Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
En vanlig tisdag i början av maj, kl. 02.53 hörde jag läten som går i stötar om 1-2-3, alltså pip-pip-pip. Det var ett väldigt ljust läte. Har ni någon idé om vad det kan vara tro?
Nej, det här är för svårt. Kanske kan det vara tiggande uggleungar? Det hade varit värdefullt att få veta något om plats i Sverige, samt natur runtomkring.
– Åke Lindström
Min granne har hittat den här salamandern. Nu undrar grannen om det är det en vanlig eller en fridlyst salamander.
Det är en större vattensalamander, Triturus cristatus. Det är den något ovanligare av våra två salamanderarter, och var tidigare (2000) upptagen på rödlistan som Nära Hotad. Sedan 2005 är den dock inte längre rödlistad, vilket nog framförallt handlar om att man fått en bättre uppfattning av artens utbredning och att man idag mer konsekvent använder kvantitativa kriterier när man gör rödlistningsbedömningar, snarare än att arten har blivit vanligare.
Båda våra salamanderarter, större och mindre vattensalamander, är fridlysta. Det gäller för alla Sveriges grod- och kräldjur.
– Viktor Nilsson-Örtman
Varför klassas inte maskrosen som invasiv växt? Den tar ju över fullständigt överallt om den bara får chansen.
Endast arter som inte förekommer naturligt i landet kan klassas som invasiva främmande arter och maskrosor hör definitivt till vår naturliga flora. Dessutom är ”maskros” inte en enda art utan det finns nästan 500 olika maskrosarter i landet och många av dem är snarare utrotningshotade än invasiva (särskilt de som är knutna till naturbetesmarker och kalkrika kärr).
– Torbjörn Tyler
Kära följare,
Nu tar Fråga en Biolog sommarlov, med begränsat antal poster per vecka och längre svarstid än vanligt. Vi är tillbaka i full skala i slutet av augusti. Men det går precis lika bra som vanligt att skicka in frågor och bilder via bloggen, e-post eller Facebook och Twitter.
Vi önskar er alla en skön och rofylld sommar, med hälsning från,
Expertpanelen
Jag har använt mig av självgående robotgräsklippare under de senaste åtta åren. Jag har observerat att det lokala djurlivet, framförallt fåglar, accepterar roboten väldigt fort och även verkar uppskatta att springa i dess närhet, helst precis bakom den. I början trodde jag bara de var nyfikna, men beteendet har varit ganska konstant under alla år bortsett från under ett par dagar när jag bytte modell på gräsklipparen (ny form och färg).
Jag är lite nyfiken på vad fåglarna får ut av detta. Mina egna teorier är att gräsklipparbladet ”virvlar upp” små insekter och kryp ur gräset, och att fåglarna med tiden lärt sig detta. Eller är det så att det kortklippta gräset helt enkelt gör det lättare att se och hitta mat? Eller kanske misstar de roboten för någon annan djurart, som fåglar normalt sett följer efter på detta sättet i naturen?
Oftast är det enstaka fåglar men vissa tillfällen har jag sett stora flockar. Det är många typer av fåglar, från småfåglar till större koltrastar och kajor. Har ni någon tanke kring detta?
Jag tycker att du har tänkt helt rätt och jag tror själv mest på första förslaget, att det är mat i form av insekter som ”virvlar” upp. På så sätt liknar beteendet som måsar, storkar och glador har när de följer bondens plog eller slåttermaskin för att hitta mask respektive insekter och fågelungar som blottas när jorden plöjs och gräset slås. Däremot tror jag inte de misstar roboten för en ko, det är nog snarare så att de vid något tillfälle upptäcker att det finns mat att hitta runt roboten.
Det finns gott om exempel i naturen på fåglar som följer större djur på motsvarande sätt. Till exempel kohägrar (söderut i Europa, Afrika) och gulärlor (Sverige) som följer betande kor och utnyttjar att dessa stöter upp insekter och annat ifrån gräset.
– Åke Lindström
I slutet av augusti 2020 hittade jag en kackerlacka inne hos oss. Jag tittade på många bilder och jag skickade också en bild till en entomolog. Han skrev att han trodde att det var en skogskackerlacka, men att han inte var helt säker eftersom bilden inte visade ryggskölden väl nog. Men ju mer jag kollade på bilder, desto mer övertygad blev jag om att det var en svensk skogskackerlacka. Så jag gick ut i skogen några hundra meter hemifrån och släppte ut den.
Så idag ser jag plötsligt en liten kackerlacka – uppenbarligen inte vuxen – springa på golvet i tvättstugan. Jag har fångat den i en burk. Jag tänker att om vi har tur kanske vi fick svenska skogskackerlackor i trädgården i somras och att de förökade sig där. Jag tog hem en massa nässlor från naturen för att ha som gröngödsel, så kanske kan ett par svenska skogskackerlackor kan ha följt med?
Men nu när jag hittade den nymf i tvättstugan blir jag ju orolig och vill gärna ha den artbestämd. Vem bör jag vända mig till?
Det är absolut en nymf av skogskackerlackan – ingen anledning till oro!
– Andreas Nord
Den här krabaten dök nyss upp på toaletten hemma hos oss i Stockholm. Jag har försökt googla och det närmsta resultatet, visuellt, är Drymaplaneta semivitta. Vad som får det att verka så osannolikt är att den uteslutande verkar finnas i Australien och Nya Zeeland och att den är mycket större. Så frågan är om det kan ha kommit en enstaka individ till exempel med mattransport och att den är en kackerlacksunge? Vuxna individer kan bli upp till 45 mm, men den här var 5-6 mm utan spröten. Den reagerade inte på att jag tände lampan utan satt kvar på samma plats på väggen och rörde sig långsamt. När jag skulle ta den med hushållspapper ramlade den från väggen till toalettstolen där den fick upp farten något. Planen var att få ut den utomhus men den dog tyvärr när jag försökte fånga den. Skulle bli väldigt tacksam för återkoppling om vad ni tror att det kan tänkas vara.
Jag håller med om den habituella likheten med Drymaplaneta semivitta, men storleken avviker som du säger. Det finns de som har exotiska kackerlackor antingen som djurfoder eller som ”intressedjur”, så ibland dyker det upp utländska arter i våra hem.
Djuret som ni hittade är en nymf, dvs. en ännu inte fullbildad kackerlacka. De byter hud (”ömsar”) några gånger från att de kläckts och blir lite större för varje gång. Som vuxna har de flesta kackerlackor vingar och långa antenner. Nymfer är svåra att bestämma, men när jag ser på bilden får jag ändå känslan av att detta är en nymf av vår egen kackerlacka, skogskackerlackan Ectobius lapponicus. Det är ett vanligt djur utomhus i hela landet och den uppträder aldrig som skadedjur. Det är ganska vanligt att hitta den inomhus, men då har de utan undantag kommit in utifrån. Den vita bården på mellan- och bakkroppen är förvisso ganska bred, men jag tycker att det faller inom den naturliga variationen. Nymferna ändrar också sitt utseende ordentligt i takt med att de växer. Fortsätt att hålla koll inomhus och var observant på om ni ser kackerlackor oftare och oftare. Då rör det sig inte om skogskackerlackor och en sanerare bör kopplas in.
– Andreas Nord
Hittade den här i dotterns sovrum i Sätra i Stockholm. Vi bor precis bredvid Sätraskogen och har fullt med kryp vanligtvis. Den var 5 mm stor och mosades i ren panik. Vi hoppas på skogskackerlacka och verkligen inte någon av de andra arterna.
Djuret som ni hittade är en nymf, dvs. en ännu inte fullbildad kackerlacka. De byter hud (”ömsar”) några gånger från att de kläckts och blir lite större för varje gång. Som vuxna har de flesta kackerlackor vingar och långa antenner. Nymfer är svåra att bestämma, men jag ser inget som direkt talar emot att det är en nymf av vår egen kackerlacka, skogskackerlackan Ectobius lapponicus. Det är ett vanligt djur utomhus i hela landet och den uppträder aldrig som skadedjur. Det är ganska vanligt att hitta den inomhus, men då har de utan undantag kommit in utifrån. Den vita bården på mellan- och bakkroppen är förvisso ganska bred, men jag tycker att det faller inom den naturliga variationen. Ni behöver oavsett inte bekymra er för att det är någon av de introducerade arterna som kan etablera sig i våra hem, t. ex. tyska, australiska eller amerikanska kackerlackan. Deras nymfer ser alla väldigt annorlunda ut.
– Andreas Nord
Dessa flygfän finns just nu på ljusa ytor. Hur får man bort dem?
Det är en hane av en hårmygga i släktet Bibio. Flera arter svärmar tidigt på året och kan då förekomma i stor mängd. Larverna utvecklas i olika slags dött organiskt material och är viktiga nedbrytare.
De har kort livscykel, så det lättaste är att stå ut någon vecka till. Hårmyggor uppträder aldrig som skadedjur som vuxna, och mycket sällan som larver. Det är därför inget att oroa sig för och jag tycker inte att du ska ta bort djuren. Det är bättre att de får sköta sin parning ifred så att det blir nya hårmyggelarver till glädje för nedbrytningsprocesserna i marken och olika djur som äter dem (höns är t. ex. väldigt glada i hårmyggornas larver). Även de vuxna djuren är ett viktigt näringstillskott för andra djur som småfåglar och olika rovlevande insekter.
– Andreas Nord
Det här djuret satt på en torrstam i en ekskog 18 maj 2021. Är det något sandbi?
Ja, ett sandbi, en hane, är det, och i gruppen med sabelformade käkar hos hanarna. Det finns några kandidater, varav datumet i kombination med utseendet bäst passar in på äppelsandbi Andrena helvola. Möjligen är även hallonsandbi A. fucata en kandidat.
– Mikael Sörensson, gästexpert
Den här insekten satt på fönsterkarmen idag. Det ser ut som en harkrank men jag har aldrig sett en med gulsvarta ränder tidigare. Var är det för insekt och vad kan de gulsvarta ränderna ha för betydelse för den?
Det här är en hona av gulringade vedharkranken Ctenophora flaveolata. Denna art, och några andra som utvecklas i ved, avviker starkt från det annars lite grådassiga utseende som många harkrankar har. Det är ett ganska sällsynt djur som lever i södra Sverige och har sin larvutveckling i gamla, grovbarkade, lövträd. Eftersom det är ett habitat som är på stark retur som följd av urbanisering och det moderna skogsbruket var den gulringade vedharkranken tidigare rödlistad som ”Nära Hotad” (NT). Den är dock avförd i den senaste versionen av den nationella rödlistan (från 2020). Att det är en hona ser man bland annat på antennerna – hos hanen är de vackert kammade, dvs. de ser ut som stora fjäderplymer! Den gulsvarta färgen kan vara en slags ”mimikry”, alltså att en ofarlig insekt försöker imitera utseendet hos en farlig (t.ex. en geting) så att den blir lämnad ifred av olika rovdjur.
Vi har skrivit mer om olika vedharkrankar här.
Om just den gulringade vedharkranken kan du läsa mer på Artdatabankens webb.
– Andreas Nord
Vi har monterat en kamera i en fågelholk där vi nu med stort intresse följer en talgoxe och hennes ägg. Det som gör mig bekymrad är att vi inte sett skymten av någon hane på åtminstone någon månad. Honan ruvar nästan oavbrutet när det det är kallare väderlek, men varma dagar ser vi henne knappt under hela dagen. Kommer hon klara både ruvning och att föda upp ungar själv? Finns det något vi kan göra för att hjälpa till? Jag gissar att släppa in maskar eller larver in i holken bara skulle stressa henne?
Talgoxhonan ruvar sina ägg ensam. Hanen bidrar på sin höjd med att mata honan när hon ligger i boet, men alla hanar gör inte det och vissa matar honan bara utanför holken. Det är först efter kläckningen som hanens roll blir viktigare och då matar han ungarna ungefär lika ofta som honan (ibland lite mindre).
Talgoxens fortplantning ser ut som så att honan lägger ett ägg om dagen tills kullen är färdiglagd. Kullstorleken är då ofta 8-10 ägg, men ibland så lite som 4-6. Under äggläggningen brukar honan sova inne i holken och ibland ruvar hon lite grann på natten. När sista ägget är lagt börjar hon ruva för fullt även på dagen och då ska hon normalt ligga på äggen åtminstone 80% av dygnets ljusa timmar. Det är bara honan som ruvar hos talgoxar.
Ruvningsperioden varar normalt i 11-13 dagar, ibland något längre. Om er hona har ruvat i en månad kan man sluta sig till att äggen inte kommer att kläckas. När jag ser på äggen på bilden tycker jag dock att de ser ganska nya ut, eftersom de är väldigt ljusa, har matt yta och är något gulanlupna. När det närmar sig kläckning blir äggen mycket mörkare och blankare. Det kan bero på att honan inte riktigt börjat ruva fullt än, eller att det är något annat som är fel. Här i sydligaste Sverige har våren varit sen och kall 2021, och många mesar har försenat både äggläggningen och ruvningsstarten. Om äggen faktiskt är obefruktade eller spontanaborterade kommer honan för eller senare att ge upp.
Det är svårt för mesar att klara en hel kull själv, men det går och kanske särskilt om kullen är så liten som 5 ägg. Om hanen förolyckas på något sätt (t.ex. trafik, katt, sparvhök, mm.) brukar honan alltid försöka på egen hand, men om det är honan som försvunnit brukar hanen ge upp. Om ungarna klarar sig med bara en förälder beror lite på, men säkert är att de brukar bli lite mindre och svagare än om båda föräldrarna är på plats.
– Andreas Nord
Kommentarer