Vanlig padda, Bufo bufo, är ett av våra vanligaste groddjur. Det är en förvånansvärt variationsrik padda i fråga om färgsättning. Vissa djur är bruna eller brunsvarta, medan andra är vackert olivgröna eller rödanlupna. De saknar dock alltid strandpaddans gula rygglinje, och grönfläckiga paddans vackert smaragdglänsande gröna fläckmönster. Bilden skickades in av Lars Malmberg.
Vad kan detta vara för padda? Den ser inte ut som en vanlig padda i mina ögon.
Jodå, det är en vanlig padda, Bufo bufo. Den varierar ganska mycket i färg, åtminstone om man tittar nära. Av storleken att döma rör det sig om en fjolårsunge. Så småningom, när den är ungefär 3 år gammal och 5-7 centimeter mellan nos och svansspets, kommer den att leka för första gången. Då gör vanliga paddan en lång och farofylld resa, oftast till samma damm som den själv en gång kläcktes i.
– Andreas Nord
Tack för svar. Jag reagerade på de röda fläckarna på ryggen som jag inte har sett förut. Det försvinner väl med åldern.
Puppglanssteklar (Pteromalidae) är en grupp bland de små och vackert metallglänsande glanssteklarna. Det finns flera hundra olika puppglanssteklar i Sverige och en säker bestämning kräver mikroskopering och ibland också DNA-sekvensering. Alla arterna är parasiter på andra insekter, men för många puppglanssteklar är valet av värddjur inte känt. Några skadedjur i hus och hem är de emellertid aldrig. Bilden är tagen av Sigfrid Lundberg.
De här småttingarna höll till i ett hörn på insidan av ett fönster. De såg ut som flygmyror och betedde sig som om de svärmade. Det var hundratals av dem, 3 till 4 millimeter långa. Har ni ett namn på dem? Skall man bekymra sig och betrakta dem som en invasiv ohyra som kan tänkas tugga i sig gullfiber och gipsplattor?
Det är någon art inom familjen puppglanssteklar (Pteromalidae). Jag vågar dock inte säga vilket släkte det är utan att titta närmare på dem. Det är nämligen en väldigt stor grupp med sådär 150 släkten och drygt 600 arter bara i landet. Puppglanssteklarna är faktiskt näst störst inom övergruppen glanssteklar (Chalcidoidea), efter familjen finglanssteklar (Eulophidae).
Puppglanssteklar, liksom andra glanssteklar, är parasiter. Det är dock svårt att säga vad just dessa parasiterar på, eftersom familjen i princip parasiterar alla kända insektsordningar.
Skogskackerlackan, Ectobius lapponicus, är den enda kackerlackan som finns naturligt i Sverige. Den är vanlig utomhus i hela landet. Till skillnad mot olika exotiska kackerlackor uppträder den dock aldrig som skadedjur. Hittas den inomhus har den alltid och ofelbart följt med in utifrån, så även om det må vara objudna gäster är de åtminstone harmlösa.
Jag hittade vad som tycks vara en kackerlacka på en trädgårdstrimmer som stod precis innanför en ganska otät källargaragedörr i ett villaområde i Karlskoga. Jag hoppas innerligen att det är en skogskackerlacka. Jag tog ett par bilder innan jag krossade den mot väggen. Kackerlackan verkade vilja gömma sig i springorna på trimmern när jag tittade på den, men den försökte inte fly och kröp långsamt. Kan ni utesluta att det är en skadlig kackerlacka? Jag vore mycket tacksam för svar.
Det är en skogskackerlacka och knappast något som behöver krossas. Rädslan för kackerlackor är ganska överdriven. En god tumregel är detta: Inomhus är nästan alla kackerlackor skogskackerlackor som kommit in av misstag. Utomhus lever aldrig kackerlackor som uppträder som skadedjur.
Icke desto mindre är det såklart viktigt att vara observant på kackerlackor som uppträder som skadedjur, med risk för negativa hälsoeffekter. Inomhus är tyska kackerlackan, Blattella germanica, vanligast. Den är lätt att känna igen eftersom den har ett ljus längsband på mellankroppen. Den är alltså randigt mörk-ljus-mörk längsmed kroppen. Skogskackerlackans mellankropp är aldrig lika tydligt randig, och färgmönstret det omvända, alltså ljus-mörk-ljus.
Hittar man en kackerlacka inomhus behöver man därför nästan aldrig bli orolig. Hittar man flera stycken på kort tid, bör man dock försäkra sig om huruvida det är ett skadedjur eller ej. Där hjälper vi gärna till!
– Andreas Nord
Det var skönt att höra. Jag misstänkte att det var en kackerlacka utifrån med tanke på var jag hittade den. Med tanke på det besvär och den kostnad ett skadligt angrepp kan orsaka, skulle jag inte säga att rädslan är överdriven, men jag förtsår vad du menar. Personligen anser jag att vissa arter gott kan utrotas (såsom kackerlackor och fästingar, de senare som gjort det omöjligt för mig att njuta av naturen såsom jag gjorde som barn), men jag vet att det finns delade meningar. Jag är mycket tacksam för att er Frågelåda finns!
Bruna pälsängern (Attagenus smirnovi) kan, liksom andra pälsängrar, ställa till med viss skada på ullprodukter, pälsverk och annat organiskt material i och omkring våra hem. De kan röra sig mellan lägenheter i flerfamiljshus genom till exempel ventilationstrummor, men kan också flyga utomhus under varma sommardagar.
Jag har hittat två olika baggar i min lägenhet. Jag har tidigare haft problem med pälsängrar och mattbaggar. Dessutom har jag haft småknäppare i lägenheten. Jag undrar därför om skalbaggarna på bilden är pälsängrar eller om det är två olika sorter.
Bilderna visar både brun pälsänger, Attagenus smirnovi. Tidigare kallades den för rysk pälsänger. Det här är en av de allra vanligaste skalbaggarna i inomhusmiljöer. Under normala omständigheter är de inte ohyggligt problematiska, men ibland kan de förekomma i större mängder och göra skada på olika slags organiskt material som ullgarn, pälsverk, och plädar.
Vi har skrivit om brun pälsänger vid flera tidigare tillfällen. Se den här länken.
Ett ekosystem kan vara stort och öppet som en hel skog eller en hel sjö, eller litet och slutet som i den här glasburken. Ekologi är vetenskapen som studerat samspelet mellan de olika komponenterna som utgör ekosystemet.
Jag och en kollega kom att prata om begreppet ekosystem. Det visade sig att vi har olika förklaringsmodeller. Frågan gäller: hur definieras ekosystem, med eller utan de processer som sker mellan de ingående biotiska och abiotiska faktorerna? Likaså, är begreppet ekologi vetenskapen som studerar dessa processer eller är det själva ekosystemets processer?
Ekosystem är ju som man hör ett system som består av enskilda komponenter och processerna mellan dem. Ekologi är vetenskapen som studerar det här systemet.
– Olle Anderbrant
Precis. Ett ekosystem är alla levande organismer i ett visst område, tillsammans med icke-levande faktorer som påverkar dem, som ljus, näring och temperatur. Ett sådant system kan vara litet – som en komposthög – eller stort – som en hel skog. Ekologier studerar hur organismer i ett ekosystem påverkar varandra, eller hur de påverkas av ekosystemets icke-levande faktorer. En fågelekolog kan till exempel studera hur samspelet mellan fåglars häckningsframgång och tillgången på fjärilslarver påverkas av temperatur på våren i ett skogsekosystem.
Flikbjörnbär, Rubus laciniatus, i närheten av Simrishamn i sydöstra Skåne. Bilden är tagen av Stig Jeppsson.
Jag har en björnbärsbuske som inte har vanliga blad, så jag kollade på den med min app PlantNet. Den sa att det var norskt björnbär. Kan det stämma? Jag bor nära Simrishamn i Skåne, och har ska det inte finnas norskt björnbär vad jag förstår.
Öronvivlar (släktet Otiorhynchus) hör till den stora skalbaggsgruppen vivlar, som alla utmärks av en mer eller mindre lång, utdragen, snabel framför ögonen. Öronvivlar är växtätare och många tycker särskilt om olika prydnadsbuskar som syren, liguster och snöbär. Därför är öronvivlar vanliga i trädgårdar varifrån de kan komma in i våra bostäder. Vissa arter kan också utvecklas i krukor till inomhusväxter. De vuxna skalbaggarna gör mycket karakteristiska gnagskador i kanten på bladen. Det ser ut ungefär som att någon har tagit en stor tugga. Det är ofta det bästa sättet att se var vivlarna finns. Just det här ser ut som en jordgubbsöronvivel, Otiorhynchus ovatus. Det är den allra vanligaste öronviveln.
Jag har vid några tillfällen sett ett litet svart kryp i mitt hem. Det liknar en liten skalbagge. Jag vet inte var de kommer ifrån och blir lite fundersam på vad det kan vara. Vet ni?
Det är en skalbagge i släktet öronvivlar, som på vetenskap utgörs av de två skalbaggssläktena Otiorhynchus och Dodecastichus. Namnet kommer av hur ’snabeln’ ser ut, med två stora gropar framtill som påminner om öron. Alla öronvivlar är växtätare, och ger bland annat upphov till de mycket karaktäristiska ”hålslagen” i bladkanterna i till exempel syren- och snöbärshäckar. Vissa arter uppträder också som skadedjur i växthus och trädgårdsodlingar.
Det går inte riktigt att avgöra vilken öronvivel du har fotograferat eftersom bilden är alldeles för oskarp. Bara baserat på kroppsform och storlek talar dock det mesta för jordgubbsöronvivel, Otiorhynchus ovatus, som är släktets allra vanligaste art. Namnet till trots kan man hitta den på många olika växter. Det finns egentligen bara en förväxlingsart, men den är betydligt ovanligare.
– Andreas Nord
Tack så mycket för svaret. Det är alltså en öronvivel – intressant! Förstår att det är svårt att bedöma vilken öronvivel det är med fullständig säkerhet på grund av bildkvalitén. Den var svårfotograferad!
Vattensork, Arvicola terrestris, är vår största sork. Den är en skicklig simmare och trivs nära vatten. Vattensorken är också duktig på att gräva, och lämnar efter sig jordhögar som påminner om mullvadens, men de är plattare och har utgångshålet på sidan istället för i toppen.
Min trädgård är fullständigt underminerad av gångar, jag tror att de mest är från vattensork. Jag hoppas åtminstone att det är vattensork. Alternativet är råttor, men jag märker inte av att de gått in i huset så jag tror ändå inte det. Gångarna går ner upp emot en halv meter i jorden och de äter rötter på fruktträd vilket jag läst är klassisk vattensork. Min fråga: under hela hösten, vintern och största delen av våren är det jordhögar överallt, inga synliga hål, eventuella hål jag gräver fram täpps igen omedelbart. Plötsligt i maj juni så dyker det upp runda hål överallt i gräsmatta och rabatter utan jordhögar. Jag gissar att de är 7 till 8 centimeter i diameter. Varför? Beror du på orm? Det finns åtminstone snok, kanske även huggorm på tomten och de vaknar väl typ då och äter dessutom sork. Har det att göra med att sorkarna letar föda ovan jord istället för under? Slutar de underhålla gångarna och flyttar ner till bäcken? Vad händer?
Jag håller med om att det låter som vattensork, som emellanåt kan göra en del skada i trädgårdar på grund av sin kärlek för rötter och rotknölar.
Att du mest ser jordhögar på vintern beror på att vattensorkens aktivitetsmönster ändrar sig mellan säsongerna. Vintertid lever de framförallt under jorden, ofta i lite större grupper. I sina komplexa tunnelsystem har de byggt upp skafferier, som de livnär sig på under den kalla och mörka årstiden. När våren kommer är det för vattensorken, liksom för andra djur, dags att reproducera sig. Aktiviteten skiftar så att djuren ofta är dagaktiva, och framförallt aktiva ovanför mark igen. Nu upphör också grupplivet, och paren blir tämligen revirhävdande. Hålen du beskriver är in- och utgångar ur tunnelsystemet, som sorkarna gräver ut för att snabbt kunna fly ner under jord om det är fara å färde. Snok och huggorm kan nog knappast svälja en vuxen vattensork, men däremot är de ett mycket uppskattat byte för rävar och flera olika rovfåglar.
När det gäller jordhögar i trädgården är det också viktigt att komma ihåg vår vän mullvaden. Till skillnad från vattensorken gör den inte skada på växter, utan är istället ett rovdjur. Mullvadens högar växer med tiden, är klassiskt vulkanformade och har ingångshålet i toppen. Vattensorken gör platta, tämligen oorganiserade högar som sällan växer med tiden, ofta innehåller gräs eller annan vegetation, och har ingångshålet på sidan.
Pingborre, Amphimallon sostitiale., är ett vanligt djur på försommaren. De vuxna skalbaggarna kan svärma i stora mängder precis i skymningen. Larverna trivs bra både i gräsmattor och bland odlade grödor, där de stundom ställer till förtret för såväl villaägare som bönder. Bilden är tagen av Ann-Kristin Cedermarker.
I somras hittade jag två sådana här brungrå, skalbaggeliknande, insekter i badrummet en dag, och sedan ytterligare en inomhus strax därpå. Någon kväll senare låg en likadan i fatet till en utekruka. Vad är det för något?
Av vad jag kan se visar bilden en pingborre, Amphimallon solstitiale, som är en skalbagge i överfamiljen bladhorningar (dit också bland annat tordyvlar hör).
Pingborre är ett vanligt djur nästan överallt. Larven utvecklas framförallt i gräsmattor där den gnager på gräsrötterna. Stundom orsakar den svåra skador. Skalbaggarna kläcks och svärmar i skymningen under ljumma sommarnätter. Under en ordentlig svärmning kan det vara tusentals djur i luften på ganska begränsad yta.
– Andreas Nord
Är det den vi kallar för ollonborre, som flyger helt till synes utan mål, hamnar på kläder och i håret. Men de söker väl egentligen en partner att para sig med?
Pingborre och ollonborre är olika slags skalbaggar, även om de är avlägset släkt med varandra. Ollonborre, som är flyger litet tidigare på året, är betydligt större och svärmar gärna i trädtoppar. Att planlöst flyga i skymningen och trassla in sig i hår och dylikt, stämmer bäst på pingborre som ju utvecklas och lever i gräsmattor. Detta planlösa kringflackande är, mycket riktigt, ett försök att hitta en partner.
Spillningen på utsidan av holken är inte ugglornas verk. Här har någon annan fågel, troligen en björktrast, varit i farten.
Jag observerade pärluggla i en av mina holkar i Rödvattnet i nordvästra Ångermanland i början av maj. När jag gjorde ett återbesök litet senare möttes jag av att stora delar av holkens framsida var täckt av fågelspillning. Jag har tidigare haft konstaterade pärlugglehäckningar i mina holkar, men då har det varit fågelspillning på insidan av holken och inte utsidan. Är det bara uggleungarna som är dom skyldiga eller har holken blivit attackerad av trast? Jag vill också passa på att fråga vad jag fotat för spillning. Är det mån tro en spyboll?
Det är inte uggleungarna som är skyldiga till spillningen på utsidan av holken. Jag tror att det är en björktrast som varit i farten. De är kända för att ibland försvara sig med spillningens hjälp.
– Hannah Watson, gästexpert och kattuggleforskare
”Spillningen” är mycket riktigt spybollar. Av vad jag kan se rör det sig om spybollar från någon uggla.
– Andreas Nord
Tack för återkopplingen! Och roligt att läsa att min tes med trast som den skyldiga bekräftades av sakkunnig.
Kommentarer