Fläskänger, Dermestes lardarius, är en av våra vanligaste inomhusskalbaggar. Oftast ställer de inte till några större problem, utan fungerar snarare som renhållare i nära nog alla äldre hus och lägenheter. Ibland kan det dock bli fråga om större utbrott och då krävs noggrann städning eller besök av skadedjurssanerare. Bilden är tagen av Hans Granqvist.
Vi har hittat skalbaggar i vårt fritidshus. Vad det är för kryp och kan de ställa till med något elände?
Skalbaggen är en fläskänger, Dermestes lardarius, en av våra vanligaste inomhusskalbaggar. Fläskängrar är renhållare som äter döda insekter, hudflagor och annat avskräde som är rikt på animaliskt protein. Oftast ställer fläskängrar inte till några större problem, men de kan förekomma i större mängd ibland annat torrfoder till hund och katt. Till skillnad från de avlägset besläktade pälsängrarna, brukar fläskänger emellertid inte angrip päls och textilier.
Det finns säkert ingen anledning till oro, men om ni hittar många skalbaggar kan det vara bra att försöka se var de kommer ifrån och slänga vad-det-nu-är som livnär ’härden’. I ett fritidshus kan det ju också hända att skalbaggarna har utvecklats på en död fågel eller en död mus i källaren eller på vinden. Ängrarna kommer när andra skalbaggar lämnar – de föredrar riktigt torra kadaver, och kan därför finnas kvar längre än man tänker sig.
– Andreas Nord
Tack för ett verkligt uttömmande svar! Vi får helt enkel se till att städa ut skåp och lådor plus kolla runt lite under huset och på vinden.
Är det en ringduva, Columba palumbus, som varit i farten hos vår frågeställare? Bilden tagen av Marek Szczepanek.
Jag har förgäves försökt få bort någon slags fågelspillning på vår utemöbel. Jag har aldrig tidigare sett denna typen av fågelspillning och skall försöka beskriva den. På bord och bänk (i trä) stor och utbredd spillning, tjocka, hård och litet blankt kolsvart. Det ser nästan exakt ut som tjära som torkat in. Det har gått ner i trädet och jag har försökt skrapa bort med kniv. Jag känner igen de flesta fågelspillningar som vi har här på västkusten i Uddevalla, men detta har jag ALDRIG sett. Det skulle vara intressant få era synpunkter.
Såklart svårt utan bild, men på din beskrivning vill jag tro att det är spillning efter tamduva eller ringduva. Det kan vara nog så svårt att få bort, även på hårda ytor där spillningen inte absorberas av underlaget. Det är dessutom svårt att blöta upp spillningen för att lättare kunna avlägsna den, som du själv har märkt.
– Andreas Nord
Tack för svar! Det låter högst troligt. Vi har vid något tillfälle sett en stor ljus duva med ring runt halsen.
Sköldlöss är små insekter i ordningen halvvingar, och därmed avlägset besläktade med bland annat bladlöss. I hela världen finns över 7 000 olika sköldlöss, men i Sverige har vi bara knappt 100 olika. Alla sköldlöss lever på att suga saft ur olika örter, träd och buskar, och kan stundom ställa till ganska stora skador. Flera arter förekommer bara på en, eller ett fåtal närstående, värdväxter. Skålsköldlusen Pulvinaria camelicola, som vår frågeställare fotograferat, lever specifikt på mullbär. Bilden skickades in av Nils Carlsson.
Vad är detta för något? Jag hittade dem på vår mullbärsbuske.
Jag tycker att det ser ut som skålsköldlusen Pulvinaria camelicola (’cottony camellia scale’ på engelska). Den kallas också för Pulvinaria floccifera på nätet, men det är ett gammalt namn som inte längre rekommenderas.
På den här länken kan du läsa mer om arten, och på den här länken kan du se en karta med andra fynd från Sverige. Liksom många sköldlöss, är Pulvinaria camelicola nog kraftigt underrapporterad.
Vi har omkring 70 olika stövsländor i Sverige. De förekommer där det är mer eller mindre fuktigt. Här lever stövsländorna bland annat av alger, svampar och dött organiskt material. Vissa arter trivs även inomhus, till exempel bakom gamla tapeter med stärkelseklister, eller i gamla böcker. Sådana stövsländor kallas i dagligt tal för ’boklöss’. Just vilken stövslända detta är kan vi inte säga med säkerhet. Bilden är tagen av Oliver Fleetwood.
Dessa små insekter verkar leva i springorna under våra fönster på övervåningen. När jag öppnar fönstret springer de iväg och gömmer sig. Jag kan inte säkert säga vad det är men ser ut som en kackerlacksnymf eller en mjuk trägnagare, tycker jag.
Det är någon slags stövslända – en egen ordning av ganska primitiva insekter som heter Psocoptera på vetenskap. Vi har ett knappt hundratal olika stövsländor i Sverige, och dina bilder räcker inte till för att kunna avgöra just vilken det är. De flesta stövsländor lever i litet fuktiga områden där de äter alger och lavar – renhållare med andra ord. Inomhus kan det förekomma så kallade ”boklöss”, som är stövsländor med en förkärlek för gammalt papper och tapetklister. Dina djur är dock inte sådana.
Det är ganska vanligt att stövsländor lever som du beskriver. Kanske har ni litet röta i fönsterkarmarna, som gör att djuren trivs där. De gör ingen skada, men kan alltså vara ett tecken på smärre fuktproblematik. Här kan du läsa våra tidigare inlägg om stövsländor.
Taggbock, Prionus coriarius, är en stor långhorning som utvecklas i tall och olika ädellövträd. Hos oss förekommer arten i den sydliga delen av landet, men den är aldrig särskilt vanlig. Bilden är tagen av Ingvar Åberg.
Den här skalbaggen låg drunknad i vår vattenkanna vid vårt sommarhus i Sölvesborg i Blekinge imorse. När jag bildsöker får jag resultatet taggbock. Kan det stämma? Den här har ju en klo där bak och det kan jag inte se på bilderna av taggbocken. Kroppen är drygt 5 centimeter lång.
Taggbock stämmer bra, en stor och kraftig hona. Det här är en sällsynt skalbagge som framförallt förekommer i södra Sveriges kustlandskap. Larven lever i död, hård, ved. Den utnyttjar både lövträd, framförallt bok, och tall. Gemensamt är att stammarna måste vara starkt solexponerade, så att larven får den värme den behöver.
Klon i bakändan är honans äggläggningsapparat. Det kan hända att denna stjälps ut när djuret drunknar och kroppen sväller upp.
Vi har skrivit om taggbock många gånger förut. På den här länken hittar du våra tidigare inlägg.
Fågelfjädrar kan vara nog så vackra till prydnad i hemmet, här exemplifierat med vingfjädrar från en nötskrika (Garrulus garrulus). Men är det alltid oproblematiskt att ta med sig fjädrar hem? Kanske finns det risk att få med sig ohyra in? Kanske finns det sjukdomar som kan smitta mellan fågel och människa? Vi försöker reda ut begreppen. Bilden är tagen av Michael Gäbler.
Jag har hittat några stora fina fågelfjädrar på min tomt och skulle vilja hänga upp dem som inredning inomhus. Jag har lagt dem i plastpåsar i frysen nån vecka. Räcker det för att eliminera ev risk att fjädrarna bär på ohyra? Behöver man bekymra sig för någon risk för virus?
Det räcker alldeles utmärkt. Du kan lugnt använda fjädrarna inomhus nu. Några zoonotiska virus – alltså sådana som kan smitta från djur till människa, finns inte på fågelfjädrar. Hittar du lösa fjädrar är det därför inga konstigheter att behandla dem som du gjort. Jag hade dock varit försiktig med att plocka fjädrar från fågelkadaver, eftersom fågelinfluensa numera också kan drabba icke-sjöfåglar. Från vad jag kan läsa ut av ditt mejl, är detta dock inte fallet här.
Den vackra skalbaggen Korynetes caeruleus saknar svenskt namn och hör till den ganska lilla gruppen brokbaggar (Cleridae). Arten trivs inomhus, där den är ett riktigt nyttodjur som jagar trägnagarlarver i fuktskadade möbler eller byggnadsvirke. Att hitta Korynetes i hemmet kan därför betyda att det någonstans finns undermåligt virke som angripits av skadeinsekter. Bilden är tagen av Marie Lindholm.
Vi har sedan ett par månader tillbaka noterat denna skalbagge inomhus. Den är mörkblå, blank, flyger ibland och är mellan 5 och 7 millimeter mm lång. Vi har sett enstaka då och då, oftast i taket eller på golvet. Varje gång har vi fångat in den och släppt ut, men det har dykt upp nya efterhand. Förra året såg vi inga skalbaggar, men då eldade vi å andra sidan inte lika mycket eftersom vi fick tillträde till huset i slutet på april 2024. Kanske har den kommit in med veden under vintern? Efter att vi upptäckte den så har vi dock flyttat veden och har ingen ved inomhus längre. Däremot så upptäcker vi fortfarande skalbaggar inomhus lite då och då. Det dyker upp nya några gånger i veckan på olika platser i huset.
Skalbaggen hör till den ganska lilla familjen brokbaggar (som på vetenskap heter Cleridae). Arten heter Korynetes caeruleus, men något svenskt namn finns inte. Till skillnad från många andra brokbaggar lever Korynetes gärna inomhus, där larverna är glupska rovdjur på andra insektslarver och ägg. I synnehret äter Korynetes-larverna larverna av ’dödsur’, det vill säga någon av de trägnagarna envis trägnagare, strimmig trägnagare och skäckig trägnagare, som alla lever i rötskadat byggnadsvirke där de kan göra skada. Korynetes är därför både ett nyttodjur och en visselblåsare – dess närvaro i ert hem kan peka på att ni har problem med röta, men eftersom det är en vanlig skalbagge behöver det inte vara så.
Harlekinnyckelpigan, Harmonia axyridis, hör ursprungligen hemma i Sydostasien. Den har i modern tid introducerats på många platser runt om i världen för biologisk bekämpning av bladlöss. Det visade sig senare att harlekinnyckelpigan är mycket invasiv. I Götaland har harlekinpigan under det senaste årtiondet blivit en av de allra vanligaste nyckelpigorna. I stadsmiljö kan den vara helt dominerande. Bilden är tagen av Magnus Ulvnäs.
Vad är detta för larv eller insekt? Den var 10 till 15 millimeter lång och satt på en trädgårdsstol i Nyköping. Kanske en larv som skall förpuppas?
Det är en litet tillknycklad larv av den invasiva harlekinpigan, Harmonia axyridis. Från början är den här nyckelpigan asiatisk, men den har planterats in i nästan hela världen för bladlusbekämpning. Mycket effektivt, men harlekinpigan spred sig snart utanför åkerlapparna och började konkurrera med inhemska nyckelpigor, dels i fråga om bladlöss men också genom direkt predation av inhemska arters larver. I Sverige upptäcktes harlekinpigan för första gången i Malmö 2006. På den relativt korta tid som förflutit sedan dess har harlekinpigan kommit att bli den i särklass vanligaste nyckelpigan i stadsmiljö i hela Götaland.
Vinge från en slagen fågel på vår frågeställares balkong.Den här spillningen ser ut att komma från en ringduva, som är en vanlig balkonggäst i nära nog alla skånska städer. Vi tror inte att den har något med fallet att göra.Ja, vad är det för fågel som blivit slagen och konsumerad på balkongen? Och vilken fågel är förövaren? Bilderna, från Malmö i sydligaste Sverige, är tagna av Ulla Oxelius.
Jag överraskade en stor, svart fågel som nästan ätit upp sitt byte på min balkong. Kvar låg en del av en ganska stor vinge, kanske av en ung mås, samt några avgnagda små kotor. Fågeln som gav sig av såg ut att vara en svart kråka, men jag undrar om de kan ta så stora byten? Jag har försökt med olika typer av fågelskrämmor men de blåser bara bort, jag bor överst på tolfte våningen på Slussplan i Malmö så det blåser mycket.
Jag har lite svårt att avgöra vilken fågel vingen kommer ifrån, men däremot är jag tämligen säker på att det inte var en kråka du såg. Kråkor är förvisso stora och kraftiga, och kan alltså utan problem hacka ihjäl en måsunge om den får en stund på sig. Däremot kan kråkan inte flyga iväg med sitt byte eftersom den inte har klor som är skickade att bära med. Jag tror därför att det var antingen en sparvhökshona, stor som en liten kråka och nog så mörk på ryggen, eller en mörkt färgad ormvråk, som åt middag på din balkong. Sparvhöken är vanlig i Malmö, och ormvråk är inte heller någon sällsynthet även om den saknar lämpliga platser att bygga bo på.
Spillningen på den andra bilden tycker jag ser ut att komma från en ringduva, så den har nog inget med det här fallet att göra.
Tripsar är en egen insektsgrupp (ordningen Thysanoptera) med omrking 150 kända svenska arter. De känns lättast igen på den blygsamma storleken, någon millimeter bara, och karakteristiskt fjäderformade vingar. De allra flesta tripsar lever genom att suga vätska ur olika växter. Under rätt förhållanden, till exempel i lantbrukets monokulturer, kan tripsarna förekomma i oerhörda mängder. När de svärmar, vilket ofta sker i varmt och fuktigt väder, kan den stora mängden insekter som landar och kryper runt i ögon och ansikte vara nog så besvärande. Bilden är tagen av Alandmason.
Vi bor på landsbygden utanför Linköping och och har de senaste somrarna haft stora problem med trips så fort det blir varmt ute. Jag jobbar med maskinservice utomhus och får problem eftersom tripsarna kryper in i elskåp och elektronikutrustning i tusental. Det blir mycket extra jobb. Dessutom kryper de in i ögon och öron. Allt det här leder till att tripsarna verkligen gör det svårt att arbeta. När det är som värst går det överhuvudtaget inte att vara ute. Var kommer tripsarna ifrån och var bor de? Finns det något sätt att utrota dem?
De flesta tripsar lever på växter, där de vuxna suger vätska ur blad, blommor och frukter och ger mycket karakteristika ”silverfärgade” blad. Egentligen är det en optisk illusion, som beror på att tripsarna suger ut vätskan och lämnar ett luftfyllt hålrum kvar.
Trips kan vara mycket allvarliga växtskadegörare och förekomma i stor mängd, inte minst i monokulturer i jordbruket. Jag gissar att ’dina’ tripsar härstammar från någon närliggande åkermark. Dessvärre finns det inte mycket du kan göra själv, mer än att försöka finna tröst i att de flesta tripsar svärmar under några sommarveckor innan besvären avklingar igen. Tripsar dras i och för sig gärna till gula eller vita färger, så om du kan sätta ut ett gulfärgat tråg med vatten och litet diskmedel, kan du med lite tur åtminstone mildra dina tripsbesvär. Problemet med den här metoden är dock att du också kommer att ta kål på massor av andra insekter som liksom tripsarna dras till den gula färgen i hopp om att ha funnit en blomma. Hit hör vilda bin, tambin, fjärilar, och flera andra kryp som av olika anledningar är hotade i det moderna jordbrukslandskapet. Använd därför denna metod endast i yttersta nödfall och med stor försiktighet.
Kommentarer