Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Om stamceller

Celldifferentiering från stamcell till vävnad. Bilden skapades av OpenStax College.
Celldifferentiering från stamcell till vävnad. Bilden skapades av OpenStax College.

Jag är väldigt intresserad av naturvetenskap, särskilt saker i Biologin, som molekylärbiologi, genetik och frågan om hur man kan förlänga människors liv genom genmanipulering. Jag läser och gör väldigt mycket research på internet och kollar av fakta och så, men ibland hittar jag inte vettiga svar, eller några svar alls. Så här har jag har några frågor, som jag hemskt gärna skulle vilja ha besvarade! 1: Vad kallas det när man manipulerar generna i en befruktad äggcell. Finns det ett begrepp eller något för detta? (Kan man kalla cellen något annat istället för befruktad äggcell?) 2: Vad är en stamcell och vad innebär stamcellsforskning, jag har sökt efter detta i google men hittar tyvärr inga vettiga svar. 3: Jag vet att man kan manipulera gener hos en befruktad äggcell, men jag undrar om man kan manilupera generna hos en levande flercellig organism, och hur man skulle göra det om det nu går.

När det gäller den första frågan skulle detta kunna kallas för zygotisk genmanipulering. Zygot är nämligen den tekniska termen för en befruktad äggcell. Det går även att genmanipulera vuxna individer, dock med förhållandevis sämre framgång än med zygoter. Se även ett tidigare svar om detta. Stamceller är celler som kan bli till flera olika sorters celler. En zygot är därför en såkallad totipotent stamcell – den kan bli till vilken sorts cell som helst. Andra stamceller kan bara bilda ett begränsat antal olika celler, till exempel hematopoitiska stamceller som finns i benmärgen och som kan endast producera olika sorters blodceller.

– Jessica Abbott

oktober 3, 2014

Inlägget postades i

Evolution

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför är kycklingar gula?

Djungelhönskycklingar. Bilden tagen av Josefina Zidar.
Djungelhönskycklingar. Bilden tagen av Josefina Zidar.

Någon som har någon idé om varför vissa fågelarters kycklingar (höns, änder) är gula och senare i livet får sin vanliga färg? Borde inte detta vara en mycket större risk för dem? hur kommer det sig att det blev så rent evolutionärt?

För att komplicera frågan ytterligare – eller förenkla den, så är ju inte alla kycklingar gula. Just nu har vi en höna med tolv små kycklingar varav hälften är m.l.m. gula och resten mörka. Vi räknar med att de mörka förblir mörka men att gula blir ganska ljusa. Det är Åsbohöns så de kan ju se ut lite hur som. Djugelhönskycklingar är ju definitivt inga gula påskkycklingar (utan ännu sötare!) så människan får nog helt ta på sig ansvaret för de gula kycklingarna. Ska man spekulera om selektion kan man väl snarare konstatera att de inte är jämnt färgade och därmed förmodligen lättare smälter in bakgrunden i den asiatiska djungeln.

– Bodil Enoksson

De flesta höns- och andungar är INTE gula. Kan våra tamkycklingars påskgula färg vara en effekt av människans hanterande och avel? De allra flesta (alla?) höns- och andungar är faktiskt mer eller mindre kamoflaguefärgade, precis som man (och frågeställaren) skulle förvänta sig. Hos dessa arter är ungarna ”borymmare” som redan efter en dag eller två rör sig runt själva (under föräldrarnas överinseende) i naturen, exponerade för rovdjurs ögon.

Jag har kollat lite i handböckerna, och tänkt efter från mina egna observationer, och visst finns det en del ungar som är lite gulaktiga (men då alltid med bruna inslag). På försommaren när ungarna kläcks finns det ju en hel del gulaktiga biotoper som de rör sig i, inte minst fjolårsgräs, så helt fel är det definitivt inte att ha en gulaktig ton på dunen. När andungar simmar öppet tillsammans med mamman spelar nog färgen mindre roll, för där avslöjar fåglarnas rörelser dem i vilket fall.

– Åke Lindström

Jag tror Bodil har alldeles rätt, jämför till exempel griskultingar med vildsvinsungar och ällingar av anka respektive gräsand.

– Lars Lundqvist

oktober 2, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Stor snäcka

Golden apple snail, Pomacea canaliculata. Bilden tagen av Chucao.
Golden apple snail, Pomacea canaliculata. Bilden tagen av Chucao.

Vad heter denna snäcka? Tacksam för lite info gällande den om du vet!

Detta är med största sannolikhet en Pomacea, the golden apple snail. Snäckan kan bli stor som en knytnäve. Den är invasiv i Asien där den är ett stort problem för risodlingar.

– Johan Hollander

FÖLJDFRÅGA: Vill bara tillägga att den hittades på en strand på bali, uppspolad från havet. Vi trodde att den var tom, och min son tog med sig den hem. Senare bestämde han sig efter ca (1,5 veckor på torra land, utan att den visade sig levande) att släppa den och andra snäckor- dock var dessa som tur var tomma – i vårat sötvattenakvarium. Plötsligt på kvällen skriker han att det var en snäcka som rörde sig. Den har nu levt där sedan i februari månad i ett totalt sötvatten? Den åt till en början svartalger, men har sedan gått över till mer delikat mat som sallad. Tror du fortfarande det är en ”ris snigel”?

Jag tror fortfarande att det är en Pomacea, the golden apple snail. Vissa sötvattensnäckor är extremt tåliga och kan överleva en viss tid i saltvatten (det finns exempel på sötvattenssnäckor som kan fortplanta sig i saltvatten). Vidare kan akvatiska snäckor överleva många månader på torra land ifall de har ett operculum som den kan stänga till med och därmed bibehålla en hög fuktighet inuti skalet. Det låter ju logiskt att den kom ut när ni placerade snäckan i ert sötvattensakvarium.

– Johan Hollander

oktober 1, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Stor bärfis

Bärfisen Mustha spinosula. Bilden skickades in av Mattias Moberg.
Bärfisen Mustha spinosula. Bilden skickades in av Mattias Moberg.

Jag är ute och reser en del, och har stött på denna insekt både i turkiet och i sydostasien. Vad är det för något?

Jag skickade bilden till Rune på Entomologen, som svarade med följande: (det är således en skinnbagge i familjen bärfisar)  ”Den hedder Mustha spinosula (Heteroptera, Pentatomidae). I Europa finns kun en art i släkten, med udbredelse i Syd-Öst. (I samlingerne her har vi den fra Turkey og Greece).”

– Lars Lundqvist

Sett den själv på Lesvos och fick bestämningshjälp av Carl-Cedric Coulianos, via en bekant: ”Ja så skall bärfisar se ut! Det är arten Mustha spinosula som förekommer i östra Medelhavsområdet från Albanien, Bulgarien, Grekland och österut till Armenien, Azerbadjan och Irak. Den är en riktig baddare som blir 25 mm lång och förekommer på diverse buskar och träd.”

– Sigvard Svensson

 

 

 

september 30, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hornrost på rönnbär

Hornrost (gymnosporangium) på rönnbär. Bilden skickades in av Roine Karlsson.
Hornrost (Gymnosporangium) på rönnbär. Bilden skickades in av Roine Karlsson.

Hoppas att ni kan ge lite besked om vad som gjort att ett rönnbär på fått detta stickiga utseende. Har inte hittat något mer bland alla klasarna på aktuellt träd.

Jag tror detta är en gallbildande rostsvamp, släktet Gymnosporangium (hornrost). Det finns flera arter som kan bilda sådana här ”horn” på rosväxter (antingen på bladen och frukterna) under en del av sin livscykel. Du kan hitta mer information och bilder om du googlar på ”hornrost” eller ”gymnosporangium”.

– Stefan Andersson

september 29, 2014

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Tordyvelns glansiga mage

Skogstordyvel (Geotrypes stercorosus) sedd underifrån. Bilden tagen av Carl-Magnus Helgegren.
Skogstordyvel (Geotrypes stercorosus) sedd underifrån. Bilden tagen av Carl-Magnus Helgegren.

Jag har fått en fråga om tordyvelns glansiga ”mage”. Har denna glansighet någon funktion i naturen?

Anledningen till tordyvlarnas vackert blåglänsande undersida är inte vetenskapligt klarlagd. Normalt syns den ju inte, och tordyvlarnas egen synskärpa är så dålig att de nog ändå inte skulle känna igen en artfrände med hjälp av synen. Möjligen kan den blåglänsande buken rädda dem från att bli uppätna av vissa fåglar (som ser både skarpt och i färg). Tordyvlarna är ju hårda och har starka taggiga ben som möjligen kan skada fågels strupe. Men detta är bara en hypotes, och inget som jag tror är vetenskapligt undersökt.

– Dan-E Nilsson

september 26, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Maskexperiment

Sveriges största daggmask, Lumbricus terrestris. Bliden tagen av Michael Linnenbach.
Sveriges största daggmask, Lumbricus terrestris. Bliden tagen av Michael Linnenbach.

I en laborationsbok finns ett experiment där man undersöker om daggmaskar föredrar torr eller fuktig jord. Det finns i experimentet tre fack, ett med torr jord, ett med fuktig jord och ett tredje mellan med bara luft dvs ingen jord (öppningar mellan facken). Nu undrar jag om försöket blir bättre om man undviker mellanfacket? Frågan handlar ytterst om hur bra maskarna är på att känna av fuktig eller torr jord.

Du har nog helt rätt. Ett mellanfack utan jord kan mycket väl utgöra en barriär som maskarna ogärna tar sig över, och det är dessutom osannolikt att de skulle kunna känna av jordfuktigheten på avstånd tvärs över det tomma facket. En del flygande insekter kan känna av luftfuktigheten och navigera därefter, men så vitt jag vet känner man inte till något sådant sinne hos daggmaskar. Självklart kan de avgöra fuktigheten av den jord de kryper i och vända om när de når för blöt eller för torr jord, men för detta räcker det med ett kontaktsinne för fuktighet. Det är möjligt att försöket trots allt fungerar: Om facken är små och maskarna är aktiva kommer de ofta att råka byta fack. Om de blir nöjdare och lugnare i fuktig jord, men aktivt söker komma bort från ett för torrt område kommer de ju statistiskt att oftare befinna sig i facket med fuktig jord.

– Dan-E Nilsson

september 25, 2014

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Dykarbagge på uppfarten

Gullbrämad dykare, Dytiscus marginalis. Bilden tagen av E. van Herk.
Gullbrämad dykare, Dytiscus marginalis. Bilden tagen av E. van Herk.

Jag skulle vilja kolla med er om denna skalbagge jag träffade på uppfarten är en dykarbagge som är relativt ovanlig? Jag läste på länsstyrelsens hemsida att man skall rapportera. Den var jättestor för att vara en dykarbagge. Och jag undrar även varför den befann sig på bohus björkö?

En hona av gulbrämad dykare. En ganska allmän skalbagge, som gärna flyger under natten. När de söker vatten för att landa tar de inte sällan miste på annat som blänker, till exempel odlingslådor täckta av glasrutor. Kanske har uppfarten varit blöt och i månskenet blänkt som ett vattendrag? Skalbaggarna är ivriga rovdjur, såväl vuxna liksom som larver, som kan ge sig på andra stora insekter, grodlarver och till och med små fiskar.

– Lars Lundqvist

september 24, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur fungerar fotosyntesen?

Fotosyntes bedrivs i växternas kloroplaster.  Bilden tagen av Dr. Thomas Geier.
Fotosyntes bedrivs i växternas kloroplaster. Bilden tagen av Dr. Thomas Geier.

Jag trodde att det finns bara ett fotosyntes. nyliga läste jag i en bok om fotosyntes ett och två och jag bara undrar varför finns det två fotosyntes i kloroplasten?

Det finns bara en fotosyntesreaktion i kloroplasterna. Ibland delar man upp den i två delar, ljusreaktionen som ansvarar för att fånga energin i solljuset och omvandla ljusenergin till kemisk energi. Den kemiska energin behövs i den ”andra” delen i fotosyntesen där luftens koldioxid omvandlas till kolhydrater. Dessa kolhydrater är grundstommen för att sen bygga olika typer av organiska ämnen, aminosyror, olika socker, fetter och lipider.

Om vi återgår till fotosyntesens ljusreaktion, så utförs den av flera stora membranproteiner som finns i kloroplasterna. Två av dessa ansvarar för att absorbera energin från solljuset och dessa två kallas Fotosystem 1 och Fotosystem 2.

– Carin Jarl-Sunesson

september 23, 2014

Inlägget postades i

Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Kan frukt ha olika kön?

Aubergine, Solanum melongena.
Aubergine, Solanum melongena. Bilden tagen av Joydeep.

Har varje typ av frukt ett kön attribuerat till sig?

Det enkla svaret torde vara Nej. Frukter har normalt inget kön och de frön de innehåller kan växa upp till såväl han- som honplantor (förutsatt att frukten innehåller mer än ett frö). Jag känner inte till något undantag från denna regel, men är ändå inte helt främmande för att det skulle kunna finnas någon mycket speciell växt där fröna som blir hanplantor respektive honplantor alltid kommer från olika frukter.

– Torbjörn Tyler

Det påstås ibland att det finns både hanliga och honliga auberginefrukter, men jag hittar inga vetenskapliga belägg för detta.

– Jessica Abbott

FÖLJDFRÅGA: Är det orimligt att konkludera att varje frukt per se därför växer upp till antingen en han- eller honplanta? Är det ingen frukt ni är medveten om som inte gör detta?

Nej, varje frukt växer inte nödvändigtvis upp till en hon- eller hanplanta. Växter har många olika könssystem. Tvåbyggare (dioik) har två helt separata kön, dvs det finns hanplantor och honplantor, som t.ex. nässlor. Hos dessa växter växer all frukter, eller snarare frön, upp till antingen en han- eller honplanta. Men det finns också sambyggare (monoik) som kan ha antingen både hanliga och honliga organ inom samma blomma (som t.ex. äpplen), eller skilda hanblommor och honblommer på en och samma individ (som t.ex. hassel). Det finns även vissa växter som kombinerar flera olika sorters blommor (honliga, hanliga och tvåkönade blommor) i samma individ, t.ex. hos ask. I dessa fall är definitionen ”hanplanta” eller ”honplanta” inte så betydelsefull, eftersom hela växten har inget enskilt kön.

– Jessica Abbott

september 23, 2014

Inlägget postades i

Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg