Poppelsvärmare, Laothoe populi, är en stor och säregen nattfjäril som förekommer allmänt norrut ungefär till Dalälven och ytterligare ett stycke norrut längs kusten. Den utvecklas särskilt på asp, men larven kan också leva på flera olika videarter. I Findland förekommer sällsynt och lokalt systerarten aspsvärmare, Laothoe amurensis, som aldrig har hittats i Sverige. Den saknar poppelsvärmarens röda ’armhålor’ och har inte heller tydligt markerad vit fläck på framvingarna. Bilden är tagen av Jan Söderlind.
Jag upptäckte den här svärmaren vid stugknuten i norra Ångermanland. När jag bildgooglande fick jag aspsvärmare som svar, men den har ju inte rapporterats i Sverige tidigare. Jag kan dock inte se några roströda fläckar som släktingen poppelsvärmare ska ha. Så, vad är det?
Det är en poppelsvärmare! De röda fläckarna har fjärilen i ’armhålan’ på bakvingarna, och på din bild så täcker framvingarna just detta område. Poppelsvärmaren har också en tydligt markerad vit fläck på framvingen, som aspsvärmaren saknar. Poppelsvärmare är vanlig i hela Götaland, men förekommer också längs nästan hela Norrlandskusten.
En prästkrage hör sommaren till! Det tycker också många av landets småfjärilar, som utnyttjar olika delar av prästkragen som larver. Just vilken av dem som slagit sig ner hos vår frågeställare, vågar vi dock inte gissa på. Bilden är tagen av Tommy Garting.
I vår trädgård hittade vi en prästkrage där några av kronbladen var ihopvikta till ett litet tält. När vi öppnade ett av dem såg vi en liten larv som verkade hålla på att göra ett bo. Vad är det för någon insekt som lever så i en blomma?
Det finns flera arter som kan ha prästkrage som värdväxt. Några är lever de flera olika slags växter (de är ’polyfaga’) medan andra lever bara på prästkrage (de är ’monofaga’). Det är nog svårt att säga vilken art det är utan att ha sett larven. Men tanke på tiden på året så borde man kunna utesluta sådana, som snart ska ha utkläckta fjärilar.
Tre olika kronmalar (Bucculatrix) i Norden lever på prästkrage, men de gör inte sådana ingrepp utan minerar i bladen. Andra arter som lever på bland annat prästkrage är brun grundvecklare Celypha rufana, prästkragsrotvecklareDichrorampha alpinana, spetsvingad rotvecklareD. acuminatana, svartstreckad rotvecklare D. aeratana och prästkragsstjälkvecklareD. consortana, men larven lever på annat sätt än i blomman.
Således kan det vara en av de polyfaga arterna. Jag avstår dock från att gissa vilken utan att ha sett larven. Det bästa i sådana här fall är alltid att försöka kläcka fram fjärilen.
Kopparödla, Anguis fragilis, är den enda benlösa ödlan i Sverige. Det gör den vid en hastig anblick kan lik en orm. Tidigare kallades den därför både kopparorm eller ormslå. Kopparödlan är vanlig i stora delar av Sverige, också helt nära människor som i komposter och trädgårdar. Där lever den ibland ett farligt liv, och många kopparödlor skadas eller dör. Just vad som hänt vår frågeställares kopparödla kan vi inte svara på, men viktigt att minnas är att döden är precis lika självklar som livet i naturens kretslopp. Bilden är tagen av Marek_bydg.
Jag hittade en liten kopparödla i gräset häromdagen. Den kunde inte riktigt slingra sig så jag la undan den i en av rabatterna. Tyvärr är det samma fortfarande, flera dagar efter att jag hittade den. Den lever, men verkar inte kunna sträcka ut sitt huvud eller den övre delen av kroppen utan slingrar sig bara runt och runt. Vad har hänt? Och vad kan man göra för att hjälpa den?
Det är omöjligt att svara på vad som hänt kopparödlan utan en grundlig inspektion. Den kan såklart ha blivit sjuk, eller så har den skadats av ett rovdjur (katter och fåglar, till exempel, kan ta kopparödlor i människans närhet), blivit påcyklad, eller drabbats av någon slags parasit.
Tyvärr finns det inte mycket du kan göra för att hjälpa djuret, utan här är det bästa att naturen får ha sin gång. När kopparödlan väl dör – och mycket talar väl för det – kommer den i sin tur utgöra föda för många olika insekter, bakterier och svampar. Liksom födsel, är döden en lika viktig del i naturens kretslopp.
Larverna fjärilar i gruppen spinnmalar (Yponomeuta) spinner in blad och stam i ett nät vari de lever medan de förser sig av grönskan. Är det många larvkolonier kan trädets tillväxt och fruktsättning påverkas negativt, men det brukar hämta sig nästa säsong. Det finns många olika spinnmalar och de flesta lever bara på ett slags träd. Så hittas till exempel häggspinnmal på hägg och slånspinnmal på slån. Bilden är tagen av Adam Nasser.
En kväll stötte jag på nästan helt kritvita träd som saknade löv och såg döda ut, allt annat runt omkring dessa tre träd såg levande ut. När jag gick närmare träden för att ta närmare titt såg jag att det var täckta med ett vitt nät som påminde om spindelnät, om än tjockare och starkare. På flera platser på träden fanns det larver i buntar som levde inne i nätet. Vad är detta för insekt som gör sådär och klarar de av att döda trädet?
Det här är orsakat av en liten fjäril som kallas för spinnmal på svenska. Det vetenskapliga namnet är Yponomeuta. Det finns många olika arter av spinnmalar i Sverige. Var och en lever på ett speciellt träd eller buske. Till exempel lever häggspinnmal på hägg, slånspinnmal på slån, och äppelspinnmal på aplar. Silket är ett utmärkt skydd för larverna, inte minst eftersom det är båda tjockt och segt som du själv märkt.
Träden överlever angrepp av spinnmalar. Det ser hemskt ut när alla blad är uppätna, men året därpå brukar ett angripet träd vara vid full vigör igen. Vissa år finns det oerhört många spinnmalar, med utbredda angrepp som du har sett. Andra år är det färre, och då är kanske bara en eller ett par grenar inspunna.
Hane av blomkrabbspindel, Misumenia vatia. Krabbspindlarna gör verkligen skäl för namnet, eftersom de inte är alldeles olika krabbor när de sitter och rör sig. Vanligtvis hittar man krabbspindlar i olika blommor, där de smälter i bra tack vare sin skarpa färg. Här väntar spindeln på ett intet ont anande flygfä som den överrumplar och konsumerar. Bilden är tagen av Fredrik Angervall.
Vad är detta för spindel? Den kröp häromdagen på mitt köksbord i Bottna, Bohuslän.
Du har hittat en blomkrabbspindel (Misumena vatia) och det här är en hane. De ser lite annorlunda ut än honorna, som är större och enfärgade i oftast gult, vitt eller grönt. Blomkrabbspindeln tillhör familjen krabbspindlar (Thomisidae) och de spenderar mesta delen av sitt liv att sitta och vänta på byten, i olika blommor. Där är de tack vare sin skarpa färg ganska väl kamouflerade. Dessutom kan blomkrabbspindlar ändra färg beroende på vilken blomma de sitter i. Honan är ganska olik hanen, med kraftigare bakkropp och skarpt ljus färg. På den här länken finns flera bilder på dem.
– Ellen Sandström
Tack för ett snabbt svar. När jag läste krabb, så stämmer det väldigt bra in i utseendet.
Spillkråka, Dryocopus martius, är vår allra största hackspett och som sådan kapabel att göra betydande avtryck där den bestämmer sig för att leta efter mat. Detta syns med all önskvärd tydlighet här ovanför, där en spillkråka noggrant undersökt en tall i nordvästra Skåne. Bilden skickades in av Martina Dike.
I våras var jag i Vedby strövområde utanför Klippan, Skåne. Då såg jag detta träd. Vad kan det avlånga hålet, och det lilla hålet ovanför, bero på?
Detta tycks vara spåren efter en spillkråka – vår allra största och kraftigaste hackspett. De kan göra omfattande skada på trädstammar i sin jakt på mat. När de gör det, skapar de samtidigt nya livsrum för skogens andra organismer, bland annat insekter och svampar.
På vårkanten står saven högt i björkar och andra lövträd. Det har vissa djur lärt sig att utnyttja, bland annat hackspettar som genom noggrant placerade hålslag kan komma åt att lapa i sig av den utsipprande saven. Savflödet kommer i sin tur att utgöra födokrok åt många olika insekter, som skalbaggar och vårystra getingar. Bilden är tagen av Ingalill Elfgren.
Jag hittade dessa märken på en björk som står i en skog i Västernorrlands inland, omgiven av mestadels tall. Jag vistas väldigt mycket i denna skog, men har aldrig sett sådana märken tidigare. Det är gott om större hackspett här, men även gråspett, spillkråka och mindre hackspett finns i närheten. Jag antar att det är en hackspett som gjort märkena, men vilken?
Det stämmer att någon hackspett har varit i farten! När märken ligger såhär i tjusiga rader längs med stammen, har hackspetten varit ute efter björkens sav. Det syns också bra på din bild, där hackmärkena gjort upphov till ett stort savflöde.
På engelska kallas det här födosöksbeteendet för ”sap sucking” och på svenska översätts det ibland till ’savsugning’ eller ’savlapning’. Det är vanligare att se på våren innan häckningssäsongen. Då står saven högt och savlapning utgör ett bra näringstillskott under en annars näringsbegränsad tid på året.
Både tretåig och större hackspett är kända savlapare, och spillkråka antas vara det, men jag kan inte avgöra vem som är den skyldiga i det här fallet. Eftersom märkena är jämförelsevis små och eleganta, tror jag åtminstone inte att det rör sig om spillkråka. Det är ju en hackspett som brukar vara ganska destruktiv i sitt födosök.
Här har en snok, Natrix natrix, råkat illa ut. Det spräckliga mönstret på buken är typiskt, och skiljer snoken från vara andra två svenska ormarter. Bilden är tagen av Rolf Tingström Nilsson
Jag promenerade från Kullens fyr mot Arild i Skåne i mitten av maj. Då hittade jag dessa döda djur på marken. En var nog en snok, men vad är det spräckliga?
Det spräckliga mönstret på buken är typiskt för undersidan av en snok!
– Björn Lardner, gästexpert
Tack för god och snabb identifiering. Jag har uppenbarligen aldrig tidigare sett undersidan av en snok. Men nu har det hänt!
Färska spår av järv i allra nordligaste Sverige. Ett fantastiskt vårvintermöte! Bilden är tagen av Tobias Lundberg.
Jag var på skidresa i allra nordligaste Sverige i våras. På skidturen såg vi dessa spår. Det som förbryllar mig var att två spå var små och två stora. Det var tydligt att bak- och framfötterna hade olika storlek. Tyvärr fotade jag bara de två större avtrycken. Trugan på skidstaven är 9 till 10 centimeter i diameter, för jämförelse.
Här har en järv sprungit över fjället – ett karismatiskt och mytomspunnet rovdjur som glädjande nog är på frammarsch i Sverige! Hos järven är framtassarnas avtryck betydligt större än baktassarnas, vilket stämmer bra med din beskrivning.
Kommentarer