Fråga en Biolog

Jag har undringar över min hund av rasen goldenretriver. Gör nämligen en etoligistudie i skolan. Varför lyfter den upp ena framtassen och står alldeles still när den får syn på någonting? Varför jagar hon sin egen svans vid lek? Låter kanske konstigt men hon sover oftast på rygg med tassarna i vädret. Varför? Hon skäller nästan aldrig men när hon sover och drömmer skäller hon ofta för sig själv. Är det gamla instinkter som omedvetet kommer fram i drömmarna?

En del hundar står ju med lyftad framtass när de fått syn på nå’t, eller känner lukten av något spännande. Det är ju den typiska posen hos stående jakthundar. Kanske kan det i grunden vara en konflikt mellan att vänta/kolla in och att störta iväg. Hunden ser ju delvis ut som den är beredd att ge sig av. Förmodligen har man avlat jakthundar för att de tydligt ska visa (engelskans point!) var villebrådet finns. Golden retriever kan ju ha en del av detta beteende i sig eftersom den också är en jakthund. Ett typidkt beteende hos dem är också att ta nå’t i munnen när den t.ex. ska hälsa när man kommer hem. Och de är ju f.f.a. avlade för att vara apportörer. Att hon sover på rygg är nog mera en personlig vana. Delvis anses ju våra tamhundar vara ”förvalpade” i och med domesticeringen, så det kan kanske bidra till lustiga sovställningar. Detta är dock bara en fundering. Samma sak gäller ju svansjagandet. Det är ju ett typiskt lekbeteende, och goldens är ju lite barnsliga hundar, om du ursäktar. Någonstans läste jag att hundar INTE drömmer när de de gnäller och gläfser i sömnen, men själv tycker jag nog att den enklaste förklaringen är att de drömmer. Vår hund gnäller/gläfser också i sömnen, men skäller inte mycket som vaken.Hon är f.ö. 1/4 golden, men dt är många hundar som pratar i sömnen. Om du vill göra etologistudier på hundar, tycker jag att det roligaste är att jämföra olika raser. Vilka bär saker i munen när de hälsar, vilka skäller mer, vilka vill gärna tillbringa dagen på soffan medan andra hellre vill köra några aktiva träningpass?

– Bodil Enoksson

januari 29, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag har funderat över hur s.k sociala insekter’s leverne ser ut. Jag har läst lite i böcker men inte fått fram så mycket mer än att det hos t.ex myror finns olika sorters individer (drottning, arbetare, soldater osv..) som samarbetar på ett ganska imponerande vis. Frågor: *Hur kan alla individer vara syskon när de är så olika i utseende och arbetsfunktioner? *Varför är arbetarna sterila? Hur kan de nöja sig med att enbart hjälpa till utan att själva kunna få föra sina gener vidare. *Vad bestämmer att just en speciell myra skall bli drottning? Jag tycker det är otroligt konstigt att myrsamhällen, bisamhällen etc. kan fungera i praktiken. T.ex binas ”språk”, dansen? Hur har det kunnat utvecklats så komplicerade livsstilar?

Frågan med social insekter är det fler som funderat över och lösningen är ganska farcinerande. Andledningen till att de ser så olika ut är att cellerna i larverna inte är helt diferentierade, dvs det är inte förutbestämt hur deras morfologi skall se ut. Vilka typ av myra/bi det blir bestäms av vilken diet de får och på något sätt så kan de arbetare som har hand om larverna känna av vad som behövs i samhället. Därefter ser de till att ge vissa larver föda som genererar arbetare av olika typ respektive t.ex soldater. Hos bin och myror så kommer en ny drottning att födas fram antingen om den gamla dör eller om tätheten av insekter i samhället börja bli för stort. I det senare fallet så tar den ny drottningen ofta med sig en del av arbetarna och bildar ett nytt samhällen en bit därifrån, alternativt flyger ut för att para sig och sedan bilda ett nytt samhälle.

Vad det gäller den genetiska biten så blir den inte förstålig förrän man inser hur deras parningssystem ser ut. De fertila honorna, dvs drottningar ha diploida könsceller, dvs två uppsättningar gener precis som t.ex däggdjuren. Medan hanarna är happloida vilket är en uppsättning. Arbetarna får halv sitt genitiska matriall från drottningen, och är släkt med henne till 50% fortfarande precis som däggdjuren. Men eftersom hanarna endast har en uppsättning gener som de för vidare så får alla arbetare denna och är alltså i praktiken 100% släkt med hanen..även om detta inte är helt sant då de även har gener från drottningen. Det intressant är emellertid att alla arbetarna har samma gener från hanen och är bara där 50% släkt med varandra, dessutom så är de 25% släkt med varandra från drottningen vilket innebär att alla arbetare har 75% av generna gemensamt. De är alltså mer släkt med varandra än vad de är med sin moder likaså mer släkt med varandra än vad de hade varit med sina egna barn.

Jag är medveten om att detta inte är så intuitivt självklart att förså, om du vill få det bättre förklarat så rekomenderar jag dig att låna en bok som heter ’Den själviska genen’ som är skriven av Richard Dawkins. Jag är övertygad om att du kan hitta den på närmsta bibliotek.

Hur de social insekternas system har byggts upp är jag inte säker på att det finns någon som med säkerhet kan svara på, men troligtvis har det att göra med att de är social insekter och mycket av deras tillvaro bygger på kommunikation.

– Från frågearkivet

januari 27, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför kan man inte kan tämja vilda djur? Jag tänkte på det när jag såg ett rådjur idag.

Även rådjur kan bli tama. Det som utmärker djur som enklare kan lära sig att samleva över artgränser (t ex med människor) är att de ofta är sociala arter som lever i grupper där kommunikation och samarbete är viktigt för varje individs överlevnad. De arter som blivit domesticerade är arter som människan har kunnat dra nytta av i form av mat, värme och arbetskraft. Rådjur har hos oss inte hamnat i den gruppen.

– Gästinlägg av Maja Tarka, Postdok på Biologiska Institutionen

januari 21, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur kan en Papegoja prata? Varför kan inte andra fåglar prata? Eller kan de det?

Intressant fråga! Beostarar kan ju, om inte prata, så åtminstone lära sig vissla melodier på ett alldeles fantastiskt sätt. Kan man lära en lyrfågel att prata? De kan ju härma alla möjliga andra ljud, varför inte mänskligt tal?

Beror ju också lite på vad man menar med att ”prata”. Om man bara menar att åstadkomma ljud som liknar mänskligt tal är väl just papegojor mästarna. För att prata måste ett djur kunna kontrollera sin andning, något som fåglar kan på ett storartat sätt, tack vare sina två struphuvud. Dessutom kommunicerar de ofta helt naturligt med hjälp av rösten. Att kontrollera andningen är det väl inte många däggdjur som kan, av de landlevande däggdjuren känner jag bara till människan och grisar. Dessutom måste de ha en tunga som gör att de kan framställa olika slags ljud. Ljud är väl inget naturligt sätt att kommunicera på för däggdjur, kanske med undantag för valar? Fladdermöss ”kommunicerar” väl inte, eller hur, med sina ljud? Många apor kan prata med, och förmedla kunskap till varandra. Så kan till exempel vissa trädlevande apor varna för annalkande rovfåglar, de lär till och med kunna skilja mellan olika arter fåglar, vissa är väl farligare än andra. Tror också mig ha hört att de har ljud för till exempel leopard andra farliga däggdjur.

Hundar är ju annars mästare på att kommunicera sin vilja och känslor, utan att ”prata”. Många andra djur kan man också lätt läsa av, om man känner deras kroppsspråk, till exempel hästar. Många rovdjur kan förmedla varning genom att morra, och många kattdjur kan spinna när de är nöjda.

Finns mycket att fundera över i samband med ”kommunikation”.

– Lars Lundqvist

Intressant det du säger om andingen, Lars! Jag har hört talas om fall där både hundar och sälar kan forma mänskligt tal. Det blir inte så vackert, vilket kanske kan bero på andningen som du nämner? Men hur skiljer sig andingen hos människor och apor?

När det gäller fåglar, har jag hört att ytterligare en av anledningarna att papegojor kan forma mänskligt tal så bra är att de har en mjuk, formbar tunga till skillnad från de flesta andra fågelarter. Jag är inte övertygad om att detta är sant, eftersom det finns andra fågelarter som är duktiga härmare som har en stel tunga. Utöver papegojorna finns det många arter som härmar ljud från sin omgivning och lägger in dessa i sin ”naturliga” repertoar. Dessa arter är mer benägna att plocka upp ljud i sin närhet, vilket ibland råkar bli mänskligt tal. Så det finns andra arter än papegojor som troligtvis kan lära sig härma mänskligt tal, men eftersom dessa arter inte vistas tillräckligt mycket ihop med människor får vi inte reda på det. Arter som finns i vår närhet som är kända att kunna härma människotal är t ex kråkfåglar (korp, råka och kråka) och starar. Dessa arter kan även höras härma olika mobilringsignaler i våra parker.

Vidare kan man fundera på det här med språk och kommunikation. Det pågår en vild debatt i vad man anser vara ett språk och om vi människor är unika i vår kommunikation. Tidigare har man ansett att ett äkta språk definieras av att man kan använda sig av grammatiska byggstenar och om man lär sig några sådana, sedan kan återanvända dem i en annan konstellation. Om man definierar språk på detta sätt är vi människor unika i att kunna använda språk. Detta är dock ett mycket antropocentriskt sätt att se på saken, och många menar att det är dags att vidga språkbegreppet. Det finns ingen tvekan om att djur kan kommunicera, vare sig det är ett teckenspråk (kroppsspråk) eller läten av olika slag som används. Detta kan också ske mellan artgränser.

– Gästinlägg av Maja Tarka, postdok vid Biologiska Institutionen och papegojägare

januari 20, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag har 2 hanråttor. Undrar bara hur får man dom enklast att bli tamma? Vill verkligen att dom ska bli det.

Det som framför allt krävs är tålamod. Sitt lugnt och still bredvid buren och prata lugnt till dem. Börja försiktigt att lägga fram mat de verkligen gillar (nötter, fruktbitar, ost…). lägga först ned maten i buren men hålls edan kvar handen längre och längre. Snart bör de ta maten ur handen på dig och se’n klättra upp på handen osv.

Så ta det lugnt och ha tålamod så är de snart tama!

– Bodil Enoksson

Är det fråga om unga råttor av en stam som länge förekommit i fångenskap (t.ex. vita laboratorieråttor) är det nog inga problem. Vild brunråtta kan nog vara lite mer krävande, ffa om det är nyfångade vuxna. Men det som gäller är nog att umgås mycket med dem och visa att man är intressant, t.ex. genom att handmata. Samtidigt måste man ju hela tiden absolut se till så att de inte blir skrämda när man umgås med dem. Även om det inte betyder något för hur tama de blir är det ju också viktigt att du ser till att de har mycket att syssla med i sin bur. Gärna sånt som leder till intressanta problem, sånt gillar de att lösa. Lycka till med råttorna, de är verkligt trevliga och intressanta djur.

– Jon Loman

januari 16, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar