Kan detta vara en larv av en skalbagge i den stora familjen jordlöpare?
Jag hittade denna i badrummet nyligen, så här mitt i vintern. Jag har aldrig sett något liknande förr. Min kamera är tyvärr inte den bästa, men insekten såg nästan ut som en bit trä med ett svart, runt, platt huvud som inte såg ut som ett huvud överhuvudtaget. Man kunde bara urskilja det som en svart fläck. Väldigt unik insekt tyckte jag. Vet ni vad det är?
Bilden är svårtolkad, men det ser ut att vara någon skalbaggslarv, och en gissning är att det rör sig om någon av våra jordlöpare. Det finns några hundra olika arter, och det blir svårt att avgöra just vilken det är baserat på bilden. En högupplöst bild tillsammans med information om djurets storlek skulle hjälpa oss att begränsa antalet kandidater en smula.
Vanlig groda, Rana temporaria, är en av Sveriges 11 arter av stjärtlösa groddjur, alltså grodor och paddor. Den finns i hela landet och är mestadels vanlig. I hela världen tror forskarna att det finns ungefär 7600 olika grodor och paddor. Bilden är tagen av Simon Eugster.
Jag har försökt ta reda på hur många grodor det finns i världen. Jag vill inte ha med paddor eller salamandrar i siffran utan bara grodor. Kan ni hjälpa mig ta fram en uppgift om detta?
Siffrorna varierar litet, men det antas finnas omkring 7600 olika arter av stjärtlösa groddjur (grodor och paddor). Av dessa är drygt 600 arter egentliga paddor. Säkerligen återstår dock många arter av grodor (och andra groddjur) att upptäcka, inte minst i svårtillgängliga områden. Det är just nu ett stort problem att naturområden förstörs i snabbare takt än vi hinner beskriva nya arter. Som en konsekvens är det fullt möjligt, till och med sannolikt, att arter bildas och sedan dör ut på grund av mänsklig påverkan, utan att vi ens vetat om att de en gång existerat.
Koltrasten, Turdus merula, besöker gärna fågelmatningar. Särskilt sällskaplig är den dock inte, och med sitt beteende visar den ibland att den inte uppskattar andra koltrastars sällskap. I städer är det inte ovanligt att koltrastar har vita färgpigment. Man brukar säga att mörka fåglar med delvis ljus fjädrar är ’partiellt leucistiska’. Det är inte helt avgjord vad partiell leucism beror på, men det mesta tyder på att det handlar om olika slags mutationer som påverkar vissa gener i djurens arvsmassa Bilden är tagen av Yersinia Pestis.
Sedan några månader kommer några koltrastar till min öppna, södervända, balkong på tredje våningen. De får äppelhalvor och osaltade solroskärnor. De är ganska orädda och städar dessutom efter talgoxarna som gärna sprätter ut traditionella frön från automaten.
Jag har sett att koltrastarna fladdrar man med vingarna ibland, en liten stund. De viftar också med stjärten, 7-10 slag. Varför gör de så? Vill de signalera att ”jag är här nu och vill ha mat”?
Koltrastarna uppträder gärna i flera åt gången vid ett fågelbord, men de tycker normalt inte om varandras sällskap. De är snarare ”territoriella” och försöker köra bort andra koltrastar (och andra arter också). Däremot måste de samtidigt se till att få mat i sig under de korta vinterdagarna så de kan inte slåss hur mycket som helst. Eftersom det normalt är överskott på mat runt ett fågelbord blir det inte heller nödvändigt att slåss för brödfödan och de är mer förlåtande mot de andras närvaro. Jag kollade lite extra hemma vid det egna fågelbordet i morse, där 5-6 koltrastar befann sig samtidigt på marken. Jag såg en hel del ”mopsande” och utfall fåglarna emellan. I huvudsak såg jag stjärt-knixande, men inte så mycket vingfladder.
Jag tror att beteendena har två huvudsakliga syften. Det ena är att de signalerar till de andra att de inte gillar deras närvaro. Det andra är att fågel signalerar till eventuella rovdjur i närheten att den är alert i allmänhet och därför ett svårfångat byte.
En larv av någon småfjäril, kanske en mal. Vi kan dock inte avgöra just vad för slags fjäril det rör sig om. Bilden är tagen av Linda Håkansson.De långa stjärtspröten visar att det här är en skalbaggslarv, närmare bestämt någon av ängrarna i släktet pälsängrar (Attagenus). Flera olika arter är vanliga inomhus. Bilden är tagen av Linda Håkansson.Flera olika slags insekter är vanliga i äldre hus och hem, bland annat fjärilar och skalbaggar. De lever av våra lämningar, men ibland också av kläder i organiskt material som pälsverk och ulltröjor. Ofta är problemen beskedliga, men såväl ängrar som malar kan ibland göra omfattande skador. Lyckas man hitta ”härden”, alltså där det finns allra flesta skadedjur, brukar det hjälpa bra att frysa plagget eller plaggen under minst en vecka.
Jag har hittat larver i mitt sovrum vid flera tillfällen. Jag flyttade till min lägenhet i april och hade min säng, täcken och så vidare i ett garage under 3 månader innan dess. Jag har tvättat alla kläder och torktumlat vid flera tillfällen, och dessutom lagt ut cederträ och fällor men några flygande malar verkar fastna i fällorna. Jag sprayar också sovrummet en gång i månaden.
Är det klädesmal det handlar om? Eller har jag misstagit mig helt? Jag hittar ganska ofta flygande malar (döda) i förrådet, så jag har inte längre några textiler där.
Det är två olika slags larver på bilderna. Den rödaktiga larven kommer mycket riktigt från någon slags småfjäril, och en mal ligger bra till. Jag kan dock inte avgöra om det är den art som kallas för klädesmal (Tineola bisselliella) eller någon av de andra malfjärilarna som förekommer inomhus.
De spolformade larverna med långa spröt i bakänden kommer däremot från en skalbagge, närmare bestämt från en änger i släktet Attagenus, dit vanliga inomhusskadedjur som vanlig pälsänger (Attagenus pellio), brun/rysk pälsänger (Attagenus smirnovi) och vågbandad pälsänger (Attagenus woodroffei) hör. Alla är vanliga i äldre hus och lägenheter och åtminstone ängrarna kan röra sig mellan lägenheter i flerfamiljshus genom ventilationstrummorna.
Såväl malar som pälsängrar tycker om torrt organiskt material, till exempel soffdynor med tagelstoppning och ullplädar. Det är vanligt att det finns små populationer av dessa djur i äldre hem, och ofta för de en ganska anonym tillvaro utan att ställa till några egentliga problem. Det kan dock vara en god idé att undersöka ylleförrådet för att se om du hittar någon ”härd”. Att frysa angripna produkter i en eller ett par veckor brukar hjälpa bra.
– Andreas Nord
Larver av klädesmal är vita, så jag tror inte det är någon sådan du har hittat. Jag vet dock inte vad det kan vara, som också verkar hålla till bland tyg.
Lind, Tilia cordata, blommar gärna rikligt och har oftast ordentlig fruktsättning. Det gör linden till ett viktigt träd för både insekter och ryggradsdjur, som förser sig av varandra, eller av nektar och pollen. De hårda frukterna kan också ätas av vissa insekter, fåglar, och däggdjur. Att knäcka upp fröskalet för att komma åt själva fröet är dock ett styvt arbete, som kanske inte passar alla fåglar.
Vi har en stor lind på gården. Den blommar alltid rikligt och har mycket frön till hösten, men vi har aldrig sett fåglar äta av dem. Varför?
Linden är ett viktigt träd som ger både nektar och näringsrika frön. Därför lockas många olika djur till lindar under olika delar av året, vissa för att äta av linden och andra för att äta av lindätarna.
Fröna kan ätas av fåglar, olika smådäggdjur, och vissa insekter. Det är dock rimligt att tänka sig att det är ett styvt jobb att knäcka eller hacka upp ett lindfrö, så att det inte är alla fåglar som kan ta sig igenom fröskalet för att komma åt själva fröet. Det är kanske framförallt något som finkar med litet grövre näbb, till exempel stenknäck, ägnar sig åt?
Lövsångaren, Phylloscopus trochilus, är Sveriges vanligaste fågel. Den väger 10 gram och finns nästan överallt där det finns buskar och träd. Lövsångaren är också en riktig långflyttare som varje år flyger fram och tillbaka mellan Sverige och. Helst flyttar den på natten. Tidigt på morgonen sjunger den sin vemodiga strof. Men varför tystnar egentligen fåglarna mitt på dagen?
Varför tystnar fåglarna mitt på dagen? Har det med vädret att göra?
Jag tror det mest har att göra med att de efter en intensiv morgon med sång pausar för att födosöka. Att de sjunger tidigt på morgonen är väl till stor del en konsekvens av att ju tidigare man är, desto ensammare är man på scenen? Så då faller det sig naturligt att man uppåt dagen måste ta en paus för att ta hand om sig själv lite.
– Per Henningsson
Det Per skriver är nog OK. Lite ytterligare förslag: för fåglar som flyttar på natten – det vanligaste bland småfåglar – kan det vara lämpligt att sjunga tidigt på morgonen, antingen för att locka ner honorna just till din plats, och/eller för att vara den förste att locka till sig en hona när de väl landat.
Sedan tror jag att de atmosfäriska förhållandena under de ljusa timmarna oftast är bäst tidigt på morgonen. Det börjar så småningom blåsa, och då hörs sången sämre.
Jag är däremot osäker på det där med att fåglarna måste vila eller äta. Många hanar klarar att trots allt att födosöka och sjunga parallellt – sjung en strof, plocka en insekt, sjung en strof, plocka en insekt.
Flera olika slags gäss kan para sig med varandra över artgränserna och bilda så kallade hybrider. Det är inte ovanligt att sådana hybrider ses i gässflockar runt om i landet. Just den här gåsen tror vi är en hybrid mellan grågås och tamgås. Vår expert berättar varför.
Detta sällskap sprang jag på vid Svarte Mosse i Göteborg. Kan det vara så att det rör sig om en hybrid av en kanadagås och en tamgås?
Jag skulle snarare gissa på en hybrid mellan grågås och tamgås. Benen ser visserligen i bilden nästan lite ljusgula ut, vilket inte passar in på grågås som ju har rosa. Men det kan också vara så att det är vitbalansen som är lite fel i kombination med överexponering, så att benen faktiskt är matt ljusrosa egentligen.
Kanadagås har gråa ben så det passar ännu sämre och i övrigt stämmer färgen på fjäderdräkten sämre med kanadagås än grågås tycker jag.
Tjuvbaggar, en slags skalbagge i familjen trägnagare (Ptinidae), är ganska vanliga i äldre hus och hem. Oftast gör de ingen skada, utan fungerar som renhållare med förkärlek för dött organiskt material som intorkade flugor, hudflagor och annat gott. Ibland kan den dock angripa spannmål and andra skafferivaror, så det kan ändå vara på sin plats att undersöka torrskaffningen. Bilden är tagen av Linda Håkansson.
Jag såg den här rackaren krypa på en kartong innehållandes en spegel den 10 januari. Kartongen stod på min vardagsrumsmatta. Den var ungefär samma storlek som en mygga och kröp ganska snabbt. Jag hittar inga fler likadana. Är det en kackerlacka? Bör jag vara orolig? Vad ska jag göra?
Du behöver inte vara orolig. Någon kackerlacka är det alls inte. Det är istället en så kallad ’tjuvbagge’, som hör till den i Sverige ganska lilla skalbaggsfamiljen trägnagare (Ptinidae). Det finns flera olika arter av tjuvbaggar och de kan ibland vara knepiga att skilja åt. Det går inte att se just vilken du har hittat, men jag gissar att det rör sig om den art som kallas vanlig tjuvbagge och på vetenskap heter Ptinus fur. Det är en ganska vanlig skalbagge i äldre hus, men eftersom den är nattaktiv är det inte så ofta man ser den. Ditt djur är en hane, vilket syns på de långa antennerna och den långsmala, något klockformade, kroppen. Honan är betydligt rundare (hon är bredast ungefär på mitten) och har jämförelsevis korta antenner.
Tjuvbaggar gör oftast ingen skada, men eftersom den lever av torrt organiskt avfall kan den ibland angripa fröer, kryddor och mjöl. Oftast äter den dock andra godsaker, som torkade insekter, hudflagor, och liknande.
Till sist, att det inte är en kackerlacka syns bland annat på storleken – alla kackerlackor i Sverige är mer än 1 centimeter långa som vuxna – men också på flera andra saker: 1) kackerlackor har delvis genomskinliga vingar som överlappar varandra på ryggen, de möts aldrig kant i kant som här; 2) alla kackerlackor har långa ben med tydliga taggar på; och 3) alla kackerlackor har i änden på bakkroppen två stycken utskott som kallas för cerci, en slags känsleorgan som ser ut ungefär som två taggar som sticker ut.
Kan det vara en skogsmård som lämnat den här spillningen i vår frågeställares krypgrund?
Vi bor i Ramlösa i Skåne, i en villa med krypgrund. Sanden är täckt med kraftig plastduk, som ligger löst uppvikt mot grunden. Jag är sällan där och tittar, men i går hittade jag spillning från något obekant djur, 7 till 8 centimeter långa. Några låg var för sig, andra i klumpar. Vad kan det vara för djur?
Din beskrivning av hur du hittade spillningen, tillsammans med det långsmala, litet skruvade, utseendet, tycker jag talar för att det rör sig om en skogsmård, Martes martes. I Skåne finns numera även den sydliga arten stenmård, Martes foina, som anses vara mer knuten till bebyggelse än skogsmården. Än så länge är stenmården dock begränsad till några få lokaler i den nordöstra delen av landskapet.
Hundar slickar sig gärna efter ett bad eller en dusch. Använder hunden sin tunga för att torka sig, eller vad är det egentligen som händer?
Hur kan en hund slicka sig torr?
En hund kan inte slicka sig torr i strikt mening. Däremot kan slickande hjälpa till att driva ut vatten ur pälsen och på benen, så att hunden torkar snabbare. Om en del av vatten kan avlägsnas fysiskt på det här sättet är det mindre kvar som måste avdunsta, och då går det fortare att bli torr. Det är en liknande princip många människor använder när de ”skrapar” av det mesta av duschvattnet innan de tar till handduken.
– Andreas Nord
Det kan också tilläggas att många hundar har rejäl päls och underull och sällan blir blöta ”in på bara skinnet”, så de torkar ganska fort.
Kommentarer