Fråga en Biolog

Kan ni med ledning av dessa bilder avgöra vad det är för blomma på bilden?

Det är en skatnäva, Erodium cicutarium, som växer på ganska lucker mark, gärna med mycket sand. Liksom många andra nävor har den rosaaktiga kronblad, men till skillnad från våra andra arter har skatnävan parflikiga blad. På engelska heter den ”storksbill” (storknäbb) – titta på fruktämnena i nederkant på din bild så förstår du varför!

Skatnävan är en spännande växt eftersom den har en speciell metod att sprida sina frön. När fröna är mogna har själva frökapseln som omger dem (det är frökapseln som bildar ”näbben”) börjat torka ihop. När näbbarna är tillräckligt torra ändrar de form från att vara raka till att bli spiralformade. Det frigörs så mycket energi den här processen så att fröet med omgivande frökapsel katapulteras iväg.

När fröet kommer i kontakt med den fuktiga marken rätar spiralformen ut sig igen. Varför är det häftigt? Jo, för att när det sker blir hela fröämnet som en liten borr som borrar ned fröet i marken. Nedan ser du två videos på fenomenet:

– Andreas Nord

Jag hittade dessa två spindlar inomhus i min lägenhet och jag undrar om ni skulle kunna hjälpa mig med att identifiera dem?

Det ser ut att vara någon plattbukspindel (spindelfamiljen Gnaphosidae) och större skuggspindel (Nuctenea umbratica). 

– Andreas Nord

Jag håller med – en plattbukspindel av något slag, och större skuggspindel.

– Ellen Sandström

Toppen, tack så mycket för hjälpen! Vet ni hur vanliga dessa spindlar är?

Det är svårt att säga med plattbuksspindeln, eftersom det inte går att säga vilken art det är. Men flera av dem är allmänna. Större skuggspindel är en vanlig spindel i södra Sverige. Här är en utbredningskarta.

– Andreas Nord

Jag önskar få fastställt vad det är för skalbagge som dök upp i en av våra rabatter när vi rensade ogräs. Jag har googlat men inte lyckats hitta vad det är för något. Är den skadlig?

Varför stiger vattentrycket i växten nattetid? Jag har kollat på nätet och i olika tryckta källor, men det står inte mycket om just denna frågan.

Vattenströmmen upp i en växt drivs av ett “sug” som genereras av avdunstningen från bladen. Dagtid går detta snabbare än roten hinner ta upp vatten. Alltså sjunker vattenbalansen. Under natten sker nästan ingen avdunstning från bladen medan roten fortsätter ta upp vatten. Vattenhalten är därför som högst precis vid soluppgången. Figuren här nedanför visar detta på ett utmärkt sätt.

– Allan Rasmusson

Vad är detta? En geting? Den var omkring 2 centimeter lång.

Nej, någon geting är det inte. Det är istället en annan slags stekel, närmare bestämt en växtstekel i familjen klubbhornssteklar, Cimbicidae. Precis som alla växtsteklar, men till skillnad från bland annat bin och getingar, så har växtsteklarna ingen midja utan istället en jämntjock bakkropp. De gör verkligen skäl för epitetet ”klubbhorn”, eftersom de kraftigt förtjockade yttre lederna på antennerna faktiskt ser ut som en slags klubba.

Ditt djur tycker jag ser ut som arten Cimbex femoratus, som saknar svenskt namn. Det är en av de mer allmänna och mest utbredda arterna i släktet. Larverna påminner litegrann om fjärilslarver, och de lever på vårt- och glasbjörk.

Här finns lite mer information och en utbredningskarta.

– Andreas Nord

Jag har en fråga om spillning och vilket djur det här kan vara.  Storleken var likt en korv från en något större hund. Det är mycket päls i spillningen och jag kunde ana smått vitt grus som jag antar är benbitar.  
Innan vi hittade spillningen fann vi en del av vad som såg ut som benet på ett rådjur. Omkring 100 till 150 meter därifrån såg vi en pälshög där någon såg ut att ha ”fått smaka moset” så att säga. Hoppas ni kan hjälpa oss med detta mysterium!

Att det är spillning från något rovdjur som ätit något med mycket päls. Enligt mitt förmenande är det inget som tydligt avviker från rådjurspäls i spillningen.

Det är svårt utan referensmaterial, men angivelsen ”som från en större hund” gör kanske varg mer sannolikt än räv. Rävens spillning brukar också vara smalare och tydligt skruvad när den är såhär torr. Se dock detta som ett förslag. Djurspår av olika slag är alltid svårt och helst vill en själv se, lukta och känna på spåren och omgivningarna!

– Andreas Nord

Jag såg den här skalbaggen i Sösdala i Norra Skåne i början av augusti. Den hade en liten gul rand på huvudet och var omkring 4 centimeter lång. Vad är det för något?

Din vackra skalbagge är medlem i skalbaggsfamiljen långhorningar (Cerambycidae på vetenskap), som vi har omkring 120 olika av i Sverige. Det här är en av de största och pampigaste arterna. Den kallas för taggbock på svenska (titta på taggarna på mellankroppen) och Prionus coriarius på vetenskap. Det är en ganska sällsynt skalbagge som finns i södra delen av landet. Här lever den i död, hård ved från både löv- och barrträd. Larverna tycker mycket om grova tallar. Eftersom just död ved är en typ av livsmiljö som är på stark retur i hela landet är taggbocken upptagen som ”Nära Hotad” (NT) på den nationella rödlistan.  Här kan du läsa mer om taggbocken. Vi har också skrivit om arten tidigare. Här finns de inläggen.

– Andreas Nord

Jätteintressant. Vi har en stor tall nära där jag fotograferade, så kanske finns det larver där.

Det gör det alldeles säkert! Taggbockarna kläcker i juli och augusti, så håll utkik!

– Andreas Nord

Idag, i mitten av april, gick vi i skogen i södra Dalarna. Vi såg ett stycke avsliten päls och många olika djurspår i anslutning. Det var nästan lite läskigt. Vad har hänt här? 

Pälsen får mig närmast att tänka på älg, men jag undrar också vad som har hänt. Hudkanten på bilden är såpass rak att den närmast ser avskuren ut istället för avsliten. Kanske är det rester efter en jakt?

Spåren är också svårtolkade eftersom de är tämligen utsmälta och därför otydliga. De runda spåren kan jag inte riktigt tolka, men det skulle kanske kunna vara efter en räv. Spåret med tre ganska spetsiga, framåtriktade tår tror jag är från något hjortdjur som satt fötterna på samma plats så att klövarna både från fram- och bakfot syns. Längst bak i den spårstämpeln syns två små avtryck som jag menar kommer från lättklövarna som hjortdjur har, alltså de små klövarna som sitter ett stycke upp på foten. Vildsvin har också spår med tydliga avtryck av bakklövar, men hos grisarna brukar de bakre klövarna peka mycket tydligare utåt än på din bild.

Det större avtrycket med er hand som storleksreferens menar jag dock är spår efter en järv. Ett roligt fynd av ett ännu sällsynt, men ökande djur. Järvar äter gärna kadaver på vintern, men de kan också slå stora bytesdjur som älgar och renar.

– Andreas Nord

Igår, den 24 april, upptäckte jag att något djur varit och krafsat hål i gräsmattan. Vad kan det vara?

Även om bilderna är ganska suddiga tror jag att det är vildsvin som varit framme och bökat.

– Jörgen Ripa

Dessa kulor uppstår i mars och försvinner i juni. De är helt sfäriska i vattnet och som slajm ovanför vattenytan. Stora som pingisbollar (jämför med diskborsten i bilden). Nu är de helt gröna, men mot sommaren blir de mer brungula. Dessa finns i Deromesjön Halland utanför vår brygga. Kan det vara sjöplommon, Nostoc pruniforme, eller kanske någon Ophrydium-art? De har funnits de senaste fem åren.

Jag tycker att det ser ut som någon av de blågröna bakterierna i släktet Nostoc, kanske sjöplommon (Nostoc pruniforme) eller någon närstående art. 

– Andreas Nord

Jag håller med om att det ser ut som Nostoc.

– Anders Nilsson