Gullkrös (Tremella mesenterica) är en gelésvamp som lever som parasit på andra svampar i släktet tätskinn (Peniophora). genom att ta näring ur tätskinnets mycel. Gullkrös kan bilda fruktkroppar hela året, men allra lättast är det att hitta den på vintern. Bilden skickades in av Anette Wijk.
Vi är barn och pedagoger från Bohus förskola som en dag när vi gick till skogen för att titta på alla löv som ramlat av träden och hur de ändrat färg, hittade vi något annat som fångade vårt intresse. Vad är detta för något? Svamp? Ingen av oss hade sett något som detta förut!
Det här är en gelésvamp som kallas för gullkrös på svenska, och heter Tremella mesenterica på vetenskap. Den är ganska spännande eftersom den lever som parasit på svampar i släktet tätskinn (Peniophora). Gullkröset stjäl näring från tätskinnets mycel med hjälp av speciella svamphyfer.
Gullkrös lever på olika lövträd, hos oss särskilt på ek. Det ser ju ut att stämma bra från din bild. Man hittar oftast gullkrös på vintern, kanske för att det är extra lätt att se den vackert gula svampen på de avlövade träden.
Som kuriosa kan det vara kul att veta att artnamnet mesenterica härleds från de två grekiska orden ”meso” (mellan) och ”enteron” (tarm). Det syftar på att svampens komplicerade struktur med många välvningar faktiskt påminner lite om just tarmveck. Släktets namn – Tremella – kommer från latinets ”tremere” och betyder ”darrande” eller ”skälvande”. Det kommer av svampens geléartade struktur, som gör att den faktiskt kan dallra som en chokladpudding.
Kopparödla, Anguis fragilis, är den enda benlösa ödlan i Sverige. Den är vanlig i stora delar av Sverige, också helt nära människor som i komposter och trädgårdar. Där lever den ibland ett farligt liv, och många kopparödlor skadas eller dör. Just vad som hänt vår frågeställares kopparödla kan vi inte svara på, men viktigt att minnas är att döden är precis lika självklar som livet i naturens kretslopp. Bilden är tagen av Marek_bydg.
I våras hittade jag hittade en liten kopparödla i gräset häromdagen. Den kunde inte riktigt slingra sig så jag lade undan den i rabatt. Den blev inte bättre, utan betedde sig på precis samma sätt nästan en vecka efter att jag först hittade den. Den levde, men kunde inte riktigt röra sig på ett normalt sätt. Vad kan ha hänt, och hade det funnits något jag kunnat göra för att hjälpa den?
Det är omöjligt att svara på vad som hänt kopparödlan utan en grundlig inspektion. Den kan såklart ha blivit sjuk, eller så har den skadats av ett rovdjur (katter och fåglar, till exempel, kan ta kopparödlor i människans närhet) eller blivit påcyklad.
Det hade inte funnits mycket du kunde göra för att hjälpa djuret. Jag tycker att du gjorde rätt som lät naturen ha sin gång. När kopparödlan väl dog – mycket talar för att det var det oundvikliga utfallet – utgjorde den i sin tur föda för många olika insekter, bakterier och svampar. Liksom födsel, är döden en lika viktig del i naturens kretslopp.
Kammaneten Mnemiopsis leidyi är en invasiv art i Sverige. Den hittades för första gången i Bohuslän 2006 och numera finns den längs hela svenska västkusten och i södra Östersjön. Den kommer ursprungligen kommer från Nord- och Sydamerikas ostkust. De första förekomsterna i Europa är från Svarta Havet på 1980-talet, dit den troligen kom med barlastvatten. Den finns nu i hela Nordsjön och södra Östersjön, Medelhavet och Kaspiska havet. Bilden är tagen av Susanne Tham.
Jag vill veta vad det är för manet på bilden. Den var en av många i Öresund, omkring en mil norr om Helsingborg. Det var många i olika storlekar. Den på bilden är cirka 6 centimeter lång och 3-4 centimeter bred i klockan. Den sände ut ljussignaler i svaga regnbågsfärger.
Med största säkerhet är det kammaneten Mnemiopsis leidyi; en invasiv manet som koloniserat svenska kusten efter att ha kommit hit med barlastvatten. Egentligen behöver man kolla var de orala loberna slutar i förhållande till statocysterna, för att inte förväxla denna invasiva rackare med vår inhemska kammanet Bolonopsis infundibulum. Det ser dock ut som om de orala loberna går högt upp i djuret så med 99,99% säkerthet är det Mnemiopsis.
Arten har mycket riktigt kamplattor som reflekterar och bryter solljus, så det kan glänsa i alla regnbågens färger längs med kamplatteraderna. De är också kraftigt bioluminiscenta så om man stör dem på natten så avger de ett blågrönt sken.
Vi kan inte med säkerhet avgöra vad det är för svamp som växer i vår frågeställares nyrenoverade fönsterkarm. Dessvärre finns det mesta av svampen inuti väggen, vilket tyder på att renoveringen av huset inte gjorts på ett korrekt sätt.
Svampen på bilden växer i fönsterkarmen i ett fönster på vårt hus i Lund. Är det risk att svampen finns i väggar där man inte ser den, eller är det en svamp som bara finns där den är synlig? Vi bor i ett gammalt hus från 1800-talet som renoverades för 2 år sedan. Fönstret byttes i samband med renoveringen. Bör man byta fönstret eller räcker det med att vi tar bort svampen? Finns det något medel man kan stryka på i karmen där svampen suttit för att förebygga ny svamp? Den viktigaste frågan är vad det är för svamp och det kan finnas risk att den gömmer sig på andra ställen vi inte ser?
Jag kan inte identifiera svampen, men det kan kanske andra göra. Ett tips är att fråga i Facebook-gruppen Svampklapp. Där finns många svampexperter.
Dock kan jag meddela att det mesta av svampen, det som kallas för ’mycelet’, sitter inne i materialet. Detta innebär att renoveringen troligen inte är korrekt gjord utan bör reklameras och att det kommer in vatten i väggen någonstans. Allt angripet material bör troligtvis tas bort, men det får en byggnadsinspektör avgöra.
Stor mjölbagge, Tenebrio molitor, är en av våra allra vanligaste mjölbaggar. Den lever oftast inomhus i spannmål och annan torrskaffning, men den kan också finnas utomhus i gamla trädstammar. Om den finns i stora mängder kan den ställa till en del oreda i våra skafferier, men i de flesta fall brukar den inte orsaka några större problem. Att den dyker upp i vår frågeställares 50-talslägenhet är väntat. I äldre hus är många olika slags inomhuslevande skalbaggar vanliga.
Jag flyttade in i ett hyreshus byggt 1951 och lägenheten har stått tom i ett halvår för renovering. Nu har jag bott här i 5 veckor och det har kommit in djur när jag öppnat fönstren. Jag bor på tredje våningen. Precis innan jag flyttade från min gamla lägenhet byggd 2014 hade jag ett likadant djur på min morgonrock. Kan jag ha fått med mig sådana i mina flyttkartonger? Kan vi se vad det är för djur?
Det är stor mjölbagge, Tenebrio molitor. Vanliga i äldre hus, där de äter bland annat torrskaffning, brödsmulor, och annat. De brukar oftast inte ställa till någon större skada, men har man mjölbaggar där man bor är det bra att förvara sitt spannmål i tättslutande burkar.
– Andreas Nord
Menar du att dom redan finns i min lägenhet? Jag har bara havregryn i en plastburk med lock. Har inte mjöl, socker, bröd och sådant. Har nästan alla varor i glas- eller plastburkar med lock. När jag flyttade in skurade jag alla skåp och lådor med grönsåpa.
Jag skulle tro det. Det är vanliga skalbaggar inomhus i äldre villor och flerfamiljshus, men säker kan jag såklart inte vara.
– Andreas Nord
Men hjälp, det var ju ingen höjdare att behöva jaga dem och vara orolig med all den värk jag har. Jag höra av mig till Anticimex så får jag se vad de säger. Tack snälla för er tid.
Oftast gör de ingen märkbar skada. De bara finns där!
Hos vår frågeställare finns båda bruna pälsängern (Attagenus smirnovi) och vanliga pälsängern (Attagenus pellio) som vi ser på bilden. Båda arterna är vanliga i äldre hus, men det är ovanligt att de förekommer i sådana väldiga mängder som vår frågeställare beskriver. Var kommer de ifrån?
Vi har i nästan tre års tid haft angrepp av brun pälsänger som vi inte blir av med. Vi har haft Anticimex här flera gånger och de har sprutat gift, men det hjälper inte. Vi har bott här i snart 12 år och redan då såg jag ängrar uppe i en skrubb på vinden. Men jag visste inte då att det var ett sånt djur som kan föröka sig så. Problemet är att vi nu har dem i hela huset. Vi ser de flyga omkring, de ligger i fönsterkarmarna och på golvet. Larverna hittar vi i lamporna. Vi har gjort allt vi kan när det kommer till att städa och sanera, vi har fogat om golvlister, tagit bort fågelbon under takpannor och satt spärr så de inte kan bygga igen. Vi dammsuger varje dag. Vi har inga mattor och inget ylle eller liknande. Vad kan vi mer göra och var hittar vi härden? Vi har Pergo-golv över vad vi tror kan vara trägolv, men de kan väl inte bo där under?
Det låter besvärligt. Fågelbona är inte anledningen till pälsängrarna, så där kan ni slappna av. Bor ni i ett äldre hus finns det nästan alltid skadedjur där, men sällan i så stor mängd att de gör någon större skada. Snarare tvärtom, eftersom larverna kan leva av saker som hudflagor, hårstrån, döda spindlar, och så vidare. När angreppen är så stora som du beskriver är läget så klart ett annat, och jag förstår att det vållar både obehag och frustration.
Det är svårt att svara på var djuren kommer ifrån, men om det nya golvet ligger över ett mycket äldre, skulle jag kunna tänka mig att ängrarna faktiskt lever och frodas under originalgolvet, eller för den delen inuti en gammal vägg. Att ni hittar larver i lamporna förbryllar dock lite. Pälsängerlarver är inget vidare på att klättra, så det tyder snarast på att de ramlat ned i lamporna uppifrån, till exempel från en ventilationstrumma eller liknande. Alternativt har hela reproduktionen gått av stapeln i lampskärmen, vilket är osannolikt med inte omöjligt om skärmen är gjord av till exempel kohud eller annat organiskt material.
Beklagar att mitt svar blir ganska svepande. Ängrar är dock riktiga överlevare, och duktiga på att hitta även små springor.
– Andreas Nord
Tack för svar. Vi har ingenting i vårt hem som är något konstigt material förutom en skinnsoffa som är inköpt 2018. Angående larverna i lamporna, kan det vara så att baggen flyger upp i lamporna (glasplafonder) och lägger sina ägg där? Om vi inte tar bort larven, stannar den annars kvar där tills den blir bagge och kan flyga därifrån? Vilken tid på dygnet är de mest aktiva? Baggarna? Larverna?
De är i synnerhet nattaktiva. Att sätta ut klisterfällor kan hjälpa er att förstå hur baggarna eller larverna rör sig. Det är osannolikt att de skulle flyga upp och lägga ägg i lampskärmarna, eftersom det krävs att en hona som redan parat sig hittar dit, och att larven har tillräckligt mycket mat för att överleva där. Ett tag kan den leva på sina egna reserver, men knappast hela livet från ägg till bagge. Om det däremot finns mycket skräp i lamporna, gamla myggor till exempel, skulle larven kunna överleva där. Om så vore fallet, skulle ni hitta tomma ”larvskal”, alltså resterna från när larven byter skinn allteftersom den växer, i lampskärmarna. Om ni inte gör det, kan ni sluta er till att larven har utvecklats någon annanstans.
– Andreas Nord
Lamporna är helt rena och vi tar ner de så fort vi ser något. Vi tackar för dina svar, så får vi fortsätta jaga dem! Vi hittade förresten en jättestor änger – 6 till 7 millimeter och svart men ljusa prickar på. Är detta också en änger? Är den farligare än den bruna vi har mest av?
Det är en vanlig pälsänger, eller den som allmänt kallas pälsänger, Attagenus pellio. Brun pälsänger är en kusin, Attagenus smirnovi.
På min mark går det ett rådjur med stora knölar på ryggen. Vad kan det vara? Bör man avliva det?
Rådjur kan utveckla flera olika slags cancer, som kan yttra sig som knölar på och under huden. Om djuret är allmänpåverkat, kan det vara aktuellt med avlivning. Det är inte heller sällsynt att rådjur drabbas av papillomvirus, som ger upphov till stora och skrovliga bölder på kroppen, men dessa är sällan täckta av päls. Detta må se hemskt ut, men brukar inte påverkar djuren negativt. Statens veterinärmedicinska anstalt är bäst skickade att ge råd i den här frågan.
I det här fallet undrar jag dock om hårfällningen kan vara en del i förklaringen – knölarna ser inte så jämnformade ut på bilden, så det kanske kan vara delar av vinterpälsen som ännu inte fälts?
Skogstordyvel (Anoplotrupes stercorosus) sedd underifrån. Just såhär hittar man ofta tordyvlar på sensommaren, när deras liv är på upphällningen och koordinationsförmågan börjar brisera. Bilden är tagen av Carl-Magnus Helgegren.
Blev så glad när jag hittade till er sida och att man kan mejla er en fråga! somras vandrade vi en del i Södermanland och vi hade fullt sjå med att inte trampa på skogstordyvlarna som envisas med att vandra på samma stigar som oss. Hur kommer det sig att de ofta finns på stigar? Vi försökte också rädda skogstordyvlar som låg på rygg, men de envisas med att lägga sig på rygg igen. Vet ni varför?
Att tordyvlarna rör sig på stigar tror jag är av rent praktiska skäl. Det är helt enkelt enklare för dem att ta sig fram där jämfört med i skogen. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi också tenderar att röra oss mer på stigar än utanför, så vi ser inte alla tordyvlar som samtidigt ’går i skogen’.
Att tordyvlarna ofta hamnar på rygg, och inte riktigt kan räta på sig, brukar oftast förklaras med att de börjar närma sig livets slut. Då blir nerv- och muskelfunktion långsamt sämre och djuren får problem att koordinera kroppens rörelser. Det kan göra det svårt för dem att vända sig rätt igen. Om detta har vi skrivit tidigare, kolla in den här länken.
– Andreas Nord
Jag blev så himla glad över att få svar av någon som verkligen kan. Stort tack för det, vi blev superglada!
Guldbaggarnas larver lever av dött organiskt material, till exempel i kompost eller i murket trä. Det händer också att de slår sig ned i blomkrukor. De gräsgröna guldbaggarna (Cetonia aurata) på bilden kläcktes ur balkonglådor. När dessa togs in i stugvärmen under vintern trodde larverna att sommaren kommit, fullbordade sin utveckling och letade sig ut i hemmet. Hur guldbaggen som dök upp hos frågeställaren i denna bloggpost letade sig in mitt i vintern, är inte lika lätt att svara på.
I vintras fick jag plötsligt ett ”husdjur” i form av en gräsgrön guldbagge. Den dök upp bland mina krukväxter i köket. Hur den kom in i mitt kök mitt i vintern har jag ingen aning om. Jag har läst mig till att denna bagge endast lever som imago i omkring tre veckor, men den här lilla gynnaren har passerat sina tre veckor med råge. Jag har då och då matat den med sockervatten vilket den tycks gilla. Jag lät den leva ut sina dagar på det sätt den behagar – i mitt kök – för jag ville inte förvisa den till vinterkylan utanför.
En försiktig gissning är att skalbaggen har kläckts ur en blomkruka som du haft utomhus under sommaren och tagit in under hösten. Guldbaggar utvecklas ofta(st) i murken ved, men gräsgröna guldbaggen kan också fullborda sin utveckling i kompost eller lövförna, och hittas inte sällan i just blomkrukor.
Baserat på egen erfarenhet av liknande skalbaggar i fångenskap, skulle jag säga att din guldbagge kommer att överleva i flera månader. Det är viktigt att den har tillgång till vätska eller lätt fuktiga substrat, eftersom insekter är förvånansvärt känsliga för uttorkning. Guldbaggar hör dock till de härdigare. Sockervatten fungerar bra, liksom söta frukter som banan och päron. Du kan också prova att ge den bipollen – en bra källa till bland annat protein – för att se om det faller den i smaken.
Vi har skrivit om gräsgröna guldbaggar tidigare. På den här länken finns alla tidigare bloggposter. Flera handlar om guldbaggar i blomkrukor!
– Andreas Nord
Tack för detta svar. Jag har inte haft blomkrukor utomhus. Eftersom jag bor i lägenhet utan balkong så är min gissning att den kommit in genom ett fönster, alternativt i en säck med blomjord.
Humlor lever i familjesamhällen som varje år byggs upp av en övervintrad drottning. På våren eller försommaren vaknar hon och lägger en första kull ägg som hon själv föder upp. Detta blir till den första generationen arbetare, och de tar sedan över ansvaret för ägg och larver från drottningen. Litet senare i humleboets liv lägger drottningen ägg som blir till hanar (drönare) och nya drottningar. De lämnar boet för att para sig med andra drottningar eller drönare, varefter hanarna dör och drottningarna så småningom finner en övervintringsplats. Efter några månader dör den gamla humledrottningen och alla arbetarna i boet, varefter cykeln börjar på nytt året därpå. På bilden, som är tagen av Panoramedia, får vi titta in i ett bo av åkerhumla, Bombus pascuorum.
I våras släppte jag under två dagar ut flera humlor. Jag har svårt att tro att de hann flyga in under den korta stund jag hade ett fönster öppet. Normalt sett hör man ju dessutom när humlor eller getingar flyger in. De har bara uppenbarat sig helt plötsligt. Är det verkligen möjligt att de på nåt sätt har övervintrat inomhus?
Till skillnad från getingar, är det ovanligt att humlor övervintrar inomhus. De brukar hellre söka sitt vinterkvarter under jorden, där det är frostfritt. Eftersom det kan bli ordentligt fart på övervintrade humlor när vårsolen börjar värma, håller jag det inte för osannolikt att de faktiskt har letat sig in utifrån även om du inte har hört dem flyga in.
Det är bara nya humledrottningar som övervintrar. De kläcks i humleboet under sommaren, parar sig, och äter upp sig under några veckor. Därefter går de in i en lång dvala, som varar ända till kommande vår eller försommar. Då letar sig de nya drottningarna ut och bygger ett bo. Där kommer drottningen att producera en första kull med arbetare – som alla är honor – och föda upp dem själv. När de nya arbetarna har kläckts, tar de över arbetet med att föda upp nya larver och drottningen ägnar sig framförallt åt att lägga ägg. Ett vanligt humlebo brukar leva i omkring tre månader. Sedan dör alla arbetare och den gamla drottningen, de nya drottningarna och hanarna (’drönare’) sprider sig, och cykeln startar ånyo.
Kommentarer