Den från Kalmar bördiga Jenny Nyström (1854-1946) var en svensk konstnär och illustratör som idag särskilt är känd för sina 3000 julkort. Nyströms omfattande produktion innefattar dock också tusentals andra bilder och teckningar, till exempel ett stort antal utsökt vackra påskkort.
Fråga en Biolog önskar alla följare en glad och fridfull påsk!
Det är någon art ur Robinia-släktet som plågar vår frågeställare. Naturvårdsverket bedömer robinia har hög risk att bli invasiv, så det är bra att spridningen begränsas. Bilderna är tagna av Harry Svensson.
På min tomt i Väsby Torp utanför Alunda i Uppland har jag några stora och otrevligt taggiga träd som tydligen sprider frön. På sensommaren får jag gå omkring och ta bort årets nykomlingar som spritt sig och redan hunnit bli omkring 1 meter höga. Det största trädet är 8 meter högt, brett och med flera stammar. Jag har sökt på nätet. Det närmaste jag har kommit är någon form av korstörne, men det finns bilder som talar mot detta. Likaså är jag inte övertygad om att det är en japansk djävulsklubba (Aralia elata). Hoppas på hjälp att få en trovärdig artbestämning av mitt icke-älskade träd.
Kanske är det rosenrobinia, Robinia hispida?
– Torbjörn Tyler
Jag tror att du har en robinia, Robinia pseudoacacia, på din tomt. Den kommer ursprungligen från norra USA, men förekommer i Sverige sedan cirka 100 år tillbaka. Den har hög risk att bli en invasiv växt, så du gör rätt i att hålla ögonen på den.
Den lilla fjärilen humlemott, Aphomia sociella, utvecklas i bon av humlor och getingar, där larverna bland annat äter av steklarnas ägg, larver och puppor. Humlemott förekommer allmänt i södra Sverige. Den hittas inte sällan inomhus, om det funnits ett geting- eller humlebo i närheten. Bilden skickades in av Gabrielle Svanström.
Vi bor i ett gammalt nyrenoverat hus på landet i Närke. Vi hittade en ljusbrun (ej glansig) insekt, drygt en centimeter lång, i vårt sovrum vid tre tillfällen i februari . Det vekar som om insekten sökt sig till vår kraftiga läslampa då de satt sig på sänggavelns tyg. Jag är orolig för att att det är en mal som följt med från Schweiz där vi bodde tidigare, men det ser inte riktigt så ut när jag googlar. Tacksam för hjälp!
Fjärlen är ett humlemott, Aphomia sociella. Det är en hane, som är ljusare än honan. Den har tydligen kläckts i förtid, men det är en art som gärna håller till i våra bostäder om det finns (fanns) getingbo eller liknande i närheten.
Vanliga paddan (Bufo bufo) är vår största padda som finns nästan överallt. Jämfört med sina mindre och betydligt sällsyntare kusiner strandpadda (Epidalea calamita) och grönfläckig padda (Bufotes viridis) är den en riktig generalist. Vanlig padda varierar stort i färgteckning, särskilt som yngre, och kan ibland misstas för någon av våra andra paddor. De olika paddorna är dock tämligen lätta att skilja åt: strandpadda har ett ljust streck längs med ryggraden, och grönfläckig padda är beströdd med kantiga, smaragdgröna, glänsande fläckar. Bilden skickades in av Göran Petersson.
Jag var ute på promenad i slutet av mars, och följde då en stig mellan Barsebäckshamn och Sjöbobadet i sydvästra Skåne. När jag passerade ett vassområde så hoppade en padda fram intill stigen. Jag tror att det är en strandpadda, men jag är inte säker. Kan ni hjälpa till?
Det är en vanlig padda, vilket man framförallt ser på att den saknar det gulvita streck som löper längs ryggraden på strandpaddan. Vanlig padda är dessutom kraftigare byggd och betydligt större än strandpadda – ungefär dubbelt så stor som vuxen, och byggd som en styrkelyftare medan strandpaddan är ganska slank.
Förr i tiden fanns strandpadda längs sträckan du promenerade, men nog knappast nuförtiden. Strandpadda är nämligen beroende av öppna och sparsamt bevuxna marker med många, grunda, småvatten. När bland annat strandängar och sandtäkter har tillåts växa igen, har strandpaddan missgynnats. Vanliga paddan är en habitatgeneralist som kan ta sig fram lite varstans, men det är svårare för strandpaddor.
Det har gjorts åtgärder för att gynna strandpadda på bland annat Järavallen, nära ditt promenadstråk, med någotsånär gott resultat. Det är också sannolikt att arten finns kvar i de centrala och norra delarna av Lundåkrabukten, även om det inte finns några moderna fynd därifrån.
Gråsuggor är något så ovanligt som landlevande kräftdjur. Liksom andra kräftdjur andas de med gälar. Därför trivs gråsuggor bara där det är fuktigt, till exempel i lövförna och under stenar, eller undantagsvis inomhus i fuktiga källare. Hittar man en gråsugga på golvet i huset, har den säkert följt med utifrån, till exempel med ett vedträ. Gråsuggan på bilden ser ut att vara den vackra arten Porcellio spinicornis, som huvudsakligen finns i södra Skandinavien. Bilden skickades in av Myrna Ringsrud.
Jag undrar vad det är för någon insekt jag hittat. Den kröp på golvet, kroppen var en och en halv centimeter lång och de främre spröten var omkring en centimeter långa. Den hade massor av pyttesmå ben på varje sida. Jag befinner mig i Halden i södra Norge.
Det här är faktiskt inte alls någon insekt – de har alla sex ben och bara tre kroppsdelar (huvud, mellankropp, och bakkropp). Du har istället hittat en gråsugga, som är något så ovanligt som ett landlevande kräftdjur. Eftersom det alltså är en liten kräfta, andas den med hjälp av gälar, som sitter på undersidan av kroppen. Detta gör att gråsuggor är fullständigt beroende av fuktiga platser, där mikroklimatet har så hög fuktighet att gälarna kan täckas av en tunn vattenhinna. Är det för torrt, dör de snabbt av uttorkning.
Din gråsugga ser ut att vara den vackra arten Porcellio spinicornis. I Sverige förekommer den hela Götaland, främst ganska nära kusten. Det är därför sannolikt att arten också finns i Halden. Jag gissar att den har kommit in med något som du har tagit in utifrån, som någon blomkruka eller ved från vedboden. Inomhus hittas gråsuggor främst i fuktiga källare. De är aldrig skadedjur.
Fläckig vinbergssnäcka, Cornu aspersum, hör hemma i Medelhavsområdet men har förts in i Sverige och i många andra länder. Numera förekommer den här och där i södra Sverige. Under de senaste åren har den snabbt blivit mycket vanligare. Forskarna bedömer alltjämt att risken för invasivitet är låg, men det råder stor enighet i att fläckig vinbergssnäcka kan orsaka stor skada där den etablerar sig. Det fick vår frågeställare erfara förra sommaren. Bilden skickas in av Anita Olsson Rosvall.
I slutet av maj i fjol invaderade en för oss ny snäcka vår trädgård. Glupsk sak som åt upp bland annat en halv rabatt tagetes. Mannen räknade till ett sjuttiotal när han gick med ficklampa på kvällen. Den försvann sedan, men visade sig igen sista dagarna i juli. Den är omkring tre centimeter i ”huset”, mörkt brun med ljusare mönster. Vi har erfarenhet av vinbergssnäckor, så vi vet att det inte är något sådant. Är det en nykomling i vår Herres hage?
Visst är det en nykomling, på sätt och vis i alla fall. Snäckan är en fläckig vinbergssnäcka, Cornu aspersum, som hör hemma i Medelhavsområdet men har förts in i Sverige och många andra länder.
Fläckig vinbergssnäcka har sedan tidigare flera varaktiga populationer längs den skånska sydkusten, och den verkar ha ökat sitt utbredningsområde ordentligt i Sydsverige under de senaste åren. Den har nog gynnats kraftigt av de allt varmare och torrare somrarna, och mildare vintrarna också för den delen, som ju i vissa avseenden gjort det sydsvenska klimatet mer likt det i fläckiga vinbergssnäckans ursprungsområden kring Medelhavet.
I nuläget betraktar inte Artdatabanken fläckig vinbergssnäcka som en invasiv art, och bedömningen är att det även framåt finns låg risk för invasivitet i ett svenskt perspektiv. Däremot är den allmänna uppfattningen att det finns risk för att arten kommer att orsaka stor skada där den väl etablerat sig.
Fläckig vinbergssnäcka växer betydligt snabbare än vinbergssnäcka (Helix pomatia), så det är inte omöjligt att en konkurrenssituation kan uppstå. Vissa anser fläckiga vinbergssnäckan är en delikatess och i såväl Spanien som Frankrike är det oftast just denna snäcka som serveras på bordet. På många håll i Europa odlas den för humankonsumtion. Kolla också in den här videon för några experttips för att stävja fläckiga vinbergssnäckans framfart.
– Andreas Nord
Tack för svar. Efter vintern har vi hittat mängder av tomma skal från snäckan. De ligger överallt under löven nära thujahäcken. Har de förflyttat sig från skalen eller har de dött? Under sommaren åt de upp många av våra tagetes och även andra blommor.
Hittar in tomma skal, är snäckorna döda, antingen för att de bara dött eller för att något rovdjur ätit upp det mjuka djuret därinne. Snäckor är permanent fästa till sina skal och kan inte, liksom eremitkräftor, flytta till ett nytt när det gamla blivit för livet. Däremot kan det ju användas av andra djur – i vatten av till exempel eremitkräftor (enligt ovan) eller som yngelkammare för vissa fiskar, och på land som boplats för en del solitärbin.
Ängrar, som är skalbaggar i skalbaggsfamiljen Dermestidae, lever dels utomhus, dels inomhus som skadedjur. De tycker mycket om dött organiskt material i våra hem och kan där göra viss skada på bland annat pälsverk och ullprodukter. Larven på bilden kommer från en änger i släktet Anthrenus. De kallas ibland för mattbaggar, vilket kommer sig av deras förkärlek för äkta mattor. Mattbaggar är vanliga i nästan alla äldre villor och flerfamiljshus och ger oftast inte upphov till någon större skada, men vid större angrepp kan det vara bra att kontakta en skadedjurssanerare. Bilden är tagen av Gunilla Jönsson.
Jag hittade detta kryp i en ren hög med tvätt, i mitten på februari. Jag bor i ett äldre hus i södra Skåne. Vad kan detta vara för kryp?
Det är en larv av en änger i släktet Anthrenus – en skalbagge alltså. Arterna museiänger Anthrenus museorum och Anthrenus verbasci är vanligast inomhus. De kallas allmänt för mattbaggar eftersom de kan leva i äkta mattor.
Vanligtvis är Anthrenus-ängrar renhållare som äter allehanda torrt organiskt material som hudflagor, hårstrån och annat. Men, finns det gott om ängrar kan de göra skador på till exempel ullfiltar, pälskappor och liknande. Det ser ut som att just din ängerlarv har varit en vända i tvättmaskinen, och där blivit svullen och litet skavd.
På vår blogg har vi skrivit om mattbaggar många gånger. Surfa in på den här länken för att läsa inläggen.
– Andreas Nord
Tack för svar! Kanske den varit i tvättmaskinen, men den rörde på sig när jag fixerade den med tejpen. Tvätten var linnehanddukar som tvättats på 60 grader. Jag googlar hur jag skall städa effektivast för att hålla dem borta.
Bruna pälsängern (Attagenus smirnovi) kan, liksom andra pälsängrar, ställa till med viss skada på ullkläder, pälsverk och annat organiskt material i och omkring våra hem. De kan röra sig mellan lägenheter i flerfamiljshus genom till exempel ventilationstrummor, men kan också flyga utomhus under varma sommardagar. Oftast lever ängrar och andra skalbaggar i våra hem utan att orsaka någon skada. Mest fungerar de faktiskt som rengörare. Vid kraftiga angrepp är situationen dock en annan, och det kan vara bra att kontakta en skadedjurssanerare. Bilden är tagen Annette Olsen.
Jag hittade dessa inomhus på fönsterbrädan. Kommer de från krukväxterna?
Bilderna visar brun pälsänger, Attagenus smirnovi. Tidigare kallades den för rysk pälsänger. Det här är en av de allra vanligaste skalbaggarna i inomhusmiljöer. Under normala omständigheter är de inte ohyggligt problematiska, men ibland kan de förekomma i större mängder och göra skada på olika slags organiskt material som ullgarn, pälsverk, och plädar. Det kan vara bra att se efter om du har några sådana textilier som djuren utvecklas i, men det är som sagt vanligt att hitta bruna pälsängrar inomhus. De är ofta att betrakta som rena renhållare.
Vi har skrivit om brun pälsänger på bloggen tidigare. Kolla här.
Många insekter tycker om att övervintra, eller till och med reproducera sig i, ihåliga stammar och stjälkar från perenna växter. Att klippa ner sina perenner på vårvintern är oftast inte ett problem, men det är viktigt att materialet komposteras och inte eldas upp. På bilden, som är tagen av Rob Cruickshank, ser vi citronbin (bisläktet Hylaeus) som håller på att kläckas ur en bambupinne.
Nu har våren kommit till min del av landet med soliga dagar och de allra första vårblommorna som tittar fram. Då funderar jag på hur jag ska ta hand om insekterna i min trädgård och har två frågor. För det första, idag blev jag jätteglad när jag fick se årets första fjäril, en brun flickfjäril. Men sen undrade jag hur sjutton den ska överleva och få tag på nektar när det knappt finns blommor än? För det andra, så skulle jag gärna vilja klippa undan de vissna perennerna i rabatterna, men jag har hört att en del bin övervintrar inuti växters stjälkar. Skadar det dem om jag klipper ner stjälkarna och lägger dem i en hög någon annanstans? Hur länge borde stjälkarna stå kvar där de är, eller hur länge behöver annars stjälkhögen få ligga ostörd?
Du sätter fingret på något väldigt viktigt: det kan vara en stor utmaning för tidigflygande insekter att hitta tillräckligt mycket mat. Det här gäller bland annat brun flickfjäril, men också humlor och andra bin som är aktiva tidigt på året. Att flyga och reproducera sig kostar mycket energi, men som du har noterat är det ofta ont om blommande växter tidigt på året. Vårblommor kan vara viktiga födokällor men det är tidigblommande träd – framförallt sälg – som är allra viktigast för insekter som vaknar tidigt på året. Om insekterna vaknar när sälgens blomning är nära förestående, är det inga problem. Där finns massor av mat. Ibland är tajmingen dock lite dålig och fjärilarna och bina blir aktiva när det inte är så mycket som slagit ut än. Oftast går det bra, eftersom övervintrande insekter har energireserver som gör att de klarar av den litet kämpiga tiden precis när våren kommit. Det händer dock att den naturliga balansen sätts ur spel ibland, särskilt vid plötsliga värmeböljor på senvintern eller den väldigt tidiga våren som ’sätter igång’ insekterna mycket snabbare än växterna och träden. I kombination med att vintrarna blivit lite mildare – vilket ökar insekternas energiförbrukning under vintern – är forskare idag bekymrade för att insekterna vaknar till i en dålig, eller i varje fall sämre, näringsmässig status (de är inte lika ’feta’) vilket gör att de får svårare att lägga många ägg på våren. Oftast går det dock bra, men en konkret åtgärd för trädgårdsintresserade är att plantera många tidigblommande växter till hjälp för vårystra insekter.
När det gäller den andra frågan, kan du lugnt klippa ned perennerna nu. Om du värnar eventuella småkryp är det dock bättre att kompostera stjälkarna än att elda upp dem. Insekterna vaknar till liv när vårvärmen kommer, och om stjälkarna bara är någotsånär intakta klarar de sig utmärkt fint. För att vara på den säkra sidan hade jag om möjligt låtit komposten ligga till början av juni innan du täcker över eller på annat sätt påverkar de avklippta stjälkarna.
Vi har drygt 10 olika splintvivlar i Sverige. De hittas ibland inomhus, antingen för att de kommit in med vedträn eller för att de flugit fel i sin våryster. Några skadedjur, är splintvivlarna dock aldrig. Bilden skickades in av Gunnar Bystedt.
Denna lilla filur kom ut från ytterväggens insida, i en glipa mellan väg och golvlist. Är det ett skadedjur?
Det är en vivel i släktet ’splintvivlar’ (Magdalis, på vetenskap). Vi har många olika arter i Sverige och de kan vara nog så svåra att identifiera även under mikroskop. Din bild räcker alltså inte till för att avgöra vilken splintvivel det rör sig om. Klart är åtminstone att du kan sänka axlarna, eftersom det här aldrig är några skadedjur. Jag skulle tro att den har kommit in med ett vedträ och vaknat till liv, i tron att våren kommit på allvar. Alternativt – om du bor i den södra landsänden – har viveln kvicknat till i vårsolen och flugit in av misstag.
– Andreas Nord
Tack för snabbt svar. Nu känner jag mig lugn och fin!
Kommentarer