Myskbocken, Aromia moschata, är en stor och vacker långhorning som är ganska vanlig på högsommaren. Den är lätt att känna igen på kombinationen av storlek och den kraftiga metallglansen. Och den litet sötaktiga doften, förstås. Myskbocken utvecklas framförallt i levande stammar av sälg och andra videarter och den förekommer över en stor del av landet. Bilden skickades in av Herman Forsberg.
Jag fick en fråga om djuret på bilden, som jag misstänker är en myskbock (Aromia moschata). Men jag tänkte dubbelkolla så att det inte är en mindre ekbock (Cerambyx scopolii) eller den större (Cerambyx cerdo). Dock tycker jag att antennerna är för korta och segmenten för korta för att vara den större. Bilden är tagen i mitten av juli i Järnavik i närheten av Ronneby i Blekinge.
Det är absolut en myskbock. Mindre ekbocken är rent svart (alltså ingen metallglans), lite kraftigare byggd och har en tydligt tvärrynkad halssköld. Dessutom flyger den tidigare på året än myskbocken. Större ekbock finns i vilt tillstånd endast i några få träd i Halltorps hage på Öland. Det görs sedan några år försök med att föda upp och sätta ut större ekbockar på olika platser med lämpliga bestånd av ek, bland annat i Blekinge, men ännu finns inga vilda större ekbockar där.
Här finns lite mer information om arbetet med att bevara större ekbocken.
Bokoxen, med det tungvrickande vetenskapliga namnet Dorcus parallelipipedus, är en skalbagge i den lilla skalbaggsfamiljen ekoxbaggar (Lucanidae). Bokoxen finns bara i sydöstligaste Sverige, där den utvecklas i grov, vitrötad lövträdsved. Särskilt tycker den om bok, men ibland kan den också gå på ek. Eftersom grov, död ved är en stor bristvara i landskapet är bokoxen ganska sällsynt. Glädjande nog tycks den dock ha ökat något under 2010-talet. Bilden skickades in av Herman Forsberg.
Jag fick ett mms på en skalbagge en kompis hittat, men jag kan inte på rak arm säga vad det är. Därför vänder jag mig till er. Bilden är tagen 1 juli i fuktig lövskog med bra tillgång till gamla levande och döda ekar. Min chansning är att det är en bokoxe.
Bokoxe, Dorcus parallelipipedus, är alldeles riktigt! Av bilden att döma ser det ut som en hane med kraftiga käkarna. Här finns lite mer information om arten.
Porslinsblommor (arter i släktet Hoya) är en ganska mångformig grupp som förs till växtfamiljen oleanderväxter (Apocynaceae). Det finns några hundratal olika arter spridda över gamla världens subtropiska och tropiska områden. Flera av dem är populära prydnadsväxter som är odlats och förädlats under lång tid. Just den här finns hemma hos vår frågeställare.
Jag har en Hoya carnosa variegata hemma. Jag visste inte att dessa är ”håriga”. Ska de verkligen vara det? Det är hår både på bladskaftet och även på själva bladen, vilka känns som siden på undersidan.
Du har troligen en brokbladig sort av en annan art av Hoya, alltså inte någon Hoya carnosa. Om du vill kan du skicka fler bilder, på blommor och blad till Botaniska trädgården i Lund på den här e-postadressen, så hjälper vi dig att bestämma vad det är för något du har.
Ett stort insektshotell i Botaniska trädgården i Oslo. Är hotellen såhär stora är det svårt att flytta dem på vintern, men eftersom det rör sig om en stor volym är djuren däri också skyddade från elementen. Ett mindre insektshotell som sitter på en käpp eller mot en vägg kan vara mer utsatt om det blir riktigt kallt på vintern.
Jag såg ett av era svar angående insektshotell. Dessa ska enligt svaret sitta ute över vintern även om man bör skydda det från allt för mycket blötsnö. Gäller det även i inre Norrland (Västerbotten). Där mitt hotell sitter nu har den ingen buffertverkan för köldknäppar och när det då en natt blir -34 grader…
Klarar sig de 8 bamburör som nu har hyresgäster?
Detta låter kanske lite väl kraftigt tycker vi. Många insekter är förvisso frystoleranta tack vare att de inlagrar en typ av kylvätska i kroppens celler, men det betyder inte att de klarar hur låga temperaturer som helst. Insektshotell erbjuder förvisso boplatser som annars försvinner i rask takt när vi förstår djurens naturliga miljöer, men det är en konstgjord miljö som fungerar bäst under vissa delar av året och sämre under andra. Vintern kan vara en sådan tid, för hyresgästerna i ett insektshotell i ett exponerat läge kommer att utsättas för väder på ett annat sätt än en artfrände som kanske valt att bygga bo i någon annan ihålig växtstam som under vintern isoleras av snö. I den kalla delen av vårt land är just snöns isolerande effekt ofta ett helt avgörande skydd för att många smådjur ska kunna överleva vintern. På andra håll i landet söker sig många insekter till övervintringsplatser som är frostfria, t.ex. en bit ner under jorden, eller åtminstone inte dramatiskt kalla.
Det är såklart svårt att ge ett definitivt svar på om insekterna i ditt hotell kommer att klara sig. Jag tycker att flera tiotals minusgrader låter lite för kraftigt sett till att det inte är på det sättet insekter normalt övervintrar i norr, men du kan såklart testa och se vad som händer. Kläcker ingenting ut kommande försommar så har du fått en fingervisning, och kan då vidta åtgärder så att det blir bättre för nästa års hyresgäster. Vill du vara säker redan nu kan du kanske förvara insektshotellet i ett tämligen ouppvärmt, men inte alltför kallt, utrymme som ett garage eller ett förråd och sätta ut det igen på vårvintern. Med detta sagt är det också viktigt att poängtera att djur (särskilt små dylika) ofta är betydligt tåligare än vad vi tror. Det är också skillnad på att gå från en varm sommarnatt och direkt stoppa djuren i en frys som håller -30 grader (då är utgången väldigt tydlig) och på en långsam sänkning av temperaturen som sker under veckor och månader, så att djuren har en chans att anpassa sin fysiologi till de stundande omständigheterna.
Fettspindel, Steatoda bipunctata. Bilden är tagen av Mandy Howe.
Fettspindel fotograferad av Bob Ionescu.
Fettspindeln, Steatoda bipunctata, är en ganska vanlig spindel i och omkring våra hem. Den klarar sig alldeles utmärkt inomhus och behöver inte särskilt mycket mat för att trivas. Bilden är tagen av Mandy Howe.
Vi har en spindel som har valt att bosätta sig i vår gammeldags hushållsvåg. Vi gillar våra vilda spindlar här hemma eftersom de tar de flugor som inte katten eller hunden tar.
Vi gjorde som vanligt och berättade för varandra var vi ser den, så vi kan ge den ett bekvämt svängrum innan den förstått våra vanor, men det stod snabbt klart att den endast ville vara högst några centimeter från boet. Vi är rädda för att nätet är för lågt för att den ska kunna fånga något och den verkar inte vandra ut själv. Vi har aldrig sett den jaga.
Spindeln är mörkbrun till svart och omkring en och en halv centimeter stor. Kroppen har inga speciella mönster, är korthårig och av normalt utseende (alltså inte väldigt långa ben och liknande). Den är som mest aktiv på dagen, men vill hålla sig i skuggan.
Vad bör vi göra för att göra det så bra som möjligt för spindeln?Borde vi mata den med en död fluga eller något liknande? Det är ju onödigt att den svälter när det finns så många smådjur för den att ta.
Det låter som att det är en fettspindel (Steatoda bipunctata) som har flyttat in i er våg. Men utan en bild på den kan jag inte vara säker.
Fettspindlar är en av de arter som klarar sig bra inomhus och inga spindlar behöver äta särskilt ofta för att må bra. Jag tror att det bästa ni kan göra för den är att låta den vara. Om den inte hittar föda så det räcker så kommer den att flytta självmant.
Jag såg en märklig orm i lövskogen runt Hästveda, i Skåne nu på i eftermiddagen. Det var en ganska nätt orm med svart rygg och vita rutmönster på magen. Den åt en ganska stor groda. Jag har aldrig sett någon liknande orm.
Vad kan det vara?
Du har hittat en snok, Natrix natrix, som är i mitt i maten. Det ser ut som att den äter en vanlig padda, Bufo bufo, och inte en groda, eftersom huden på middagen ser knottrig och litet matt ut (grodor har slät och blank hud).
Snoken ser litet lustig ut eftersom den schackrutiga buken är vänd uppåt. På ryggen är den annars alldeles svart, eller ibland grå med svarta fläckar. Däremot syns de gula nackfläckarna som är typiska för snoken väldigt tydligt, liksom de runda pupillerna och en ganska rund och trubbig nos.
Snoken förekommer ofta i fuktig skogsmark där den jagar bl. a. olika groddjur. Inga av våra andra svenska ormar (huggorm, hasselsnok) finns mitt inne i fuktiga skogar på det sättet.
Smedbocken, Ergates faber, är en den allra största av de drygt 110 arterna av långhorningar som finns i Sverige. Faktum är att den enda svenska skalbaggen som är större är ekoxen! Smedbocken lever i mycket hård, solexponerad tallved där larven utvecklas under flera års tid. Den vuxna baggen lever bara några veckor. Hos oss finns smedbock bara på Gotland. Bilden skickades in av Ingvar, 6 år.
Jag hittade den här jätteskalbaggen på en tallstubbe i våran trädgård hemma på Gotland. Jag tror att det är en smedbock. Kan det stämma? Hälsningar från Ingvar, 6 år.
Vilket roligt fynd du har gjort! Det är mycket riktigt en smedbock, Ergates faber. Det är Sveriges största långhorning och faktiskt en av landets allra största skalbaggar. Den lever just på tall och det är en riktig specialare för Gotland. På fastlandet finns den inte.
Fäbromsen, Tabanus bovinus, är vår största broms. Den kan bli uppemot två centimeter lång och för därför respekt med sig. Den biter dock sällan människor, utan föredrar (som namnet antyder) kreatur. Bilden är tagen av Jonas Waltersson.
Vad är det för monsterinsekt som stannade till och vilade en stund på sidospegeln i Staffanstorp i Skåne idag? Killarna i baksätet vågade in gå ut!
Någon geting är det inte. Det ser man bland annat på att det här djuret har korta, knubbiga antenner (getingar har korta) och en sugsnabel (getingar har käkar). Alla svenska getingar är dessutom olika varianter av svart-gulrandiga.
Det här är istället en broms. Det är svår att avgöra vilken på bilden, men givet storleken är mitt bästa bud att det är en fäbroms, Tabanus bovinus. Trots sin storlek är det ett fredligt djur. Till skillnad från många andra bromsar biter den sällan människor utan siktar hellre in sig på boskap.
Vi människor har omkring 40 olika blodgrupper. De mest berömda är ABO- och Rhesus (Rh)-systemen. Blodgrupperna är viktiga, eftersom det har betydelse bland annat vid blodtransfusioner. I blodet finns nämligen också antikroppar som känner igen antigener på blodkropparnas yta. Om en person med blodgrupp A får blod från en person med blodgrupp B kommer B-antikropparna att angripa de nya blodkropparna så att de klumpar ihop sig och spricker. Blodgruppen AB, å andra sidan, saknar antikroppar och kan därför ta emot blod från alla olika blodgrupper (men bara ge blod till AB). Personer i blodgruppen 0 har inga antigener på blodkropparna och kan därför ge blod till alla andra blodgrupper, men själva bara ta emot blod från andra med blodgrupp 0. Rh-systemet rör till det ytterligare. Bilden är gjord av Invicta HOG.
Jag har en fråga jag inte blir klok på. Jag kollade upp min blodgrupp igår och tydligen har jag A+. Jag vet att min mamma har B+ och min pappa vet jag inte vad han har. När jag söker på internet verkar det som att om ena föräldern har B (som min mamma har), så kommer B också finnas med i barnets blodgrupp. Då jag tydligen har blodgrupp A+ så borde det komma från min pappa, men enligt internet så borde jag då ha AB, vilket jag inte har. Hur är detta möjligt?
Min andra fråga är, kan man få blodgrupp 0 trots att en eller två föräldrar har A eller B?
Det är inget konstigt med det du berättar. Den här sortens blodgrupp bestäms av en gen (som sitter på kromosom nummer 9) och för vilken det finns tre olika varianter (kallas alleler). Låt oss kalla dessa alleler A, B och O. Vi människor har två kopior av varje gen då våra kromosomer finns i par, en som erhölls via ägget från mor, och en som vi fick via spermien från far. Detta gör att med avseende på ABO-genen kan en enskild människa ha sex olika kombinationer av alleler, nämligen AA, AB, AO, BB, BO och OO. Då kanske du reagerar på något som du verkar ha koll på, nämligen att det finns bara fyra olika blodgrupper, nämligen A, AB, B och O. Det betyder att vissa blodgrupper motsvarar mer än en kombination. I tabellen nedan framgår hur detta hänger ihop.
Kombination AA AO BB BO AB OO
Blodgrupp A A B B AB O
Vi ser att för att man skall få blodgrupp O måste man ha genotypen OO, i fallet AO och BO kan man säga att A respektive B ”vinner” över O och de (A och B alltså) bestämmer blodgruppen. Den tekniska termen för en sådan relation mellan alleler är att O är recessiv gentemot A och B medan dessa är dominanta visavi O. Vad säger vi då om relationen mellan A och B gentemot varandra? Där ser vi ju att fenotypen AB ger blodgruppen AB, dvs blodet hos en sådan person har både A och B egenskapen. I detta fall säger vi att A och B är kodominanta visavi varandra.
Nu kanske du kan se hur det hela hänger ihop och att det inte är något konstigt med det som du rapporterar. Din mor måste vara BO och har givit dig O allelen medan din far är antingen AA eller AO. På så sätt kan du ha blodgruppen A, vilket alltså betyder att du har kombinationen AO.
Plustecknet i detta sammanhang betecknar ett annat blodgruppssystem som heter Rhesus och som ofta anges tillsammans med ABO. Genen för Rhesus-systemet ligger på kromosom nummer 1. Totalt finns ca 40 olika system (i människa), så en fullständig beskrivning av en individs blodgrupp skulle innefatta alla dessa. När man i dagligt tal partar om blodgrupp menas nästan alltid, ABO och eventuellt också Rhesus.
Insekter finns överallt, ofta i mängd, men många arter har väldigt specifika krav på sin miljö. Just blandningen av generalister och specialister gör insekterna till en bra grupp att studera om en vill förstå mer om hur naturen mår och vilka naturvärden en viss plats här. Ekoxen, Lucanus cervus, är en lämplig sådan miljöindikator, eftersom den är beroende av grov, död lövträdsved för sin larvutveckling. Det är en naturtyp som är på stark retur i hela Sverige eftersom väldigt få träd tillåts bli så gamla att de dör naturligt och eftersom stora mängder död ved i både historisk tid och i samtiden transporteras ut ur skogarna för andra änamål. Bilden är tagen av Szwejk.
Jag tycker att djur i alla dess former är otroligt häftiga, både till utseende och beteende. Det gäller inte minst insekter. Jag har provat att bestämma insekter med olika bestämningsnycklar och fastnade verkligen för för de ser ut!
Finns det någon typ av jobb där en kan arbeta med just insekter och/eller andra djur utan att vara forskare? Och vet ni hur arbetsmarknaden ser ut utomlands för en icke-forskande biolog?
Vad roligt att höra att du är intresserad av djur och särskilt insekter. Det behövs långt fler insektsintresserade än vad vi är nu, inte minst eftersom naturen är på så stark retur nästan överallt alltmedan de kvarvarande habitaten ofta är hårt pressade av växande städer, övergödning, osv. Insekterna är en artrik grupp med såväl generalister som högst specialiserade arter. Det gör dem till bra miljöindikatorer, dvs. vi kan studera insekter för att säga något om hur naturen mår.
Det finns många som arbetar med insekter utan att forska. När det kommer till rent praktiskt arbete, dvs. att fånga och artbestämma insekter och försöka avgöra hur naturen mår baserat på vad en hittar, så handlar det mycket om arbete på uppdrag där du får i uppgift att göra en insektsinventering (ofta av någon specifik grupp) i ett eller flera områden. Flera som jobbar på det här sättet har egna företag och säljer sina tjänster som konsulter, medan andra har fasta anställningar på olika slags ekologiska konsultfirmor. Andra arbetar ”bakom skrivbordet”, t.ex. på en Länsstyrelse eller kommun, och kan där använda insektsinventeringar som underlag för att besluta om naturvårdsåtgärder eller förbjuda exploatering i särskilda områden. Där är en gedigen kunskap om insekters olika krav mycket värdefull kunskap.
Det som är gemensamt för dessa typer av tjänster är att arbetsgivaren ofta kräver en examen inom biologi. Några av Sveriges skickligaste artexperter är förvisso inte biologer, men den stora merparten av dessa arbetar med insekter vid sidan om sitt vanliga jobb. Hur arbetsmarknaden ser ut utomlands är jag inte rätt person att svara på, men jag har kopierat in vår studievägledare Lotta Persmark som kanske vet mer om saken i stort och smått. I allmänna ordalag kan en säga att antalet jobb beror på hur mycket pengar som avsätts till naturvård. I Sverige har det varit ganska bra ganska länge, tack vare Svenska Artprojektet, men det är fortfarande inte så många som jobbar med insekter på heltid.
Min rekommendation är att du fortsätter att fördjupa dig i ämnet, kanske med fokus på någon särskild grupp. Att odla sitt egna insektsintresse är roligt och utvecklande, och med tiden kan du bygga upp precis den unika specialkompetens om arbetsgivare efterfrågar. För inspiration och för att knyta kontakt med andra intresserade kan det vara bra att bli medlem i en entomologisk förening. Det finns flera olika spridda runt landet, se här. Hos oss i Skåne är det Entomologiska Sällskapet i Lund, en av landets äldsta lokalföreningar, som är mest aktuell.
Kommentarer