Fråga en Biolog

Vi var ute i skogen i lördags och fotade olika svampar. I en av dessa svampar hittade vi en dyngbagge som höll på att prova en ny ”hatt”, det vill säga att hen stack sitt huvud in i svampen. Vi undrar om den letade mat, gömde sig från faror eller bara kände sig lite introvert. Har ni någon teori?

I ganska bred bemärkelse är det en dyngbagge ni har hittat, men det är ingen av arterna som vi normalt brukar kalla för dyngbaggar. Dessa hör alla till skalbaggsfamiljen bladhorningar (Scarabaeidae) och i grova drag brukar en som dyngbaggar räkna de olika arterna översläktet Aphodius, horndyvlarna i släktet Onthophagus och de sällsynta ribbdyngbaggarna i översläktet Heptaulacus. Ni har istället funnit en tordyvel, av vilka vi i landet har fyra olika arter i den egna skalbaggsfamiljen tordyvlar (Geotrupidae; med totalt 6 olika arter i Sverige). De är ganska nära släkt med de bladhorningarna.

Av våra fyra svenska tordyvlar lever tre stycken alltid i spillning, antingen i viltspillning på fina och sandiga tallhedar i några landskap i södra Sverige (vårtordyvel, Trypocopris vernalis) eller i kreatursspillning i öppna betesmarker med (sandtordyvel, Geotrupes spiniger) eller utan (fälttordyvel, Geotrupes sterocorarius) sandinslag. Sedan har vi då den fjärde arten, som kallas för skogstordyvel på svenska och Anoplotrupes sterocorosus på vetenskap. Det är just den arten ni har hittat. Skogstordyveln lever i allehanda skogsmark och är vanlig i hela landet ända upp till Jokkmokks och Gällivares kommuner. Den här tordyveln är mer av en generalist. Den kan förvisso leva i spillning, men hittas oftare i ruttnande svamp och växtdelar, och ibland också på kadaver.

Min bedömning är därför att tordyveln ni såg inte försökte gömma sig och att den inte heller kände sig särskilt introvert, utan att den faktiskt bara var hungrig!

– Andreas Nord

december 13, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur långt norrut i Sverige har harlekinpigan kommit? Finns den i Medelpad och Ångermanland?

Än så länge kan en säga att harlekinpigan är ganska begränsad till södra Sverige, med en nordgräns kring Uppland. Se en utbredningskarta här. Men med det sagt har det gjorts enstaka fynd längre norrut, dels utanför Boden och dels i Kiruna, dvs. nästan så långt norrut vi kommer. I det senare fallet är det möjligt att djuret har liftat med en bil söderifrån. Det är samtidigt en skicklig flygare och en väldigt expansiv art. Från de första svenska fynden i Malmö 2007 har arten exploderat och min bedömning är att den kommer att röra sig upp ett gott stycke norrut inom de närmaste åren. Vi ska nog förvänta oss att den etablerar sig utmed hela Norrlandskusten.

Allt som allt menar jag därför att det inte alls är osannolikt att du har sett en harlekinpiga i Medelpad och/eller Ångermanland. Har du en bild på ditt fynd kan vi avgöra saken. En annan möjlighet är att det rör sig om ögonfläckig nyckelpiga, Anatis ocellata. Det är vår största svenska nyckelpiga och den är ganska vanlig i tallskog ett gott stycke upp i landet.

– Andreas Nord

december 13, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag undrar om ni vet vad det här är för en konstig grön krabat? Själva kroppen är omkring 1,5 centimeter och ganska hård. Den föll ner i handfatet igår, gissningsvis från min tröja. Jag hade precis varit ute på gården och bundit upp en solros. Tidigare på förmiddagen var jag en sväng till Välen i Göteborg, men då hade jag ytterkläder på.

I en gammal bra böcker bok ”Våra djur o växter” från 1975 hittade jag en bild på en snarlik krabat som kallas vickerbladlus (Megoura viciae). Tyvärr saknas storleksangivelse för denna i boken, men såhär ser den ut i boken:

Jag håller med dig om att ditt djur faktiskt påminner om en bladlus i utseendet, men några saker skiljer ut. Det uppenbara är storleken (som inte anges i din bok) – ingen svensk bladlus blir längre än 4-5 mm, och vickerbladlusen är väldigt mycket mindre. Det andra är de förtjockade låren på ditt djur jämfört med bladlusens lår. Det tredje (som inte syns på bilden, så det är lite fusk) är att alla bladlöss har en lång sugsnabel som de använder för att suga ur saft ur växter, medan ditt djur har kraftiga käkar.

Så vad har du då funnit? Jo, det är faktiskt en vårtbitare! De är nära släkt med gräshoppor, men skiljer sig bland annat på att de har långa och smala antenner (gräshoppor har korta och tjocka) och att honorna har ett långt äggläggningsrör i bakänden. Det är den litet taggiga strukturen som syns på din bild. Bildvinkeln är svår, men jag tycker att den trinda kroppen och avsaknaden av vingar gör detta till en lövvårtbitare, Leptophyes punctatissima. Det var tidigare en ganska sällsynt art, men de senaste dryga 10 åren har den expanderat kraftigt och nu är den ganska vanlig på träd och buskar i södra Sverige. Här finns en utbredningskarta.

Lövvårtbitaren är ett typiskt hög- och sensommardjur. Den är ganska spenslig och påminner i det avseendet kanske mest om ekvårtbitare, Meconema thalassinum, men den är slankare, honan är vingad och har dessutom ett längre äggläggningsrör. Det kunde såklart hända att det är en ekvårtbitare som ännu inte är fullbildad – då saknar den vingar – men det är osannolikt så här sent på året. Dessutom är den gröna färgen hos den arten mycket skirare.

I levande livet är lövvårtbitaren över hela kroppen tätt besatt med små svarta prickar, och honans äggläggningsrör är sickelformat, kort och från sidorna platt. Här kan du läsa mer om lövvårtbitaren.

– Andreas Nord

december 10, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vi har sett en rödfärgad talgoxe vid fågelmatningen i trädgården här i Mölndal, och behöver hjälp med att reda ut vad det är. Jag ser det som en ”normal defekt” i pigmenteringen, men är det så eller finns det någon annan förklaring? Vi såg den först i solsken och upplevde då att den var betydligt rödare. En vecka senare, tredje veckan i november,  lyckades jag få några tydliga bilder.

En halvröd talgoxe ser man inte så ofta – så spännande! Det ser ut som att fågeln är symmetriskt röd på buken och även på ryggen, så det är knappast blod. Vare sig sitt eget eller någon annans. Talgoxar övernattar gärna ”inomhus”, till exempel i en fågelholk eller i något språng på ett hus. Min vilda gissning är som följer: den här talgoxen har hittat ett litet hål någonstans i en husvägg som målats med röd färg. Kanske Falu rödfärg som ju ger ifrån sig pigment även långt efter färgen torkat? När fågeln tryckt sig in i hålet har färgen smetat av sig på buk och rygg. Jag har varit med om att fånga ”svarta” talgoxar som uppenbarligen övernattat i en skorsten, så att fåglar kan färgas på sina nattplatser är helt klart.

Men kanske förklaringen någon helt annan!

– Åke Lindström

Jag håller med Åke! Även om en ibland ser fåglar med avvikande färgteckning, vilket vi skrivit om tidigare här, så brukar denna avvikande teckning inte vara så regelbunden som här (även om jag en gång såg en skata som var brun istället för svart!). Talgoxarna får sin gula färg tack vare ämnen som kallas för karotenoider. Det är färgpigment på skalan gul till röd, och det är därför lockande att tro att det är en naturlig pigmentförändring som färgat din oxe annorlunda. Tittar en närmare på bilden syns dock även den röda färgen nacken, på vingpennorna och på vissa av armtäckarna (småfjädrarna med vita fläckar ovanför de inre vingpennorna). Dessa strukturer är normalt mossgröna, gråsvarta respektive vita och där skulle vi alltså inte förvänta oss att se avvikande karotenoidpigment.

– Andreas Nord

Jag köper den förklaringen. Jag såg den senast i början av veckan och då var det inte mycket kvar av den röda färgen. Det var svårt att skilja den från de andra. Det är ju ändå inte så lätt att hålla ordning på en enstaka talgoxe i en flock, även om den är röd.

Hursomhelst är det mycket intressant att följa småfåglarna vid matningen och ibland får man sådana här upplevelse som piggar upp. Tack för ert engagemang!

december 9, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nu är den biolog som fråga en biolog! 🙂  En vän till mig har i slutet av september fotograferat en märklig spindel som hon plötsligt upptäckte hemma. Den är ganska liten (3-4 mm kroppslängd). Vad är det för spindel?

Vad jag kan se så är det en större skuggspindel, Nuctenea umbratica, en hane. Den ser ganska uttorkad ut så om den är hittad inomhus är det bra om den kan släppas ut. Det är också i slutet på säsongen så det kan vara så att den är färdig parad och redo att lämna det här livet.

– Ellen Sandström

december 8, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

I morse gick jag upp som vanligt tog på mig kläderna och plötsligt stack de till och brände intensivt på mitt ben. Jag stoppar handen innanför byxorna för att känna på mitt ben och på får jag tag på en spindel som även biter till i fingret. Normalt läge såklart då den antagligen kände sig hotad när den var klämd.

Vad kan detta vara för spindel? Jag har googlat mig gul och blå och tog ett foto i all hast. Luffarspindel? Sporrspindel? Det är i alla fall de känns som närmsta träff med tanke på attityd och beteende.

Vilken otur både för dig och spindeln att den hamnade så i kläm så den kände sig tvungen att försvara sig. Spindlar har ju gift i sina käkar, som de använder när de jagar insekter och andra småkryp. De brukar sällan bita människor och om de gör det är det inte säkert att de använder något gift, då de sparar på det för att kunna döda sina byten.

Spindeln är varken en luffarspindel (Eratigena agrestis) eller större sporrspindel (Cheiracanthium punctorium) utan någon av arterna i familjen plattbukspindlar, Gnaphosidae. Jag kan tyvärr inte från bilden avgöra vilken av dem det är.

– Ellen Sandström

december 8, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Den här satt på väggen för några dagar sedan, i början av september. Jag har aldrig sett något liknande förut.

Det här är faktiskt en fjäril! Den hör till en säregen fjärilsfamilj som kallas för fjädermott (Pterophoridae). Vi har 42 olika arter i Sverige. I hela Norden finns 58 arter.

När ett fjädermott vilar har den just den här karakteristiska T-formen. Men när det flyger är det fråga om något helt annat. Då ser en att framvingarna ser ut ungefär som vanliga fjärilsvingar, fast med några fransar baktill, medan bakvingarna är mer eller mindre flikiga och fransiga på alla håll och kanter. De är faktiskt ganska lika fjädrar!

Många fjädermott har tjusiga teckningar på framvingarna, medan några stycken är litet mer anonyma som ditt djur. Just vilken art du har hittat kan åtminstone inte jag avgöra. Det hade behövts en skarpare bild på vingarna, gärna utspridda.

Fjädermotten är roliga djur med ett speciellt utseende. Entomologiska Föreningen i Stockholm har gett ut en behändig fälthandbok som kan användas för att bestämma alla de nordiska arterna. Den är rikt illustrerad, även med bilder på larverna, och innehåller kortfattad information om utbredning och levnadssätt. Den kan köpas för en billig peng här.

– Andreas Nord

december 7, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag undrar om ni i er forskning involverar frågan om ekologiskt kontra konventionellt odlad fågelmat? Min fundering gäller hur vi egentligen hjälper fågellivet globalt sett med konventionellt odlad/uppfödd och importerad fågelmat.

Min andra fråga rör huruvida ni forskar kring hur olika typer av fågelmat gynnar olika arter, till exempel solrosfrön med skal och talgbollar som verkar vara det vanligaste som säljs. Det intressanta vore förstås om man kunde gynna arter som minskar främst och idag kanske vi gör precis tvärt om för det mesta?

Hoppas att du eller någon kollega till dig har tid med mina små funderingar!

Såvitt jag vet är det ingen hos oss som undersöker om ekologiskt odlad kontra konventionellt odlad fågelmat är bättre eller sämre för fåglarna. Generellt kan man dock säga att fåglar precis som människor mår bättre av mer naturlig, giftfri, mat än av motsatsen. Ekologisk odling är dessutom ofta bättre i ett landskapsperspektiv, eftersom det gynnar biologisk mångfald mer än den konventionella odlingen. Fåglar och andra djur mår generellt sett bättre i mer biodiversa landskap, eftersom sådana är mer motståndskraftiga och dynamiska. Därför är ekologisk odling bra för fåglar, även om effekten kanske ligger mer på landskapet än på foderkvaliten.

Att det matas mycket med talgbollar och solrosfrön handlar nog mest om tillgång, mer än att det är särskilt bra. Solrosfrön kan t ex vara förrädiska, för såvitt jag vet innehåller de ganska onyttiga fetter. En rik blandning av olika slags naturliga fröer är det som gynnar fåglar mest. För mycket av det goda är inte så bra, precis som för oss. Det är såklart också viktigt att poängtera att fåglar är väldigt duktiga på att överleva även utan stödutfodring, men på många platser kan vinternöverlevnaden öka om det finns mer mat.

Min kollega Caroline Isaksson är expert på hur olika slags fågelmat påverkar fåglars fysiologi och hon väger in litegrann här nedanför.

– Andreas Nord

Jag tyckte att Andreas summerade läget fint och att vi inte har jobbat med ekologiskt kontra konventionellt odlad mat. Men jag kan lägga till att jag var intervjuad av TV-programmet ”Plus” för några år sedan angående höga tungmetallnivåer i vissa märken av solrosfrön, men när jag tittade närmare på detta så var det inte tydligt att de ekologiskt odlade hade lägre nivåer än andra märken. Tungmetallnivåerna i fröna beror på nivåerna i marken, vilka i sin tur antingen kommer från naturliga källor eller tidigare användning av marken och inte nuvarande bruksform. Med andra ord så är det inte en garanti för ett giftfritt frö om man köper ekologiskt.

– Caroline Isaksson, gästexpert

december 7, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Detta är en gammal telefonstolpe som stått vid en brygga vid Lindholmen i Kosterfjorden, Strömstad. Jag undrar om ni kan bedöma hur länge den stått i vattnet? Det går naturligtvis inte att få på året, men en ungefärlig uppskattning skulle vara roligt!

Om du kan få ut en borrkärna eller dylikt från stolpen kanske Nationella laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi kan hjälpa dig med en ganska precis datering av trädet som använts. Gissningsvis var virket färskt när det sattes ut. Här finns kontaktinformation.

– Olle Anderbrant 

december 6, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad heter denna växt? Jag har kallat den afrikansk glansranka, men det namnet hittar jag ingenstans. Blomman är omkring 5,5 centimeter i diameter, bladen triangulära med bas om 5 cm och längd om 4-4,5 centimeter. Den växer kraftigt i ett söderfönster. Med stor sannolikhet tillhör den de korgblommiga växterna, Asteraceae.

Det är sommarmurgröna, Delairea odorata. Namnet till trots är den inte alls släkt med murgröna, utan som du skriver en Asteraceae.

– Torbjörn Tyler

december 6, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar