Varför utvecklades djur till att gå på land under tidsperioden Silur?
De äldsta spåren på liv är cirka 3.5 miljarder år gamla. Dessa utgörs av stromatoliter; mattor av mikroorganismer såsom cyanobakterier som växer lager på lager genom att fotosyntetisera. Sådana mikrobiella mattor producerade stora mängder organiskt material som växte och samlades längs med den tidens steniga klippor och stränder och bildade ett slags slam när de blandade sig med eroderade mineraler från de uråldriga landmassorna. På den tiden fanns det inget annat liv på land och en av anledningarna till detta var att dessa landmassor inte kunde behålla vatten då det saknades egentlig jord.
Slammet som bildades av de mikrobiella mattorna längs kustlinjerna kan ses som ett slags jord men den var inte tillräckligt komplex för att behålla vatten och näringsämnen särskilt länge. Det var inte förrän någonstans kring 600 miljoner år sedan som lavar uppstod; lavar är organismer som bildas ur ett symbiotiskt förhållande mellan alger eller cyanobakterier och svampar. De kan få energi från fotosyntes via algerna eller cyanobakterierna och de kan tillgodogöra sig vatten effektivt via svamparna. Denna kombination visade sig vara mycket framgångsrik på att kolonisera landmassorna. Dessutom kan lavar producera syror som bryter ner stenar vilket ökar mängden mineraler och ämnen, såsom fosfor, kalium och järn, som frigörs och därmed göder slammet vilket mer och mer liknar jord som vi tänker oss idag. För ungefär 440 miljoner år sedan uppstod de första växterna vilka gödde jorden ytterligare genom sina rotsystem vilket bidrog till att ännu fler och ännu mer avancerade växtarter kunde utvecklas.
Det var alltså inte förrän ungefär denna tid, dvs. Silur, som planetens landmassor kunde erbjuda organiskt material på vilket djur potentiellt skulle kunna livnära sig och det är alltså därför som djur utvecklades till att gå på land under Silur.
-Illiam Jackson
