Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Hittar mössen hem igen?

Mindre skogsmus, Apodemus sylvaticus. Bilden tagen av Hans Hillewaert.
 
Vi bor på landet på en mindre väg ca 2 km från en större.  Det finns ett trettiotal hus längs vägen och vårt hus är det sista. Sedan tar Östersjön  vid. Vi matar jättemycket  fåglar på vintern och möss hjälper till att äta. 
Jag undrar hur mössen kan hitta hit. Varje år fångar jag 25-30 möss och ändå hittar de hit. Numera fångar jag dem levande i en bur betad med snickers.  Kör iväg med dem till den stora vägen,  ca två km och släpper dem där. Kan de hitta tillbaka till matställe och kompisar? 
 
Tveksamt om de hittar tillbaka om de flyttas 2 km. Mer troligt att det fylls på med nya möss från de närmaste omgivningarna. Att försöka bli av med möss vid fågelmatningen genom att fånga dem kommer knappast att lyckas.

-Gästinlägg av Lars Råberg, Universitetslektor i funktionell zoologi

I ett liknande “experiment” lyckades en mindre skogsmus ta sig tillbaka 200 m hemma hos mig. Jag använde ost. Märkningen var ett skadat öra.

-Mats Hansson

Jag skulle inte bli förvånad om mössen kan komma tillbaka efter att blivit flyttade omkring 2 km, men jag är ingen expert på området. Det är dessutom sannolikt att en fågelmatning med mycket spillfoder kommer att attrahera nya djur som ersätter de bortforslade. Jag fann också en studie som uppskattat tätheten av husmus till omkring 9-46 individer per hektar, och en annan som uppskattat tätheten av mindre skogsmus till uppåt 150 individer per hektar. Jag skulle kunna tänka mig att det lokalt kan bli lite högre än så, om det finns en outsinlig födokälla. 

Om du besväras av mössen kunde du kanske undersöka metoder för att samla upp spillfoder med hjälp av ett tråg under mataren och/eller kratta bort foderrester som fåglarna sprider kring sig. Detta bidrar också till att förbättra hygienen litet för fåglar som gärna äter på marken under en matningsstation (många finkar, t.ex.) där foderrester blandat med spillning ger en bra grogrund för diverse otrevligheter.

För övrigt tycker jag att det vore intressant att se om du kunde finna någon skavank som gör att du kan känna igen ett särskilt djur, som Mats nämner, och undersöka dina fångster för eventuella återfångster!

-Andreas Nord

 

januari 22, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Spår av hare

Spår av hare? Bilden skickades in av Ingeborg Sturesson.
Upptäckte ett djurspår i snön, en bit ifrån mitt hem, jag undrar vilket djur som lämnat spåret? Det påminner om en barnhand och är ca 10 cm. Tacksam för svar!

 

Det är alltid svårt med bara en bild utan en ordentlig storleksreferens, och här är vinkeln också lite knepig. Med det sagt, och med den angivna storleken på 10 cm, så sätter jag mina slantar på att detta är ett avtryck från bakfoten på en skogshare.

-Andreas Nord

januari 21, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Spettpapegoja

Gulbröstad spettpapegoja, Micropsitta meeki. Bilden från Handbook of the birds of the world.

Jag heter Lukas och jag är 7 år. Jag såg ett program om Papua Nya Guinea på Svt play idag. Där såg jag en spettpapegoja som jag skulle vilja få information om. Den var grön och lite gul. Jag har försökt att få fakta om den via Google men jag hittade ingenting. Kan ni hjälpa mig att få veta mer om spettpapegojan?

Så roligt att höra att du fattade tycke för spettpapegojorna på Papua Nya Guinea.

Det här är världens minsta papegojor (på engelska kallas de faktiskt ’pygmépapegojor’), och de förekommer bara på Papua Nya Guinea och omkringliggande öar. Det finns 6 st olika arter spettpapegojor, och alla hör till ett och samma släkte (med det vetenskapliga namnet Micropsitta): gulkronad spettpapegoja (M. kelensis), geelvinkspettpapegoja (M. geelvinkiana), dvärgspettpapegoja (M. pusio), rödbröstad spettpapegoja (M. bruijnii), gulbröstad spettpapegoja (M. meeki), och grön spettpapegoja (M. finschii). 

Det är verkligen väldigt små papegojor, omkring 8-10 cm långa och med en vikt av 10-15 gram. Det är väldigt, väldigt mycket mindre än många andra ”små” papegojor som man stöter på i handeln, som t.ex. undulater och dvärgpapegojor. Den allra minsta är, som namnet antyder, dvärgspettpapegojan. Som en jämförelse för att bättre förstå hur små de är, väger en spettpapegoja faktiskt inte mycket mer än en blåmes och ganska mycket mindre än en talgoxe. Det verkar som att man inte känner till väldigt mycket om hur spettpapegojorna lever, men av vad jag kunnat läsa mig till har de en speciellt diet som består av stora delar mossor, lavar och svampar som de finner på trädstammar. Det är ovanligt hos fåglar. För att underlätta i sitt födosökande har spettpapegojorna särskilt styva stjärtfjädrar som är till god hjälp för att ta spjärn när de klättrar uppför stammar. En likande typ av stjärtfjädrar har t.ex. våra hackspettar och trädkrypare. Boet byggs, åtminstone hos några arter, i gamla termitstackar.

Enligt IUCNs rödlista för alla världens arter bedöms fem av spettpapegojorna som livskraftiga med stabila populationer, medan geelvinkspettpapegojan anses vara missgynnad och stadd i minskning. Säkert är flera av arterna, som ju alla finns i regnskogar, hotade av att deras livsutrymme krymper i takt med ökat skogsbruk och civilisationers utbredning. Lyckligtvis har ingen ännu lyckats med att föda upp spettpapegojor i fångenskap, säkert för att de har en så speciell diet, så de är åtminstone inte hotade av illegal fångst och försäljning som är fallet med många andra av världens papegojor. 

Om ni har nära till ett lite större bibliotek finns lite mer information (på engelska) om spettpapegojor i volym 4 av praktverket ’Handbok till världens fåglar’ (engelska: Handbook of the birds of the world). Här finns en översikt om vilka av landets bibliotek som har boken:

https://libris.kb.se/bib/1449654

Bokverket finns även online, med en del information tillgängligt, se https://www.hbw.com/

Mer, och ganska utförlig, information om alla de olika arterna (med bilder och videos) finns också här (titta efter Micropsitta-arterna som listas längst ned):

https://www.parrots.org/encyclopedia/category/fig-and-pygmy_parrots/

Hoppas detta är till lite hjälp!

-Andreas Nord

 

januari 18, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem går genom trädgården?

Spår i snön. Bilden skickades in av Andreas Åberg.

Trots ansträngningar har jag inte lyckats identifiera vem som satt dessa spårstämplar i min trädgård som ligger alldeles intill den ”gröna korridoren” mellan Nacka- och Tyrestareservaten i Tyresö utanför Stockholm. Spårlöpan ser ut att visa på räv eller lo, men jag tycker inte avtrycken stämmer helt in på någon av dessa. Hoppas på hjälp att få klarhet i detta då jag sett dessa spår även tidigare år.

Jag tycker nog att detta ser ut att stämma bra med rävspår. Storleken på avtrycket, omkring 6 cm, är i minsta laget för lo (i regel 7-9 cm, även om ungar kan ha mindre tass). Det ser också ut som ganska tydliga kloavtryck i vissa av spåren, vilket inte är lika vanligt (men inte en säker artskiljande karaktär) i lospår.

Spårstämpeln ser också ganska symmetrisk ut, vilket stämmer bra på räv men mindre bra på lo. Där är tårna olika långa, med samma konfiguration som vår egen hand minus tummen. För en högerfot betyder det alltså att den ’inre’ av de två framåtpekande tårna (långfingret) är längre än den yttre (ringfingret). På samma sätt är, i ett bra avtryck, den inre av de två sidotårna (’pekfingret’) längre än den yttre (’lillfingret’). Tittar man på hela spårlöpan kommer man i ett lospår se att den längsta tån byter position mellan avtryck, dvs. nedsättning av höger respektive vänsterfötter. Tittar du noggrant, och om avtrycken är skarpa, kan du också med lite tur se att mellanfotsdynan på lotassen har två utbuktningar framtill, medan den hos hunddjur bara har en enda stor utbuktning.

Slutligen tycker jag att steglängden, som jag mäter till omkring 70 cm (framkant på första avtrycket till framkant på tredje i bilden med tumstocken) är lite kort för lodjur. 

Med det sagt, det är ofta svårt med spår, särskilt från bild och det är fint att se flera avtryck och hela spåret. Jag tycker det känns bra för räv av det jag sett, men kanske skall du också själv undersöka en spårlöpa med ledning av punkterna ovan. Många av karaktärerna kan variera litet, beroende på hur djuret rört sig, snöns beskaffenhet, och smältning/återfrysning. 

-Andreas Nord

januari 17, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Är en fisk i vattnet blöt?

Regnbåge (Oncorhynchus mykiss) är en Nordamerikansk fiskart som är inplanterad i Sverige.

Jag och en vän har en liten diskussion om fisken är blöt eller torr när den är i vattnet. Min kollega tror den är torr då den är i sitt naturliga habitat men jag tror att den är blöt. Går det att svara på den frågan? Om fisken är blöt eller torr i vattnet?

En intressant fråga. Jag tror inte att fisken känner sig särskilt blöt när den är i vattnet, eftersom den är i sitt rätta element. Däremot upplever en fisk på land alldeles säkert att den är alltför torr (i den mån den registrerar sådant när den samtidigt sliter med att andas). Det borde ju betyda att en fisk i vatten är blöt. Det känns som en rimlig slutsats, eftersom ’blöt’ och ’torr’ är termer vi människor hittat på för att beskriva saker i vår omgivning.

En intressant följdfråga är ju hur fiskar som ofta är på land frivilligt, t.ex. slamkrypare (familjen Oxudericidae med omkring 30 arter i Afrika, Asien och Oceanien), känner. Eftersom dessa fiskar måste vara fuktiga för att kunna andas atmosfäriskt syre när de är på land tror jag nog att de kan känna sig nog så torra, och svara på det genom att söka sig till vatten. 

-Andreas Nord

januari 16, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Rävspår i snön?

Spår av räv? Bilden skickades in av Tommy Frantz.

Undrar vad det är för djur som tog min havsöring på 2.5kg som jag förvarade ute i en snöhög eftersom vi är strömlöst ute vid Roslagskusten. Såg något med en ganska lång svans dra förbi i mörkret, funderade på Räv, har de så pass stora tassar? Storlek tassavtryck: c:a 6-7 långa och 5-6 breda. Spårlängd mellan tassarna ca 30 cm, ganska rak profil.

Synd på havsöringen!

Jag tycker att spåren ser bra ut för räv. Jag är enig i din bedömning att 6-7 cm kanske är lite större än väntat (rävspår är ofta omkring 5 cm). Å andra sidan är det inte orimligt stort. Dessutom är det svårt med äldre spår i snö, eftersom smältning och återfrysning gör att avtrycken gärna ändrar både storlek och form.

-Andreas Nord

januari 15, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Att ta av sig en T-shirt

En t-shirt. Bilden tagen av Ainali.

Finns det en historisk/biologisk förklaring till att människor med xy- kromosomer när de ska ta av en ex tröja, drar bak i nacklinningen över huvudet o får på så sätt av sig plagget? Xx-kromosomer korsar armarna o tar tag i nederkanten av tröjan o drar den över huvudet. Detta är näst intill 100% oavsett ålder. Samma resultat globalt???

Det är först värt att påpeka att det finns andra sätt att ta av sig en tröja, även om de du nämner är vanligast.

Även om en möjlig förklaring skulle kunna vara t.ex. skillnader i armlängd i förhållande till kroppen, så känns det mycker mer sannolikt att en sådan skillnad handlar om sociala faktorer, t.ex. att man lär sig ”rätt” sätt som barn.

Det finns inga vetenskapliga studier i ämnet, vad jag vet, men en rimlig förklaring är skillnader i hur herr- och damtröjor är utformade. Herrtröjor brukar sitta lite lösare och ha mer utrymme kring armhålorna, vilket gör det lätt att dra dem över huvudet från nacken. De är dessutom lite längre, vilket gör att man får kanske inte av sig tröjan helt om man drar upp den från nederkanten. Damtröjor är oftast mer åtsittande och kortare skurna, vilket gör det svårt att dra av tröjan från nacken, men desto lättare att få av den om man drar från nederkanten. Detta har bekräftats av olika personer.

-Jessica Abbott

 

januari 14, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Bakterier som konsumerar kolmonoxid

Jorden sett från rymden.

Vet ej om frågan är ställd till rätt fakultet, eller vem bör frågan ställas till? Går det inte att få någon form av bakterier att konsumera kolmonoxid?

Nja, det kanske är en fråga för en geolog? Men jag har sökt lite information om detta och kommit fram till att det finns ett antal bakteriearter som kan använda kolmonoxid som energikälla, genom att oxidera den till koldioxid. Den mer intressanta frågan är kanske om det finns bakterier som kan omvandla koldioxid till exempelvis kalcium karbonat, dvs binda koldioxid i mineralform. Och ja, det finns det också. För det mesta verkar dessa bakterier undersöks som hjälpmedel för att stärka betong och liknande. Men jag hittade en rapport som diskuterade deras möjliga värde som ett sätt att motverka klimatförändring. Så det kanske kommer mer om det i framtiden!

-Jessica Abbott

december 14, 2018

Inlägget postades i

Miljö

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Glatta muskulaturen i bronkiolerna

Luftrörsförgreningar. Bilden skapad av CNX OpenStax.

Jag har förstått att den glatta muskulaturen i bronkiolerna aktiveras vid t ex allergiska reaktioner. I hur stor utsräckning används de vid vanlig andning?

Den glatta muskulaturen som omger bronkiolerna används i allra högsta grad vid normal andning. Eftersom bronkiolerna, till skillnad från luftstrupen och bronkerna inte har några broskringar som håller dem öppna, så faller ansvaret att kontrollera luftflödet till alveolerna (”lungblåsorna”, som sitter efter bronkiolerna) på den glatta muskulaturen i bronkiolerna. Denna kan antingen kontraheras (”spännas”) för att minska luftflödet, eller dilateras (”slappna av”) för att öka luftflödet. Detta sköts av det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet.

Precis som du själv skriver kan olika typer av stimuli leda till att den glatta muskulaturen kontraheras, och det kan då ge upphov till besvär med andningen. Detta är egentligen en av kroppens många sinnrika skyddsmekanismer, som finns för att förhindra att irriterande/farliga ämnen når alveolerna. I vissa, t.ex. av rökning, kan man drabbas av kroniskt kontraherande bronkioler, som såklart i sin tur gör det tungt att andas.

-Andreas Nord

december 13, 2018

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar
Nyare inlägg Äldre inlägg