Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Kan det vara från snokar som finns här?
Detta bör vara spillning från en ringduva. Den är väldigt varierande i sitt utseende, och ser förvånansvärt däggdjurslik ut för att komma från en fågel. På den här länken kan du se några exempel på andra ringduvespillningar våra läsare har undrat över.
– Andreas Nord
Jag försöker läsa på hur jag ska använda stallgödsel och hittade följande text på nätet.
”Hästgödsel är oftast blandat med någon form av strömaterial, som hästarna gått på. Ströet fångar upp och binder urin. Som strö är det vanligt att använda till exempel spån, halm och torv. Dessa tre material är rika på kol och innehåller i sig ingen näring som jorden har nytta av. Tvärtemot, faktiskt. När spån, halm och torv bryts ner till jord kräver de energi från annan källa för att nedbrytningen ska ske. I en gödselhög tas energin från bajs och kiss i gödseln. Men om du använder färsk gödsel blandat med spån, halm och torv direkt i landen, är det risk att energi också tas från jorden. Fastän du fyllt på med gödsel riskerar jorden att bli mer näringsfattig än innan du gödslade.”
Stämmer verkligen slutsatsen i sista meningen på den här texten? Energi tar väl växterna från solen och näringsämnena försvinner väl inte vid nedbrytningen?
Texten verkar blanda ihop ”energi” och ”näring” på ett mycket olyckligt sätt, men om vi håller oss till näringen så kan man om man vill vara snäll säga att texten är korrekt förutsatt att man enbart tänker på näringsämnet kväve (N) när man skriver ”näring”. Det är tyvärr ganska vanligt i populära texter.
Om man blandar ned mycket torv, spån, halm, bark och liknande i jorden så kommer kväve att gå åt för att bryta ned materialet, vilket då i princip kan kan det leda till att det blir brist på kväve (men inte andra näringsämnen!) i jorden. Men om torven är indränkt med kväverik urin så torde det knappast vara ett problem.
– Torbjörn Tyler
Nej, det är lite svajigt med begreppen i texten. Nedbrytarna använder kolhydraterna i ströet (mest cellulosa som är uppbyggt av sockerarten glukos) som energikälla, men för att leva behöver de också andra ämnen som till exempel kväve. Detta kväve finns i hästarnas avföring och urin och det kvävet vill man ju att växterna ska ha nytta av. Men om det finns mycket strö blandat med avföringen så tar alltså nedbrytarna en del av det kvävet under sin livscykel istället för att växterna kan använda det.
– Mats Hansson
Det är sant att strö innehåller mest kol och väldigt lite mineralnäringsämnen, men i textent står det en hel del om ”energi” som verkar komma direkt ur nattmössan. Det är högst oklart vad de menar med ordet ”energi”. Det är i alla fall inte energi i korrekt mening. Växter behöver ingen energi från jorden. De får den från solen.
Hur det ligger till är rätt komplicerat och det beror mycket på dina exakta omständigheter, vilka växter du skall odla och i vilken mängd. I enkla ordalag fungerar det såhär: Strö förbättrar jordstrukturen vilket är bra för växternas rötter, men det kommer på några års sikt att brytas ner till koldioxid och vatten och så att säga försvinna från jorden. Alltså bör man kontinuerligt tillföra organiskt material/kompost av något slag. Mineralnäringen kommer nästan uteslutande från urinen. Dock, med mycket färskt organiskt strömaterial så kan man få en kraftig svamptillväxt och på kort sikt kan de knycka mineralnäringen så den inte kommer växten till del. Efterhand som svampbiomassan dör och bryts ner igen så frigörs mineralnäringen igen. Organiskt material bör därför minska läckaget av mineralnäringen bort från jorden och istället ge en långsammare tillförsel av näringen till växten. Färsk ren hästgödsel (urin och avföring) kan skada växter på grund av för högt mineralinnehåll, framförallt ammoniak. Därför skall man låta gödseln ”bränna” och under denna tiden tar mikroorganismer dels upp näringen och dels konverteras ammoniak till nitrat som är mindre skadligt för växterna.
Med andra ord, om du vill ha snabb tillväxtökning och redan har en bra jordstruktur så är det säkrast att undvika att få med strö som inte är mättat med urin. Glöm inte att låta gödseln bränna först. Dock, tillför du inget organiskt material så försämras efterhand jordstrukturen. Det finns mycket fantasifulla förslag på internet, men också gedigna källor såsom boken ”Jord” av Håkan Wallander.
– Allan Rasmusson
Det är helt rätt att växterna får sin energi från solen. I texten förväxlas energi med kväve, byter du ut energi mot kväve så blir det korrekt. För det är nämligen så att svampar som bryter ned kvävefattigt strömaterial, som halm och spån, behöver ta kväve från omgivande jord vid nedbrytningen. Då blir det inget över till växterna för svamparna har alltid första tjing.
Näring som kväve kan mycket väl förloras under nedbrytningen och då läcka ut i omgivande vattendrag om kvävenivån är hög. Övergödningen av Östersjön är ett exempel på detta. Om man lägger på hästgödsel på hösten är det därför bra med kvävefattigt strömaterial som håller kvar kvävet i jorden.
– Håkan Wallander
Vad kan detta vara för padda? Den ser inte ut som en vanlig padda i mina ögon.
Jodå, det är en vanlig padda, Bufo bufo. Den varierar ganska mycket i färg, åtminstone om man tittar nära. Av storleken att döma rör det sig om en fjolårsunge. Så småningom, när den är ungefär 3 år gammal och 5-7 centimeter mellan nos och svansspets, kommer den att leka för första gången. Då gör vanliga paddan en lång och farofylld resa, oftast till samma damm som den själv en gång kläcktes i.
– Andreas Nord
Tack för svar. Jag reagerade på de röda fläckarna på ryggen som jag inte har sett förut. Det försvinner väl med åldern.
De här småttingarna höll till i ett hörn på insidan av ett fönster. De såg ut som flygmyror och betedde sig som om de svärmade. Det var hundratals av dem, 3 till 4 millimeter långa. Har ni ett namn på dem? Skall man bekymra sig och betrakta dem som en invasiv ohyra som kan tänkas tugga i sig gullfiber och gipsplattor?
Det är någon art inom familjen puppglanssteklar (Pteromalidae). Jag vågar dock inte säga vilket släkte det är utan att titta närmare på dem. Det är nämligen en väldigt stor grupp med sådär 150 släkten och drygt 600 arter bara i landet. Puppglanssteklarna är faktiskt näst störst inom övergruppen glanssteklar (Chalcidoidea), efter familjen finglanssteklar (Eulophidae).
Puppglanssteklar, liksom andra glanssteklar, är parasiter. Det är dock svårt att säga vad just dessa parasiterar på, eftersom familjen i princip parasiterar alla kända insektsordningar.
– Emma Kärrnäs, gästexpert
Jag hittade vad som tycks vara en kackerlacka på en trädgårdstrimmer som stod precis innanför en ganska otät källargaragedörr i ett villaområde i Karlskoga. Jag hoppas innerligen att det är en skogskackerlacka. Jag tog ett par bilder innan jag krossade den mot väggen. Kackerlackan verkade vilja gömma sig i springorna på trimmern när jag tittade på den, men den försökte inte fly och kröp långsamt. Kan ni utesluta att det är en skadlig kackerlacka? Jag vore mycket tacksam för svar.
Det är en skogskackerlacka och knappast något som behöver krossas. Rädslan för kackerlackor är ganska överdriven. En god tumregel är detta: Inomhus är nästan alla kackerlackor skogskackerlackor som kommit in av misstag. Utomhus lever aldrig kackerlackor som uppträder som skadedjur.
Icke desto mindre är det såklart viktigt att vara observant på kackerlackor som uppträder som skadedjur, med risk för negativa hälsoeffekter. Inomhus är tyska kackerlackan, Blattella germanica, vanligast. Den är lätt att känna igen eftersom den har ett ljus längsband på mellankroppen. Den är alltså randigt mörk-ljus-mörk längsmed kroppen. Skogskackerlackans mellankropp är aldrig lika tydligt randig, och färgmönstret det omvända, alltså ljus-mörk-ljus.
Hittar man en kackerlacka inomhus behöver man därför nästan aldrig bli orolig. Hittar man flera stycken på kort tid, bör man dock försäkra sig om huruvida det är ett skadedjur eller ej. Där hjälper vi gärna till!
– Andreas Nord
Det var skönt att höra. Jag misstänkte att det var en kackerlacka utifrån med tanke på var jag hittade den. Med tanke på det besvär och den kostnad ett skadligt angrepp kan orsaka, skulle jag inte säga att rädslan är överdriven, men jag förtsår vad du menar. Personligen anser jag att vissa arter gott kan utrotas (såsom kackerlackor och fästingar, de senare som gjort det omöjligt för mig att njuta av naturen såsom jag gjorde som barn), men jag vet att det finns delade meningar. Jag är mycket tacksam för att er Frågelåda finns!
Jag har hittat två olika baggar i min lägenhet. Jag har tidigare haft problem med pälsängrar och mattbaggar. Dessutom har jag haft småknäppare i lägenheten. Jag undrar därför om skalbaggarna på bilden är pälsängrar eller om det är två olika sorter.
Bilderna visar både brun pälsänger, Attagenus smirnovi. Tidigare kallades den för rysk pälsänger. Det här är en av de allra vanligaste skalbaggarna i inomhusmiljöer. Under normala omständigheter är de inte ohyggligt problematiska, men ibland kan de förekomma i större mängder och göra skada på olika slags organiskt material som ullgarn, pälsverk, och plädar.
Vi har skrivit om brun pälsänger vid flera tidigare tillfällen. Se den här länken.
– Andreas Nord
Jag och en kollega kom att prata om begreppet ekosystem. Det visade sig att vi har olika förklaringsmodeller. Frågan gäller: hur definieras ekosystem, med eller utan de processer som sker mellan de ingående biotiska och abiotiska faktorerna? Likaså, är begreppet ekologi vetenskapen som studerar dessa processer eller är det själva ekosystemets processer?
Ekosystem är ju som man hör ett system som består av enskilda komponenter och processerna mellan dem. Ekologi är vetenskapen som studerar det här systemet.
– Olle Anderbrant
Precis. Ett ekosystem är alla levande organismer i ett visst område, tillsammans med icke-levande faktorer som påverkar dem, som ljus, näring och temperatur. Ett sådant system kan vara litet – som en komposthög – eller stort – som en hel skog. Ekologier studerar hur organismer i ett ekosystem påverkar varandra, eller hur de påverkas av ekosystemets icke-levande faktorer. En fågelekolog kan till exempel studera hur samspelet mellan fåglars häckningsframgång och tillgången på fjärilslarver påverkas av temperatur på våren i ett skogsekosystem.
– Andreas Nord
Jag har en björnbärsbuske som inte har vanliga blad, så jag kollade på den med min app PlantNet. Den sa att det var norskt björnbär. Kan det stämma? Jag bor nära Simrishamn i Skåne, och har ska det inte finnas norskt björnbär vad jag förstår.
Det är flikbjörnbär, Rubus laciniatus.
– Torbjörn Tyler
Jag har vid några tillfällen sett ett litet svart kryp i mitt hem. Det liknar en liten skalbagge. Jag vet inte var de kommer ifrån och blir lite fundersam på vad det kan vara. Vet ni?
Det är en skalbagge i släktet öronvivlar, som på vetenskap utgörs av de två skalbaggssläktena Otiorhynchus och Dodecastichus. Namnet kommer av hur ’snabeln’ ser ut, med två stora gropar framtill som påminner om öron. Alla öronvivlar är växtätare, och ger bland annat upphov till de mycket karaktäristiska ”hålslagen” i bladkanterna i till exempel syren- och snöbärshäckar. Vissa arter uppträder också som skadedjur i växthus och trädgårdsodlingar.
Det går inte riktigt att avgöra vilken öronvivel du har fotograferat eftersom bilden är alldeles för oskarp. Bara baserat på kroppsform och storlek talar dock det mesta för jordgubbsöronvivel, Otiorhynchus ovatus, som är släktets allra vanligaste art. Namnet till trots kan man hitta den på många olika växter. Det finns egentligen bara en förväxlingsart, men den är betydligt ovanligare.
– Andreas Nord
Tack så mycket för svaret. Det är alltså en öronvivel – intressant! Förstår att det är svårt att bedöma vilken öronvivel det är med fullständig säkerhet på grund av bildkvalitén. Den var svårfotograferad!
Min trädgård är fullständigt underminerad av gångar, jag tror att de mest är från vattensork. Jag hoppas åtminstone att det är vattensork. Alternativet är råttor, men jag märker inte av att de gått in i huset så jag tror ändå inte det. Gångarna går ner upp emot en halv meter i jorden och de äter rötter på fruktträd vilket jag läst är klassisk vattensork. Min fråga: under hela hösten, vintern och största delen av våren är det jordhögar överallt, inga synliga hål, eventuella hål jag gräver fram täpps igen omedelbart. Plötsligt i maj juni så dyker det upp runda hål överallt i gräsmatta och rabatter utan jordhögar. Jag gissar att de är 7 till 8 centimeter i diameter. Varför? Beror du på orm? Det finns åtminstone snok, kanske även huggorm på tomten och de vaknar väl typ då och äter dessutom sork. Har det att göra med att sorkarna letar föda ovan jord istället för under? Slutar de underhålla gångarna och flyttar ner till bäcken? Vad händer?
Jag håller med om att det låter som vattensork, som emellanåt kan göra en del skada i trädgårdar på grund av sin kärlek för rötter och rotknölar.
Att du mest ser jordhögar på vintern beror på att vattensorkens aktivitetsmönster ändrar sig mellan säsongerna. Vintertid lever de framförallt under jorden, ofta i lite större grupper. I sina komplexa tunnelsystem har de byggt upp skafferier, som de livnär sig på under den kalla och mörka årstiden. När våren kommer är det för vattensorken, liksom för andra djur, dags att reproducera sig. Aktiviteten skiftar så att djuren ofta är dagaktiva, och framförallt aktiva ovanför mark igen. Nu upphör också grupplivet, och paren blir tämligen revirhävdande. Hålen du beskriver är in- och utgångar ur tunnelsystemet, som sorkarna gräver ut för att snabbt kunna fly ner under jord om det är fara å färde. Snok och huggorm kan nog knappast svälja en vuxen vattensork, men däremot är de ett mycket uppskattat byte för rävar och flera olika rovfåglar.
När det gäller jordhögar i trädgården är det också viktigt att komma ihåg vår vän mullvaden. Till skillnad från vattensorken gör den inte skada på växter, utan är istället ett rovdjur. Mullvadens högar växer med tiden, är klassiskt vulkanformade och har ingångshålet i toppen. Vattensorken gör platta, tämligen oorganiserade högar som sällan växer med tiden, ofta innehåller gräs eller annan vegetation, och har ingångshålet på sidan.
– Andreas Nord
Kommentarer