Fråga en Biolog

Jag har en allmän fråga om jämn- och växelvarma djur! Vad i ligger skillnaden mellan dessa olika arter beträffande kroppskonstruktion och organfunktioner (t.ex. hjärta, lungor etc.). VARFÖR sänker t.ex. en orm sin kroppstemperatur om det blir kallt?

Fysiologin är jag inte insatt i (det kan man få mer information om på Fråga en Zoofysiolog). Däremot har jag några synpunkter på för och nackdelar med att vara jämn- respekitve växelvarm. En mycket stor del av ett jämnvarmt djurs energibehov går åt att hålla temperaturen uppe. Om det är ont om föda under en årstid så är det en oerhörd fördel att kunna överleva vid en låg temperatur. I gengäld är det tydligen svårt att konstuera muskler som arbetar snabbt vid låg temperatur. När kroppstemperaturen är låg äre man därför ett lätt byte för rovdjur. Det behövs alltså en viss föreberedesletid så man hinenr uppsöka ett skyddat ställe när man är avkyld. Kan man däremot räkna med att klara att få mat nog att hålla värmen uppe så är man ju å andra sidan väl utrustad för att inte bara klara sig udnar rovdjur, man kanske till och med ka näta så mycket så man växer bätte än andra som går i ide. Det är alltså lite av en chansning. Bäst vore förståss en fullständig flexibilitet men eftersom det behövs både fysiologiska omställingar och andra förberedelser (boplats) så fattas ”beslutet” att vara varm eller kall under bristsäsonger oftast på en nivå över individen. Dock är djurvärlden inte så kalrt uppdelad i jämn och växelvamra som man ibland tror. Många däggdjur sänker ju temperaturen om vintern (igelkott, fladermöss). Fladdermöss kan tom göra så om somamren om det blir ont om mat (liksom ungar av tornseglare). Många växelvarma djur kan genom att väsla mellan varma (solfläckar) och svala ställen hålla en ganska jämn temperatur där dras muskler är anpassade att arbeta särskilt bra. En delormar kan t o m öka temperaturen genom muskelsammandragnignar (darrningar) och på så ästt ruva sina ägg (pytonormar). En reptil eller groda som har en låg temperatur om vintern, kanske nära noll grader är ändå inte helt stelfrusen utan kan röra sig en del. Bra om övervintringslokalen håller på att bli översvämmad, t.ex. vid snösmältnignen.

– Jon Loman

juni 27, 2013

Inlägget postades i

Djur Evolution

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag har en fråga angående så kallade hjälprävar (oftast fjolårshonor som stannar hos sin mor för att hjälpa henne att uppfostra den nya kullen). Varför stannar dessa honor kvar, är det p.g.a. att de ska få lära sig att uppfostra en kull så att de kan det när det är dags för dem själva att få valpar, eller finns det en annan anledning. Efter diskussioner med personer i bl.a. Kanada har jag fått reda på att detta beteende är något som är ganska unikt för Europa, stämmer detta? Om så är fallet vad är då anledningen till detta? Det är ju också så att man kan se en skillnad även i Sverige. Hjälprävarna (hjälphonorna) är vanligare i söder än i norr. Jag skulle uppskatta om ni kunde förklara detta beteende och de skillnader som kanske finns?

Det är nästan helt omöjligt att ge säkra svar på dessa frågor om hjälprävar. Anledningen till att unga rävhonor stannar kvar hemma även som vuxna är förmodligen att de ökar sannolikheten för att de i framtiden skall kunna föröka sig med egna ungar i ett ”eget” revir. Att utvandra medför stora risker att dö i förtid, speciellt om det finns ont om lediga revir kan det ta lång tid (=stor risker) innan honan kan etablera sig och föda egna ungar. Att stanna kvar hemma minskar riskerna att dö pga revirstrider ochj långa vandringar i okända trakter. Att stanna kvar hemma innebär också att honan kan ärva sin moders revir och därmed föda egna ungar ”hemma”. Det är riktigt att hjälparrävar är sällsynta eller till och med helt okända i Nordamerika. Anledningen till detta KAN vara att det i nordamerika finns flera andra rovdjursarter med liknande kroppsstorlek och ekologi som rödräven. Detta kan innebära att mellanartskonkurrensen om föda och utrymme (=revir) är så stor att det aldrig finns tillräckligt med resurser i föräldrareviret för ungrävaran att stanna kvar hemma. En liknande förklaring kan ligga bakom observationen att hjälprävar är ovanligare i norra Sverige där födofluktuationerna (smågnagare) är betydligt större än i södra Sverige. Under goda födoår finns det resurser tillräckligt för alla honor att föda ungar, det finns alltså massor av lediga revir. Under dåliga år kan ingen räv reproducera sig och det stora flertalet utvandrar för att finna föda.

juni 26, 2013

Inlägget postades i

Djur Evolution

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar