Fråga en Biolog

Jag hade en dna/rasbestämningsfrågs uppe på en sida på FB då jag undrade över just rastester för att  fastställa olika raser i en blandrashund. Jag blev påhoppad och idiotförklarad av en person som så att de testerna bara va båg. Hon hänvisade till er. Jag citerar ”Tyvärr stämmer det inte.. Du vet om att det är falsk marknadsföring? Finns både bevis och studier på att dna test inte funkar. Lunds universitet har gjort många studier om det!” Dock hittar jag ingen information om detta alls på er sida. Finns det några studier om just detta som ni utfört och bevis för att det ej fungerar. Finns det någonstans där jag kan få ta del av studierna och läsa om det? Alltså detta är av ren egen nyfikenhet jag skulle vilja ta del och läsa om det. Själv hittade jag ingen information men kanske ni kan hjälpa mig att hitta rätt.

Det är nog Uppsala universitet hon menar. Kerstin Lindblad-Toh gör mycket genetiska studier med hundar och interagerar med hundägare. Se:

https://www.slu.se/institutioner/husdjursgenetik/hundgenetikgruppen

-Mats Hansson

Även på KTH har man jobbat t ex med hundens domesticering, https://www.kth.se/search?q=Savolainen&l=sv
Vet dock inte om de har intresserat sig för hundraser.

-Olle Anderbrant

Om man anser att DNA-testar fungerar eller inte beror lite på vad man förväntar sig, tror jag. Jag kan inte så mycket om DNA-tester för hundar specifikt, men det har visats att DNA-tester för att räkna ut en människas populationstillhörighet (t.ex. X% europé, Y% asiat, osv) har inte perfekt träffsäkerhet. Dels ger olika företag ofta olika resultat för samma person, och även samma företag kan ge lite olika resultat om man skicka in prover från enäggstvillingar. I båda fallen handlar det förmodligen om de statistiska beräkningarna som görs, inte om den genetiska informationen i sig. Mänskliga populationer skiljer sig inte åt jättemycket genetiskt, så olika modeller för att räkna ut släktskap kan komma fram till olika procentsatser även om samma data matas in i början.

Det finns nog också ett problem att man försöker komma ner till en mer detaljernad nivå än vad som är möjligt. Vissa DNA-tester påstår att de kan ge information ända ner till vilket land dina släktingar kom ifrån, men genetiska skillnader mellan t.ex. europeiska länder är ytterst små. Då kan slumpen spela en roll när det gäller vilka länder algoritmerna tilldelar till ett prov, och därmed förklara varför enäggstvillingar kan få olika resultat. Så på så sätt fungerar inte dessa tester. Däremot brukar de stämma i grova drag. Så de fungerar om man bara förväntar sig ett någorlunda korrekt svar istället för ett hundraprocentigt säkert svar.

-Jessica Abbott

februari 25, 2019

jessicaabbott

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag skulle vilja veta vad är den här för växt.

Ett gräs, troligen rödsvingel.

-Stefan Andersson

Rödsvingel, Festuca rubra subsp. rubra, eller möjligen någon nära släkting som inte går att skilja när man inte ser bladen.

februari 22, 2019

jessicaabbott

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

När jag i helgen tog en promenad runt domkyrkan i Lund hittade jag denna klump, med vad som tycks vara fjädrar som sticker ut – men den låg under ett träd så något som fallit därifrån men inget växer ju än?
Någon fundering på vad det kan tänkas vara undrar Fredrik…

Kanske har jag fel, men jag tycker nog att detta närmast ser ut som en bit av en dyngsur räv/hund/prärievargsvans eller syntetisk dito, som innan den hamnade på marken kanske varit del av en pälskrage eller luvan på en jacka. 

-Andreas  Nord

Ett annat alternativ är om någon har kammat sin hund ute och kastat en pälsklump på marken, som sedan har blåst dit. Men med tanke på hur rund den verkar vara lutar jag mer åt att det är en tofs av fuskpäls som har suttit på en mössa.

-Jessica Abbott

februari 21, 2019

jessicaabbott

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Tack för svaret om spettpapegojan! Hälsa till Andreas Nord och tacka från mig! Jag blev jätte-glad för att få veta så mycket om dem. Jag har tagit med mig texten om spettpapegojan till skolan. Jag ska få berätta om spettpapegojorna för min klass. Det är några fler saker jag undrar över. Hur klarar de sig från fiender när de bor i termitstackar? De måste bo ganska lågt ner, tror jag. Spettpapegojan som de fångade i en tygpåse i tv-programmet jag såg, hittade de i ett hål. Hur kan de klara sig där? Hur många sorters papegojor finns det i världen och vilken sort är störst?

Så roligt att du uppskattade svaret! 

Jag skulle nog tänka mig att boet antingen finns i en övergiven stack (”hög” är nog ett bättre ord, eftersom termiter bygger bon som mest ser ut som stor, hård jord- eller lerhög). Alternativt så kanske boet ligger ganska ytligt i stacken, där det mest är ett jordlager och inte så särskilt mycket gångar. Det är osannolikt att de bor mitt bland termiterna – då skulle nog spettpapegojans bo snabbt bli invaderat och förstört. 

Att bo i hål kan vara lite säkrare än att inte göra det när det kommer till rovdjur. Det är svårare att nå fåglar som bor inuti någonting än fåglar som har sitt bo alldeles öppet. Det är samma sak för fåglar som finns hos oss: alla arter som gärna bor i fågelholkar, t.ex. blåmes, talgoxe, rödstjärt och svartvit flugsnappare, bor ute i skogen i olika hål i träd. Det gör även många större fåglar, t.ex. många ugglor och vissa änder.

Det låter som att den spettpapegoja de visade upp i programmet kanske fångades inuti sitt bo. Det kan t.ex. vara ett hål i ett träd (vissa spettpapegojor bor i trädhål) eller ett hål i en termitstack i ett träd (men det ser mer ut som en stor, mörk, klump, och inte alls som en myrstack du hittar i skogen i Sverige). Det är inga problem för fågeln att klara sig där, så länge det finns lite ventilation så att det kommer in nytt syre. Många olika fåglar bor i hål, men de är såklart där bara när de har ägg eller ungar, och ibland för att sova. Annars flyger de omkring utomhus och letar mat och partners. 

Det finns knappt 400 olika arter av papegojor i världen. Man delar in de i tre olika grupper: egentliga papegojor (t.ex. spettpapegojor, arapapegojor), kakaduor (t.ex. nymfparakit) och maoripapegojor (finns bara tre nu levande, alla på Nya Zeeland; kea, kaka, och kakapo) (Maori är Nya Zeelands ursprungsbefolkning, och alla namnen är på maoriernas språk). 

Världens största papegoja, om man bara tänker på längden, är hyacintaran (hyacinth macaw; Anodorhynchus hyacinthinus). Den mäter omkring hela 1 m från näbb till stjärt och väger omkring 1,5 kg. Den finns i några få, utspridda, populationer i centrala Sydamerika (Brasilien, Paraguay, Bolivia) men den har drabbats mycket, mycket negativt av skogsavverkning och att man fångat många fåglar för att sälja i djurhandeln. Man uppskattar att det nu finns omkring 4300 vuxna hyacintaror i världen, och man jobbar hårt för att försöka bevara dem. 

Världens tyngsta papegoja är den mycket sällsynta ugglepapegojan (kakapo, Strigops habroptila) som väger upp till 4 kg som vuxen. De kan inte flyga, är aktiva på natten (därav namnet) och häckar i hål i marken. De finns numera bara kvar på några få öar utanför kusten på Nya Zeelands sydö. Tidigare var fågeln spridd över hela Nya Zeeland, men den började minska när ögruppen blev befolkad (på grund av jakt och införda rovdjur). I modernare tid har de största förändringarna skett i takt med att Nya Zeeland koloniserades av britterna och man förde med sig katter, hermeliner och råttor som spritt sig i naturen. Eftersom Nya Zeelands fåglar utvecklats utan några landlevande rovdjur har de varit mycket hårt ansatta för olika djur som kommit med kolonisatörerna och därefter rymt. Många arter har helt försvunnit eller minskat kraftigt. För ugglepapegojan har särskilt katter och hermeliner – som alltså överhuvudtaget inte har i den nya zeeländska naturen att göra – varit särskilt problematiskt. Man jobbar stenhårt för att bevara denna karismatiska papegoja, bland annat genom att se till att det inte finns några rovdjur alls på de öar där den finns kvar. Man har också flera olika program för att övervaka och underlätta häckningen, och man känner i praktikten till allt om precis alla ugglepapegojor som finns i världen. Det är kanske inte så konstigt – just nu finns det bara 147 ugglepapegojor kvar!! Det gör den till en av världens mest sällsynta fåglar, men tack vare ett stort engagemang ser det ut som att man kommer att lyckas med att rädda fågeln undan utrotning.

-Andreas Nord

februari 20, 2019

jessicaabbott

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Detta djur låg dött på vår uppfart idag. Vad är det för djur?

Jag tycker det ser ut som en mink, Mustela vison, som skiljs från andra små mårddjur på en ganska kraftig svans, tilltryckta öron och en vit haklapp. 

-Andreas Nord

Jag säger också mink.

-Bodil Enoksson

februari 19, 2019

jessicaabbott

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför gick inte den larv i idé som vi hittade sent i höstas, i slutet på november (Barnens egen formulering) .. Tyvärr har vi ingen bild men den var grön och hade massa ben. Den var ljusgrön på huvudet & mörkgrön på kroppen & vi hittade den på gräs. Tacksam för svar.
Förskoleklass B från Gunnesboskolan, Lund.

Jag gissar att det är en fjärilslarv ni hittade.

Fjärilar övervintrar på flera olika sätt, och olika arter i olika stadier i sin livscykel. Det betyder att vissa arter övervintrar som ägg, andra som larver, vissa som puppor, och andra som vuxna fjärilar.

Är det milt väder kan larver vara aktiva trots att det är mitt i vintern. Det behöver alltså inte vara något som är ”fel” bara för att ni fann en larv ute i november och fick den bara vara ifred är jag säker på att den så småningom faktiskt ”gick i ide”.

-Andreas Nord

februari 18, 2019

jessicaabbott

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vi bor i roslagen och har sedan minst 1,5 dygn haft en svan i trädgården. Den har inte flyttat på sig under denna tid och det har varit runt 10 grader kallt hela perioden. Ska vi bara låta den vara eller kan man få den att lämna trädgården på något sätt?

Det låter som en lite märklig viloplats för en svan. Normalt borde den vara någonstans där den kan finna föda. Ligger den alldeles stilla, och visar den någon form av aggressivt beteende om ni kommer nära? 

Det är svårt att säga utan mer information, men magkänslan är att det är fråga om ett medtaget och/eller sjukt djur, åtminstone om den inte har tillgång till mat i trädgården. Om den har tillgång till mat, och beter sig ganska normalt, tror jag att den försvinner när födokällan sinar.

Om den inte beter sig normalt (svanar är ju ganska tjuriga av naturen) utan mest är lugn och stilla när ni ”interagerar” med den tror jag att det är en god idé att ta kontakt med Katastrofhjälp för fåglar och vilt (www.kfv-riks.se) för att se om de kan ta sig an fågeln. Eftersom svanar är fridlysta är era möjligheter att själva fånga svanen och transportera den till en annan plats begränsade. Alternativet är att skrämma bort svanen, där lagen väl är lite av en gråzon, men jag gissar att fågeln är i lite för dålig form för att låta sig skrämmas iväg.

-Andreas Nord

januari 25, 2019

jessicaabbott

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Den 21/2 2015 fotograferade jag av en bild ur en filmsekvens på min tv-ruta. Den är tagen från ett program i en tv-kanal som heter Animal planet. Den påstås visa en megalodon som griper tag framför stjärtfenan på en kaskelotval. Är detta bluff och  är megalodon utdöd? Eller lever jättehajen fortfarande? Vet man med säkerhet vilket? Den påstås leva i tempererade vatten. I programmet medverkade fotograferna och en del forskare som menade att megalodon fortfarande lever eller är detta vad man kallar ”fake news”? Man undrar ju vem som har rätt?!

Jag är ytterst skeptisk. Det finns tyvärr en del pseudodokumentärer av detta slag som brukar visas på tv. Det händer ibland att en art som man trodde var utdöd hittas levande (tofsstjärtfisk är ett känt exempel), men i de allra flesta fallen så handlar det bara om synvillor eller ett medvetet försök att tjäna pengar på lättlurade männoskor.

-Jessica Abbott

januari 24, 2019

jessicaabbott

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Oavsett om jag inmundigar risgrynsgröt, spenatsoppa eller morötter så blir resultatet i ”slutändan” brunt. På liknande sätt tycks det förhålla sig med andra ryggradsdjur. Varför just brunt- undrar jag. –och får säkert en förklaring. Men så kommer en följdfråga: Hur kommer det sig att skatorna som skiter på min brevlåda skiter något som är svart-och vitt. Det har jag sett. Till och med med egna ögon!

Den bruna färgen i avföringen hos de flesta däggdjur beror i huvudsak på två ämnen som utsöndras från levern – galla och bilirubin. Bilirubin bildas när röda blodkroppar bryts ned, och har en gul eller orange färg. Det blandas med galla i gallblåsan, och normalt sett utsöndras det mesta från kroppen i samband med matsmältningen – där gallan är helt avgörande. Eftersom bilirubin är ett mycket starkt färgämne är gallan från början gulaktig. När den färdas genom matsmältningssystemet ändrar den färg, och blir så småningom mer brunaktig. Därför har avföringen oftast en brunaktig färg. En del bilirubin lämnar också via urinen, som därför är gulaktig.

Avföringen påverkas såklart också av det vi äter. Blåbär eller rödbetor ger en mörkare avföring, gröna grönsaker kan ge en grönare avföring osv. I samband med magåkommor, t.ex. diarré, kan avföringen ibland också vara grönare. Det beror på att den passerar genom tarmarna lite för fort. Matsmältningen är ofullständig, och gallan har inte ”tid” att anta sin brunare färg.

Vid vissa sjukdomstillstånd kan avföringen vara väldigt ljus. Det brukar betyda att gallgångarna är tilltäppta så att gallan inte kan lämna kroppen tillsammans med avföringen. Som en följd av det blir urinen väldigt mörk, eftersom det bilirubin som annars skulle följt med avföringen fälls ut där istället.

Fåglar då – varför har de svart-vit avföring? Anledningen är att de har ett annorlunda system för avfallshantering jämfört med däggdjur. När olika proteiner bryts ned i kroppen bildas olika typer av kväveföreningar som restprodukter, bland annat ammonium som är mycket giftigt. Däggdjur hanterar ammonium genom att omvandla det till urinämne, som ”förvaras” i mycket utspädd form i urinblåsan och lämnar kroppen tillsammans med urinen. Fåglar, och reptiler, löser samma problem genom att omvandla ammonium till urinsyra, som är vit, ganska torr och fast och inte löslig i vatten. Det är ganska finurligt, för det sparar både vatten och vikt jämfört med att späda ut urinämne.

Färgerna? Fåglar har inte separata kroppsöppningar för avföring och urin(syra). Allt töms istället i kloaken, som är en sorts gemensam avförings-, urin-, och könsöppning. Där blandas alltså urinsyra med avföring från tarmen. Själva avföringen är mörk – t.ex. svart, brun- eller grönaktig, beroende på vad fågeln ätit. Denna, tillsammans med urinsyra och en varierande mängd vätska som fågeln inte har absorberat, lämnar sedan kroppen tillsammans via kloaken. Därför blir resultaten en svartvit blandning.

-Andreas Nord

januari 23, 2019

jessicaabbott

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vi bor på landet på en mindre väg ca 2 km från en större.  Det finns ett trettiotal hus längs vägen och vårt hus är det sista. Sedan tar Östersjön  vid. Vi matar jättemycket  fåglar på vintern och möss hjälper till att äta. 

Jag undrar hur mössen kan hitta hit. Varje år fångar jag 25-30 möss och ändå hittar de hit. Numera fångar jag dem levande i en bur betad med snickers.  Kör iväg med dem till den stora vägen,  ca två km och släpper dem där. Kan de hitta tillbaka till matställe och kompisar? 

januari 22, 2019

jessicaabbott

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar