Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Vad är detta? Hängde från min rullgardin.
Fann denna spindeln hemma idag, är det en vanlig husspindel? Känner inte igen markeringarna undertill.
Ser närmast ut som större skuggspindel. Hör till hjulspindlar och är alltså släkt med till exempel korsspindel
– Lars Lundqvist
Du kan läsa mer om denna spindel här.
– Jessica Abbott
När jag var ung fick jag höra att man inte bränner sig på nässlor om man håller andan. Detta låter helt absurt och ingen som hör det har någonsin trott på det men jag har provat MÅNGA gånger och varken känner något eller får utslag av nässlorna. Har ni någon förklaring på detta eller kommer det för alltid vara ett mysterium?
Jag testade nyss och brände mig.
– Bodil Enoksson
Har svårt att komma på en rimlig förklaring hur det skulle kunna funka i så fall. Känns mer troligt att du är inte känslig för nässlor alls, oavsett om du håller andan eller inte.
– Jessica Abbott
Hur ser ekorrens spillning ut? Varje vår så ser det ut som vi har haft besök. Ligger skit på mattan, ärtor i sängen.
Ekorr-spillning liknar ganska mycket den efter kanin, fast tydligt mindre, cirka 5 – 8 mm lång, nästan rund men med en liten spets i ena änden. Den innehåller tydliga växtdelar, men man kan ibland också urskilja insektrester. På vintern är spillningen mörk, brun eller svart, på sommaren något ljusare.
Att man får in ekorre i huset är nog ytterst ovanligt, det är mycket vanligare med husmus, mindre skogsmus eller råtta. Alla dessa har avlånga lortar, sorkarnas med rundade ändar möss och råttors kan ha ena änden lite utdragen. Råttspillning känner man främst igen på storleken, upp till 17 mm lång och omkring 6 mm tjock. Råttan lägger oftast sin spillning i samma hög, alltså någon form av ”toalett” medan mössen sprider ut sin lite här och var.
– Lars Lundqvist
Har en åtelkamera uppsatt på jaktmarkerna och fick denna bild på två keliga individer. Vid en första anblick så kändes det absolut som två bävrar, men den främre skulle även kunna se ut som en utter. Vad tror ni?
Jag ser bara ett djur och det tycker jag ser ut som en utter.
– Bodil Enoksson
För några veckor sedan så hade en ekorre hona inrett en av mina holkar som är till för större småfåglar, hål = 5cm. Fylld 20cm tjockt med mossa. Hon hade fött 4 ungar. Jag störde när jag tittade till holken inför att nya huresgäster skulle flytta in i alla mina holkar. Lät holken och henne vara med ungarna och återvände 2 veckor senare och såg att ingen mamma ekorre tog sig in i holken längre. Tittade till och såg en död unge som dött, troligen dödats, bara några dagar tidigare. Den var nu fullt utvecklad och hade päls och såg ut som en mini av fullvuxen. Den hade dock på höger framben/arm trasigt knä och höger bens fot var krossat, i övrigt inga tecken på skador. De andra ungarna fanns inte i holken och det fanns inga tecken inne i holkem på strider. Jag undrar vad som troligast kan ha hänt. Förstår att ingen kan säga exakt vad som hänt men jag är nöjd med kvalificerade gissningar. Själv funderade jag på mård, men varför då inga tecken på blod eller annat från strid i holken, och varför en död kvar som knappt syns skador på. Kan honan även kanske ha räddat de andra tre och flyttat till nytt rede? Holken var på 4-5 meters höjd.
Det är svårt att säga vem som varit i din holk, men tillåt mig att spekulera lite.
Jag tror att din gissning på mård kan vara nära sanningen. Det stämmer väl överens med en högt belägen holk.
I våra småfågelholkar har vi ganska ofta påhälsning av diverse stora och små däggdjur. Om det varit ett mindre däggdjur, t.ex. en vessla eller hermelin (i den mån de klättrar så högt) så är jag säker på att holken hade varit helt tom. Detta är ju djur som har skafferier, så de brukar ta med sig vad de kan. Vesslor lämnar dock ibland en prydlig hög med fåglarnas ben staplade uppe på holken. Det är kanske enklare att släpa iväg ungarna då?
Men eftersom det var en unge kvar, tänker jag mig att förövaren i ditt fall inte med lätthet kunde röra sig in och ut ur holken, utan istället har roffat åt sig vad den kan från utsidan. Jag tycker nog att den krossade foten och det trasiga knäet är tecken på kamp/strid? Kanske har dessa skador uppkommit om rovdjuret försökt slita ut ekorrungen ur hålet, men inte riktigt lyckats? Det låter nästan som kläm/krosskador mer än något annat. Detta stämmer kanske också väl överens med mård som förbrytare; jag antar att 5 cm är i minsta laget för att mården ska kunna kom in i holken? Åtminstone inte i sin helhet? Men jag kan ha fel.
Var det en väldig oreda i holken, dvs. såg det ut som att någon varit därinne och rört runt? Min erfarenhet är att bon som får påhälsning av mård eller katt ofta är ganska illa tilltygade, medan bon som får påhälsning av mindre djur är helt prydliga (men tomma!).
Det finns såklart andra möjligheter också. Vi hade under många år väldiga problem med att första varför det regelbundet försvann ungar från vår holkhäckade koloni med kajor. Dessa försvann med jämna mellanrum (en unge var eller varannan dag) från bon som annars såg helt fina ut. Efter många år och mycket funderingar tog vi förövaren på bar gärning. Det visade sig vara en duvhök som fiskade upp ungarna med ena foten genom att balansera i ingångshålet till holken. En viktig skillnad här var dock att duvhöken besökte samma holk flera gånger, och aldrig tog mer än en unge i taget. Så har alla dina ekorrar försvunnit samtidigt är det nog fråga om ett däggdjur, trots allt. Dessutom vet jag inte hur utbrett ett sådant beteende är bland duvhökar. Jag kan tänka mig att just den här fågeln, som själv häckar inte långt från kajkolonin, nog har utvecklat det här beteendet över tid.
Hoppas dessa gissningar kan vara till hjälp. Jag blir gärna emotsagd i frågan!
– Andreas Nord
Har inte mycket att komma med, men honan kan mycket väl flytta ungarna till ett annat ställe. Hon tar dem en och en i munnen och bär iväg dem. Så i bästa fall har hon lyckats rädda någon eller några.
– Bodil Enoksson
I en övergiven handelsträdgård i Axmar bruk såg jag ett bestånd av ormbär med vitbrokiga blad. Är det genetiskt betingat eller orsakat av vädret? I Artportalen fanns ett likartat bestånd fotat i Umeå nyligen.
Jag arbetar mycket med mutanter av sädesslaget korn och där har vi flera mutantlinjer som har längsgående vita (eller gula) streck. De har mutationer som påverkar vissa celler i tillväxtzonerna som sitter i basen på dessa enhjärtbladiga växter. (Alla celler kan inte påverkas för då kan de inte utföra fotosyntesen och då dör de.) Ofta hittar man sådana randiga växter av andra arter till försäljning i handelsträdgårdar. Någon enstaka gång har jag också sett vitrandiga blad hos vilda växter.
Ormbär är också en enhjärtbladig växt så samma typ av mutationer och utseende på bladen kan man förmodligen vänta sig där också. Kanske ingen slump att du hittar dem i en övergiven handelsträdgård. Lite skumt är det dock att alla bladen på bilden har det vita i kanterna. Det kanske snarare tyder på en skada. Frost?
– Mats Hansson
Detta ser snarare ut som en stresseffekt, t ex för starkt ljus eller otillräckligt med vatten. (Eftersom det också finns kirskål i bild kan det knappast vara näringsbrist) Variegerade (brokiga) varieteter/genotyper brukar avvika slumpmässigt över hela bladytan.
Märk väl att de vi ser kan avvika från ett annat, normalt, bestånd genom att vara en mer stresskänslig genotyp.
– Allan Rasmusson
Planterade tillsammans med barnbarnen några kärnor. Trodde detta var från en dadel men ser ju inte så ut?
Skulle kunna vara paprika/chili…
– Torbjörn Tyler
Det ser ut som en chili, men vänta tills den sätter frukt, så syns det tydligt.
– Allan Rasmusson
Jag kanske ska söka en biologutbildning till hösten. Är intresserad mer av ekologi och mindre molekylärb. Jag tänkte söka jägmästarprogrammet eller biologlinjen i kalmar, karlstad, göteborg eller uppsala eller marinbiologi i göteborg. Vilket tror ni är bäst?
Här i Lund tycker vi förstås att du ska söka till vårt biologiprogram! 
Det är faktiskt helt sant att vår utbildning fick väldigt gott betyg när olika biologiutbildningar i Sverige jämfördes. Men jag tycker att du ska fundera på vad du skulle tycka är viktigt i din utbildning, vill du kunna läsa speciella kurser och ämnen, vill du kunna bestämma vilka kurser som ska ingå eller vill du följa en mer planerad studiegång, vet du vad du vill göra efter studierna etc. Ett bra tips är att titta på de olika universitetens hemsidor om olika utbildningar och vår utbildningssida hittar du här: http://www.biologi.lu.se/utbildning/grund-och-avancerad-utbildning/kandidatprogram. Man börjar med ett treårigt kandidatprogram och sen kan du fortsätta ytterligare två år och få en master om du vill. Hoppas du väljer Lund och att vi ses!
– Carin Jarl-Sunesson
Har vår vanliga näktergal blivit en ”näktergalning”? Jag bor på en avstyckad gård på landet i NV Skåne och vi har mycket träd och buskage i vår närhet och därför många näktergalar på försommaren. Men de senaste åren har alltfler näktergalar börjat sjunga även på dagarna och färre på nätterna. Min undran är då: är det vår vanliga näktergal som ändrat beteende pga klimatförändringarna eller är det ”nya” näktergalar från Europa som flyttat längre norrut och som har ett annat beteende med sig? Finns det någon som forskat på detta? Hoppas ni har något intressant svar.
Jag har inget bra svar på frågan, men några kommentarer. Jag har inte hört från andra personer om sådana förändringar i näktergalens sångtid – allt mer sång på dagen och allt mindre sång på natten. Rent generellt har man alltid kunnat höra näktergalen sjunga vilken tid på dygnet som helst, även om det främst är den ljusa sommarnatten som man förknippar med näktergalssång. Näktergalen har minskat i antal i Sverige de senaste decennierna och vad jag vet finns inga tecken på att ”sydliga”, ”kontinentala” eller ”andra typer av” näktergalar flyttat in i Sverige (eller Skåne). Sådana sentida exempel finns, till exempel den sydliga rasen av gransångare.
– Åke Lindström
Tycker mig ha hört näktergalsång på dagtid så långt tillbaka som jag kan minnas (en av få fåglar man kan identifiera körandes bil med sidorutorna nedrullade). Däremot har de blivit tydligt färre på senare tid, det vill säga de senaste tio – tjugo åren. tror jag.
– Lars Lundqvist
Jag visste inte var jag skulle skicka den här frågan, om det var en biologisk frågeställning eller en fysikfråga. Men jag undrar hur växterna, och människorna också för den delen absorberar solljus? Hur går processen till? Solen, som för många människor är detta ljus ett glädjeämne, så kanske det kan hjälpa oss genom att veta hur processen går till, hur vi människor tar emot ljuset, om inte kärleken. Finns det något växterna gör till exempel innan för att förbereda sig? Vad krävs det av växterna egentligen? Jag tänker mig själva ögonblicket ljuset blir en del av växten. Det avgörande ögonblicket när en reaktion uppstår.
När man pratar om växter så är det framförallt klorofyll-molekylerna som man tänker på när de absorberar ljus. Ljus har energi. Ljus av olika våglängder har olika mängd energi. Blått ljus har mer energi än rött ljus. Elektroner i klorofyll-molekylerna tar upp ljus och exiteras till en högre energinivå. De utnyttjar alltså energin i ljuset för att föra elektronerna till en högre energinivå (jämför hur du måste förbruka energi för att lyfta en tung sten från marken och lägga den på ett bord). Klorofyll-molekylerna utnyttjar bara vissa delar av ljuset för att flytta sina elektroner (rött och blått). Just därför reflekterar de det ljus som vi upplever som grönt. Det är när ljuset träffar klorofyll-molekylen som ”det blir en del av växten”, dvs energin i form av ljusenergi omvandlas till mer energirika elektroner som växten sedan kan utnyttja för att bilda energirika sockermolekyler av energifattig koldioxid och vatten. Detta är fotosyntesen.
Processen att kunna ta emot ljus är komplicerad. Växten måste tillverka mycket klorofyll, vilket händer just nu i vårt avlånga land. Växten måste också tillverka hela maskineriet där klorofyllmolekylerna ska sitta.
Att absorbera ljus är inte riskfritt. De elektroner som har fått en högre energinivå kan reagera med andra ämnen (syre är ofta inblandat) och ge oönskade och skadliga reaktioner. Därför tillverkar växten också andra ämnen som måste finnas för att skydda den från ljuset och dessa elektroner.
– Mats Hansson
Kommentarer