Regnskogen i Ecuador är synnerligen artrik, men också avverkningshotad. Vilka verktyg behövs för att balansera skogsbolagens önskemål mot bevarandet av biologisk mångfald? Bilden är tagen av Hjvannes.
Jag går på högstadiet och är med i ett projekt som heter Lego League Bio Glow. Vi har ett innovationsprojekt där vi ska försöka komma på en lösning för att skona den biologiska mångfalden. Vi valde att försöka minska avverkningen i regnskog och undrade om ni kan hjälpa oss att utveckla vår idé. Vårt förslag är att skapa en app där företag som avverkar träd kan se vilka områden som är mest sårbara, hur många djur som finns inom vissa områden, vilka arter som finns där och hur utrotningshotade de är. Det ska också finnas en kontaktlista så att man kan ta reda på var man ska be om lov för att få avverka. Vi tänker att appen ska rikta sig till myndigheter och skogsbolag. Vi kommer få informationen från olika undersökningar som redan gjorts och appen kommer att uppdateras varje gång en ny undersökning kommer. Vore detta en bra lösning, och skulle projektet gå att genomföra?
Jag tycker att det här är ett jättefint initiativ som skulle fungera väldigt fint i teorin men svårligen i praktiken. Grundproblemet är tvådelat. Dels vet vi alldeles för lite om regnskogens djur och växter, särskilt över stora dåligt utforskade områden. Dels är de ekonomiska intressena i skogsbruk och annan exploatering av regnskogen enorma, och då får naturvården ofta stryka på foten. I praktiken går det alltså inte att göra en app som tar hänsyn till allt givet bristande kunskapsunderlag. Jag tycker därför att ni ska begränsa er till ”nyckelarter”, ”paraplyarter”, eller ”indikatorarter” som ni kan läsa mer om på nätet. Kort sagt är detta arter som genom sin förekomst pekar på att det kan finnas andra skyddsvärda djur eller växter i området. Man har använt dessa artbegrepp inom svenska naturvård med blandad framgång.
Även här på hemmaplan är det mycket svårt att få de stora skogsbolagen att ta tillräcklig naturhänsyn. Regeringen har också satt den systematiska kartläggningen av värdefulla skogsmiljöer på paus. I Sverige i dag används omkring 92% av all skog för skogsbruk, så det är verkligen angeläget att områdesskydden är omfattande och ändamålsenliga. Så är det inte i dag. Trots det anses det vara mycket kontroversiellt när skyddsvärda arter stoppar avverkningar. I den publika debatten går det bland annat att läsa mycket om tretåig hackspett och orkidén knärot – arter som genom sin förekomst visar på skog med höga naturvärden vilket i förlängningen kan leda till att planerade avverkningar inte får genomföras. Problemet är komplicerat. Den statliga skogen bör åtnjuta ett starkt skydd, men inte sällan kommer privata skogsägare som bryr sig mycket om sin skog i kläm, och kan få vänta i ovisshet under mycket lång tid innan eventuell ersättning betalas ut trots att ”pensionskapitalet” kan vara upplåst i skogen. Frågan är inte så enkelt att den bara handlar om stärkt äganderätt som vissa skogsbolagsföreträdare menar, men klart är att samarbetet mellan biologer som inventerar skogen, skogsägare, och staten kan bli bättre så att områdesskydd blir mer effektivt och snabbare, utan att små skogsägare bär både kostnad och konsekvenser som i dag. Staten måste låta naturvård kosta pengar.
Jag tycker att ert projekt har ett stort symboliskt värde och tror att det kan bli praktiskt användningsbart inte bara i regnskogarna. Mitt medskick är att tänka på hur det ska implementeras praktiskt: vilka arter ska användas som indikatorer och varför, vem ska ta ansvar för att kunskap om dessa arters utbredning samlas in, och vem ska bära kostnaden om ett företag vill avverka i ett område trots att det finns skyddsvärda djur eller växter där? Naturen är hårt undanträng, men kommer kunna återhämta sig fint med stark drivkraft och bra verktyg. Det är fint att se att unga människor engagerar sig i denna viktiga fråga – som ju faktiskt angår oss alla på många olika nivåer. Ni är något mycket fint på spåren!
Bladloppor hör till insektsgruppen Psylloidea och är nära släkt med både bladlöss och stritar. I Sverige finns omkring 100 olika bladloppor, men många är svårbestämde och måste studeras i mikroskop när de blivit vuxna. Just dessa bladloppor hittade vår frågeställare på växten mjölke i samband med ett forskningsprojekt.
Jag forskar på ”rallarrosen” [mjölke, Epilobium angustifolium, red. anm.] och har märkt att många plantor från Umeå till Mo i Rana i Norge är angripna med någon sorts lus som jag inte har lyckats artbestämma trots långa sessioner på nätet. Har ni något sätt att ta reda på vad det är för något? Den är gul som nymf och svart som vuxen. Nymferna sitter i toppen av växterna, i de unga bladens bladveck, där de lämnar efter sig ett vitt fluff som inte liknar det som ullöss lämnar efter sig. Till skillnad från ullöss är de här krypen också fullständigt släta.
Bilderna visar någon slags bladloppa (en grupp bland växtlössen som på vetenskap kallas för Psylloidea). Vi har omkring 100 kända arter i Sverige, varav ett par stycken lever på rallarros och andra mjölkörter. Jag vågar inte svara på exakt vilken av dem du hittat. För att ta reda på det krävs mikroskopstudier av vuxna djur.
Alla dina bilder visar för övrigt nymfer, men i olika livsstadier: när de är små är de gulaktiga och framåt sista eller nästsista hudömsningarna blir de svartare. Du ser på bilden av det större djuret att det förvisso har vinganlag, men inte fullt utvecklade vingar. De ska ömsa ännu en gång innan de är vuxna.
Det förekommer att små och klena träd kan bli ”hjälpta” genom att ta emot näringsämnen från ett annat träd det är sammanbundet med via svampmycel i marken. Långt vanligare är dock att stora träd behåller all näring för sig själva och konkurrerar ut småträden runtomkring. Vad tror ni att den stora eken på bilden gör?
Har någon någonsin kommit fram till om träd kan känna sympati för andra träd? Eller delar de bara med sig?
Vilken fin fråga du ställer. Det låter som att du vet en hel del om träd.
Det är sant att olika träd kan dela med sig av resurser när de är förbundna med varandra genom svampmycel i marken. Något som heter mykorrhiza. Det betyder att kolhydrater som ett träd har bildat genom sin fotosyntes kan flöda över till ett annat träd via svampmycelet i marken. Ett mindre träd som växer i skuggan kan bli hjälpt på detta sätt ibland.
Men det är långt ifrån alltid som ett träd ”hjälper” närliggande träd. Vanligare är att stora träd, som är bättre på att suga upp näring från marken än mindre träd, tar all näring själv. Först när de stora träden huggs ner får de mindre en chans. Så ibland kan träd dela med sig av sina resurser till andra träd men oftast håller de dem för sig själva.
Kråkan är en djupt intelligent och fascinerande fågel som trivs bra nära människor. Den lär sig fort vad som finns att äta i sina omgivningar, vare sig det rör sig om naturlig föda eller mat vi människor förser dem med. Bilden är tagen av Chuck Homler.
Jag har matat två kråkor med hundmat på min terrass under 2 till 3 år. De äter ur en tom blomkruka. Jag sitter och väntar på att de ska komma varje morgon. Nu hade jag behövt åka hemifrån några nätter. Är det värt att svika kråkorna? Kommer de hitta mat någon annanstans?
Kråkorna uppskattar säkert extrafodret, men de klarar sig alldeles utmärkt bra på egen hand. Du kan lugnt åka hemifrån utan att det påverkar dem negativt. När du är hemma igen kommer de säkerligen tillbaka – kråkor är kloka fåglar med bra koll på sin omgivning.
Roligt att du får interagera med kråkorna på detta sätt!
Kackerlackan Planuncus tingitanus härstammar från Nordafrika men den har spridit sig naturligt mot norr i en väldig fart under den senaste decennierna. Just denna kackerlacka tror vi har liftat från bilsemestern i Europa, men Planuncus tingitanus har också påträffats utomhus i Sverige. Bilden är tagen av Lejla Jasarevic.
Vi kom precis hem från en bilresa genom Europa. Vi bilade genom Danmark, Tyskland, Österrike, Slovenien, Kroatien och Bosnien. Vi gjorde två längre stopp i Kroatien och Bosnien. När vi skulle ta ut vår packning ur bilen så upptäckte vi fyra likadana insekter i vår takbox. Vad är det för något? Är det ett skadedjur, vad gör man åt dem?
Det här ser ut att vara kackerlackan Planuncus tingitanus. Det är en liten kackerlacka som lever utomhus och är nära besläktad med våra egna skogskackerlackor. Det är fullt rimligt att den har liftat tillbaka i picknickfilten. Liksom våra egna skogskackerlackor är det här en utomhusart som inte kan överleva inomhus under någon längre tid. Därför förekommer den aldrig som skadedjur.
Planuncus tingitanus kommer ursprungligen från Nordafrika, men den spridit sig naturligt i en väldig fart de senaste 20 åren. Numera finns den över nästan hela Europa. På sensommaren 2025 hittades den för första gången utomhus i Sverige i en av Malmös parker.
Taggbock, Prionus coriarius, är en stor långhorning som utvecklas i död, knallhård och solbelyst ved från både tall och olika ädellövträd. Hos oss finns taggbocken i den sydliga delen av landet, men den är aldrig särskilt vanlig.
Vad är detta är för gynnare? Den dök upp i min trädgård i Östergötland i slutet av juli.
Det är en taggbock, Prionus coriarius, som är en av landets största skalbaggar. Den hör till gruppen ”långhorningar” och larven utvecklas i grov död ved av såväl barr- som lövträd. I sydligaste Sverige lever den gärna i bestånd av gamla grova bokar, men längre norrut och längs Östersjökusten oftare i tall.
Taggbocken är nattaktiv, och på dagen kan man hitta den sittandes stilla vid basen av träd.
Taggbocken är ett ganska sällsynt djur, eftersom den är knuten till en typ av livsmiljö (grov död ved) som är på stark retur över hela landet. Vi har skrivit om arten här på bloggen vid flera tidigare tillfällen.
– Andreas Nord
Då förstår jag att de frodas i min trädgård! Jag har Hügelbäddar på ett par ställen i trädgården med många ruttna gamla stockar och pinnar. Dessutom har jag en hel del träd på tomten och gott om tallskog runt omkring.
De kommer säkert från tallskogen. Taggbock föredrar riktigt torr och hård ved som också får mycket sol. Rutten och mjuk ved trivs de inte i, men det gör å andra sidan väldigt många andra skalbaggar och övriga insekter. Det är väldigt trevligt att läsa att du har gjort din trädgård så insektsvänlig.
De vuxna taggbockarna flyger bra och är nattaktiva. Det gör att de ofta dras till utelampor. Därför kan de dyka upp ett gott stycke ifrån platsen larven utvecklades på.
Husfritfluga (Thaumatomyia notata) söker sig ofta inomhus i oerhörda mängder på hösten, nästan uteslutande på högst upp i höga byggnader. Det är lätt att förstå hur hundratusentals småflugor är en olägenhet eller direkt obehagligt, även om flugan som sådan är helt ofarlig. Därtill återkommer flugorna gärna till samma övervintringsplats år efter år. För de boende är handlingsutrymmet för att komma tillrätta med problemet dessvärre begränsat, eftersom husfritflugans larver inte lever inomhus utan utvecklas i gräsmattor där larverna jagar bladlöss.
Under 2025 inkom en mängd klagomål på enorma ansamlingar av småflugor högt upp i ett höghus i Ystad. Miljöförbundet har varit på plats och konstaterat att de samlas på hösten och verkar övervintra på fasaden kring fönster och dörrkarmar. De flesta på sjätte till elfte våningen. Vi misstänker att det är en typ av fritfluga, och att den lägger ägg i gräsytor runt omkring i området. Vi skulle vara tacksamma om det gick att artbestämma flugan för att veta mer om dess livscykel, krav på biotop och möjlig bekämpning.
Det är mycket riktigt en fritfluga. Arten heter Thanatomyia notata och brukar kallas för höghusfluga på svenska. Vi har skrivit om detta på vår blogg, inklusive om situationen i Ystad, tidigare.
Husfritflugans larver lever i gräsmattor där de jagar rotbladlöss – en slags bladlöss som lever på växters rötter. På hösten söker de sig ofta inomhus för att övervintra, nästan uteslutande till de allra högsta delarna av ett hus eller byggnad. Flugan är inte farlig, men den kan svärma i väldiga (miljontals!) mängder, och blir därför besvärande. Ofta återkommer flugan till samma byggnad år efter år.
Orsaken till problemen är grönområdena i husens närhet och det är därför svårt att bekämpa dem. Att ta bort grönytor är en dålig idé som får flera andra följdsjukdomar. Det är dessutom inte så träffsäkert, eftersom man måste etablera var larverna lever. Det är viktigt att täta ordentligt, men eftersom boende måste kunna vädra och husfritflugan är mycket liten, blir det såklart svårt. I många avseenden är detta alltså ett problem som boende nog får lov att acceptera. Lyckligtvis är det säsongsbetonat, eftersom flugorna ansamlas på hösten och i viss mån på våren.
Under naturliga förhållanden övervintrar husfritfluga i strukturer som höga träd, trädhål, fågelbon, i grankottar och liknande. En framkomlig väg vore därför att snarast utöka mängden naturliga habitat, dit flugorna kan ta sig istället. Ett känt problem med urbana områden är just att de sätter naturliga processer ur spel, så att vissa djurgrupper eller enskilda arter kan bli ohyggligt vanliga eller dyka upp på ställen där de egentligen inte hör hemma.
Talgoxe, till höger i bild, är en mycket intelligent och uppfinningsrik fågel. Under hårda vintrar kan det till och med hända att den ger sig på andra djur för att hacka i sig deras fettrika hjärna. Blåmesen till vänster i bild får se upp! Bilden är tagen av The OtherKev.
Jag och min kompis i Norge har båda hört något om att talgoxar (kjøttmeis) ibland äter andra djurs hjärnor. Är det verkligen sant? Vi har läst på olika ställen att de kan knacka upp huvudet på bland annat blåmesar för att äta deras hjärna för att få i sig fett under hårda vintrar. Vi har så svårt att tro på detta och vill gärna höra vad ni vet!
Det är faktiskt alldeles riktigt att talgoxe under kärva vinterförhållanden kan ge sig på gnagare eller småfåglar för att hacka i sig hjärnan. Det finns till och med studier som visar att talgoxar på vissa håll flyger in i grottor för att attackera övervintrande fladdermöss. Namnet – både det svenska och norska – kommer sig sannolikt av att man förr i tiden observerade att talgoxe gärna flög in i nyslaktade djur för att äta av både talg och kött. Oxe anspelar i det här sammanhanget på att fågeln betraktas som glupsk.
Det här är inget vanligt beteende, men det sker då och då när tillfälle bjuds. Talgoxen äter under vintern mest fröer och enstaka insekter och spindlar som den kan hitta på trädstammar och liknande, men om ett tillfälle uppstår kan den mycket väl attackera ett annat, mindre djur. Ofta handlar det just om rena tillfälligheter mer än en regelrätt jakt och djuren som drabbas är troligtvis redan nedsatta på något vis så att det blir lättare för talgoxen att överrumpla dem.
Det händer också att talgoxen dödar andra fåglar under våren och försommaren, men då handlar det nästan uteslutande om konflikt över boplatser. En flugsnappare eller blåmes som försöker ta över ett bo från en talgoxe får i regel plikta med döden.
– Andreas Nord
Tusen tack för svar! Detta är verkligen mycket spännande. På fågelbordet kan de vara så mesiga (bokstavligen) gentemot andra fåglar. Och så visar det sig att de är nästan rovfåglar! Jag läste på en fågelsida att namnet kom från tal (många) och ”goxe” som är dialektalt för fågel, men jag tycker ditt svar är rimligare i förhållande till köttmes.
Brun barkbock, Arhopalus rusticus, hör till skalbaggsfamiljer långhorningar. Larven utvecklas i döda tallar och skalbaggen är vanlig i stora delar av Sverige. Skalbaggen är nattaktiv och söker sig gärna till tända utomhuslampor.
Jag fick syn på denna insekt på balkonggolvet en dag i juli när jag precis hade skakat en sovrumsmatta och dragit ner markisen. Den låg inte där när jag kom ut, utan har förmodligen legat i mattan eller markisrullen. Med tanke på att vi reser mycket är vi oroliga för att det är en kackerlacka. Vi har städat supernoga nu överallt och inte sett någonting i kök eller badrum men…vem vet? Jag hoppas att det bara är en skogskackerlacka eller vanlig skalbagge. Vet ni vad det är?
Det är brun barkbock, Arhopalus rusticus. Det är en skalbagge i familjen långhorningar som utvecklas i döda granar och tallar. Den är jättevanlig överallt, flyger på natten och dras gärna till ljus. Därför är det ganska vanligt att hitta brun barkbock inomhus.
Det finns flera bra sätt att skilja kackerlackor från skalbaggar. Skalbaggar har antenner med ganska få (högst 12) och långa segment, medan kackerlackor har väldigt långa antenner med väldigt många (långt fler än 12) och korta segment. Skalbaggarnas täckvingar möts alltid kant i kant över ryggen, medan kackerlackornas täckvingar överlappar varandra. Skalbaggar har därför en ”söm” mitt på ryggen, som kackerlackor saknas. I bakänden har kackerlackor på varje sida kroppen två utåtriktade spröt – en slags känselorgan som kallas för ”cerci” – vilket skalbaggar aldrig har. Till sist har kackerlackor väldigt taggiga ben, som spikklubbor, och det har skalbaggar nästan aldrig.
– Andreas Nord
Tusen tack! Ni har räddat min dag i dag och framåt!
Spillning från grävling är ofta ganska slemmig och smal i väldefinierade högar, särskilt när grävlingen ätit favoritmaten daggmaskar.
När grävlingar är på jakt efter maskar eller harkrankslarver kan de ställa till en del oreda i gräsmattan.Spillning och bök efter grävlingsbesök i trädgården.
Något djur har rafsat upp stora kvadrarmeterområden i vår gräsmattan och nu får vi se denna spillningen i rabatten. Är det grävling? Är det vildsvin?
Av bilderna att döma så är det en grävling som varit på besök i jakt på daggmaskar eller harkrankslarver, som är riktig favoritföda för grävlingar. Spillningen är typisk, och ”böket” likaså.
Kommentarer