Vem har lämnat denna spillning? Bilden skickades in av Kjell Karlsson.
Vi var i skogen vid Hallkved utanför Uppsala och såg en märklig spillning. Vilket djur har lämnat den?
Det går inte att avgöra vilket djur detta kommer ifrån baserat bara på bilden och utan någon storleksreferens. Eftersom spillningen har legat ganska länge och ser tämligen stor ut, är en möjlighet att det handlar om sommarspillning från en älg eller något annat hjortdjur. Den kan påminna om kobajs i form och konsistens och ser inte alls ut som typiska ”älgkulor”. Det beror på att älgar och andra hjortdjur äter mycket färska, lättsmälta blad och växter på våren och sommaren. Den passerar snabbt genom magtarmkanalen och innehåller därför massor av vätska när den kommer fram till ändtarmen. Vi har skrivit mer om hur älgars avföring ser ut under olika delar av året på den här länken. Ett annat alternativ är att det är ett vildsvin som varit i farten. De är numera vanliga överallt och har också spillning som kan variera i form och konsistens.
Som du ser får detta bli en fingervisning mer än ett absolut svar. Spillningar kan vara nog så svåra att identifiera på plats i skogen, och från bild är det ofta omöjligt.
Större husspindel, Eratigena atrica, är vanlig i och omkring våra hem. Det är väldigt ovanligt att de biter människor, så det finns ingen anledning att vara rädd om man påträffar en sådan spindel hemma. I Sverige finns inga farliga spindlar – om man inte är en liten insekt förstås. Bilden skickades in av Johan Johansson.
Den här spindeln påträffades i en villa i Stockholm, hos en hyresgäst som ofta åker till Brasilien. Personen blev biten av spindeln, och bettet blev rött och kliade. Man kunde tydligt se två stick med någon millimeter mellan. Är det en husspindel, eller har något värre följt med i bagaget?
Det är lite svårt att se från bilden exakt vilken spindel det är men med största sannolikhet är det en större husspindel (Eratigena atrica) som personen hade oturen att bli biten av.
Det är inte så vanligt att spindlar utomlands ifrån följer med i bagage till Sverige. De som kommer hit gör det oftast med godstransporter och överlever inte här i Sverige någon längre stund, men undantag finns förstås.
Spindlars gift är anpassat för att döda insekter som är deras huvudsakliga byte. Om man blir biten av en spindel så reagerar man oftast som personen i frågan gjorde, om man reagerar alls. Giftet är inte anpassat för att skada människor. I Sverige finns det inga spindlar som är farliga för människor.
Denna spillning hittade vår frågeställare på sin altan i augusti. Kan det vara en ringduva som varit i farten? Bilden är tagen av Anita Pehrsson.
Jag upptäckte denna hög av avföring på min terrass på sjätte våningen i centrala Göteborg. Vilken fågel kommer den från?
Jag skulle tro att det här är spillning av en ringduva, som ju har blivit en vanlig följeslagare i städer. Ringduvor kan ha väldigt varierande spillning, men just den här starkt ringlade varianten med få eller inga inslag av urinsyra (det vita i fågelspillning) verkar typisk. På den här länken kan du se några andra exempel på duvspillning som våra läsare undrat över.
Lingonsvulst, Exobasidium vaccini, är en parasitisk svamp som växer på blad eller toppskott av lingon. Det är den vanligaste svampen i släktet Exobasidium i Sverige, och den förekommer i stort sätt i hela landet. Bilden skickades in av Cecilia Waxegård.
Jag fick den här bilden av en elev som var ute i skogen i fredags. Vet inte mer om den än så. Kan det vara en gallbildning?
Det är lingonsvulst, Exobasidium vaccini, en parasitisk basidiesvamp på blad eller toppskott av lingon. Bladen och skotten blir röda, tjocka och ofta skålformade. Sporerna bildas på den vita duniga undersidan eller på skotten. Svamparna i släktet (cirka 22 arter i Sverige) uppträder bara på växter i vissa släkten i familjen ljungväxter, Ericaceae, bland annat på våra vanliga och populära bär som blåbär och just lingon. Lingonsvulst är den som sannolikt är vanligast, eller i varje fall oftast uppmärksammas, och förekommer i hela landet.
Himacerus mirmicoides är en vanlig fältrovskinnbagge i Sverige. Den är ett glupskt rovdjur som äter det mesta den kan fånga. Ibland händer det att den använder sin sugsnabel för att provsmaka på människor. Sticket kan göra ont och leda till lokal hudirritation, men det är annars helt ofarligt. I Sydamerika sprider vissa, avlägset besläktade, skinnbaggar parasiten Triatoma infestans som ger upphov till den mycket besvärande Chagas sjukdom. Det är inget vi behöver oroa oss för i Sverige. Bilden är tagen av Jennifer Eriksson.
Jag har blivit biten av en insekt och tycker att den påminner om en sort som kan sprida någon sjukdom som främst förekommer i Sydamerika. Finns det risk för detta även i Sverige, eller är detta en ofarlig bagge?
Du har blivit biten av fältrovskinnbaggen Himacerus mirmicoides, som är vanlig nästan överallt i Sverige. Den är avlägset släkt med de blodsugande rovskinnbaggar som kan sprida Chagas sjukdom i tropikerna, men släktskapet är inte närmare än till exempel människa och gris. Chagas sjukdom har påträffats några gånger i Sverige, men då alltid hos personer som levt eller vistats under längre tid i områden där parasiten som orsakar sjukdomen finns. Det finns alltså inget att oroa sig för.
Precis som nästan alla svenska skinnbaggar är Himacerus mirmicoides helt ofarlig. Men den är ett glupskt rovdjur (= nyttodjur i trädgården) och ibland kan den provsmaka på sådant den egentligen inte kan äta. Som kuriosa kan det vara roligt att veta att larverna av den här skinnbaggen ser ut nästan precis som stackmyror.
Kvadratspindeln, Araneus quadratus, tillhör spindelfamiljen hjulspindlar. Hit hör också flera andra stora och spektakulära svenska spindlar, till exempel den allmänna korsspindeln. Typiskt för hjulspindlarna är de runda och ganska stora spindelnäten som de spinner för att fånga sin mat. Det är nästan alltid där en hittar spindlar. Att se en hjulspindel på marken, som här, är mer ovanligt. Spindeln på bilden är en hane, vilket syns på den ganska nätta, bakåt avsmalnande bakkroppen. Honans bakkropp är rund och påtagligt svullen. Bilden skickades in av Johannes Kesti.
Jag hittade denna lilla spindel på en grusväg i Dalarna i början av augusti, kl. 11.00 på dagen. Vägen var belägen mellan två åkrar där kor betade. Spindeln var 1 centimeter lång utan benen. Vet ni vad det är för sort?
Spindeln som du har hittat är en kvadratspindel (Araneus quadratus), en hane. Den är ganska nära släkt med korsspindeln (Araneus diadematus) och båda dessa arter tillhör familjen hjulspindlar (Araneidae). Vanligtvis brukar man inte hitta dem på en väg utan istället i mitten av sina hjulformade nät som de spinner för att fånga insekter med.
Denna ståtliga lind växer i stadsmiljö i Luleå längst upp i bottniska viken. Just vilken slags lind det är kan vi inte avgöra. Olika nordamerikanska arter förekommer i städer över hela Norrland, men även skogslind och bohuslind tror vi kan överleva där. Bilden skickades in av Pepe Joncevski.
Vad är detta för något träd? Det växer i stadsmiljö i Luleå och jag tror att det kan vara en sorts lind.
Ja, någon sorts lind är det absolut, men jag kan inte säga vilken art i släktet från dessa bilder. Jag har förstått att man börjat plantera flera olika amerikanska lind-arter som stadsträd i Norrland, men även skogslind och bohuslind bör kunna överleva i Luleå.
Finnslide, Aconogonon x fennicum, kan vara ett ståtligt inslag i trädgården om den bara hålls efter så att den inte tar över alldeles för mycket.
Jag vill ta bort en planta av finnslide i trädgården. Den är inte särskilt stor i sin utbredning. Jag har hört att den kan sprida sig om man gräver i rötterna. Tacksam för svar hur jag ska ta bort den på ett säkert sätt.
Den kommer att skicka upp en del mindre rotskott från de rötter som blir kvar i marken (om du inte lyckas hitta och gräva upp alla nu) så dessa får du vara beredd på att få gräva bort nästa år, men för övrigt tror jag inte det skall vara något större problem att gräva bort finnslide.
Ett alternativ är förstås att dra upp eller klippa bort alla skott så fort de kommer upp, men med den metoden kommer det nog att ta några år att få bort den helt och det krävs att du kan övervaka platsen typ varannan vecka eller så så att den aldrig får någon chans att växa upp ordentligt.
– Torbjörn Tyler
Finnslide är, namnet till trots, inte alls lika invasiv och besvärlig som parkslide. Hur man bekämpar parkslide har vi skrivit om på den här länken, men så drastiska metoder ska nog inte behövas här.
Hos gräsänder stannar honan normalt med sina ungar i två månader. Försvinner hon mycket tidigare än så är det sannolikt att något kan ha hänt henne. Ungarna bör dock klara sig ganska bra på egen hand, eftersom de äter själva redan direkt efter kläckningen och ganska snart utvecklar en god förmåga att hålla värmen utan mammas hjälp. Det går dock att tänka sig att ungarna får en litet svårare start i livet, när en förälder inte kan guida dem bland alla faror som lurar i naturen. Bilden är tagen av Brocken Inaglory.
I början av maj kom det ett andpar till vår lilla damm. I mitten av juli kläcktes 9 ällingar. Samma dag gick mamman iväg med ungarna till en större damm som ligger 150 meter bort. Efter tre veckor kom hon tillbaka med bara 6 ungar. Därefter har de gått mellan dammarna och tillbringar några dagar vid varje damm. Nu är ungarna själva. Vi har inte sett mamman på ungefär fem dagar. Ungarna vandrar själva mellan dammarna, men de kan inte flyga ännu. Antingen har väl mamman övergivit ungarna eller så har hon dött.
Brukar andhonor överge sina ungar? Kan det i så fall bero på att det börjar bli höst och mamman vill iväg men att ungarna inte kan flyga än?
I normala fall stannar gräsandshonan med sina ungar i 50-60 dagar. Om hon lämnar ungarna mycket tidigare än så, till exempel när de ännu inte kan flyga, är det sannolikt att någonting har hänt henne. Fåglar lever ett hårt liv med många faror som lurar runt hörnet, kanske i synnerhet i tätbebyggda områden med trafik, utekatter och annat. Att lämna ännu ej självständiga ungar för att ”det är dags att göra annat” är ovanligt i fåglarnas värld, mycket på grund av att en hona investerar mycket tid och resurser i att lägga ägg, ruva ägg, och ta hand om ungarna. Hon vill såklart ha valuta för den här investeringen, vilket gör spontana övergivningar sällsynta.
Jag tycker inte att du behöver känna någon större oro över ungarnas väl och ve. Gräsänder äter själva från kläckningen och framåt, men har problem med att hålla sig varma när de är små. Vid det här laget, när de är omkring 6 veckor gamla, är dock pass stora att de utan större problem kan värma sig själva. De får det säkert litet tuffare i förhållande till att ”lära sig om livet”, såtillvida att honan inte finns där för att uppmärksamma dem på rovdjur och andra faror, men om inget dramatiskt sker kommer ungarna med stor sannolikt att nå flygfärdighet på egen hand. Det föds ju upp stora mängder gräsänder för jaktändamål, och de klarar sig bra utan en andmor som ser efter dem.
Bigarråer hör till våra läckraste körsbärssorter. Under blöta somrar kan bären ta upp så mycket vatten att de sväller och spricker. Dessa sprickorna kan sedan utnyttjas av olika insekter, till exempel getingar och tvestjärtar, som då lättare kommer åt det söta fruktköttet. Bilden är tagen av Åke Andrén.
Jag har ett stort bigarråträd med många fina bär. När bären är mogna ”spricker” många av dem. Vad är det som orsakar denna skada? Ser en del getingar i trädet ibland. Kan det vara en insektsangrepp? Eller övermognad?
Körsbär kan ibland spricka när det regnar mycket och är fuktigt, som det gjort i slutet av sommaren i år. Bären tar helt enkelt in för mycket vatten och spricker. Dessa sprickor kan sedan ibland användas av olika insekter, som tvestjärtar och getingar, som då lättare kommer åt det söta fruktköttet.
Körsbär är ganska torktåliga så man behöver oftast inte vattna. Om man ändå vattnar körsbärsträden ska man tänka på att det inte kommer vatten på bären. Det finns idag sorter som inte spricker lika lätt vid regn.
Kommentarer