Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Jag hittade en liten prickbladig växt i ett skogsängsparti (gammal betesmark) i Roslagen. Den kändes helt malplacerad där, så jag tog hem den lilla plantan och satte den i jord. Den har nu växt till 20-25 cm och börjat blomma.
Jag skulle gärna vilja veta vad det är.
Det är en orkidé vid namn fläcknycklar, Dactylorhiza maculata. Fläcknycklar är, liksom alla andra svenska orkidéer, fridlyst, så frågeställaren har gjort sig skyldig till artskyddsbrott.
– Torbjörn Tyler
Har jag gjort rätt antagande när jag googlat och kommit fram till att detta är en jättekrabbspindel? Den är omkring 20 mm inklusive ben och hittades i Matvik i Blekinge.
Ja, det är alldeles rätt att spindeln på bilden tillhör familjen jättekrabbspindlar (Sparassidae). Arten är grön bladspindel, Micrommata virescens, en hane. Arten är den enda representanten av denna familj i Sverige.
– Ellen Sandström
Varför blir huden blå om man fryser ihjäl? Jag vet att blodets röda färg påverkar hudfärgen och att kroppen börjar hushålla med blodet vid förfrysning. Så den röda färgen försvinner, men varför blir det blått?
Jag har också hört att blodet är som rödast endast när det är syrerikt. Vilken färg har syrefattigt blod och varför blir det så? Och varför är döda hudceller svarta?
Blodet är alltid rödfärgat av det syrebindande proteinet hemoglobin. Syremättat blod är ljusrött. Blod som inte binder syre är mörkt rött eller mörkt brunrött. Eftersom ytliga vener ser blåa ut och venöst blod har blå färg i läroböcker, så tror många att syrefattigt blod är blått. Men det är det således aldrig. Och det ser faktiskt alla som lämnar prov av venblod via en kateter i armbågsvecket till ett provrör. Läs om blå vener här.
Köldskador drabbar oftast fingrar, tår, öron och näsa. Det första tecknet på köldeffekten är att huden bli vit. Detta beror på att blodkärl dras ihop så att blodflödet till kroppsdelen stryps samt på att syrerikt blod shuntas direkt till venerna i stället för till kapillärerna. Detta är en skyddsmekanism, som minskar värmeförlusterna från perifera delar av kroppen med stor yta, så att kroppens kärna (det inre av huvud och bål) hålls varm. Detta fungerar alltid bra i de mildare klimat från vilka människan härstammar, men inte vid frostgrader. När vävnaden når cirka 15 grader Celsius är blodflödet så lågt det kan bli och vid cirka 10 grader försvinner känseln. Men några gånger i timmen utvidgas blodkärlen så att blodflödet till kroppsdelen ökar under några minuter. Detta värmer upp vävnaderna och är den sista skyddsmekanismen.
När vävnadstemperaturen sjunker under cirka 0 grader Celsius (noga räknat -2 grader), bildas iskristaller i kroppsdelen, först i huden sedan djupare ner. Isen skadar cellerna, först genom att dra ut vatten ur dem och sedan rent mekaniskt så att de brister. Blodlevrande ämnen frisättes, så att blodet i kroppsdelen levrar sig (koagulerar). Huden bli blåaktig på grund av syrebrist i blodet, så kallad cyanos. Men detta beror, som framgått ovan, inte på att hemoglobinet blir blått. Jag har dock inte sett någon förklaring till den cyanotiska färgen.
Slutligen dör kroppsdelen och måste amputeras. Den är då svartaktig och uttorkad. Detta tillstånd kallas gangrän. Den svarta färgen beror på att det redan mörkt röda hemoglobinet i vävnaderna omvandlas först till mörkare methemoglobin och sedan till ännu mörkare hemikrom. Forensiker kan utnyttja dessa reaktioner för att påvisa när en droppe blod lämnats på en brottsplats. Och vi har faktiskt alla sett dem i en ruva efter en liten blödning. Ruvan svartnar så småningom.
– Anders Lundquist, gästexpert från Fråga en Zoofysiolog
Nu i sommar har en duva som har annan täckning än de övriga besökt vårt fågelbord. Kan det vara en unge som ännu inte fått ”vuxendräkt”? Jag trodde först att det var en turkduva.
Jag tror att gissningen på ”en unge som ännu inte fått vuxendräkt”, är helt korrekt. Det bör vara en ringduva.
– Åke Lindström
En av våra besökare kom precis in med en bild på en fjäril som de sett djupt in i Smålands skogar. Vi försökte identifiera den, men bilden är ganska överexponerad och jag känner mig inte så säker. Jag menar att det är en silversträckad pärlemorfjäril.
Har ni någon idé om vad det kan handla om?
Du har rätt! Enligt en av institutionens främsta fjärilsexperter, professor Niklas Wahlberg, visar din bild en silverstreckad pärlemorfjäril, förmodligen en gammal hona.
– Eric Warrant
Idag, den 22 juni klockan 11:30, hittade jag den här insekten några decimeter från diskmaskinen, sju decimeter från kyl/frys och 10 decimeter från ett öppet fönster. Den är omkring 10 mm lång.
Vad kan det vara?
Det här är en fröskinnbagge (en grupp skinnbaggar som hör till överfamiljen Lygaeoidea; vi har knappt 100 olika i Sverige) som heter Kleidocerys resedae. Den saknar svenskt namn. Det här är kanske vår allra vanligaste fröskinnbagge. Särskilt tycker den om att äta björkfrön. Det är inte alls något skadedjur utan den har kommit in utifrån, vilket är ganska vanligt eftersom de flyger bra och gärna när det är varmt ute.
Vi har skrivit om det här djuret tidigare, se här.
– Andreas Nord
Vi anlade en trädgårdsdamm i Vårgårda i våras. När vi fyllde på vatten tog det en knapp vecka innan det fanns fullt med skräddare i den. Hur kommer de dit och hur vet de att det finns en damm?
Skräddare är skickliga flygare och kan på så sätt röra sig mellan olika vattenkroppar. Min gissning är att de varit ute på tur i vårsolen och då hittat en vattenspegel som de landat på. Samma sak gäller för olika vattenlevande skalbaggar, som t.ex. dykare. Och på våren och försommaren kan man faktiskt se hur det går till om man parkerar sin bil utomhus i skog och mark. Är det varm ute kan det landa många olika slags vatteninsekter på motorhuven – helt enkelt för att de misstar den blanka ytan för vatten!
– Andreas Nord
Vem är den främsta experten på trutar och måsar? Finns det någon riktigt bra bok att lära sig av?
Vi har sedan många år tillbaka en tam mås som återkommer till oss. Jag tror att det är en unge till en annan mås, som jag gav namnet August. Därför skulle jag vilja veta så mycket som möjligt om måssläktet, särskilt gråtrutar. Jag kunde inte hitta någon bra bok på biblioteket, varför jag undrar om ni vet.
Två bra fågelböcker som tar upp måsar är dessa: Seabirds och Fågelguiden.
Fast vill en lära sig om trutars och måsars leverne mer specifikt så kanske det finns bättre resurser.
– Mats Hansson
Den klassiska boken är ju ”Gråtruten : en studie över fåglarnas sociala beteende” av Niko Tinbergen från 1956. Tinbergen skriver trevligt, så utan att ha läst just den här boken så vågar jag rekommendera den! F.ö. delade han Nobelpriset i medicin 1973 med Konrad Lorenz och Nils von Frisch.
Just nu finns det två exemplar av Gråtruten till salu på Bokbörsen, se här.
– Bodil Enoksson
Jag undrar vem det här är? Hen hänger ihop med vänner i min rosenbuske. Jag misstänker att de inte vill mig väl. Jag har googlat efter skalbaggsbilder men inte kunnat hitta någon som liknar det här djuret. Jag vill veta vem det är innan jag bestämmer om jag ska ge mig ut på krigsstigen eller ej!
Det är ingen skalbagge utan istället en skinnbagge i den stora familjen ängsskinnbaggar (Miridae; vi har omkring 250 olika i Sverige). Djuret på din bild heter Closterotumus biclavatus, men saknar svenskt namn. Den lever helst på blåbär, odon och rhododendron, men såvitt jag vet inte på rosor. Det är alls inget skadedjur, utan mest ett nyttodjur som förutom att dricka lite växtsaft sätter i sig mycket bladlöss och andra småkryp. Så det bästa för dina rosor är att låta djuren vara ifred!
– Andreas Nord
Tusen tack för ditt snabba och informativa svar! Då ska jag istället njuta av deras närvaro – de är eleganta. Jag har haft steklar vars larver har ätit upp 70% av mina rosenknoppar så därför är jag på min vakt.
Vi har haft tre pigga ekorrar omkring oss som vi har byggt en foderholk till. En dag när vi kom hem hittade vi två av dem döda i vår regn tunna som inte hade så mycket vatten. Vi vet inte om de dött på grund av att de inte kom upp. Nu finns det bara en kvar som springer runtomkring här hemma. Den ser liten ut, så det är troligtvis en unge. Finns det något vi kan göra för den lilla ekorren?
Det låter inte osannolikt att ekorrarna har drunknat, antingen för att vattnet varit för djupt eller för att de hamnat däri och till slut blivit nedkylda om de inte lyckats ta sig upp. Ungar är sämre både på att klättra och på att hålla värmen än vad vuxna djur är. Ett förslag är att ni viker en ordentlig bit hönsnät över vattentunnans kant och vidare ner till botten. Då kan djur som trillar i lättare ta sig upp.
– Andreas Nord
Nu på sommaren när det har varit väldigt torrt och varmt (åtminstone i Skåne) kan det också vara en idé att ställa ut en skål med vatten i trädgården. Många smådjur kan ha svårt att hitta vatten i sådana tider, så det kan vara därför ekorrarna sökte sig till regntunnan.
– Jessica Abbott
Kommentarer