Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Högt och lågt om stararnas liv

Staren, Sturnus vulgaris, är en karaktärsfågel för jordbrukslandskapet. Från högsommaren och en bit in på hösten, innan de drar söderut, bildas ibland mycket stora starflockar som bjuder på ett imponerande luftskådespel när de är på väg till sina nattkvarter. Dessa kan gärna ligga i en vassrugge invid en sjö.

Vi bor i Hammarby Sjöstad i Stockholm. Invid Hammarby sjö finns en stor vassrugg där det sedan några dagar börjat samlas ett stort antal starar. Det är ett trevligt återkommande och fascinerande skådespel som vi följer med förtjusning varje sommar. Men det väcker också en massa frågor som vi fortfarande inte fått svar på trots letande på nätet och i olika fågelböcker.

Det vi undrar över är följande:

1. Hur gamla blir stararna?

2. Finns det andra fåglar som håller ihop i grupp som stararna gör?

3. Finns det någon ledarfågel i gruppen, eller kan vem som helst starta och få de andra med sig?

4. När de väl ger sig av, följs de åt hela vägen till vinterkvarteret?

5. Hur ofta stannar de på vägen?

6. Återvänder de till samma vinterkvarter?

7. Håller de sedan ihop när de kommer fram till vinterkvarteret?

Många frågor om starar som behöver svar!

1. Frågan är mycket svårare att svara på än för t.ex. människor, eftersom dödligheten hos fåglar ser helt annorlunda ut. Lite grovt kan man säga att hälften av stararna dör varje år. Så någon medelålder är svår att tala om. Den äldsta kända staren i Sverige blev 17 år, baserat på ringmärkning. Men det torde vara mycket ovanligt att de blir 10 år. Av alla de starar som lämnar sina bon i början av juni kommer mindre än hälften att vara vid liv när nästa års häckningssäsong börjar.

2. Jo, väldigt många fåglar lever i flock, i olika hög grad och under olika stora delar av året. Allra vanligast är det med flockar utanför häckningstid. Andra fåglar som lever i lika täta flockar som stararna är vadarfåglarna, t.ex. kärrsnäppa. Våra vanligaste mesar lever på vintern i mycket glesare flockar (s.k. meståg) som drar fram genom skogarna. Så det finns många varianter på flockliv hos fåglar.

3. Hos stararna är det säkert inte så och inte heller hos många andra arter. Gäss, svanar och tranor kan dock flytta i små familjegrupper och då är det föräldrarna som leder flocken.

4. Ingen vet säkert något om detta, men hos starar och de flesta andra arter är det inte så. Det sker ett ständigt utbyte av individer i flockarna. Det finns dock undantag. Det är känt att stjärtmesen ibland ger sig ut på längre flyttningar och det har hänt att en flock om 12 fåglar har ringmärkts på en plats och sedan har alla 12 (!) fångats av en annan ringmärkare några dagar senare, kanske 30-40 mil bort. Detta torde dock höra till de verkliga undantagen.

5. Generellt kan man säga om flyttande småfåglar att för varje dag de faktiskt flyger behöver de stanna och äta under en hel vecka. Det går nämligen mycket långsammare att lägga på sig de nödvändiga fettreserverna än vad det tar att göra slut på dem genom något så kostsamt som flygning. I stararnas fall skulle jag tro att det vanligaste är att flyger lite kortare sträckor var och varannan dag.

6. Vet ej på rak arm hur stararna gör, men det är inte orimligt. Hos småfåglar generellt finns alla varianter. Vissa fåglar, som buskskvättan, flyger ner till Afrika söder om Sahara och sitter i samma buske som de satt i förra året. Andra, som gråsiskan, kan ena vintern vara i Mellansverige och andra vintern sitta i Kina!

7. Samma svar som för fråga 4!

– Åke Lindström

november 2, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Invasion av…ja, vadå?

Puppor av antingen husflugor (flugfamiljen Muscidae) eller spyflugor (flugfamiljen Calliphoridae) som uppträdde i stort antal hemma hos en av våra läsare. Bilden är tagen av Necla Güzel.

Jag hittade knappt 20 av dessa hemma hos mig och blev väldig orolıg. Vet ni vad är det är för något? Kan det vara kackerlackor? 

Du kan vara lugn – det är ingen kackerlacka. Kackerlackor har långa ben och långa antenner och ett stort huvud, men det du har hittat har ingenting av det. Det är istället en puppa av någon fluga, av utseendet att döma rör det sig om antingen spyflugor (flugfamiljen Calliphoridae) eller husflugor (flugfamiljen Muscidae). Det är inte några skadedjur. Vill du veta vad det är kan du lägga pupporna i en burk och vänta på att de kläcker.

I Sverige har vi bara en inhemsk kackerlacka som kallas för skogskackerlacka (Ectobius lapponicus). Den är vanlig utomhus över hela landet men ganska ofta kommer den in till oss av misstag. Även då kan en vara lugn, eftersom skogskackerlackan aldrig uppträder som skadedjur. Vi har skrivit mer om skogskackerlackor här.

Värt att veta om kackerlackor är också att de har så kallad ”ofullständig förvandling”. Det betyder att det är ett kackerlacksägg kläcks en liten kackerlacka som ser ut som en vuxen i miniatyr. Den växer sedan i takt med att den åldras, och blir så småningom vuxen. Flugor har det vi brukar kalla för ”fullständig förvandling”. Det betyder att det är ägget kläcks en larv som äter på något och växer. Sedan blir den en puppa, och ur puppan kläcks en fluga. Alla de här olika livsstadierna är väldigt olika varandra, bland annat är det bara den vuxna flugan som har långa ben (medan alla olika åldrar hos djur med ofullständig förvandling har lång ben).

– Andreas Nord

november 1, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Kanadagås på solokvist

Kanadagåsen, Branta canadensis, hör från början hemma i Nordamerika men den har planterats ut på många håll i Europa. I Sverige är den ställvis mycket vanlig. Den stannar gärna här hela vintern och rör sig mest inom landet för att hitta lämpliga vinterkvarter. Bilden är tagen av Guido Gerding.

Vi har en ensam kanadagås som inte följt med någon flock på flytt. På morgonen ropar den precis som om den letar efter kompisarna. Kan den övervintra här? Vad kan vi eventuellt försöka ge den att äta? Vi bor i Gällered i Halland. precis invid en damm. Här kan bli nedåt 20 minus på vintrarna.

Det är naturligtvis svårt att avgöra om det är något ”fel” på er gås, men det är inget konstigt i sig för en kanadagås att stanna i Sverige över vintern. I stort sett alla kanadagäss som häckar i Sverige övervintrar också i Sverige. Så länge det finns mat är alltså kyla och snö inget problem i sig. Likt de flesta gäss betar kanadagåsen gräs (så grönt och fint som möjligt), men äter också gärna spillsäd. Man kan säkert hjälpa en gås att överleva vintern genom att mata den, men det är oklart om man på så sätt får den att stanna istället för att söka upp eventuella ”kompisar” på annan plats.

– Åke Lindström

november 1, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

En spindel med 16 ben?!

Lockespindlar hör till spindeldjuren, men de är inga spindlar. De räknas istället till en egen spindeldjursordning som på vetenskap heter Opiliones och på svenska kort och gott ”lockespindlar”. Det finns 23 olika lockespindlar i Sverige, och alla har de karakteristiskt långa ben och en liten, nätt kropp. Ögonen sitter på en liten förhöjning längst fram på kroppen – ögonkullen. Här ser vi en lockespindel i full färd med att byta hud (”ömsa”) i frågeställarens trädgårdsmöbler. Liksom alla spindeldjur måste lockespindlarna byta kostym när de vuxit ur den gamla. Videon skickades in av Lena B. Andersson.

Jag hittade denna på mina trädgårdsmöbler. Den ser ut att ha 16 ben!

Vad är det för djur? En spindel? Äter den på videon? Är det därför ”benen” är invikta?

Man ser inte kroppen klart på stillbilden, men de åtta långa benen gör att det knappast kan vara något annat än en lockespindel. Det som ser ut som ett 16-bent djur på filmen. Kanske är det inte en utan två lockespindlar som du har fångat i parningsakten?

Lockespindlar har inre befruktning och hanen är penisförsedd. Man ser bara en mycket liten skymt av det ena djuret, så det är fullt förståeligt att man tolkar filmen som visande ett 16-bent djur. Kanske kan mina kollegor på Fråga en Biolog bekräfta min bestämning.

Lockespindlar är spindeldjur, men trots namnet inte närmare släkt med spindlarna. De saknar spinnkörtlar och är inte giftiga. Deras åtta ben är nästan alltid mycket långa. Deras kropp är uppdelad i framkropp (prosoma) och bakkropp (opisthosoma). Men de har ingen midja, som spindlarna. Det ser därför vanligen ut som om kroppen är odelad  Huvudet ingår i framkroppen. De andas med trakéer. Till skillnad från spindlar kan de äta sin animaliska föda i form av små bitar, inte bara i flytande form.. De äldsta fossilen av lockespindlar är cirka 400 miljoner år gamla, vilket innebär att de troligen var en av de första djurgrupper som lämnade vattnet för att leva på land.

Populärt kallas lockespindlar ”långben”. Det gör harkrankarna också, men de är stora myggor.

– Anders Lundquist, gästexpert från Fråga en Zoofysiolog

Tack för dina utmärkta fina video som fångar en ganska speciell händelse – en lockespindel som byter hud. Det kallas för att de ömsar. Hos de ryggradslösa djuren pratar vi om fullständig och ofullständig förvandling. Fullständig förvandling är när djuren ändrar skepnad helt mellan olika livsstadier – tänk på en fjäril som först är ägg, sedan larv, därefter puppa och till sist en fjäril. Hos djur med ofullständig förvandling ser småttingarna ut ungefär som vuxna i miniatyr redan från det att de kläckts ur ägget. Hit hör bland annat spindlar, skorpioner och lockespindlar. När sådana djur äter och växer blir kostymen till slut för trång. Då ömsar de hud. Det går till ungefär så att djuret hittar en plats att fästa sig på, som t.ex. ryggstödet på en trädgårdsstol, och sedan kryper det helt sonika ut ur sin gamla hud. Alldeles i början efter hudömsningen är djuret väldigt ljust, nästan vitt, och väldigt mjukt. Det tar ett-ett par dygn för det att hårdna och få tillbaka sina färger. Olika slags djur gör olika många hudömsningar innan de nått sin vuxna storlek, medan andra som spindlar och kräftor fortsätter att växa genom hela livet och byter hud ”när det är dags”.

Om du tittar noga på din video ser du att den övre delen i det sextonbenta djuret är ganska genomskinligt och ser litet ”fnasigt” ut. Den nedre delen är däremot stor och ljus och med märkligt böjda ben. Den är precis på väg att ta sig ur sin gamla hud. En fantastisk video på något man mycket sällan får se med egna ögon!

– Andreas Nord

oktober 29, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Spännande spindel i Småland

Den stora och vackra getingspindeln, Argiope bruennichi, har funnits i Sverige i omkring 30 år. Den är från början en sydlig art som hos oss först hittades i Skåne. Sedan har den spridit sig norrut ganska snabbt. Det med silke dekorerade zickzackmönstret i nätet är typiskt. Det ser vackert ut, men är framförallt ett sätt för spindeln att göra nätet mer stabilt. Bilden skickades in av Lou, 6 år.

Idag när vi var ute på promenad i Hunsala i Småland hittade vi denna jättestora spindel som var jättestor. Vad är det för typ? Hälsningar från Lou, 6 år.

Du har hittat en getingspindel (Argiope bruennichi) som tillhör familjen hjulspindlar. Du har fotat den från undersidan och därför syns inte det getinglika mönstret som den har på ovansidan på bakkroppen och som gett den dess namn. Den etablerade sig i Skåne under 1990-talet och har spridit sig sakta norrut sedan dess. Numera är den relativt vanlig i Götaland och Svealand. På din bild ser en också tydligt den zickzackmönstrade stabiliseringen som getingspindlarna gör. De spinner sina nät i gräsvegetation där de fångar stora insekter som gräshoppor och vårtbitare. Det är getingspindelns huvudsakliga föda.

– Ellen Sandström

oktober 29, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Skalbaggsgigant från södra Spanien

Valkaren, Polyphylla fullo, är Europas allra största bladhorning (skalbaggsfamiljen Scarabaeidae). Den kan bli så stor som dryga 4 cm och imponerar därvidlag både med sin storlek och sin tjusiga färgteckning. Den har flera svenska släktingar, som ollonborre, kastanjeborre och våra olika guldbaggar. Valkaren finns framförallt i Syd- och Centraleuropa, men den har ibland påträffats i Sverige. Den anses dock inte reproducera sig här hos oss. Bilden är tagen av Torbjörn Kollmats.

Efter ihärdigt ”googlande” fick jag ge upp då jag inte kunde hitta något som liknar skalbaggen på bifogade bilden. Jag kan inte finna något med vare sig mönstret på skalen eller den ”tillplattade nosen”. Jag såg den här kompisen i sydöstra Spanien (kusten) och den var 4-5 cm lång (ben och vingar ej inräknade).

Din bild visar en skalbagge i familjen bladhorningar (Scarabaeidae) som på svenska kallas för valkare. På vetenskap heter den Polyphylla fullo. Den finns särskilt i Syd- och Centraleuropa och är den allra största bladhorningen i Europa. Den är besläktad med våra egna ollonborrar och guldbaggar.

– Andreas Nord

Stort tack för ditt svar, och fort gick det också 🙂 Nu är jag en kunskap rikare!

oktober 28, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Gotländska specialiteter

Smedbocken, Ergates faber, är vår största långhorning och vår näst största skalbagge. Den imponerar storligen med sina nära 6 cm och platta, läderartade vingar. I Sverige är det är bara ekoxen som är större! Smedbockens larv utvecklas i mycket hård, solexponerad tallved där larven tar flera år på sig att förpuppas. Den vuxna baggen lever bara några veckor. Hos oss finns smedbock bara på Gotland. Bilden är tagen av Björn Karlbom.

Vad är detta för krabat? Det är andra gången jag har kontakt med en sådan här, men just denna var något mindre än den förra jag såg, omkring 1,5 cm kortare.

Det här är en riktig gotlandsspecialitet! Djuret är en smedbock (Ergates faber) som hör till skalbaggsfamiljen långhorningar (Cerambycidae; vi har ungefär 110 olika långhorningar i Sverige). Just smedbocken är vår allra största långhorning och vår näst största skalbagge efter ekoxen. Den finns bara på Gotland, där den utvecklas i torr och solexponerad tallved. Den är aktiv på högsommaren och en bit in i augusti.

Fina bilder på ett imponerande djur!

– Andreas Nord

oktober 28, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem bestämmer när fåglarna ska flytta?

Kanadagåsen, Branta canadensis, är väldigt vanlig på många håll i Sverige. På höstarna lever de, liksom många andra gäss, i familjegrupper. Familjerna flyttar ett stycke tillsammans. Men vad bestämmer när det är dags att ge sig av? Är det en av fåglarna i flocken som säger till de andra? Vår expert Åke Lindström reder ut begreppen! Bilden är tagen av Guido Gerding.

Jag bodde några dagar på camping vid sjön Siljan i Dalarna nu i augusti. Jag fick då uppleva en mängd kanadagäss som mellanlandade i sjön vid stranden vid olika tillfällen. Flocken fylldes på allteftersom och gässen uppehöll sig sedan där ett tag. Jag såg aldrig när de fortsatte men fick funderingar kring vad eller kanske vem som bestämmer att ”nu drar vi vidare”. Vet ni? Det kom även ett gäng på kvällen, men jag är osäker på när dessa for vidare. Flyttar de även på nätterna?

Det är generellt en stor vit fläck forskningskartan vad (vem) som bestämmer i en fågelflock att det är dags att flyga sin väg. Det gäller alla fåglar. Just i gässens fall, som på hösten lever i familjeflockar, kan man nog i alla fall tänka sig att det är någon av föräldrarna som talar om att det är dags att sticka. I en större flock finns det ju flera familjer, så vad som sedan avgör vilka familjer som också sticker iväg, vet nog ingen. Men det måste vara många snabba beslut som skall fattas av varje enskild fågel, när väl ”tåget går”. Vikten av att vara kvar i flocken, med alla fördelar det kan föra med sig, skall avvägas mot till exempel hunger- och törstnivå, eller om fettreseverna tillåter vidare flygning, osv. osv. Ett spännande, men svårstuderat, forskningsfält!

Jo, kanadagäss (likt de flesta fåglar faktiskt) kan flytta också på natten. Nu flyttar ju de svenska kanadagässen (alla härstammar från utplanterade gäss från Nordamerika) i stort sett bara inom Sverige och inga längre sträckor därtill.

– Åke Lindström

oktober 27, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Larver i äppelträdet

Larverna av den lilla fjärilen apelspinnmal, Yponomeuta malinellus, spinner in äppelträdens blad i ett nät vari de lever medan de förser sig av grönskan. Är det många larvkolonier kan trädets tillväxt och fruktsättning påverkas negativt, men det brukar hämta sig nästa säsong. Det finns flera andra spinnmalar som lever på samma sätt, men på andra växter, till exempel häggspinnmal och slånspinnmal. Bilden är tagen av Erland Lundin.

Vi har fått larver och nät i vårt äppelträd. Är det ohyra eller är det bra saker?

Det är larver av fjärilen apelspinnmal, Yponomeuta malinellus. Bra information finns på Artportalens webb, här.

Om det finns många larvkolonier kan trädets tillväxt och äppelproduktion påverkas negativt.

– Olle Anderbrant

oktober 27, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Har vi fått husbock hemma?

En jordlöpare (skalbaggsfamiljen Carabidae) i släktet svartlöpare, Pterostichus. Vinkeln är lite svår, men djuret påminner om åkersvartlöpare, Pterostichus melanarius. Bilden är tagen av Daniel Fondin.

Denna skalbagge dök upp hemma hos oss i Mariestad idag, 6 augusti. Är det en husbock? Vi tycker att den ser oroväckande lik ut, och storleken på omkring 25 mm verkar också stämma bra.

Ni kan vara lugna. Det här är ingen husbock, som är en skalbagge i familjen långhorningar. Husbocken är mycket plattare, saknar strimmor på täckvingarna och har en tydligt oval mellankropp. Det här är istället en jordlöpare i släktet svartlöpare, Pterostichus. Vinkeln är knepig, men jag tycker det ser ut som åkersvartlöpare, Pterostichus melanarius. Den har kommit in utifrån och lever som alla andra svartlöpare som rovdjur på diverse smådjur. De uppträder aldrig som skadedjur. Det bästa är att släppa ut den, för inomhus är det alldeles för torrt för den.

– Andreas Nord

oktober 26, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg