”Svartask”, Fraxinus nigra. Bilden tagen av Keith Kanoti.
Jag översätter en roman som utspelar sig i Minnesota i USA. En rad trädslag nämns och jag har hittat svenska namn på de flesta, dock inte Fraxinus nigra. Vad ska jag kalla dessa askar för?
Arten tas inte upp i standardverket ”Kulturväxtlexikon” men en del källor använder namnet ”svart ask” eller ”svartask” och det känns som en rätt naturlig översättning (nigra = svart). Ett annat liknande exempel är svartpoppel (Populus nigra).
En kollega till mig som läst biologi säger att lockigt hår är recessivt. I skolan fick jag lära mig att lockigt hår är dominant. Vem av oss har rätt?
Lockigt hår är faktiskt varken dominant eller recessivt, den är ofullständigt dominant. Det betyder att om man har en allel för lockigt hår och en allel för rakt hår kommer man att få vågigt hår. Sedan kan graden av vågigheten påverkas av andra gener, så det finns i princip en gradient i hur lockigt/rakt hår man kan få.
Nää, det stämmer nog inte med solen. De borde vara vridna åt andra hållet. Ännu ett exempel på självklar fakta att begrava.
– Mats Hansson
Orsaken vet jag inte och det är antagligen korrekt att fibrerna endast sällan är fulltsändigt vertikala, men jag är ganska säker på att tallar oftare är kraftigt vridna än andra trädslag och att fenomenet blir kraftigare ju äldre träden är så att det i praktiken endast är på mycket gamla träd som man lägger märke till det.
Golden rice är ett GMO som skapades för att motverka A-vitaminbrist.
Jag har en skoluppgift som jag skriver på och vi har fått tillstånd från våran lärare att ställa frågor till Biologer ang uppgiften. Jag undrar varför ni skulle säga att GMOs är bra/dåliga. Jag läste eran artikel om det innan men lyckades inte riktigt förstå poängen, och fick då inget konkret svar om ifall GMOs är bra eller dåliga.
Problemet är att det finns inget enkelt svar. Genetisk modifiering är varken bra eller dålig i sig, det är bara en teknologi som kan användas på olika sätt. Vissa användningar kan vara bra och andra kan vara dåliga. Man kan kanske jämföra det med internet. Det finns en massa saker som är bra med internet (t.ex. att det är lätt att hitta information) men också många dåliga saker (t.ex. mobbing på sociala medier). Man kan inte säga ”internet är bra” eller ”internet är dålig” eftersom det är både och (eller varken eller). Det är samma sak med GMO.
Sveriges största daggmask, Lumbricus terrestris. Bliden tagen av Michael Linnenbach.
Vi är en förskola från Lund som just nu jobbar en del med maskar. Vi har gjort ett maskhus och är nu för fullt upptagna med att undersöka maskarnas utseende. Vi undrar nu, har maskar ögon? Om inte, hur gör de för att t ex hitta mat? Mvh avdelning Peter Pan, Saltkråkans förskola Lund
Det finns en mängd olika sorters maskar. Daggmaskar, som jag antar att ni menar, saknar ögon men har ändå förmågan att urskilja om det är ljust eller mörkt. Detta ljussinne använder de för att veta om de befinner sig nere i marken eller om de kommit upp till ytan. Daggmaskar äter döda växtdelar, t.ex. vissna löv som blandats ner i jorden De letar föda med hjälp av luktsinne och känsel, och behöver alltså inte syn för att hitta mat.
– Dan-E Nilsson
Nej daggmaskar har inte ögon. Däremot har de celler längs med kroppen som kan skilja på ljus och mörker. De flesta daggmaskar drar sig undan starkt ljus men söker sig till svagt ljus. De har enkla celler (kemoreceptorer), som förmodligen kan känna igen mat, runt munnen. I varje segment längs kroppen finns det också celler som man tror kan känna av rörelser nära masken.
Biomassa i form av höstlöv. Bilden tagen av Symphony999.
Jag vill veta mer om varför träden tappar sina löv på hösten.
Bladen är känsliga för kyla och när det fryser på, så därför gör träden sig av med dem inför vintervilan. Dessutom är det ett sätt att spara vatten på vintern, eftersom träden alltid så att säga ”svettas” genom bladen. Vad som händer är att bladen känner av att dagarna börjar bli kortare och det blir mindre solljus. Bladen är ju som ett slags ”solfångare” som suger i sig solljuset och tar till sig energin i det. Då börjar det gröna klorofyllet (de pigment i bladen som fångar solljuset) i bladen att brytas ner för att trädet ska kunna återanvända näringen. Det är då bladen blir gula, röda eller oranga istället, eftersom andra pigment med dessa färger börjar synas (pigment som funnits där hela sommaren också men inte synts under det gröna klorofyllet).
– Dennis Eriksson
Många träd tappar bladen på hösten, men inte alla. De som tappar dem gör det för att det skulle kosta mer att skydda dem över vintern. Det är bättre för träden att suga tillbaka innehållet till stammen och bygga nya blad till våren. Löven som faller är tömda på näring. Granar behåller barren på vintern, men barren är inte vidare aktiva. De är skyddade av speciella kemiska ämnen och genom att vara hårda så att de tål frosten.
– Allan Rasmusson
Klorofyll fångar solljuset och utnyttjar energin för att bygga sockermolekyler från koldioxid och vatten (fotosyntesen). MEN ibland slår reaktionerna slint och det bildas skadliga syreradikaler. Därför bryts klorofyll ner på ett sådant sätt att det direkt förlorar sin förmåga att absorbera ljus, det vill säga det blir ofärgat och syreradikaler kan inte bildas. Klorofyll innehåller en del kväve som skulle kunna vara av intresse för växten att behålla när bladen vissnar men denna mängd borde vara liten i förhållande till allt kväve i bladens proteiner. Därför är nog den främsta orsaken till att bryta ner klorofyllet att syreradikalerna ska undvikas medan användbara molekyler från det höstgula lövet flyttas till den övervintrande delen av växten.
– Mats Hansson
Jag har länge undrat över just hur mycket av kvävet i klorofyllet som resorberas under senescensen? Jag har kanske trott att en del blir kvar i metaboliter där det inte blir direkt tillgängligt för resorption, men jag har också sett indikationer i litteraturen på att ändå en betydande mängd klorofyll-N tas om hand. Kan detta variera också mellan olika växter, så att vissa är bättre än andra på N-resorption just från klorofyll? Ur ett evolutionärt perspektiv så tänker jag att växter vid det här laget borde ha mekanismer för att inte slösa bort allt det kväve som är bundet i klorofyll.
– Dennis Eriksson
Är ingen växtexpert, men nog skiljer sig arter åt i vilken grad de återabsorberar kvävet i löven. Ta alar (Alnus) till exempel, de släpper ju sina löv medan de fortfarande är gröna och därigenom fulla med kväve. Detta är dock fullt logiskt om man beaktar att alar lever i symbios med kvävefixerande rotbakterier. Tack vare dessa bakterier har alar nästan fri tillgång på kväve från luften och har råd att slösa med det, medan alla de andra träden som bara kan ta upp kväve från marken (i form av mer svårtillgängligt nitrat och ammonium) måste vara mer sparsamma med kvävet.
– Viktor Nilsson-Örtman
De så kallade non-flourescent chlorophyll catabolites (NCCs) som bildas vid nedbrytning av klorofyll samlas i vakuolen. Dessa NCCs bildas genom enzymatisk nedbrytning av klorofyll. Vad som sedan händer med dem är osäkert. Några möjliga nedbrytningsprodukter har identifierats (linjära tetrapyrroler och monopyrroler) men de verkar inte finnas i några större mängder och det finns för närvarande inga bevis på att dessa bildas via enzymkatalyserade steg, vilket borde ske om det handlar om en organiserad nedbrytning av NCC. Frågan är alltså om NCC kan falla sönder spontant pga den kemiska miljön i vakuolen eller enzymatiskt, och om växten tar upp det kväve som då eventuellt frigörs eller om den bara nöjer sig med att den har oskadliggjort klorofyllet och skuffat undan det i vakuolen i form av NCC och struntar i att ta vara på kvävet. En NCC, klorofyll och de möjliga linjära tetrapyrrolerna som jag nämnde ovan innehåller alla 4 kväve. Monopyrrolerna innehåller en kväve men man får fyra monopyrroler från en NCC/klorofyll/linjär tetrapyrrol, så kvävet är alltså bundet hela vägen och har så långt inte gjorts om till något som kan resorberas. Att monopyrrolerna, tetrapyrrolerna och NCC skulle återanvändas som byggstenar för att göra klorofyll igen tror jag inte på. I alla fall har jag aldrig hört talas om det.
– Mats Hansson
Kanske lite hög nivå för en 11-åring, men jag kan påpeka att klorofyllkataboliterna bryts ner via ETF-systemet i mitokondrierna vid kolhydratsvält i Arabidopsis. 😉
Haworthia sp. Bilden skickades in av Rigmor Reuterholt.
Jag skulle bli tacksam om jag kan få veta vad detta är för växt. Den långa stängeln kommer flera gånger om året. Den får små vita blommor i toppen. Men växten växer inte. Det får lite vatten då och då. Står i fönster mot öster. Har haft den i 5-6 år.
Någon art i släktet Haworthia.
– Torbjörn Tyler
Mer information om släktet (på engelska) finns här.
Jag har precis kostat på mig proffsig fönsterputsning, men hann bara njuta av resultatet i ett par dagar. Sedan blev det mesta förstört av ett regn i kombination med pollen, oklart vilken sorts – troligen björk eller tall. Min fråga är: När är det lämpligast att putsa fönstren på våren om man vill undvika pollenkladd? 🙂 När är den värsta tiden över? Bor i Stockholm.
Ja, putsa fönster är ju inte det roligaste. Men det görs ju pollenrapporter och pollenprognoser för allergiker så det är lätt att hitta den information du söker. Bl.a. har Riksmuseet en webbsida (http://pollenrapporten.se/) där man kan se aktuella och tidigare prognoser för olika orter. Dessutom finns en generell pollenkalender där man kan se när vissa arter brukar vara som vanligast.
Hoppas du får bättre tur med fönsterputsandet nästa gång!
Pantersnigel, Limax maximus. Bilden tagen av Didier Descouens.
Vi bor ute i skogen i Hallands inland och har fått jätteproblem med mördarsniglar. Finns det några faror med att använda icke inhemska nematoder som bekämpning av sniglarna? Kan nematoderna ge sig på andra djur? Skogssniglar till exempel? Vi vill inte ta hit något som kanske stör ekosystemet ännu mer än mördarsniglarna och vore jätteglada om ni kan hjälpa oss att bli lite klokare.
Utan att på något vis vara nematodexpert, gissar jag att dina nematoder med största sannolikhet kommer att ge sig på alla arter av landlevande sniglar som kommer i deras väg. Studier (med ’preparatet’ Nemaslug – dvs. nematoden Phasmarhabditis hermaphrodita) pekar nämligen på att risken (chansen?) att en nematod infekterar snigeln med bakterien den bär på främst styrs av närhet till värddjuret, och storleken på detsamma. Det är främst små sniglar som drabbas. Dessutom verkar den vara mer effektiv mot åkersnigel (Deroceras reticulatum).
Effekten verkar också vara kortvarig, och preparatet är dyrt. Som mest effektivt är det vid rätt jordmån – mycket organiskt material gör att nematoden förökar sig bättre, och sprider sig över längre avstånd. Mineralrik jord, och sandiga jordar, är däremot inte lika bra. Hur som haver, så tror jag att du får räkna med att en del naturligt förekommande sniglar kommer att stryka med på kuppen – men hur stor, och långvarig, effekten av nematodutsättningen är, är svårt att svara på.
Jag läser för övrigt på nätet om en norsk metod, som i korthet går ut på att göra en snigelcocktail: insamlade sniglar läggs i en balja med ljummet vatten vari Nemaslug tillsätts. Efter en tid, när nematoderna har angripit sniglarna och börjar föröka sig, klipper man sniglarna i bitar och sprider de i trädgården som föda åt andra mördarsniglar. Det ska tydligen vara mycket effektivt (och mindre kostsamt), och man kan ju tänka sig att man begränsar eventuell spridning av nematoderna något med denna mer kontrollera utsättning – samtidigt som man ökar sannolikheten för att sniglarna faktiskt blir infekterade! Men vad jag vet saknas formella studier fortfarande.
– Andreas Nord
Jag är absolut ingen expert, men innan jag själv använde nematoderna kollade jag att kölsniglar inkl. t. ex. pantersnigel (Limax) inte drabbades. Däremot angrips den svarta skogssnigeln.
Jag håller på att läsa om bokskogen och jag undrar varför just bok dominerar just i vissa områden mer än andra arter. Är det på grund av miljön eller är det för att den är planterad och därför dominerar mest och iså fall varför finns det andra exempelvis andra träd som björk som dyker upp i bokskogen, hur hamnade just den björkfrön där?
Jag antar att den frågande menar varför de flesta bokskogar i Sverige nästan uteslutande består av bokträd. I grunden beror detta på att de flesta av våra bokskogar är produktionsskogar (virkesproduktion), där man genom aktivt skogsbruk håller dem ”artrena”. Andra arter gallras bort. Därtill är boken själv ordentligt konkurrenskraftig och ljuskrävande arter har därmed svårt att tränga in i bokskog. Men i helt naturliga bokskogar ingår flera andra arter. Det går att läsa detta och mer om boken i boken (!) ”Skogsdynamik och arters bevarande” av Mats Niklasson och Sven G. Nilsson (Studentlitteratur 2005).
– Åke Lindström
Åtminstone en del av förklaringen är att bokplantor klarar bättre av att växa i djup skugga än de flesta andra trädplantor. Bokar växer därför lätt upp i skuggan under andra träd, samtidigt som det blir så mörkt under fullvuxna bokträd att inga andra trädplantor klarar av att växa upp. Ofta blir det därför så att på ett hygge eller annan öppen mark etablerar sig många olika trädarter och därför blir det först en skog med stor blandning av trädslag, men när skogen väl slutit sig så är det nästan bara bokplantor som klarar av att växa upp inne i skogen och efter några trädgenerationer (typ 200 år) finns blir det nästan ren bokskog.
Sedan spelar förstås andra miljöförhållanden också roll. Bok är exempelvis känsligare än många andra träd för syrebrist kring rötterna och därför kan bok inte växa på mark som blir väldigt blöt på vintern eller som är mycket lerig, så på sådan mark blir det andra trädslag som dominerar skogen.
Kommentarer