Turkos ved. Bilden skickades in av Camilla Engdahl.
Hittade denna blågrönfärgade träbit när jag vandrade i Sandsjöbacka, Halland förra veckan. Jag har sett det förut på olika ställen men aldrig tagit reda på vad det är. Vad kan det vara som orsakar den blågröna färgen?
Den gröna färgen visar att någon av arterna i svampsläktet grönskålar (Chlorociboria) håller på att bryta ner veden och det är dess mycel som gör den grön. Själva fruktkropparna hittas lättast på hösten, ofta på undersidan av eller i kanten mot marken på vedbiten. De är upp till centimeterstora och med liknande grön färg.
Ihålig myrstack. Bilden skickades in av Jenny Söderhjelm Larsson.
I skogen i Björneborg hittade vi denna myrstack med hålet i. Tror ni att det är en nyvaken björn som har ätit? Det är vatten runt stacken, inte promenadvänligt. En björn har sitt vandringsstråk här mellan Degerfors och Björneborg.
Snarare gröngöling eller spillkråka, tror jag. Dessa fåglar är kända för att gräva gångar i myrstackar. Björn har en tendens att snarare riva hel stacken och sprida ut den över ett område runt stacken.
Om min mamma hade väntat med att få barn med 2 år hade det fortfarande varit mitt medvetande som föddes?
En klurig fråga, och kanske snarare något för en filosof att svara på än en biolog. Om jag ändå skulle försöka mig på ett svar, skulle jag säga att det hade varit ett helt annat ”medvetande”. Jag tänker att ”medvetandet”, vad det nu är, växer fram från det att man föds till att man dör, och att det byggs upp av dels dina gener, och därmed de olika egenskaper som formas av genetiken, dels dina erfarenheter, de du får via din miljö. Om ”du” fötts två år senare, eller vid vilket annat tillfälle , hade du utvecklats ur ett annat ägg, och det ägget hade befruktats av en annan spermie. Genuppsättningen hade då skiljts sig mellan dig och den som föddes två år senare, på samma sätt som om du fått ett syskon. Två syskon i samma syskonskara kan, som du vet, skilja sig väldigt mycket åt, beroende inte bara på vilka gener man har, utan också på att de gör olika erfarenheter. Så, nej, ”ett medvetande” kan bara födas och utvecklas en gång, enligt mitt förmenade.
– Lars Lundqvist
Om man är lite just filosofiskt lagd kan man ju fundera på om enäggstvillingar, som har samma gener, kommer från samma ägg och samma spermie, och utvecklades samtidigt i samma livmoder, kan anses ha samma medvetande? De flesta svarar nog nej på den frågan, vilket också borde bli svaret på ursprungsfrågan. Rent biologiskt finns det ju också skillnader mellan enäggstvillingar. Skillnader som uppstått någon gång under utvecklingen, före och efter födseln. Antagligen är inte ens de första cellerna identiska i sin biokemiska sammansättning.
– Jörgen Ripa
Men om jag inte fötts idag utan om två år, då finns ju inget medvetande nu och i så fall blir ju det medvetande som jag föds med om två år ”mitt”?
– Sigvard Svensson
Men är det samma? Miljön är inte exakt densamma, så det borde vara åtminstone annorlunda, även om man antar att t.ex. ett befruktat ägg lagts i frysen i två år. Om det sen är ’mitt’ fast i en annan upplaga blir mer en semantisk fråga.
– Jörgen Ripa
Även om en cell legat i frysen i två år blir det knappast samma individ m a p medvetande, eftersom “miljö” till stor del inbegriper sjukdomar och annan mikrobiotisk flora som modern har vid de två livstillfällena (tarmfloran vid förlossningstiden bör t ex ha stor betydelse om det inte är kejsarsnitt). Dessutom kommer modern troligen ha erfarit variabel kemisk belastning under tiden cellen låg i frysen. Moderns ätmönster och näringsstatus kan också ha ändrats. Behandlingsrutiner för basrnsjukdomar och skötselråd ändras etc.
Gräsgrön guldbagge, Cetonia aurata. Bilden tagen av Chrumps.
Jag har sedan i februari gräsgröna guldbaggar inomhus. Kan jag släppa ut dom nu i början på maj trots att det är frost om nätterna?
Kan och kan – beroende på din placering i landet är det lite tidigt nu i början av maj. Som hållpunkt bör det åtminstone finnas riktgt med blommande (större) växter ute, så en smula är det nog klokt att vänta. Du kan själv se i Artportalen när djuren har sin största förekomst i din region.
Som en parentes är jag nyfiken på hur du kommit över dessa djur. Har du tagit in ved eller larver för att själv kläcka fram dem, är det klokt att nästa gång låta veden ligga utomhus längre (på balkongen eller i trädgården), så att du kan tajma utkläckningen till den tidsperiod då djuren normalt uppträder utomhus. Det förutsätter att du vill släppa ut dem igen, vilket inte alltid (sällan) sker med framkläckta djur. Jag tycker också att du, om du samlar kläckved eller larver, skall rapportera dina fynd och övriga observationer till Artportalen. Annars ser jag inte riktigt syftet med insamlandet. Är larverna istället av utländsk härkomst bör du helt låta bli att släppa ut djuren i svensk natur, utan istället avliva baggarna med en lämplig metod.
– Andreas Nord
Uppföljning: Jag ställer ut mina stora Hibiskus blommor på balkongen under sommaren. Förmodligen hade baggarnas larver gillat blomman och krupit ner i krukan som är full av vissnade löv och blommor från växten. I februari hörde jag något som prasslade och upptäckte de vackra baggarna som kröp omkring. Hade ingen aning om vad det var men var lätt att hitta info om guldbagge på google. Så något medvetet insamlande av kläckved eller larver har jag inte ägnat mig åt.
Väldigt intressant. Jag tolkar din första berättelse som att det rör sig om flera djur. Det betyder då med all sannolikhet att en hona av gräsgröna guldbaggen fattat tycke för dina hibiscusplantor och lagt ägg i jorden under plantan. Oftast hittar man ofta larven i murken ved (därav min fråga om kläckved). Jag har dock hört talas om att de ibland kläcker från blomkrukor. Larvutvecklingen är normalt tvåårig, och skalbaggen kläcker på hösten (men ligger kvar i sin puppkammare i väntan på varmare tider), medan tiden som vuxen skalbagge är ganska kort. Det är nog rimligt att tänka sig att larverna har utvecklats fortare hos dig om du har haft krukorna inomhus över vintern. Ute i naturen ligger larven ju annars i ’dvala’ under den perioden. Kul observation, tycker jag.
Mygglarver, Culex sp. Bilden tagen av James Gathany.
Vi har tre mindre vattenansamlingar på vår tomt varav två årligen är hem till grodyngel som vi är väldigt förtjusta i. Myggorna däremot hyser vi helt andra känslor för… Hur ser mygglarvers ekologiska roll i en mindre vattenansamling (2,5m x 1m och 1,5m x 1m) egentligen ut? Skulle man helt förstöra ekosystemet i en mindre vattenansamling med t.ex. grodyngel, dykare, skräddare och vattenspindlar om man fiskade upp en stor mängd av mygglarverna som lever där? Mer effektivt vore kanske att introducera guldfiskar eller liknande men det är vattensamlingen lite för liten för och det känns som att det skulle vara en större ekologisk påverkan än att fiska upp mygglarver…
Jag vet alltför lite om mygglarvers ekologiska betydelse i småvatten, för att våga ha en åsikt om lämpligheten att mekaniskt ta bort dem, men att plantera in fisk i ett vatten vore katastrofalt för grodlarverna. Det skulle jag avråda från.
Duvhök, Accipiter gentilis. Bilden tagen av Astore Sardo.
Fick 5 höns tagna på gården. Grannens hund stog på gräsmattan när jag kom hem men denna påstår att det är unga duvhökar som dödat hönsen ingen av dom var ätna på och jag var borta hemifrån ca 3 timmar. Stämmer det att unga duvhökar dödar för att träna i september?
Vet av erfarenhet att både hundar och duvhökar kan ta höns, men flera på en gång tycker jag mera låter som hund än duvhök. Dessutom är jag tveksam till att unga hökar tränar på att jaga. Får de tag i ett byte så nöjer de sig nog med det så länge. Däremot kan vilken predator som helst bli förvirrad om den råkar/lyckas komma in i en hönsgård och det far höns runt över allt s.a.s. Men jag skulle nog inte heller lita på att hunden helt talar sanning. Vad är det för hund, förresten? Vissa är envisare och mer kompetenta jägare än andra.
– Bodil Enoksson
Det där med att döda flera höns på en gång är annars ganska typiskt för både iller och mård. Vanligtvis för en duvhök bort bytet till en särskild plockningsplats, där den sätter sig och drar ut större fjädrar, till skillnad från rovdjur som snarare biter av fjädrarna. När bytet är för stort plockar de dock bytet på plats. Duvhöken öppnar bröstkorgen och skär loss bröstmuskulaturen med övernäbben och lämnar därmed ganska tydliga märken i form av hack i musklerna. Rovdjuren brukar i stället bita av huvudet och äta upp det först. De brukar också bita sönder de större benen som därmed får bit- och krosskador. På den korta beskrivningen tror jag man kan utesluta duvhök, men om det är en hund eller ett annat rovdjur är nog svårt att säga. Är det hunden borde han / hon väl vara blodig någonstans på kroppen?
Ekorrar, Sciurus vulgaris. Bilden skickades in av Anita Johansson.
Har en ekorre som är grå på kroppen men brun svans dom andra 2 jag har är bruna? Det är svenska ekorrar som bor i skogen och kommer fram ibland och äter av fågelmaten. Dom är vilda.
Ekorrens färg varierar mycket från en plats till en annan, och med årstiden. I böcker brukar den beskrivas som ”varmt rödbrun på sommaren och grå på vintern”. Ju längre norrut ju gråare. Magen är alltid ljusgrå eller vit. Pälsen på kroppen byts två gånger om året medan den på svansen bara en gång, på sommaren. Svansfärgen varierar alltså inte lika mycket som kroppsfärgen. Det är således helt normalt att färgen på olika ekorrar skiljer sig åt.
Jag har en kanin som ibland har någon slags långsmal skalbagge med svart huvud och svagt metallskimrande bakkropp i pälsen. Jag har blivit biten av denna typ skalbagge flera gånger, den går över från kaninen till mig om jag tex sitter med kaninen i knät, och jag får då kraftiga reaktioner av bettet som efter loppbett: stark klåda och uppsvullnade, vita blåsor. Fast det är ingen vanlig loppa, den är ca 6-7 mm lång. Kan du svara mig på vad detta är?
Det finns en specifik kaninloppa, Spilopsyllus cuniculi. Denna är ganska vanlig på vilda kaniner, om den också finns på tamkaniner vet jag inte. En loppa känner man enklast igen på att den är tillplattad från sidorna, alltså väldigt smal om man ser den från ryggsidan, men från sidan ser den ut som en mer ”normal” insekt. Loppor har det tredje benparet, bakbenen, utvecklade till kraftiga hoppben. Färgen stämmer bra överens med din beskrivning, men storleken är bara mellan 1,5 och 2 millimeter, alltså mycket mindre än vad du angett.
– Lars Lundqvist
Det är mycket svårt att avgöra vad du har funnit, men tillåt mig att spekulera lite.
Det finns en väldig mängd skalbaggar som passar in på din beskrivning. Av din beskrivning av effekterna av bettet att döma, tror jag dock inte att detta snarast rör sig om ett djur med stickande/sugande mundelar – en skalbagge i den storleken har inte tillräckligt kraftiga bitande käkar för att kunna orsaka en lokal hudirritation motsvarande ett loppbett.
Jag tror därför att detta rör sig om en skinnbagge. Det är svårt att säga vilken, men rent generellt kan man på däggdjur (inklusive människor) förvänta sig att finna vägglöss (Cimicidae), näbbskinnbaggar (Anthocoridae) och rovskinnbaggar (Nabidae, Reduviidae). Av dessa är det endast vägglössen som räknas som parasiter på däggdjur. De andra familjerna kan påträffas på djur ibland (särskilt i bon), men lever främst av mindre insekter.
Vägglöss är mer ovala och inte metalliskt glänsande, men en välfylld vuxen individ skulle mycket väl kunna ge ett svart (och något glänsande) intryck. Rovskinnbaggar är långbenta, kraftiga och snabba och inga svenska arter är svarta med metallglans. Näbbskinnbaggar har varierande utseende, men vissa arter är trots allt svarta och metalliskt glänsande, men det låter samtidigt osannolikt att finna dem på en kanin. Bettet kan nog ge upphov till klåda (liksom det från vägglöss ju gör, medan bettet från rovskinnbaggar mest gör ont). Låter samtidigt som ett ganska aggressivt djur, som biter dig sådär utan vidare.
Mitt bud är att du åtminstone inte funnit en skalbagge, utan nog en skinnbagge av någon av typerna ovan. Men jag kan ha fel.
Ta en bild nästa gång detta sker – det räcker så mycket längre i sådana här fall!
Dvärgpipstrell, Pipistrellus pygmaeus. Bilden skickades in av Kristina Rilbe.
Hittade denna vid komposten, den fick lite vatten som den drack och sedan flög den iväg mot vår balkong. Någon chans att se vad för någon slags fladdermus?
Fladdermusen på bilden är mörkt brun, men storleken är svår att bedöma på biöden och man ser inte riktigt öronens form. Jag tycker dock att färgen tyder på att detta är en dvärgpipstrell (tidigare dvärgfladdermus), Pipistrellus pygmaeus.
– Gästinlägg av Anders Hedenström, professor i evolutionär ekologi
Späckhuggare, Orcinus orca. Bilden tagen av Robert Pittman.
Jag är mycket intresserad av att jobba utomlands med skydd av marina däggdjur. Hur uppfyller jag min dröm? Vilket program på högskolan kan leda mig dit jag vill? Och vilka typer av jobb kan man få?
Vill man jobba med naturskydd kan man läsa ekologi eller miljövetenskap, och sedan specialisera sig på t.ex. marina däggdjur under sitt kandidatarbete eller mastersarbete. Man kan också läsa marinbiologi och inrikta sig på marina däggdjur. Vill man arbeta med naturskydd så finns nog de flesta jobben anting inom statliga myndigheter eller hos välgörande organisationer som WWF. Man kan också satsa på att bli forskare på ett universitet eller forskningsinstitut och t.ex. undersöka vilka skyddsåtgärdar är mest effektiva. Vet man vad man är intresserad av finns det oftast flera olika vägar man kan ta för att nå dit, beorende på de egna styrkor och färdigheter. Lycka till!
Kommentarer