Hoppspindel, Plexippus paykulli. Bilden tagen av Akio Tanikawa.
Jag har en fråga och vill gärna ha råd. Vi har massor med spindlar ute på våt altan, då menar jag väldigt många. Dom springer omkrng överallt och olika sorter. Idag när jag stod på altan så så jag kanske 30-40 st samtdigt! Fruktansvärt tycker jag som är rädd för dom. Vad kan man göra för att få mindre spindlar?! Detta är superjobbigt 🙁
Kanske är det så att någon äggkokong kläckts på din altan, så att du har många spindelungar där nu. Då kommer problemet lösa sig själv när ungarna sprider sig till nya platser. Om det är vuxna spindlar, så är de nog där för att det finns mat (insekter) åt dem. Självklart kan du avlägsna dem manuellt, men då kommer du nog snart också att märka vilken nytta dessa spindlar gör för att minska mängden andra insekter. Vill du bli av med spindlarna utan att döda dem, är det bästa att försöka begränsa mängden mat (genom att begränsa tillgängligheten på insekter). Lite synd tycker jag – spindlar är viktiga ”renhållare” och kommer inte att göra dig något ont. Jag rekommenderar att du låter dem vara ifred.
En sovande ponny. Bilden tagen av Erich Ferdinand.
Hur påverkas hästar av värme? Tex. om den har ett för varmt täcke på sig och vad kan det få för konsekvenser?
Värme är ofta ganska besvärligt för djur, särskilt dem som är lite större och därför har lite svårare att kyla ned sig. Man har länge vetat att höga temperaturer påverkar produktionen (t.ex. tillväxt och mängden mjölk) inom djurindustrin, med exempel från de flesta lantbruksdjur såsom kor, grisar, får, och getter. Ny forskning visar faktiskt att också ganska små djur, t.ex. möss, råttor och småfåglar, också påverkas negativt om det är för varmt. De kan då t.ex. inte producera lika mycket mjölk till sina ungar (gnagare), eller samla lika mycket mat (fåglar). Samma sak gäller ju för övrigt också oss människor: djupt tragiska händelser som när idrottsmän- och kvinnor kollapsar under träningar och tävlingar, är vanligare när det är mycket varmt och/eller varmt och fuktigt, dvs. när man blir som allra varmast och det är som allra svårast att kyla ned sig genom att svettas.
Detta beror på att alla former av aktivitet hos djur skapar mycket värme. Om djuren och människorna ska klara sig från att överhettas måste all denna ’extravärme’ avges från kroppen. Gör den inte det, så kommer kroppstemperaturen utan undantag att stiga över det normala. Det är ett stundtals livshotande scenario, eftersom kroppens celler och proteiner är mycket känsliga för allt för höga temperaturer – de går helt enkelt sönder!
Lyckligtvis är det ju ganska sällan fullt så allvarligt. Däremot blir djur som är (för) varma slöa och inaktiva, och orkar inte lika mycket. Det känner man ju själv en varm sommardag!
Så till din fråga: ibland är värme bra, när det är kallt t.ex. Jag tror därför inte att din häst kommer att lida av ett varmt täcke om vintern. Däremot hade jag inte rekommenderat dig att av omsorg klä hästen i ett täcke om sommaren, lika lite som du själv gärna går ut med dunjacka på i mitten av juli. Jag är annars inte säker på att hästen verkligen behöver täcket. Djur är finurliga, och har genom år av anpassningar utvecklat många fysiologiska mekanismer (och morfologiska dito – vinterpäls!) som gör att de klarar ganska låga temperaturer utan att frysa.
Konstig formation på ett träd. Bilden skickades in av Bård E. Andersen.
Kann detta vara Rynkskinn (Phlebia centrifuga)? På död tall.
Det där ser mer ut som vatten som frusit när det pressats ut genom små aperturer. Vanligt vid frost runt döda trädgrenar.
-Allan Rasmusson
Nja, en svamp är det. Det syns tydligt framförallt i inre delarna och likaså i kanterna med växande hyfer. Huruvida det är Phlebia centrifuga vågar jag inte säga, jag har för lite erfarenhet av den och närstående arter, speciellt de som likt rynkskinn växer på gamla granlågor, ett i Skåne obefintligt substrat. För en säker (!) bestämning krävs en insamling för mikroskopering, sporernas utseende avgör bland annat.
Spår av älg (Alces alces)? Bilden skickades in av Olof Wassvik.
Under dagens promenad såg jag och hustru dessa spår. Vilket djur kan det vara? Min sko som också syns i bilden är 31 cm lång. Platsen är Norrnäs, Värmdö.
Guldögonbroms, Chrysops relictus, är en bitande men ofarlig insekt. Bilden tagen av Pudding4brains.
Jag har en fråga om det som vi i Halland kallar Blinningar, alltså insekten Broms. Det uppkommer ofta, i bekantskapskretsen, en fråga om ”kan blinningar/bromsar bitas inomhus”? Varje sommar diskuteras detta. En del säger ja och en del säger nej. Nej-sägarna motiverar detta med att dessa insekter påverkas på något sätt av ljuset inomhus, andra säger att det är förhållandet mellan syre och andra beståndsdelar i luften som gör att de inte kan bitas inomhus. Låter som en konstig förklaring! Mygg och knott har ju, som alla vet inga problem att attackera inomhus. Vore mycket intressant att få ett väl underbyggt svar på detta för att få slut på dessa diskussioner.
Det låter helt orimligt att de skulle förlora förmågan att bitas bara för att de är inomhus. Att det däremot inte gör det i särskilt stor utsträckning kan ha flera förklaringar, och är säkert riktig. Utan att ha några närmare fysiologiska data att stödja det med, så är min uppfattning av ’blinningar’ (egentligen blindbromsar, i släktet Chrysops), och andra bromsar också för den delen, dör ganska fort inomhus vilket får mig att tro att de är känsliga både för höga temperaturer och för uttorkning. Om det stämmer, åtminstone så långt att inomhusklimat är besvärligt för djuren, kunde det förklara varför de inte är så intresserade av att suga blod inomhus (även om det skulle lösa åtminstone uttorkningsproblemet). Mygg är ju ofta kvälls- och nattaktiva (åtminstone inomhus…), och då är det både svalare och fuktigare. Kanske har jag fel – detta är rena spekulationer.
Lingon, Vaccinium vitis-idaea. Bilden tagen av Jonas Bergsten.
Vilka djur äter bär, och vem äter dom?
De allra flesta djur, både däggdjur och fåglar, äter bär om tillfälle bjuds. Det är en viktig resurs i skogen. Dessa djur äter sedan varandra i en oändlig mängd kombinationer, undantaget t.ex. björnar som inte har några naturliga fiender när de är fullvuxna.
Bågeting, Vespa crabro. Bilden skickades in av Linnea Berglund.
Var ute i skogen idag och i en ”lucka” med information om stället jag var på satt en stor geting lika stor som min tumme om inte större. Måste varit upp mot 8 cm. Jag har läst om bålgetingar och de blir ju inte så stora så vad kan det ha varit? Är det en bålgeting ändå som bara blivit ovanligt stor?
Det är mycket riktigt en bålgeting, Vespa crabro, vår största geting. Trots sitt litet elaka utseende är det ett vänligt djur, som inte alls gör någon skada om man inte provocerar den.
-Andreas Nord
Ett tidigare svar om bålgetingar kan du hitta här.
Pantersnigel, Limax maximus. Bilden tagen av Didier Descouens.
Bra sniglar att ha i sin trädgård är ju pantersnigel och kölsnibgakran, och deras ägg är ju genomskinliga. Men finns det fler sniglar vars ägg är genomskinliga? Mördarsnigelns är ju mjölkgulvita och inte genomskinliga. Men hur är de andra sniglarnas ägg? Åkersnigeln? Snäckornas? Svarta skogssnigelns osv? För mig som driver en trädgårdsgrupp på Fb är detta mkt viktigt att få veta så jag lär ut bra saker och får så många som möjligt att ta bra och bättre beslut i alla sina trädgårdar!
Snigel- och snäckägg av alla arter är genomskinliga-glasklara när de läggs – även den spanska skogssnigelns (”mördarsnigeln”), sedan blir de under utvecklingen ogenomskinligt mjölkvita, i vissa fall gulvita. Det är inte möjligt att säkert skilja ägg hos de stora sniglarna från varandra: svart skogssnigel (Arion ater), röd skogssnigel (Arion rufus), spansk skogssnigel (Arion vulgaris), pantersnigel (Limax maximus) och gråsvart kölsnigel (Limax cinereoniger) har alla förhållandevis stora ägg (3,5-4 mm, ibland t.o.m. något större) som är mycket lika varandra. Vinbergssnäcka (Helix pomatia) och trädgårdssnäckorna (Cepaea spp.) har något mindre ägg. Åkersnigeln (Deroceras reticulatum) ännu mindre.
-Gästinlägg av Ted von Proschwitz, snigelexpert och museiintendent, Göteborgs Naturhistoriska Museum
Barkskinnsvamp. Bilden skickades in av Bård E. Andersen.
Denne skinnsvampen satt på barken på en liggande, död tall i naturskog. Den er tunn, vaksaktig till geleaktig, litt valkig. Va för art kan det vara, foto nu i februari.
Det finns ett par tänkbara arter (Phlebia livida och Phlebiopsis gigantea), men det är väldigt svårt att bestämma skinnsvampar på foton. Insamling är tyvärr nödvändig!
Det är svårt att säga egentligen, eftersom det beror på hur man räknar. Muskler är inte lika tydligt avgränsade som ben, så det kan vara svårt att avgöra om olika strukturer borde räknas som delar av samma muskel eller som olika muskler. Man brukar säga 650 till 850 skelettmuskler. Glatt muskulatur går i princip inte att räkna.
Kommentarer