Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Vad är detta? Jag mailade SLU och fick inget svar. Fler bilder finns även med blixt om så önskas. Bilderna tagna i Älvkarleöbruk, Norduppland.
Jag hade tur och googlade ”humlelik svärmare” och det visade sig finnas precis en ”Humlelik Dagsvärmare”
http://sv.wikipedia.org/wiki/Humlelik_dagsvärmare
– Jörgen Ripa, amatörentomolog
Vad är det för skillnad på ett ekologiskt-jordbruk och ett vanligt jordbruk? Vad tycker du om ekologiskaodlingar? Bra och dåligt?
Den stora skillnaden mellan det som kallas ekologiskt jordbruk och det konventionella (vanliga) jordbruket är att man använder inga kemiska bekämpningsmedel i det ekologiska jordbruket. Det vill säga man besprutar varken mot skadeinsekter eller mot ogräs och svamp/mögel angrepp på grödorna. Beroende på hur ekologiskt lantbruket sedan är så kan man eller kan inte använda konstgödsel. Jag minns inte exakt men för att uppfylla KRAVs normer tror jag inte att man skall använda konstgödsel eller bara till en viss del. Fördelarana med ekologsikt jordbruk är naturligtvis att vi inte skickar ut en massa kemikalier i miljön, och därmed slipper både vi och alla andra djur och växter att få dem i oss. Nackdelarana är inte lika dirikta men finns där förståss ändå, dels så måste du försöka att bli av med orgäs för ’hand’. Det vill säga att du måste köra många fler turer med traktorer och andra redskap vilket leder till en ökad packning av jorden och mer utsläpp. Sedan har man inte samma skydd mot angrepp av insekter och svamp, vilket gör att lönsamheten sjunker en hel del. Det finns sätt att försöka komma runt många av angreps problemen, som att inte ha samma gröde på en åker två i rad eftersom olika insekter gillar olika grödor. På senare tid har biologer börjat studera skillnaderna mellan de två typerna av jordbruk, och det finns preliminära resultat om att det finns betydligt fler småfåglar och insekter ( som fåglarna äter) i områden som domineras av ekologiskt jordbruk.
– Från frågearkivet
Vad får man och vad får man inte ge till en ekorre??? Jag undrar om man kan mata ekorrar med gnagarmat? Alltså sånt man kan köpa i affären för kaniner, marsvin eller möss och råttor. Kan man ge ekorren torkad bana? Eller majs? Mandlar? Ja, förutom alla sorters fröer och nötter förstås. Kanske finns det något som är farligt att ge ekorren? Jag vet att man inte får ge sånt som är saltat. Finns det något som är extra gott att ge till en ekorre?
Gnagarmat låter som utmärkt mat åt en ekorre. Ekorrar är huvudsakligen vegetarianer, men kan stoppa i sig en del småkryp, ägg och annat. Dock är de alls inte så svåra på ägg och fågelungar som ofta anges. Så huvudfödan bör nog vara olika nötter och frön med en del grönt inklusive frukt. Och lite hackat kött (köttfärs kanske) eller lite ägg då och då. Mandlar bör vara uppskattat och säkert majs och torkad banan med.
– Bodil Enoksson
Jag undrar om du har några exempel på arter som skiljer sig såpass att de inte kan få fertil avkomma med varandra, men där det finns någon ”mellan-art” som kan få fertil avkomma med båda dessa arter? Dvs mellan-arten är tillräckligt lik de båda arterna för att få fertil avkomma med dem. Tycker detta är intressant ur ett evolutionärt perspektiv.
Ja, det förekommer och kallas för ”isolation by distance” (reproduktiv isolering på grund av avstånd) eller ”ringart”. En art med stor utbredning kan anpassa sig till den lokala miljön och bli så pass olika vid de två yttersta populationerna att de inte längre kan reproducera sig med varandra, men att alla intilliggande populationerna kan fortfarande para sig utan problem (bild A ovan). Om utbredningen går runt något stort geografiskt barriär (till exempel en bergskedja eller en öken; bild B) kallas det för ringart. Då kan det finnas en region där två grupper överlappar som är reproduktivt isolerade and kan därför betraktas som separata arter, trots att alla intilliggande populationerna kan para sig (bild C). Ett exempel är lundsångare (Phylloscopus trochiloides) som finns i en ring runt Himalaya.
– Jessica Abbott
Vad är det här för spindel?
Ser ut som en kärrspindel, Dolomedes fimbriatus. Jag citerar wikipeida: ” Den är relativt aggressiv.” Förmodligen är det den enda svenska spindel som kan ge ett ”bett” som människor noterar med obehag.
– Jon Loman
Vi har även haft en tidigare fråga om kärrspindlar.
– Jessica Abbott
Finns det någon studie som visar vilka hormonella förändringar som inträffar hos däggdjur om man låter de vistas en längre tid i en uv- resp infrarött fri miljö? Gärna ett konkret svar tack.
Jag känner inte till några studier där man undersökt vad miljöer utan UV- eller IR-ljus har för inverkan däggdjur, men det är inte otroligt att sådana studier faktiskt gjorts med avseende på UV. Man vet att UV påverkar huden på olika sätt och därigenom kan ha hormonstyrande funktion. Dessutom gäller att långvågigt UV, på gränsen till violett, påverkar halten av hormonet melatonin via en speciell sorts ganglieceller i ögat. Någon effekt av IR har jag inte hört om, och skulle heller inte förvänta mig.
– Dan-E Nilsson
1. Hur förökar sig kvalster och hur tar de hand om sina ungar? 2. Hur rör sig spindlar? 3. Pappa långben/lockspindelns ben kan fortsätta sprattla om de har avlägsnas från kroppen, varför?
1. Kvalster förökar sig genom att hona och hane parar sig och sedan lägger honan ägg. Äggen kläcks till nymfer, små ungar som ser ut ungefär som vuxna fästingar fast mindre och ofta med bara sex ben (vuxna fästingar har oftast åtta). Nymferna växer genom att ömsa skinn ett antal gånger, tills de blir fullvuxna och själva kan fortplanta sig. Var och när de fortplantar sig och hur många ungar de får är svårt att svara på eftersom det varierar mellan arter och kvalster är en jättestor djurgrupp med väldigt många arter (det finns ca 40 000 arter beskrivna i världen, men det finns fortfarande många nya okända kvalster att upptäcka som inte beskrivits). Många kvalsterarter är parasitiska och då kan det vara så att de behöver få i sig blod för att kunna fortplanta sig, som t.ex. fästingar. Kvalster tar inte hand om sina ungar alls, de lägger ägg som de överger och så får ungarna klara sig själv så fort de kläckts.
2. Det där var en riktigt intressant fråga! När vi själva rör oss gör vi ju det genom att vi har muskler som jobbar åt olika håll och på olika sätt. Vissa muskler sträcker ut lederna, andra böjer dem och genom att kombinera dem på olika sätt kan vi t.ex. springa, spela piano eller lyfta en väska. Spindlar gör ungefär likadant, men istället för att ha muskler som jobbar mot varandra kombinerar de muskelrörelse med hydraulik. Det senare innebär att de använder sig av vätsketryck i kroppen för rörelse. Spindlars ben sträcks genom att vätska pumpas ut i benen så att lederna rätas ut, det fungerar precis som när man vrider på vatten ut i en vattenslang – gör man det med tillräckligt högt vattentryck kommer eventuella böjar och knyckar på slangen att rätas ut och samma sak händer med spindelns leder. När benen sedan ska böjas görs det med muskler som böjer och trycker ihop leden, och då trycks vätskan i leden tillbaka in i kroppen. Det här kanske låter omständigt, men är ett mycket snabbt och effektivt sätt att röra sig som gör att spindlar kan gå väldigt snabbt från stillastående till full hastighet. Men eftersom vätska som pumpas åt ett håll alltid måste tillbaka igen innebär det också att spindlar rör sig lite ryckigt och knyckigt, och om de springer fort kan de ofta inte springa mer än en kort stund utan att ta en kort paus.
3. Detta är jag alls ingen expert på, men i avklippta leder kan man få nervryckningar vilket gör att leden fortsätter att röra sig en stund efter att den avlägnats. Det här är inte unikt för lockespindlar utan förekommer hos en rad organismer.
– Gästinlägg av Kajsa Mellbrand, spindelexpert hos forsknings- och utvecklingsinstitutet Aronia, Finland.
Jag har en fråga om fladdermöss. På somrarna bor vi i ett gammalt torp. Mellan den timrade väggen och panelen på södergaveln bor en fladdermuskoloni. Huset ligger i en öppning i skogen och varma sommardagar blir det hett som i en gryta särskilt mot söderväggen. Hur kan dom klara det? Vi hör också under somrarna ett krafsande , rafsande och prasslande ljud från väggen och undrar vad dom håller på med hela dagarna? Och så undrar vi vad det kan vara för en art av fladdermus? Torpet ligger i norduppland i ett köldhål och platsen har ett ganska bistert vinterklimat men sommardagarna kan vara stekheta så uppenbarligen är det väldigt anpassningsbara djur! Ytterligare en sak som vi undrar över är varför dom flyger omkring dagtid i solen under sensommardagar? Vi har till och med sett någon ”hänga sig” på skorstenen , utanpå alltså, som för att sova under dagen.
Jag skall se om jag kan klara av alla frågorna även om jag inte är helt säker. Det är troligen Dvärgfladdermus (Pipistrellus pipistrellus) som ni har i erat torp. Det är den minsta av våra fladdermus arter och den har ofta sina ungar i kolonier, ibland med över 100 fladdermöss på samma ställe. På dagtid, när fladdermössen ’sover’ sänker de kroppstemperaturen till samma som utomhustempen, för att spara energi till de kan ge sig ut och jaga. Om de blir varmt på sovplatsen kan fladdermössen vakna och flytta runt för att finna det svalaste stället. Jag skulle gissa att det är detta ni hör i väggarna, men det kan också vara ungarna som rör sig lite. Jag skulle inte tro att era fladdermöss bor i stugan på vintern, utan det är nog en ungkoloni för dem. Fladdermössen som ni ser på eftermiddagen under sensommaren och förhösten är sannolikt Stor fladdermus (Nyctalus noctula) som jagar vid myggsvärmar. Detta är inte helt ovanligt, speciellt om det har varit en varm, klar dag, så kan man se dem på eftermiddagen. Fenomenet kallas just dagflyganingar.
– Från frågearkivet
Jag har en fråga om en person som hette Karl von Frisch. Skulle ni kunna berätta lite om honom och vad han gjorde för några upptäckter?
Han är en av föregångsmännen vad det gäller att förstå hur bin kommunicerar med varandra. Han har skrivit en mycket bra bok som heter Binas språk som jag tror att du kan hitta på de flesta biblioteken. Han kom fram till att bin har olika uppgifter i sitt ’samhälle’ under olika ålder också att de har olika sysslor i kupan. Det finns dom som kontrollerar temperatur och fuktighet, andra som tar hand om ägg och larver. Han visade också att våra vanliga honungs bin Apis Melifera, ’berättar’ var de har hittat honung. De kan med sin dans, som det kallas, visa hur långt och vilken riktning det är till fyndplatsen. Sedan har samlar bina med lite smakprov som de delar ut till andra samlare i kupan som ett mått på kvaliten på nektar som de samlar in. Karl visade också att andra arter av bin lägger ut små doftspår som kan följas i terängen och ytterligare andra arter tar med några bin från kupan och visar vägen till ett bra område. En av de fräckaste upptäckterna som han gjorde, tycker jag, det är att när en ny drottning lämnar kupan och tar med sig en del av svärmen så skickar hon ut spanare. Dessa spanare letar upp nya tänkbara boplatser, sedan flyger de till det ställe där drottningen (och huvuddelen av svärmen) sitter. Nu visar spanarna, med sin dans, för de andra bina var den plats de funnit finns och ger någon form av information om hur bra de tycker att den är. Sedan ’röstar’ bina om vilken av spanarna som har hittat det bästa bostället genom att dansa tillsammans med den spanaren som de röstar på. Tillslut ger sig hela svärmen till stället som fått flest röster.
– Från frågearkivet
Jag har letat ohört länge efter litteratur om människans begär efter att skaffa barn. Så min fråga till er blir: Vad säger evolutionsteorin om människans fotplantering? Finns det ett biologiskt begär inom människan att föröka sig? Och jag har i åtanke att människan är dessutom kapabel till att kunna reflektera över detta, att välja bort det.
Evolutionsteorin säger att gener från individer utan fortplantningsbegär kommer att försvinna från populationen ganska snabbt. Ytterst så är människans sexdrift då en sorts ”fortplantningsförsäkring”. Innan preventivmedel fanns var det enda säkra sättet att avstå barn att också stå emot sin sexdrift, och avstå från sex helt och hållet – oftast lättare sagt än gjort. De som ibland gav efter till sitt begär har förmodligen gynnats under evolutionen. Däremot är det inte alltid adaptivt att skaffa barn hur som helst. Man kan välja att ha färre barn och därmed kunna investera fler resurser per barn. Har man fått en bra start i livet kanske man klarar sig bättre än andra, så det har säkerligen även funnits selektion för att någorlunda kunna planera sitt barnafödande. Så det finns ingen motsättning i att både sexdriften och den reflekterande förmågan att ibland välja bort att få barn kan ha selekterats av evolutionen, beroende på situationen.
– Jessica Abbott
Evolutionsteorin säger att ärftliga beteenden som leder till högre överlevnad och/eller fler avkommor (”barn”) än andra beteenden, kommer att spridas och leva vidare. Det ”begär efter att skaffa barn” som du frågar efter är helt enkelt vår sexdrift. Det vi delar med i stort sett alla andra (”högre stående”) djur är att vi har två (biologiska) föräldrar som haft sex med varandra. Detta är det ”biologiska begäret”, som du uttrycker det. Den andra biologiska mycket viktiga driften i sammanhanget är att ta väl hand om barn, inte minst om vi tror/vet att de är våra egna. Det är ingen slump att människor kan göra nästan vad som helst för sina barn!
Det är ofrånkomligt att bärare av gener som sett till att dess bärare har haft tillräckligt med sex, samt gener som har sett till att de egna barnen tas hand om väl, kommer vara de som får flest överlevande barn. Sådana gener kommer alltså snabbt få övertaget och bli vanliga. Tänk dig motsatsen: en gen som får sin bärare att undvika sex och/eller strunta i sina barn kommer snart att vara försvunnen. Den genen dör ut med sin barnlösa bärare.
MEN, detta är inte samma sak som att vi ”bör” eller ”borde” skaffa barn. Precis som du säger har vi idag möjligheten att i stor utsträckning välja om vi vill ha barn. Evolutionen kan bara tolkas bakåt i tiden: det vi ser idag är det som var framgångsrikt i tidigare generationer. Evolutionen har inget att säga om hur det ”borde vara”. Så det helt ”OK” att inte vilja ha barn, för den som tycker så, och evolutionen blir inte ”sur”.
– Åke Lindström
Kommentarer