Spillning av ett tamfår eller någon av de vilda får som finns i Sydeuropas bergskedjor. Bilden är tagen av Kristina Holmin Verdozzi.
Jag tillbringade en del av sommarsemestern i Dolomiterna och stötte då på denna spillning i skogen kring Soprabolzano i norra Italien. På bilden har jag fotograferat spillningen och min sko (storlek 39) som jämförelse- Jättetacksam för bestämning av vilket djur som kan tänkas ha lämnat detta efter sig. Jag har själv aldrig sett något så stort förr och ett försök att googla gav inget betryggande svar. Kan det vara vildsvin eller björn?
Det är spillning av något slags får, troligtvis ett tamdjur baserat bara på storleken, men jag vet inte hur man skiljer ”vanlig” fårspillning från den från vilda får som finns i området som gems och stenbock.
Rovflugan Laphria gibbosa, som saknar svenskt namn, är en av våra allra största flugor. Det är en ganska sällsynt art som förekommer i tallskogar i östra Götaland och Svealand. Bilden är tagen av Pierre Svanström.
Har ni någon idé om vad detta kan vara för fluga? Jag har aldrig sett något liknande! Den var 4-5 cm lång och sågs igår, i början av augusti, i Nybro, Kalmar län.
Du har hittat rovflugan Laphria gibbosa, en av våra allra största tvåvingar. Den är inte jättevanlig, och en hittar den i områden med tallskog i östra Götaland och i sydöstra Svealand. Deras larver lever inne i död tallved där de är rovdjur som äter larver av andra vedlevande insekter. Här finns en utbredningskarta.
Indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum, hör till familjen berberisväxter (Berberidaceae). Den förekommer här och där som naturaliserad i Sverige. Det är också en populär trädgårdsväxt, inte minst för de vackert orangea frukterna. Bilden skickades in av Kirsten Kivikas.
Jag undrar vad detta kan vara för en växt? Den finns i en trädgård i Tranemo i Västergötland och är åtminstone två år gammal. Den har haft mogna frukter, som var orangeröda, mjuka och med många kärnor. Jag tänkte först på fikon, men bladen är extremt flikiga. Blir så glad om ni har ett svar!
Den stora och vackra getingspindeln, Argiope bruennichi, har funnits i Sverige i omkring 30 år. Den är från början en sydlig art som hos oss först hittades i Skåne, varefter den har spridit sig norrut. På många platser, till exempel på Gotland, är den numera ganska vanlig. Bilden skickades in av Ingvar, 6 år.
Min pappa hittade en sån här spindel på åkern en bit från vårt hus på Gotland. Vad är det för spindel? Hälsningar från Ingvar, 6 år.
Den här vackra spindeln heter getingspindel på svenska. På vetenskapligt språk heter den Argiope bruennichi. Det är en av våra allra största spindlar och också en av de vackraste! Men den är helt ogiftig. Den är en ganska ny sak i Sverige. De första fynden gjordes i Skåne i början på 1990-talet, och sedan har den spridit sig längre norrut. Nu finns den ungefär upp till Stockholm.
En däggdjursgång i trädgården på Mörkö i Stockholms län. Vår expert menar att det ser ut som ett kaninhål. Då kan en vanligtvis hitta kaninens runda spillning utanför ingången. Bilden är tagen av Daniel Petersson.
Jag undrar vad detta gryt/hål i gräsmattan kan vara? Det är vid vårt torp, som ligger bara meter från en landsväg på Mörkö, stockholms län. Det är sandig stenig/blockig morän där hålet är grävt och det ligger uppskyfflad jord runtomkring som att djuret använt tassar att skyffla med. Det verkar för stort för gnagare men för litet för grävling. Vi har vildsvin på Mörkö, men det ser så medvetet gjort ut att jag inte misstänker att de bökat.
Jag tycker att det ser ut som ett kaninhål. Då brukar det finnas små kulor från deras avföring på marken.
Skogsgräsfjäril, Erebia ligea, lever i skogsmark i nästan hela Sverige, i synnerhet i ganska fuktig barrblandskog. Larven utvecklas på flera olika slags gräs och har en långsam livscykeln där den förpuppar sig först under sitt andra levnadsår. Bilden är tagen av Arne Andersson.
Vilken fjäril stämmer in på denna bild? Bilden är tagen i början av juli i Övertänger, i närheten av Enviken som i sin tur ligger norr om Falun i Dalarna.
Det är en skogsgräsfjäril, Erebia ligea. Här finns mer information om arten.
Hönsbär, Cornus suecica, växer på allehanda fuktiga marker. Den saknas längst i söder, men är vanlig i den norra halvan av landet. Bilderna är tagna av Kent Larsson.
Jag ser mycket av dessa bär i Jämtland. Här kallas de för grisbär, men jag hittar inget när jag söker på det. Vad är det för något?
Det är hönsbär, Cornus suecica. Här och här finns mer information.
Ekorren är en karismatisk kamrat som gärna vistas nära människor där det ofta finns med. Precis som hos andra djur kan ekorrar lära sig, ofta felaktigt, att människor inte är farliga och till och med ganska bra (om de har med sig mat). Djurungar är en annan sak – de har ofta inte lärt sig tillräckligt väl vad eller vem som är farlig och inte. Därför stryker många med tidigt i livet. Bilden är tagen av Lars Lundqvist.
Idag på promenad så träffade jag på en liten ekorre med vit svans! Den verkade inte rädd för mig som brukligt för ekorrar ,så jag stannade halt för att se den lite bättre. Den hoppade fram till min sko och luktade lite innan den smidigt hoppade hela vägen upp på mitt huvud!
Jag har aldrig varit med om liknande och heller inte hört om en sån händelse. Är det vanligt? Kan den ha blivit tam?
Precis som hos människor så varierar djurs beteende, t.ex. ”rädsla för det okända”, en hel del. Vissa individer är gärna närgångna med andra är mer tillbakadragna. Det är ofta ganska tydligt, t.ex. om en delar en smörgås med en grupp gräsänder eller kajor. Det kommer alltid att vara vissa individer som kommer alldeles nära, trots att ni inte ”träffats” förut, medan andra håller sig i bakgrunden. I andra fall kan det handla om att djuren inte riktigt vet vad som är farligt. Ett talande exempel är fjällripor i den svenska fjällkedjan och fjällripor på Svalbard högst upp i Arktis. I de svenska fjällen finns många olika rovdjur och det är därför väldigt svårt att komma nära en ripa. Den flyger ofta så snart den upptäckt dig, eller lägger sig och trycker direkt. På Svalbard har riporna nästa inga rovdjur alls, och där kan du lugnt gå fram till en ripa utan att den gör mer än att, på sin höjd, i sakta mak flytta sig någon meter åt sidan.
Vad gäller din ekorre kan det handla om en djärv individ som tycker om att utforska, men det kan såklart också hända sig att den är van vid att få mat av människor och därför inte är särskilt rädd. Givet tiden på året, i mitten av augusti, är min gissning dock att det handlar om en årsunge som upptäcker världen för första gången och därför ännu inte lärt sig vad som är farligt och inte.
En praktbagge (alltså en art i skalbaggsfamiljen Buprestidae med 41 svenska medlemmar) i släktet Buprestis. BIldvinkeln är lite svår, men mest liknar den bronspraktbagge, Buprestis haemorrhoidalis, som är en ganska sällsynt art som utvecklas i solbelyst tallved. Bilden är tagen av Filip Lyrinder.
Jag fotade den här skalbaggen på skuggsidan av huset i Trosa söder om Stockholm mitt på dagen den 4 augusti, nära havet. Den hade ganska spetsig bak och korta antenner. Den ser lite ljusare ut på bilden än för blotta ögat.
Vad kan det vara?
Det här är en skalbagge ur familjen praktbaggar (Buprestidae), av vilka vi har 41 olika i Sverige. Just ditt djur är en art i släktet Buprestis. De utvecklas i barrträd, gärna i tall. Det finns två arter att välja på här, dels den lite allmännare arten allmän praktbagge Buprestis rustica och dels den lite ovanligare arten bronspraktbagge Buprestis haemorrhoidalis. Baserat på bilden tycker jag att det ser ut som bronspraktbagge (som är sedd i Stockholmstrakten vid många tillfällen), men det allra bästa för säker bestämning vore en beskuren bild tagen rakt uppifrån. Det baserar jag på att halsskölden har ganska jämt avsmalnande sidor och inte är tydligt bredare än lång med största bredden strax framför basen, samt att täckvingarna inte är särskilt urnupna i bakänden utan mer tvärt avskurna.
Bronspraktbaggen utvecklas i torr, hård och mycket solexponerad död tallved. Eftersom det är en typ av habitat som försvinner i takt med att städer breder ut sig och skogsbruket intensifieras är arten rödlistad som ”nära hotad” (NT).
Kommentarer