Blågrön mosaiktrollslända, Aeshna cyanea. Bilden skickades in av Eilert Karpberg.
Hoppas en gammal universitets byråkrat också kan ställa en fråga här.☺ På vår altan med brädor som är drygt 9 cm breda fanns en stor färgglad och glittrande ”trollslända” (?). Vår stuga ligger i Blekinge, Karlskrona, Nättraby nära havet. Vi har varit här på somrarna i närmare 50 år och har aldrig sett något liknande.
Det är en blågrön mosaikslända, en av våra vanligaste stora trollsländor den här tiden på året.
-Sigvard Svensson
Ser ut som blågrön mosaiktrollslända, Aeshna cyanea. Av mosaiksländorna är denna en av de mer spridda, och också den art som oftare än andra kan dyka upp ”lite varstans”.
Fälthare, Lepus europaeus. Bilden tagen av Jakub Hałun.
Vi har aronia, norrlands cherasmin, vide, kornell, måste vi ha nät om dessa buskplantor för att freda oss för haren? Förra våren åt den upp knoppar på rosor i rabatten.
Ja, enligt den informationen som jag har fått fram kan alla dessa träd och buskar ätas av harar. Om detta upplevs som ett stort problem kan det vara en idé att plantera andra buskar istället. Söker man på nätet kan man hitta listor med växter som harar, kaniner och rådjur inte gillar.
Jag undrar hur näringsväven ser ut i en insjö samt en skog i Västmanland. Jag skulle t.ex. vilja veta vilket djur som äter vilket o.s.v ända fram till toppkonsument.
Här får man använda sin fantasi lite. I en sjö så är en typisk näringskejda: växtplankton, zooplankton, planktonätande fisk, fiskätande fisk. I skogen har man generellt växter, växtätare, och sedan rovdjur av olika slag. Tänk på vilka arter som finns i de olika ekosystemen samt vad de brukar äta, så borde du kunna sätta upp enkla näringsväv själv!
Marmorspindel, Araneus marmoreus nordost om Gällivare i norra Sverige. Bilden skickades in av John Josefsson.
Är detta en korsspindel (Araneus diadematus)? Jag tycker faktiskt att det liknar den. Jag bor 4-5 mil NO om Gällivare.
Jag tycker att det är lite svårt att vara säker eftersom både korsspindlar och kvadratspindlar kan variera rätt så mycket i färg. Dock gissar jag att detta är en kvadratspindel, eftersom den saknar den typiska korsteckningen på bakkroppen.
-Jessica Abbott
Det är varken eller. Det är istället en marmorspindel, Araneus marmoreus. Jag har fått arten verifierad av Danne Rydgren som är väldigt kunnig på svensk smådjursfauna.
Bredbrämad bastardsvärmare, Zygaena lonicerae. Bilden skickades in av Britt Sköldkvist.
Är det här en fjäril? Har aldrig sett en sådan.
Det är mycket riktigt en fjäril – ett väldigt tjusigt exemplar av bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicerae). Det här är en fjäril vars larv utvecklas på diverse ärtväxter (olika klöverarter, t.ex.). Den var tidigare allmän, men har minskat i takt med att gammal kulturmark blir mer och mer sällsynt. Den är därför rödlistad som ’nära hotad’ (NT).
Hur kommer det sig att djur sover så många timmar mer per dygn än vad människan gör? En hund sover exempelvis ca 16-18 timmar medan en människa sover hälften så mycket. Vad är det som skiljer oss åt som påverkar sömnbehovet så mycket?
Jag är ingen djursömnsforskare men tror mig veta följande:
Sömn är generellt ett sätt att rensa och sortera den information som ständigt kommer in till hjärnan. Till och med djur som ligger i vinterdvala, på sparlåga med väldigt låg kroppstemperatur, uppvisar regelbunden sömn under denna period. Fast då mycket mindre än under sommaren.
Sömn hos djur, och framför allt vildlevande djur, är fortfarande är ett förhållandevis DÅLIGT känt beteende. Mest beror detta på att det är så svårt att studera rent tekniskt. I princip krävs elektroder fastsatta på hjärnan och det säger sig själv att detta är besvärligt på frilevande djur.
Vad gäller vilda fåglar så finns det nu studier som visar att de kan sova med en hjärnhalva åt gången samtidigt som de flyger (fregattfåglar). Detta är ett måste för fåglar som ständigt är på vingarna, givet att de har ungefär samma sömnbehov som andra. Myrspovar som flyger över Stilla Havet från Alaska till Nya Zealand jobbar stenhårt utan rast i 10 dagar. Tornseglare flyger nio månader i sträck! Rimligen sover dessa fåglar med halva hjärnan åt gången. Det finns studier av burhållna fåglar som häckar norr om Polcirkeln och därmed har ljust dygnet runt. Med konstant ljus i burarna var de också aktiva dygnet runt och ifall de sov måste det rimligen ha varit med en hjärnhalva åt gången, eller i ytterst korta perioder åt gången (någon minut eller så).
Om nu hundarna VERKLIGEN sover 16-18 timmar om dygnet (i betydelsen ”utslagna” eller ”okontaktbara”) och därmed mer än vad vi människor gör, så finns det andra djur som (i perioder åtminstone) sover betydligt mindre än så.
Men mycket återstår att reda ut här!
-Åke Lindström
Man kunde kanske dessutom tänka sig att det finns en ekologisk komponent som förklarar hur mycket, och hur, olika slags djur sover. Husdjur som hunder och katter är rovdjur som i det vilda lägger mycket energi på att jaga bytesdjur som ofta är svåra att få fatt på. Då behöver de spara på kraft och energi i perioderna mellan jakterna. Det varierar såklart med hur mycket bytesdjur det finns: är det ont om mat tänker man sig att viloperioderna skulle minska. Det är såklart inte jämförbart med tamdjur, men djur i allmänhet är nog bättre på att hushålla med sin energi än människor.
Som Åke är inne på är det nog också viktigt att hålla isär sömn och vila. En hund som halvslumrar med ett öga öppet får gissningsvis inte alls samma typ av återhämtning som när den sover djupt, men däremot sparar den såklart energi eftersom den är mindre aktiv. Av vad jag kunnat läsa mig till verkar det som att hundar gör just detta – slumrar – men i regelbundna och kortare intervall faller i djup sömn. Människor, å andra sidan, verkar vara väldigt duktiga sovare: en ny studie visar att människor sover kortare tid än andra människoapor och apor, men att sömnen istället är väldigt högkvalitativ. Författarna föreslår därför att den tidiga människan gynnades av en typ av sömn som ger maximal återhämtning på kortast möjliga tid, eftersom det gav möjlighet att lägga mer tid på att finna föda och lära sig nya saker. Den djupa och effektiva sömnen, i sin tur, menar författarna var viktig för att de konsolidera de nya kunskaperna (dvs. rensa och sortera dagens intryck).
-Andreas Nord
Hur stor del av dygnet som djuren sover varierar mycket mellan arter, betare som hästar och får sover inte alls så mycket som många rovdjur. En del förklaras av vilken sorts föda de äter och hur lätt den är att få tag i. Vildhästar som betar på en gräsmark har inga problem att hitta mat, men det tar tid att beta och dessutom måste de äta mycket eftersom gräset inte är så näringsrikt. Rovdjuren som äter betesdjuren gör av med mycket mer energi för att få tag i maten, men sedan är den lättäten och energirik. Så de i lugn och ro vila/sova och smälta maten. Kanske kan de spara en del av bytet till en annan dag, exempelvis släpar leoparder ofta upp byten i träd där det är säkrare.
Sedan beror det ju lite på hur ”trygg” djuren är. Ett potentiellt bytesdjur måste vara mer på sin vakt än de större rovdjuren. Många flocklevande djur sover därför lite i skift.
När det gäller människor kan man ju också tänka sig att djup och högkvalitativ sömn är något som den moderna människan kan unna sig. Bara en fundering, dock. När det gäller våra husdjur sover de ibland extra mycket för att de helt enkelt inte har nå’t annat att göra. Husse och matte är urtråkiga och blir inte glada om hunden t.ex. tar ned en bok ur bokhyllan och börjar ”läsa”. Så det är bara att lägga sig och hoppas att det händer något någon gång.
-Bodil Enoksson
PS Som ett kuriosum försökte en gång en kollega till mig som studerade lodjur se hur länge de sov. Han satt alltså och tittade på lodjuret från klockan 12 ena dagen till 13 nästa dag och började sedan klockan 11 dygnet därpå och satt tretton timmar till. Han hoppades få en idé om lodjurets dygnsrytm men lodjuret bara sov! Han gav upp den delen av studien!
Fjärilslarver. Bilden skickades in av Kristina Lantz.
För någon vecka sen såg jag ett ’märke’ på en tapetserad vägg nära en balkongdörr. Trodde det kanske varit en nattfjäril som kommit in och ’slagit i’ väggen!?! Idag skulle jag ta bort fläcken (som blivit större och som utsmetad) och upptäcker att fläcken består av små små larver som kröp omkring! Larverna är genomskinliga, har många ben och är ca 2-3 mm långa. Jag har försökt kolla på nätet om jag kunde hitta vad det är för något, men utan resultat! Svårt att komma på vad det kan vara för en kategori av djur – spindel, fjäril, mask ………. Jag har tagit kort på ’fläcken’ innan jag tog bort den från väggen och på larverna genom en lupp. Tror du att du kan klura ut vad det är vi hade på väggen?
En fjäril är det med all sannolikhet, men vilken art kan jag inte svara på. Fläcken du såg från början var en äggsamling, och det är denna som nu har börjat kläckas. Tittar du noga på bilden ser du att några ägg ännu är okläckta. De syns som blågrå prickar bland larverna.
Knölsvan, Cygnus olor. Bilden tagen av Arpingstone.
Jag undrar vad svanarna gör, (i detta fall två hanar) då de träffas och rör sig parallelt ihop en stund för att sedan bege sig åt varsitt håll, efteråt sköljer de alltid av sig. Väldigt vackert att se på.
På din beskrivning tycker jag att det låter som den parnings- eller uppvaktningsdans som knölsvanar utför. Det är ett vackert skådespel! Det stämmer ju såklart lite sämre med att det är två hanar som dansar, men svanar har å andra sidan inga tydliga yttre könsskillnader så det är svårt att avgöra könstillhörighet utan närmare studier.
Kejsarpingvin, Aptenodytes forsteri. Bilden tagen av Ian Duffy.
Jag har förstått att när Kejsarpingviner överför äggen från honan till hanen för ruving så är det inte ovanligt att ägget tappas och ungen inuti dör pga markkylan. När det händer, tar hanen ändå upp ägget igen och ruvar på det ändå, och om hanen inte tar upp ägget igen stannar han ändå kvar på land under vintern eller följer han med honorna tillbaka till havet?
Om ägget inte är trasigt eller väldigt nedkylt är det inte osannolikt att hanen tar upp det och fortsätter att ruva det. Fåglar i allmänhet är ihärdiga, och fortsätter ofta att ruva även om äggen är obefruktade eller inte kommer att kläckas av andra anledningar. Det bygger såklart på att de inte känner till utfallet. Gör de det (dvs. om de vet att loppet är kört=, skulle de oftare än inte överge äggen.
Om hanen bestämmer sig för att inte ruva skulle jag tro att han ger sig av till havs, eftersom ruvningsperioden (och dito fasta) är väldigt energikrävande och inget man utsätter sig för i onödan. En ny studie (baserad på gamla observationer) har till och med visat att hanarna, efter parningen, men innan de börjar ruva, ibland ger sig av till havs under en kortare period för att (troligtvis) äta upp sig. Detta trots polarnattens mörker. På så sätt förkortar de drastiskt den långa fastan. Hur vanligt detta beteende är vet man inte riktigt eftersom det är svårt att studera. Men man kan åtminstone sluta sig till att även hanar kan lämna kolonin under den antarktiska vintern utan att något oförutsett har hänt. Därför är det nog också sannolikt att en hane som förlorat sitt ägg skulle göra detsamma.
Kommentarer