I norra Skåne, utanför Hässleholm, hittade jag flera döda fåglar i början av sommaren. Två döda troligen tornseglare, en död talgoxe och två döda blåmesar (ungar eller vuxna vid ett bo där det tidigare var fart och liv). Svälter de ihjäl på grund av brist på insekter i torkan, eller kan det vara någon sjukdom som härjar?
Det är omöjligt att svara på utan att kunnat undersöka de döda fåglarna, men jag kan spekulera. Även om småfåglar också kan drabbas av sjukdomar så är detta ovanligare under sommaren än under vintern, kanske eftersom fåglar under våren är i full färd med att föda upp ungar och därför håller sig ganska mycket för sig själva, jämfört med vintertid när större fågelflockar ökar risken att du kommer i kontakt med en sjuk artfrände. Vissa platser som frekventeras av fåglar på vintern, fågelmatningar till exempel, kan också vara riktiga smittspridare.
Det stämmer att fåglar kan vara känsliga för torka, dels på grund av den direkta vattenbristen, dels på grund av att värme och torka kan slå ganska hårt mot insektslivet. Just i år har det dock funnits väldigt mycket larver i skogarna. Baserat på våra långtidsstudier av blåmesar utanför Lund, med start i början på 1980-talet, har 2023 varit ett av de bättre åren sett till hur stora ungarna har varit. Våra kollegor som arbetar på andra håll i Skåne säger samma sak om talgoxar. Det kan ju såklart finnas lokala variationer, och i allmänhet gäller att det går sämre för småfåglar inne i städerna än ute på landet, mycket på grund av att det, relativt sett, råder stor insektsbrist i städer jämfört med på landet. Det är dock viktigt att poängtera att det även under de bästa av omständigheter är ganska hög dödlighet bland småfåglar. Omkring 80-90% av alla blåmes- och talgoxungar där under sitt första år. En av de största orsakerna till hög dödlighet är rovdjur, bland annat sparvhökar. I tätbebyggda områden är frispringande katter också en stor risk för fåglar, med uppskattningsvis 15-20 miljoner kattdödade fåglar varje år i Sverige.
– Andreas Nord
