga vårtor, till skillnad från andra, liknande, röksvampar.
Gyttrad röksvamp är en nedbrytare som nästan alltid växer i klungor, precis som namnet antyder. Man hittar den gärna på vedrester på marken, stubbar och lågor men ibland även på stående stammar av både löv- och barrträd. Ibland växer den direkt på marken och då kan man gissa att den får sin näring från begravda vedrester. Ibland hittas den dock även direkt i grus eller sand utan uppenbara inslag av död ved. Den förekommer huvudsakligen i skog, men ibland även i öppnare miljöer som olika människoskapade habitat som vägkanter och parkeringsplatser.
Som unga är fruktkropparna gråvita och ätliga. Vill du inte ha dem i trädgården får du helt enkelt ta bort fruktkropparna. Själva svampen blir du dock inte av med, eftersom huvuddelen av den lever under jorden. Fruktkropparna är bara ”toppen på isberget”. Själv hade jag låtit dem vara kvar – barn brukar tycka att det är roligt att ”smälla” mogna röksvampar, och det blir ett bra pedagogiskt tillfälle att förklara hur svampar tar sig till nya platser via sporer.
Större frostfjärilen,
Operophtera fagata, finns över hela landet och är aktiv väldigt sent på året. Hanarna är anonymt gråbruna och ser ut som vanliga fjärilar, medan honorna saknar vingar och istället lockar till sig hanar med speciella doftämnen (’feromoner’). Larverna är vackert smaragdgröna och kan förekomma i ohyggliga mängder. Just frostfjärilslarver är en stapelföda för många småfåglar under våren. Bilden är tagen av Vera Fjellborg
Jag skulle vilja fråga om den är märkliga insekten. Den satt på en stolpe häromdagen, omkring 1 centimeter lång. Jag har aldrig sett något liknande förut. Vad kan det vara?
Det är faktiskt en fjäril som du har fotograferat! Närmare bestämt en slags fjäril som kallas för frostfjäril. Jag tror att just ditt djur är större frostmätare, Operophtera fagata, som förekommer i hela Sverige. Den enda förväxlingsarten är mindre frostfjäril, Operophtera brumata, men det är litet mindre, har kortare vingar, och är inte så kontrastrik.
Frostfjärilar är, precis som namnet antyder, aktiva sent på året, särskilt i oktober och november. De övervintrar som ägg, och larverna lever framförallt på björk, bok, och ekar. Just dessa larver är den allra viktigaste födokällan för småfåglar som talgoxar och blåmesar när de föder upp sina ungar.
Din fjäril är en hona, vilket syns på de förkrympta vingarna. Hanarna ser ut som helt vanliga fjärilar, med stora och ganska anonymt tecknade vingar. Honan kan såklart inte flyga. Hon klättrar istället upp på en trädstam, eller stolpe för den delen, och släpper ut en doftsignal (”feromoner”) för att locka till sig hanar som parar sig med henne. På den här länken kan du se bilder på hur hanarna ser ut.
– Andreas Nord
Tack snälla för ert svar och beskrivning! Jag såg en liknande insekt för några dagar sedan på Instagram. Den stämde med min bild och din beskrivning. Jag tror att min är Operophtera brumata, då var den lite mindre, men en intressant och unik fjäril fast att den angriper fruktträden. Tack än en gång!
Skelett från en hare som vår frågeställare hittade i Sörmlands djupa skogar. På närbilden av skallen syns de dubbla framtänderna, som är typiska för harar, bra. Bilden är tagen av Anders Hasselquist.
Jag arbetar som skogvaktare i Sörmland och har hittat ett skelett som jag inte blir klok på. Kan ni identifiera det? Min fot är med som referens på bilden.
Det är ett skelett efter en hare, men jag kan inte avgöra om det är fält- eller skogshare. Du ser bland annat de dubbla paren framtänder i överkäken, som är typiskt för harar och kaniner. Fötterna ser märkliga ut, med långa, slanka tår. Det är inget som framträder särskilt tydligt hos harar med kostymen kvar, men såhär ser de faktiskt ut när de är helt nakna.
Kommentarer