Jag och kollegor som är lärare i biologi på gymnasiet har en fråga om glädje. Varför känner vi glädje? Att det frisätts dopamin och andra signalsubstanser i hjärnan till vårt belöningssystem är ju känt men vad händer sen? Varför känner vi glädje?
Här känns det som du har två frågor egentligen, varav den ena svarar du på själv. ”Vad händer sen” – här tänker jag att du undrar hur informationen från signalsubstanserna omsätts till glädje. I så fall kan vi säga att det finns inget som händer ”sen”. Vi känner glädje för att belöningssystemet aktiveras. Även om det känns som den medvetna delen av hjärnan måste ha några speciella egenskaper som gör att aktiveringen av belöningssystemet måste ”översättas” till glädje, finns det inget som tyder på det. Det verkar snarare att mycket av det vi tänker och känner ”medvetet” är en efterkonstruktion av saker som redan har hänt i hjärnan. Detta har t.ex. visats med experiment där folk har manipulerats till att tro att de svarade tvärt emot sitt riktiga svar på en enkät, och som sen kan ge en klar och övertygande motivering till det felaktigat svaret.
När det gäller varför vi känner glädje, är detta i högsta grad en anpassning. Vi känner glädje av saker som (oftast) gynnar vår överlevnad och reproduktion – som att ha sex, bli mätt, dricka vatten när man är törstig, umgås med släkt och vänner, osv. Sen har vi även förmågan att lära oss att känna glädje av saker som inte våra förfäder kan ha upplevt, men som vi kan associera med ett positivt utfall, t.ex. att titta på en rolig film.
-Jessica Abbott
