Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Den här bara fanns plötsligt i min misskötta rabatt – aldrig sett förut – vad är det??
Växten på bilden är aklejruta, Thalictrum aquilegiifolium. Vildväxande i södra Sverige men odlas ibland som trädgårdsväxt. Den har förmodligen spridits från någon annan trädgård eller följt med jorden som användes när rabatten anlades.
– Stefan Andersson
Vi är tre tjejer som ska undersöka pingvinernas beteende när de matas. Vi undrar om du kan mycket om pingviners beteende eller djurs beteende i allmänhet? Finns det någon rangordning när pingvinerna får mat? Isåfall hur skaps dem rangordningen, är det efter t.ex ålder, storlek, kön eller liknande? Har pingviner i fångenskap annorlunda beteende i jämförelse med de som är fria?
Pingviner är väldigt sociala djur, som lever tillsammans i stora kolonier under fortplantningen. Ofta rör de sig också i grupp när de simmar i havet. Även om pingviner kommunicerar med varandra genom läten och rörelser, så har de inte en väldigt utpräglad rangordning som många andra fåglar har (t.ex. småfåglar vid ett fågelbord om vintern).
Vilda pingviner lever främst av fisk, kräftdjur (krill) och bläckfisk som de fångar i havet. De är mycket skickliga dykare, och kan hålla andan i uppemot 20 minuter. De dyker också djupt – rekordet för kejsarpingvingen är 565 meter. Även om inte alla arter har den förmågan, så jagar de regelmässigt på stora djup som inte alls kan erbjudas i bassänger i fångenskap. Pingviner jagar antingen ensamma eller i små grupper. När de jagar i grupp är jakten ofta ’gemensam’ såtillvida att varje fågel har en särskild uppgift i jakten. Så jagar även många marina däggdjur, t.ex. knölvalar och delfiner.
Pingviner i fångenskap äter mest fisk, men de jagar inte aktivt på samma sätt eftersom de matas på regelbundna tider och ofta med döda fiskar direkt ur skötarens hand. Det gör det enklare för djurvårdarna att kontrollera hur mycket fåglarna äter, att de får sina vitamintillskott och mediciner (nödvändigt i fångenskap), och i viss mån är det också nödvändigt givet de djurskyddslagar som finns (man får inte erbjuda levande ryggradsdjur som mat, åtminstone inte i Sverige).
Det är såklart stor skillnad på att jaga ett snabbt fiskstim i havet och att fånga en död fisk i en bassäng, så pingviner i fångenskap jagar inte alls på samma sätt som i det vilda, om de ens jagar alls. De flesta arter företar också flyttningar i det vilda – från jaktområdena ute i havet till fortplantningsområdena som ofta finns i inlandet. Det är ett beteende de inte kan uttrycka i fångenskap. En stor skillnad mellan vilda pingviner och sådan i fångenskap är därför att de vilda djuren lever ett aktivt liv där de rör sig över stora områden och dyker djupt i havet, medan pingviner i fångenskap är ganska stillasittande och inte alls i samma utsträckning har möjlighet att visa sina naturliga beteenden.
– Andreas Nord
Jag satt ute på min innergård idag då jag såg att 3-4 kråkor attackerade en lite mindre kråka ungefär 3 gånger med 5 min intervall. Skrämde iväg kråkorna en gång och den attackerade kråkan var så skadad att man kunde gå fram och ta på den, men den lyckades flyga iväg efter en stund. Det var precis som de försökte döda den. Vad beror detta beteende på att de försöker ha ihjäl varandra?
I slutet av juni är kråkorna fortfarande revirhävdande och förmodligen är det en unge som kommit in hos grannarna. Den anfallande gruppen kan vara föräldrar och deras ungar. Varför offrets föräldrar inte hindrat den att ge sig in på sådana farligheter eller försvarat den förstår jag inte. Kan de råkat ut för något?
– Jon Loman
Jag planerar ett gymnasiearbete angående Bisfenol A;s påverkan på vattenloppor. Jag hade helst velat undersöka påverkningarna under deras parning fram tills äggkläckningen. Finns det något sätt att skynda på denna period då den tar ca 7-8 månader? Jag funderar på att temperaturen spelar en stor roll i detta skede och undrar om det funkar att sänka/höja temperaturen efter loppornas behov?
The life cycle is different for different species of water fleas. I guess you will work with Daphnia magna or Daphnia pulex. These are the most common species in Sweden and they are also most commonly used for research. The life cycle of those two species is pretty similar.
The lifecycle of water fleas is not programmed, but the different life stages are triggered by stimuli from the environment. So this means you can speed up the sexual reproduction of the water fleas. But this also means you have to give them the right stimuli to get them to reproduce sexually.
For your project there are three critical phases. Normally, when water fleas are happy they reproduce clonally. In that part of the life cycle there are only females present. So first you need to make sure the water fleas are starting to produce males. In nature they start doing that at the end of summer, when the days are getting shorter, when there is less food around and when population densities are high. In the lab you can do this by shortening the period of the day they get light, reduce food and put more water fleas in smaller jars (make it more crowded).
Once there are males around, the water fleas will start to reproduce sexually. You can see this because the eggs in the brood chamber (on the back of the females) look differently. When they reproduce clonally you will see many loose eggs in the brood chamber, while when they reproduce sexually there will be two eggs in a so-called ephippia (resting eggs), which looks like a brown coloured pod with two beans in it.
Once the mothers released the resting eggs, you need to store them to simulate winter. There are various ways of doing that, but the most important part here is that the resting eggs are kept at low temperatures in the dark for a while. A normal fridge (4 degrees) is perfect for that.
Last step is to get the resting eggs to hatch. For this you need to expose them to room temperature and light (for instance a 16 hour light and 8 hour dark cycle). For us this works, but some people also peel off the ephippia or dissolve it with chemicals.
– Gästinlägg av Reinder Radersma, Daphniaforskare på Biologiska Institutionen
Man får med stor säkerhet en elakartad infektion om man får sina egna fekalier i ett öppet sår till exempel på underarmen. Därför undrar jag varför ingen människa någonsin verkar få infektioner vid inre blödningar i tjocktarmen, hemmorojder etc?
Det här är snarare en medicinsk fråga, men jag ska försöka svara. För det första så är det inte omöjligt att få en tjocktarmsinfektion, och även hemorrojder kan bli infekterade fast det är tydligen ovanligt. Men om vi antar att risken för infektion är mindre om man jämför med öppna sår på andra delar av kroppen, så kan jag komma på ett par möjliga förklaringar. För det första finns det en stor blodtillförsel till tarmarna, så på så sätt kanske de vita blodkropparna har lättare för att hålla efter bakterietillväxt. Blodet kanske också sköljer såret mer kontinuerligt eftersom en skorpa inte kan formas. Och sen är tjocktarmen anpassad till att vara full av bakterier, så det kan säkert även finnas andra faktorer som hämmar tillväxt till viss del.
– Jessica Abbott
Varför är vombatavföring kubisk? Hur kan ett djurs tarmar forma avföring till kuber? Jag förstår den evolutionära fördelen med att markera revir med avföring som inte flyttar på sig, men hur kan ett djur, rent fysiologiskt, forma kuber? Hur kan muskler som ligger runt tarmen inte forma en cirkulär tarm? P.S. Är det för att vombatar är fyrkantiga? 😉
Det verkar inte som man vet säkert, men det finns en teori. Maten passerar sakten genom tarmen hos en vombat, vilket leder till att avföringen blir väldigt torr. Första delen av tjocktarmen har speciella flikar som kanske hjälper till att forma avföringen till att bli fyrkantig, och eftersom den är så torr behålls formen även efter djuret har bajsat.
– Jessica Abbott
Är just hemkommen från en attack jag aldrig varit med om/sett maken till. Jag stretade på min cykel uppför en backe och var fullastad med kassar innehållande blomplantor. Plötsligt kom en geting farande. Jag började vifta men den – ja, jag vet att det låter otroligt – tog liksom sats om och om igen. Jag hade en sjal på mej och viftade ivrigt med den. Getingen blev än mer ilsken och fortsatte som ett annat attackplan. Det slutade med att jag klev av cykeln som då föll (och jag över den!) Getingen fortsatte ytterligare några gånger men gav sej slutligen. Där stod jag med en massa avbrutna blommor. Mest var jag – faktiskt – jätterädd. Det var som att befinna sej i såna där filmer där alla möjliga varelser anfaller. Getingen var inte extremt stor, så jag misstänker ingen bålgeting. Vad fick den att bete sej som en målsökande robot?
Måste varit en skräckupplevelse. Jag misstänker att frågeställaren kommit för nära getingens familjs hem och beteendet var avsett som en skarp varning. Tydligen ansåg den att det fungerat. Hade den verkligen velat sticka tror jag den gjort det. Synd på blommorna. Bin kan surra på ett speciellt sätt som en skarp varning om de tycker man ska försvinna. Det är rätt tydligt vad dom menar. Lyder man inte sticker dom.
– Jon Loman
Vad är detta för spindel? Hittade den på vår uteplats i Löddeköpinge.
Större husspindel tom, Eratigena atrica.
– Sigvard Svensson
…som är släkt med luffarspindeln.
– Lars Lundqvist
Är detta en större eller mindre Vattensalamander?
Det är en mycket ung skogsödla.
– Jon Loman
Denna bor på min balkong. Jag har aldrig sett en sån innan. Vad är det för spindel? Den har gul/bruna randiga ben, brun/gul kropp med gula streck (ser nästan ut som ett kors), gult huvud. Ca 1 cm lång kanske.
Det är en Korsspindel, Araneus diadematus.
– Sigvard Svensson
Kommentarer