Vi tror att det är körbärsbladstekel, Caliroa cerasi, som bosatt sig i vår frågeställares nyplanterade äppelträd. Bilden skickades in av Susanne Åkerberg.
Jag hittade denna svarta varelse i äppelträdet utanför Örebro i början av hösten. Äppelträdet planterades i våras och det har sett fint ut tills nu. Jag hittade sammanlagt tre stycken, vardera knappt en centimeter lång och tjockare i huvudänden än i bakänden. Jag har letat på nätet, men inte hittat någon som denna. Kan ni hjälpa mig?
Det här är en larv av någon slags växtstekel, mycket avlägsna släktingar till bin och humlor vars larver lever på olika växter.
Många växtsteklar är allvarliga skadegörare i jord- och skogsbruk. Allra mest tycker jag att din larv liknar körsbärsbladstekel, Caliroa cerasi. I södra Sverige (dit Örebro räknas!) är det en ganska vanlig bladstekel som angriper många olika fruktträd, och larverna ger upphov till just den typ av skada dina bilder visar.
Smutsstinkfly (Reduvius personatus) är en stor, chokladbrun rovskinnbagge som trivs i äldre hus och byggnader där den äter allehanda smådjur. Den är avlägset släkt med de sydamerikanska, blodsugaqnde rovskinnbaggarna som på engelska kallas för ’kissing bugs’, men till skillnad från dem sprider smutsstinkflyet inga sjukdomar. Bilden skickades in av Rebecca Johansson.
Är det en ’kissing bug’ som kom flygande i vårt hem i södra Sverige? Om så är fallet, bör jag vara orolig att det finns fler eller att det är farligt? Vänder man på den så har den en grov snabel som jag antar att den suger blod med.
Ja och nej! Ja, såtillvida att djuret på bilden är en rovskinnbagge (alltså en skinnbagge i familjen Reduviidae) precis som ’kissing bugs’. Nej, såtillvida att det inte är någon ’kissing bug’, utan istället en avlägsen släkting (tänk åtminstone syssling) som finns naturligt här i Sverige.
Djuret på bilden är ett smutsstinkfly, som heter Reduvius personatus på vetenskap. Det är vår största rovskinnbagge och den lever nästan uteslutande inomhus i litet äldre hus. Här lever den som ett glupskt rovdjur och livnär sig på allehanda slags ryggradslösa djur som är mindre än den själv. De vuxna djuren är i synnerhet nattaktiva, och därför är det oftast larverna man ser. Dessa kamouflerar sig med damm och ser verkligen ut som en dammtuss med ben. Kombinationen av det säregna utseendet och deras glupskhet, för att smutsstinkflyets larver kallas för ’dammlejon’. Om detta har vi skrivit tidigare, här.
Smutsstinkflyet kan förvisso bitas så att det gör ont, ungefär som ett getingstick, men då måste man behandla den alldeles oerhört ovarsamt. Till skillnad från ’kissing bugs’ som kan sprida Chagas sjukdom, är smutsstinkflyets bett dock alldeles ofarligt. Jag hade därför värnat mina smutsstinkflyn och glatts vid tanken på att de effektivt tar hand om många andra småkryp som brukar irritera oss. Ett nyttodjur, med andra ord!
Jenny Nyström (1854-1946) var en svensk konstnär och illustratör som idag särskilt är känd för sina julkort. Nyström föddes i Kalmar, växter upp i Göteborg och gick på konstskola där samt i Stockholm, där hon senare slog sig ned. Tillsammans med läkaren Daniel Stoopendaal fick hon sonen Curt Nyström Stoopendaal, också han en känd julkortsillustratör. Jenny Nyströms omfattande produktion innefattar bland annat omkring 3000 julkort jämte tusentals övriga bilder och teckningar.
Nu går Fråga en Biolog på jullov. Under lovet kommer vi inte att vara riktigt lika aktiva på bloggen. Vi är tillbaka igen efter trettonhelgen. Under tiden går det precis lika bra som vanligt att posta frågor på bloggen, via e-post eller på Facebook och Bluesky.
Bålgetingen, Vespa crabro, är vår allra största geting. Det är också den allra sävligaste och minst hetlevrade. Liksom andra getingar övervintrar bålgetingdrottningar på någon frostfri plats, ibland inomhus på vindar eller i källare. När temperaturen är osedvanligt mild, som den är just nu, kan djuren luras att tro att våren är kommen. Bäst är att försiktigt flytta getingen till en skyddad plats där den kan återgå till sin vintersömn.
Jag har hittat en stor geting. Den är väldigt randig på bakkroppen. Vi hade en bålgeting i vår ventil förra våren men den var mycket gulare på bakkroppen, tyckte jag. Vad kan detta vara?
Det är en bålgeting! Förutom storleken, så avslöjas den av sitt röda ansikte. Alla andra svenska getingar är svarta (och gula) i ansiktet, så hittar man en geting med rödanlupet ansikte behöver man aldrig tveka på vad det är.
Vi tror att det är ett vildsvin som besöker villaträdgården utanför Stockholm.
I vår inhägnade villaträdgård i en förort till Stockholm har vi sedan hösten hittat den här spillningen. Vi har rådjur i trädgården men tycker inte att det ser ut som en typisk rådjursspillning. Vad vi vet finns det inga lösspringande hundar här heller. Vi har inte sett några andra djur i trädgården förutom katter, men vi tror inte att det ät kattspillning heller.
Storleken, formen och segmenteringen gör att detta bör vara spillning från ett vildsvin.
Skogskackerlackan, Ectobius lapponicus, är av an några få kackerlackor som finns naturligt i Sverige. Den är vanlig utomhus i hela landet. Till skillnad mot olika exotiska kackerlackor uppträder den dock aldrig som skadedjur. Hittas den inomhus har den alltid och ofelbart letat sig in a misstag. Ingen anledning till oro, alltså!
Jag hittade detta djur i en plastlåda som stod uppe på ett högt skåp i vår tvättstuga. Enligt internet är det en kackerlacka. Tyvärr är bilden dålig, men går det att avgöra om vi bör kontakta en skadedjursbekämpare? Vi bor granne med skogen. Min man reser över hela världen i sitt jobb. Vi bor i ett nybyggt hus och har det i övrigt rent omkring oss.
Det är en skogskackerlacka (Ectobius lapponicus) – en av väldigt få inhemska kackerlackor. Den är vanlig utomhus i precis hela Sverige, och det är också den kackerlacka som allra oftast hittas inomhus. När det sker är det emellertid alltid en olycklig slump. Kackerlackan har helt enkelt råkat gå fel. Den kan aldrig göra någon skada och uppträder aldrig som skadedjur. Faktum är att de brukar dö ganska snabbt när de haft den stora oturen att hamna inomhus, eftersom inomhusklimatet är alltför torrt och varmt för att kackerlackan ska klara sig.
Inomhus är en av de vanligaste skadedjurskackerlackorna tysk kackerlacka, Blattella germanica. Den är också liten och brun. En bra tumregel är dock att tyska kackerlackan har ett två svarta och ett ljust längsband på halsskölden – denna är alltså tecknad svart-ljust-svart. Skogskackerlacka har ljusa kanter på halsskölden, men en utbredd och diffust brunsvart fläck mitt på.
Hårmyggor är en stor och kraftig slags mygga som mest påminner om en fluga! De kan inte stickas, och känns som vuxna lättast igen på att de slött ”hänger” i luften med benen pekandes rakt nedåt. Särskilt vanliga är hårmyggor under den tidiga våren. Äggen läggs i stora kullar i jorden, framförallt där det finns gott om organiskt material larverna kan äta av. I synnerhet under hösten kan man se väldiga ansamlingar av hårmyggelarver, som på bilden här ovanför. Bilden skickades in av Carina Backsell.
När jag var ute på promenad i november såg jag en märklig jordhög längs vår grusväg. Vid en närmare titt såg jag att det var en enorm mängd av… Just det, vad är det för något? Jag trodde först att det var ett bo med nykläckta mördarsniglar som vi har många av, men tyckte inte att de rörde sig på det sättet.
Larverna kommer från någon av våra hårmyggor – en slags mygga som inte kan stickas och som man oftast ser tidigt på året när de svärmar i väldiga mängder. Typiskt är att de ”hänger” slött i luften med benen pekandes rakt ned. Om dessa har vi skrivit många gånger förut.
Äggen (ofta 100 eller fler) läggs i en samlad klump i en liten grop i jorden. Honan kan med sina kraftiga framben lätt gräva sig ned för ändamålet. Hårmyggor föredrar att lägga sina ägg i humusrik jord eller på platser där det finns färsk gödsel eller stora mängder av annat organiskt material. Efter parning och äggläggning dör hårmyggorna. Äggen kläcks under sommaren. Larverna levar av det döda organiska avfallet i marken. Ibland kan de dock angripa levande växter eller rötter och kan då, särskilt när det gäller unga plantor, orsaka skada. I vissa fall har hårmyggorna dock fått oförtjänt dåligt rykte – studier visar till exempel att larverna kan äta rötknölar från potatis, men bara om potatisen redan har skadats av någon annan anledning. Larverna är i sin tur en viktig födokälla för många olika slags djur, och uppskattas också storligen av tamhöns. Det är vanligast att se dessa larvansamlingar under sensommaren och hösten.
Sniglar lägger genomskinliga eller vitaktiga ägg i jorden, men de nyckläckta ungarna samlas aldrig i stora grupper som på din bild. Dessutom ser nykläckta sniglar nästan på pricken ut som vuxna sniglar i miniatyr.
Äggsamling från någon slags nattslända, funnen i en nordjämtländsk insjö under högsommaren 2025. Bilden skickades in av Carola.
I somras hittade jag den här slemmiga saken i vattnet i en sjö i norra Jämtland. Vad kan det vara för något? Jag har bildsökt och läst lite om ägg från en nattslända, kan det stämma? Det rörde sig inne i slemklumpen, nästan som små maskar. Den hade också en slags ring som hängde fast på sidan.
Du har mycket riktigt sett en äggsamling från någon slags nattslända. Vi har mer än 200 olika arter i Sverige, så jag kan inte säga vilken nattslända det rör sig om.
Nattsländor är oftast ganska små och brungrå, och finns alltid nära vatten, särskilt strömmande vattendrag. Flera olika arter har larver som bygger små hus av stenar, lövrester, rotfragment, pinnar och liknande. Olika arter använder olika byggklossar. Detta beteende har ibland utnyttjats för att göra smycken – där larven fått bygga med färgglada stenar eller ädelmetaller och vid avslutet värv fått plikta med livet. Det är såklart helt oetiskt.
Husfritfluga (Thaumatomyia notata), som ibland kallas för höghusfluga, är en liten fritfluga som under hösten kan söka sig inomhus i oerhörda mängder, nästan uteslutande på högst upp i höga byggnader. Det är lätt att förstå hur hundratusentals småflugor är en olägenhet eller direkt obehagligt, även om flugan som sådan är helt ofarlig. Därtill återkommer flugorna gärna till samma övervintringsplats år efter år. För de boende är handlingsutrymmet för att komma tillrätta med problemet dessvärre begränsat, eftersom husfritflugans larver utvecklas i gräsmattor, där larverna jagar bladlöss på grässtrånas rötter. Kopplingen till inomhusmiljön är bara sekundär. Bilden är tagen av Martin Cooper.
Vi har helt extrema problem med höghusflugor, miljontals flugor svärmar in i lägenheterna högst upp i vår bostadsrättsförening. Vi hittar inte var äggen finns och har därför svårt att få bort problemet. Varken Anticimex eller vårt försäkringsbolag verkar ha någon lösning och därför slänger vi ut långskott och tänkte testa att fråga om detta är något ni har stött och har en lösning på. Tacksam för svar.
Jag har ingen erfarenhet av just höghusflugan, men däremot av vindsflugan, som uppträder så liknande sätt. Det enda som verkar effektivt är idogt användande av dammsugare, när man väl tätat ev. springor de kan ta sig in genom.
– Olle Anderbrant
Som ett första steg är det viktigt att ta reda på just vilken fluga det rör sig om, eftersom många olika slags flugor kan massförekomma inomhus. De har alla olika utvecklingsbiologi och olika beteenden under sina livscykler.
Så kallade ’höghusflugor’, som egentligen heter husfritfluga på svenska, är en några millimeter lång och längsrandig fluga i familjen fritflugor (Chloropidae). På vetenskap heter den Thaumatomyia notata. Husfritflugans larver lever i gräsmattor där de jagar rotbladlöss – en slags bladlöss som lever på växters rötter. På hösten söker de sig gärna inomhus för att övervintra, nästan uteslutande till de allra högsta delarna av ett hus eller byggnad. Flugan är inte farlig, men den kan svärma i väldiga (miljontals!) mängder, och blir därför besvärande. Ofta återkommer flugan till samma byggnad år efter år. Här har ni, som Olle påpekar, väldigt få möjligheter att komma tillrätta med problemet annat än att täta ordentligt, men eftersom husfritflugan är så liten kommer detta bli svårt. ”Roten” till ert problem är grönområdena i bostadsrättsföreningens närhet.
En fluga som har en liknande livscykel, och en förkärlek för högt belägna utrymmen, är så kallade vindsflugor. De heter egentligen ’daggmaskflugor’ på svenska och förs till flugsläktet Pollenia. De är nära släkt med spyflugor. Vindsflugorna larver lever som parasiter i olika slags daggmaskar, och liksom husfritflugorna söker de sig gärna inomhus i stora mängder för att övervintra. Vindsflugor är dock jättestora jämfört med husfritflugor – minst dubbelt så långa och breda i kroppen – och ser ut som ”vilken fluga som helst”. Här är problemet detsamma – roten finns utanför era lägenheter, och ni kan inte göra annat än att täta och dammsuga.
Till sist finns det en del småflugor som faktiskt kan utvecklas inomhus, i dött organiskt material. Hit hör bland annat vissa puckelflugor (flugfamiljen Phoridae) som har asätande larver. Puckelflugan Megaselia scalaris – en 2 millimeter lång och ljust brungul historia – lever till exempel i getingbon och har hittats i väldiga mängder på vindar (där getingbon funnits). På din beskrivning, tror jag knappast att det rör sig om puckelflugor.
Mycket i beskrivningen talar för att det verkligen rör sig om husfritflugor. Jag har all förståelse för den stora olägenhet detta orsakar, men tyvärr är ert handlingsutrymme begränsat.
Ett enkelt sätt att skilja ringmaskar från parasitiska spolmaskar är att se efter om kroppen har ringar. Om svaret är ja och djuret har hittats i ett badrum, rör det sig med största sannolikhet om någon vattenlevande daggmask. De parasitiska maskarna har en alldeles slät kropp. I avlopp lever bland annat så kallade badrumsmaskar (i masksläktet Dichogaster) som ibland hittas i toaletter eller på badrum. Liksom andra daggmaskar är de nedbrytare. Forskarna tror att badrumsmaskar härstammar från Västafrika, men numera är de spridda över hela världen. Bilden skickades in av Annette.
Jag hittade denna mask på toalettgolvet en kväll i höstas. Jag skulle vilja ha svar på vad den heter och vilka åtgärder som ska vidtagas. Kan den ha kommit ur min kropp?
Det är ingen anledning till oro! Den här masken har inte kommit ur din kropp. Det är lätt att dra den slutsatsen eftersom masken har både ringar och en tydlig gördel på kroppen. Det är bara ringmaskar – alltså daggmaskar och närstående – som har detta, och ringmaskar är aldrig invärtesparasiter hos människor.
Det går inte att avgöra vilken slags ringmask det rör sig om utan att en expert får studera djuret i mikroskop. Det skulle dock kunna röra sig om en så kallad badrumsmask. De är spridda över hela världen och lever i våra avlopp. Ibland letar de sig ut i badrummet. Om detta har vi skrivit tidigare.
Kommentarer