Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Det här djuret satt på en torrstam i en ekskog 18 maj 2021. Är det något sandbi?
Ja, ett sandbi, en hane, är det, och i gruppen med sabelformade käkar hos hanarna. Det finns några kandidater, varav datumet i kombination med utseendet bäst passar in på äppelsandbi Andrena helvola. Möjligen är även hallonsandbi A. fucata en kandidat.
– Mikael Sörensson, gästexpert
Den här insekten satt på fönsterkarmen idag. Det ser ut som en harkrank men jag har aldrig sett en med gulsvarta ränder tidigare. Var är det för insekt och vad kan de gulsvarta ränderna ha för betydelse för den?
Det här är en hona av gulringade vedharkranken Ctenophora flaveolata. Denna art, och några andra som utvecklas i ved, avviker starkt från det annars lite grådassiga utseende som många harkrankar har. Det är ett ganska sällsynt djur som lever i södra Sverige och har sin larvutveckling i gamla, grovbarkade, lövträd. Eftersom det är ett habitat som är på stark retur som följd av urbanisering och det moderna skogsbruket var den gulringade vedharkranken tidigare rödlistad som ”Nära Hotad” (NT). Den är dock avförd i den senaste versionen av den nationella rödlistan (från 2020). Att det är en hona ser man bland annat på antennerna – hos hanen är de vackert kammade, dvs. de ser ut som stora fjäderplymer! Den gulsvarta färgen kan vara en slags ”mimikry”, alltså att en ofarlig insekt försöker imitera utseendet hos en farlig (t.ex. en geting) så att den blir lämnad ifred av olika rovdjur.
Vi har skrivit mer om olika vedharkrankar här.
Om just den gulringade vedharkranken kan du läsa mer på Artdatabankens webb.
– Andreas Nord
Vi har monterat en kamera i en fågelholk där vi nu med stort intresse följer en talgoxe och hennes ägg. Det som gör mig bekymrad är att vi inte sett skymten av någon hane på åtminstone någon månad. Honan ruvar nästan oavbrutet när det det är kallare väderlek, men varma dagar ser vi henne knappt under hela dagen. Kommer hon klara både ruvning och att föda upp ungar själv? Finns det något vi kan göra för att hjälpa till? Jag gissar att släppa in maskar eller larver in i holken bara skulle stressa henne?
Talgoxhonan ruvar sina ägg ensam. Hanen bidrar på sin höjd med att mata honan när hon ligger i boet, men alla hanar gör inte det och vissa matar honan bara utanför holken. Det är först efter kläckningen som hanens roll blir viktigare och då matar han ungarna ungefär lika ofta som honan (ibland lite mindre).
Talgoxens fortplantning ser ut som så att honan lägger ett ägg om dagen tills kullen är färdiglagd. Kullstorleken är då ofta 8-10 ägg, men ibland så lite som 4-6. Under äggläggningen brukar honan sova inne i holken och ibland ruvar hon lite grann på natten. När sista ägget är lagt börjar hon ruva för fullt även på dagen och då ska hon normalt ligga på äggen åtminstone 80% av dygnets ljusa timmar. Det är bara honan som ruvar hos talgoxar.
Ruvningsperioden varar normalt i 11-13 dagar, ibland något längre. Om er hona har ruvat i en månad kan man sluta sig till att äggen inte kommer att kläckas. När jag ser på äggen på bilden tycker jag dock att de ser ganska nya ut, eftersom de är väldigt ljusa, har matt yta och är något gulanlupna. När det närmar sig kläckning blir äggen mycket mörkare och blankare. Det kan bero på att honan inte riktigt börjat ruva fullt än, eller att det är något annat som är fel. Här i sydligaste Sverige har våren varit sen och kall 2021, och många mesar har försenat både äggläggningen och ruvningsstarten. Om äggen faktiskt är obefruktade eller spontanaborterade kommer honan för eller senare att ge upp.
Det är svårt för mesar att klara en hel kull själv, men det går och kanske särskilt om kullen är så liten som 5 ägg. Om hanen förolyckas på något sätt (t.ex. trafik, katt, sparvhök, mm.) brukar honan alltid försöka på egen hand, men om det är honan som försvunnit brukar hanen ge upp. Om ungarna klarar sig med bara en förälder beror lite på, men säkert är att de brukar bli lite mindre och svagare än om båda föräldrarna är på plats.
– Andreas Nord
Jag har ett koltrastbo i en buske på sommarstället. Det är 3 ägg i det men har inte sett till någon som ruvar på tre dagar! Är det så att honan gett upp?
Det är ovanligt att fåglar ger upp redan på stadiet om ingenting har hänt dem. Det kan t.ex. vara så att honan blivit tagen av ett rovdjur, eller att det har varit en så pass stor störning vid boet att hon har valt att inte återvända.
Det kan också vara så att honan antingen inte har lagt färdigt kullen ännu och därför inte börjat ruva fullt ut, eller att hon har försenat ruvningsstarten något i väntan på varmare väder. Det har vi sett mycket av med våra holkhäckande mesar under den kalla våren 2021. Dvs. de lägger färdigt hela sin kull, men väntar flera dagar med att börja ruva den.
Om det däremot är så att du har sett honan ruva kontinuerligt under flera dagar men att hon sedan inte har kommit tillbaka, så gissar jag att någonting har hänt med honan eller vid boet. Om äggen har kommit igång ordentligt med sin embryonalutveckling och därefter inte ruvas på flera dagar är jag rädd att chanserna för att de ska överleva även om honan återvänder är mycket små. Ägg klarar sig länge om de inte ruvas alls, och kan klara att föräldrarna är borta under många timmar till åtminstone två tredjedelar av utvecklingen. Men flera dagar blir nog en allt för stor påfrestning på embryona.
– Andreas Nord
Jag undrar vad det här är för skalbagge? Vi har sett flera under april-maj på vår terrass i Spanien (Costa Blanca). Den är cirka 1 centimeter lång.
Det här är faktiskt ingen skalbagge, utan en skinnbagge i familjen tornbensskinnbaggar (Cydnidae). Att det inte är en skalbagge ser du bland annat på att den har väldigt få leder på antennerna, på att täckvingarna överlappar varandra i bakänden (hos skalbaggar möts de kant i kant) och på att den undertill har en lång sugsnabel (alla skalbaggar har käkar).
Ditt djur ser ut som den vackra arten Cydnus aterrimus som finns på kontinenten men inte i Sverige, men med en brasklapp eftersom jag inte är helt hemma på den spanska faunan av tornbensskinnbaggar. C. aterrimus finns på torra, gärna kalkhaltiga, områden med inslag av sand. Den är knuten till olika törelväxter i släktet Euphorbia.
– Andreas Nord
Tack för snabbt och utförligt svar! Skönt att höra att det inte är ett skadedjur. Där vi bor finns mycket odlingar runt om och det är även mycket sand. Nu kollade jag också upp vad Euphorbia är för något. Intressant, vi har en liten kruka med Kristi Törnekrona som står på terrassen. Den kanske lockat dit dem.
Jag har hittat några av dessa skalbaggar inomhus och undrar nu om ni kan hjälpa mig med att få svar på vad det är för någon?
Det är en änger i släktet Anthrenus, men bilden räcker inte till för att avgöra just vilken art det är. De vuxna djuren äter pollen i blommor, medan larverna lever av döda djur av olika slag. De lever utomhus, men vissa arter som t.ex. museiängern (Anthrenus museorum) finns ibland inomhus och kan göra skada på t.ex. pälsverk, dunstoppning m.m. Det kan därför vara värt att undersöka om ni har sådana saker hemma (lägg dem i frysen om ni ser larver), men min gissning är att baggarna kommit in utifrån. De börjar bli aktiva nu och är t.ex. vanliga i spireahäckar som blommar i södra Sverige för stunden.
– Andreas Nord
När snön ligger kvar fläckvis dyker en mängd små myggliknande insekter upp. De flyger i stora svärmar och landar ofta på snödrivor. De föredrar vita ytor på huset och bakom myggfönster. Efter ett par veckor är de borta. Så var det förra året. Storleken är några millimeter och vingarna är nästan genomskinliga. Jag bor i Överkalix nära Kalixälven.
På bilden är det honor av någon slags fjädermygga, i myggfamiljen Chironomidae. Att det är en hona ser man på att antennerna är alldeles raka. Hanarna är fjäderformade antenner, vilket gett fjädermyggorna sitt namn.
Vi har knappt 600 olika fjädermyggor i Sverige och från bilden går det inte att se vilken art det är (åtminstone inte för oss). Många arter är tidigt på vingarna och svärmar då i stora mängder under en ganska kort period. Larverna utvecklas i vatten och är där en mycket viktig födokälla för andra djur, inte minst fisk.
– Andreas Nord
Den här kröp omkring på vårt golv och var väldigt slö och försökte nog flyga. Vad är det för något? Någon slags geting?
Jag tycker att det ser ut som en geting som tagit genvägen genom skorstenen.
– Olle Anderbrant
Jag håller med till fullo. Kanske en drottning som övervintrat i skorstenen?
– Andreas Nord
När jag öppnade dörren till vår gamla redskapsbod så låg det ganska mycket spillning innanför dörren. Kan det vara en grävling som har gryt under kanske?
Kan det vara en iller? Grävlingar brukar ha gropar som toalett.
– Bodil Enoksson
Jag tror också på något mårddjur. Iller ligger nära till hands i Götaland och i jordbruksbygder. Längre norrut, eller i mer skogliga lägen, kan skogsmård kanske vara ett alternativ?
– Andreas Nord
Mård är väl ganska känd för att husera i bodar och på vindar. Och de finns i hela landet.
– Mats Hansson
Jag var ute och gick med min hund tidigare idag när hunden plötsligt stod nos mot nos med den här.
Jag tog bort min hund och tog sen detta fotot. Det jag undrar över är varför den inte bet min hund utan bara tog upp huvudet i försvarsställning trots att hundens nos bara var 1 millimeter från ormens och kanske t.o.m. snuddade vid den? Efter fotot ringlade den väsande iväg och var uppenbart irriterad. Är huggormar inte särskilt aggressiva helt enkelt?
Att huggormar är aggressiva är en villfarelse. De är snarare lättstörda och ringlar oftast iväg om en klampar fram. Att fly är ett mycket bättre försvar för huggormen, som då inte behöver gå i envig med hunden. Risken finns ju att det får plikta med livet, så den hugger inte bara för att den kan. Med det sagt tycker jag det är intressant att den lät hunden komma så nära utan att ringla undan. Sådan är åtminstone inte min erfarenhet av huggormar, som jag tycker är ganska skygga om de inte är nedkylda och slöa som de kan vara tidigt på våren.
Ibland händer det att huggormar biter, men det är inte för att de är elaka utan sker framförallt i situationer där ormen är trängd eller blir attackerad och reträtt inte är möjlighet.
– Andreas Nord
Kommentarer