Julgranar till salu. Bilden tagen av ProjectManhattan.
Mina elever och jag har försökt att googla på hur man ska få sin julgran till att hålla sig så länge som möjligt innan den barrar…men vi hittade inget pålitligt resultat: Vi funderar över om julgranen ska sågas av snett så som man gör med rosor i en bukett, eller ska julgranen sågas rakt av? Granar suger väl vatten i rör (xylem), och det är väl i stort sett hela snittytan i en avsågad julgran? Ska då en julgran sågas rakt av eller ska den sågas med en spets neråt? Så som rosor, en ros som ställs i vas ska ju ha en ny snittyta, snett , inte rakt av… Varför då? Har inte rosor och granar samma system kanske? Hum, vi klarar inte detta! Kan någon i Lund kanske hjälpa oss? Med vänliga hälsningar, Klass 8a och lärare Lena
Vad jag vet skär man rosor snett utan mothåll med en vass kniv för att få bästa möjlig snitt. Skär man rakt av blir det lätt krosskador som inducerar vävnadsskaderespons. Inte bra. Jag kapar alltid granen rakt med vassast möjliga såg. Vinkeln skall inte ha någon betydese som du skriver. Viktigast är att granen är färsk, får ett nytt snitt precis innan fotningen, vänjs försiktig vid det torra inomhusklimatet, gärna stå och suga vatten ute innan man tar in den, placeras i kallaste hörnan och vattnas väl. Min drack nästan en liter om dan och barrade inte trots att det var en vanlig gran.
Mjölbaggelarver, Tenebrio molitor. Bilden tagen av MarioM.
Jag har under den senaste månaden upptäckt dessa larver i mitt kök. Är det någon slags nattfly som kommit med växter? Känns uppgivet när jag städar och det trots allt kommer en ny efter någon vecka.
Tycker bilden är något oklar, men larven påminner om en mjölbagge. Det finns ett par arter i olika storlek, men de lever alla på liknande sätt. Är det en skalbaggslarv har du förmodligen en ”odling” någonstans i köket. Leta i förpackningar med flingor eller gryn. Har du torr hund- eller kattmat, så titta där också. Förmodligen finns larverna i någon förpackning som du inte använder så ofta, det tar nämligen ett tag att få ordentlig fart på odlingen. Släng torr, angripen mat liksom gryner och flingor som står i närheten. Förvara maten i plastförpackningar med tätslutande lock i fortsättningen.
Jag är ålagd att sätta in en trekammar brunn med infiltrering. Att jag skall sätta in en trekammar brunn förstår jag. Men en infiltrering stoppar inte kvävet från att urlakas till grund vattnet och åker ut till sjön i alla fall med den följden att den växer igen mera än utan infiltrering. Jag bor 600m från sjön så om man inte infiltrerar så tar ju växterna upp kvävet. Fosfor kan man ju ta bort med fällor men det är vi inte ålagd att göra så det urlakas också med tiden. Kvävet är ju för dom gröna växtdelarna och fosfor ökar tillväxten av rötter. Så jag undrar om det ökar tillväxten i sjön med infiltrering när man bor långt ifrån sjön.
Detta är ett ständigt återkommande diskussionsämne, som inte alltid går att svara helt korrekt på. Det varierar lite från fall till fall och beroende på mark och avstånd till ytvatten.
Men kvävet i utsläppen kommer mest som ammonium, eller som aminogrupper i organiskt material som blir ammonium vid nedbrytning. Ammonium brukar inte lätt lakas ut, utan brukar först omföras till nitratjoner via bakterier i marken. I leriga jordar kan ammonium dock låsas fast vid markpartiklar.
I infiltrationsanläggningar blir det efter en tid normalt syrebrist, vilket leder till att nitratjonerna tas om hand av andra bakterier som denitrifierar det, dvs omför det till kvävgas som letar sig upp till atmosfären. Ju lerigare marken är desto mer denitrifieras.
Givetvis kan det i början av en infiltration lakas ut nitrat, men eftersom det i det här fallet är 600 m till sjön leds infiltrationsvattnet förmodligen ut i ett dike där det mesta av nitratet tas om hand av växterna. Så infiltrationen har alltid en positiv effekt, även om jag som biolog gärna hade sett att man istället ledde vattenströmmarna från trekammarbrunnen ut i ett nätverk av ytligare rör i en ängsmark eller vall där växterna kunde ta hand om såväl kvävet som fosforn.
– Bengt Nihlgård
Uppföljning: Tack för ditt svar på min fråga. Vi är 17 hushåll som bor på 2 kilometer så kommunen vill inte bygga ett gemensamt reningsverk till alla i by. Men du skriver att avlopps vattnet nog rinner ut i ett dike (som det gör i dag), men det gör det inte i en infiltration utan det följer med grundvattnet ut i sjön. Dessa ombyggnationer som görs i hela Sverige tror jag kan leda till ökade utsläpp i sjöar och hav. Vi på landsbygden har vi ju möjligheter att leda avloppsvattnet ut i skog och mark. men det får vi inte. Att man bygger riktiga filteranläggningar för strandnära tomter det är ju bra. Så jag vill vet om sjön växer igen mera med denna åtgärd då man bor långt ifrån sjön?
Jag tror inte att någon kan svara korrekt på din fråga om en infiltrationsbädd långt ifrån sjön leder till att sjön växer igen pga transport av fosfor och kväve i grundvattnet. Dels pga att det är svårt att veta hur snabbt och om grundvattnet på platsen verkligen kommer till sjön, dels pga markers olika förmåga att ta hand om (denitrifiera) nitratkvävet och binda upp fosfatjonerna. Med 600m till sjön torde det på måttligt lutande marker ta väldigt lång tid för en nitratjon att komma till sjön, om den nu inte skulle denitrifieras innan vilket jag skulle tro. Vad gäller fosfatjoner är de inte särskilt rörliga i vanliga marker utan binds till såväl kalcium-, som järn- och aluminiumjoner, vilka det finns mycket gott om i de flesta svenska marker. Det svar som låter mest sannolikt är att det inte kommer att ske någon påverkan på sjön inom överskådlig tid av en infiltration i ditt fall, om inte ett dräneringsrör från infiltrationsanläggningen läggs så att vattnet rinner rakt ut i sjön.
Olika kommuner ställer lite olika krav. Här hemma sa man för 20 år sedan att jag skulle kunna infiltrera i min äng om jag kunde få Naturvårdsverket att godkänna upplägget. Det krävdes ritning och analyser. Det kändes för jobbigt varför det blev en infiltrationsbädd. Numera är man tveksam till om denna räcker för att ta hand om fosfatet, eftersom det finns ett avledningsrör som leder ut till ett dike som sedan efter ca 1000m når en å. Visst är man fundersam, men det är bara att analysera och ta reda på fakta. Finns det något fosfat? Ja, så tänker jag.
Blåmusslor, Mytilus edulis. Bilden tagen av Andreas Trepte.
Jag undrar om musslor verkligen har ett yngelstadium? Enligt vad jag förstår går utvecklingen direkt från ägg till larv (enligt NE trochophoralarv -> veligerlarv), men på en hel del sidor på nätet (bl.a. Naturskyddsföreningens) talas det om musselyngel. Jag undrar eftersom jag översätter en deckare från norska där det står att man sätter ut yngel på en musselodling. Tänker att det borde vara larver.
Larv är den rätta benämningen och den utvecklas mycket riktigt till olika larvstadier.
Vanlig fästing, Ixodus ricinus. Bilden tagen av Richard Bartz.
Jag har tidigare ställt en fråga om fästingar kan leva inuti en människa. Jag har läst att en fästing inte kan överleva mer än en dag inomhus. Stämmer det? Isåfall, hur kan den leva när den sitter och suger blod från en människa som är inomhus? Och om det har med att göra att den får syre genom blodet, hur kan den då inte överleva i blodomloppet på en människa där den omges av blod och kan dricka hur mycket som helst?
En fästing kan nog leva mer än en dag inomhus, men inte så länge som en vecka. Inomhusklimatet är alldeles för torrt för dem. Sitter de emellertid fast på ett värddjur, en hund, katt eller människa, kan de leva så länge det tar för dem att bli fullsugna, vilket beror på vilket levnadsstadium de är i. Larver suger blod i ett par, tre dagar, nymfer upp till en vecka och vuxna honor mellan en vecka till kanske elva, tolv dagar beroende på om de har hittat ett bra ställe att suga på. Detta oavsett om värddjuret är inom- eller utomhus. När de är färdigsugna släpper de taget om värddjuret och ramlar ner på marken, eller på ett golv om de råkar vara inomhus. På golvet dör de alltså ganska snart, beroende på att där är för torrt för dem.
De får inte syre genom blodet de suger i sig. De suger från vener, som har blod med låg syrehalt, och de har ingen möjlighet att ta upp syre från tarmen. De har istället två öppningar på sidorna som de andas genom. Man kan se dessa som små prickar på sidorna av en vuxen hona med blotta ögat. Dessa andningsorgan är mycket avancerade och med deras hjälp kan fästingar inte bara andas utan också ta upp fukt från luft som inte är mättad med vattenånga. Hamnar en fästing i vatten, kommer den snart att drunkna eftersom andningsöppningarna blir igentäppta. Så sker också om en fästing av någon märklig anledning skulle hamna i en människas, eller något annat djurs, blodomlopp. Vad värre vore är att fästingen snart skulle hamna i ett tunt blodkärl där den skulle fastna, på samma sätt som en blodpropp fastnar när kärlet blir för smalt.
Sammanfattningsvis: en fästing kan bara leva i naturen när temperatur och luftfuktighet låter dem trivas, eller fastsugna på ett värddjur. Liksom alla andra djur dör de om de hamnar i fel miljö.
– Lars Lundqvist
Som en kuriositet i sammanhanget kan jag nämna att en (hundägande) arbetskamrat i höstas en morgon vaknat med en fästing sittande fast inne i munhålan! Inget båg, den fick plockas bort av sjukvården. Det borde ju rimligen varit en lite väl fuktig miljö, om än med goda blodresurser.
Vi har ett litet fågelbo i ett träd stort som en fotboll. Det ser ut som det är gjort av grenar och finare material typ halm eller tunna grenar. Kan ni se vad det kan vara för ett bo?
Jag blir gärna emotsagd i frågan, men för mig ser detta närmast ut som ett ekorrbo. Placering, symmetri, och storlek, stämmer någorlunda av vad jag kan se på bilden – parametrar som (tillsammans, eller var för sig) passar dåligt in på fåglar som bygger täckta bon av denna typ.
Frågan kan verka något specifik, men jag hoppas att ni kan besvara den ändå. Jag undrar hur Kiselalger är uppbygda. Då syftar jag mer på den kemiska strukturen, eftersom jag själv studerar kemiteknik på Lth. Hur ser de omgivande kiselskalen ut på en mer kemisk nivå, samt hur är algerna uppbygda innanför dessa skal?
Jätteeternell, Xerochrysum bracteatum. Bilden tagen av Neelix.
Jag har fått en växt på min balkong ca 1,6 m, som tillkommet genom att jag under vintern stoppat ner kärnor i en kruka och planterat ut dom på våren. Nu vet jag inte vad det är för en växt och ingen jag frågat kan förstå vad det är. Kan ni bringa klarhet?
Kanske roseneternell, Rhodanthe chlorocephala, tänker en zoolog.
– Bodil Enoksson
Jätteeternell, Xerochrysum bracteatum. En ettårig växt från Australien (tror jag) som särskilt förr ofta odlades för eternelltillverkning.
Alaftonfly, Acronicta alni. Bilden skickades in av Gunnel Björcke.
Vad är detta för mångfoting? Fann detta på gamla eken i Vanås skulpturark 15/7 gissar på någon spindelfoting men hittar ingen liknande.
Nej mångfoting är det inte, sannolikt någon fjärilslarv. Och med den färgteckningen och de långa utskotten åt sidorna borde det ju gå att hitta ett artnamn. Såvida det nu inte är någon konstnär som varit framme …
Kommentarer