Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Grön harkrank på fönstret?

En vårtbitare på fönstret hos frågeställaren i Västra Frölunda. Kanske är det en lövvårtbitare, Leptophyes punctatissima. Bilden är tagen av Marianne Sparud.

Denna insekt sitter på utsidan av fönstret till min lägenhet i Västra Frölunda, nära Nya Varvet. Den sitter helt stilla och rör bara på benen ibland. Jag har läst att det kommit in myggor i landet som liknar harkrankar och i Majorna som ligger här i närheten var det tydligen problem med dessa för ett par år sedan. Jag är nyfiken på vad det kan vara för insekt som suttit här så länge.

Det här är ingen mygga eller harkrank (harkrankar räknas förresten också som myggor!), utan faktiskt en vårtbitare (hopprätvingefamiljen Tettigoniidae). Det är alltså en släkting till gräshoppor, men man ser lätt att det inte är en gräshoppa eftersom ditt djur har långa och smala antenner. Gräshoppor har korta och knubbiga antenner.

Man kan också se att ditt djur är en hona, eftersom det har ett äggläggningsrör som sticker ut i bakändan av kroppen. Frågan är då vad det kunde röra sig om för art av våra 10 svenska vårtbitare. Bilden är mörk och ganska knepig, men eftersom vi har bestämt oss för att ditt djur är en hona och eftersom hon ser ut att sakna flygvingar, menar jag att det bör stå mellan buskvårtbitare (Pholidoptera griseoaptera) och lövvårtbitare (Leptophyes punctatissima). Jag kan inte avgöra säkert på bilden, men ser man färgerna ordentligt är det enkelt. Buskvårtbitaren är kraftigt byggd och brungrå, medan lövvårtbitaren är vackert smaragdgrön och rikligt beströdd med svarta prickar. Mina magkänsla är att det rör sig om en lövvårtbitare, för jag tycker att den är alldeles för spensligt byggd för att vara en buskvårtbitare. Just lövvårtbitaren betraktades förr som ganska sällsynt, men särskilt de senaste 10 åren har den spridit sig snabbt i landskapet och den är nu ett vanligt sensommardjur i sydvästra Sverige. Hade djuret, trots allt, vingar så tillkommer några andra tänkbara kandidater.

– Andreas Nord

Tack för svaret. Djuret satt kvar ett helt dygn på fönstret. Jag tycker att det var konstigt att det satt kvar så länge. Det var smaragdgrönt, men några svarta prickar kunde jag inte se, kanske p.g.a. motljuset. Låter ju som en lövvårtbitare på beskrivningen. Alltid intressant höra om allt levande i vår natur. Tack!

november 20, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Kan man DNA-testa sina talanger?

Våra gener har mycket att säga om hur vår kropp ser ut och fungerar. Kanske påverkar generna också våra talanger och vår prestationsförmåga i olika avseenden, men det är ingenting som vi kan bestämma bara utifrån DNA-sekvensens utseende. Bilden är gjord av Madprime.

Kan man verkligen få reda på sina talanger och prestationsförmåga genom att skicka iväg ett salivprov för DNA-analys? Min syster betalar dyra pengar för detta och ett av svaren hon har fått är att hon har hög IQ. Naturligtvis säljer samma företag speciellt framtagna preparat anpassade till just henne!

Nej, det går än så länge inte att bestämma IQ utifrån DNA med någon användbar precision. Det kan förvisso finnas enstaka gener som kan ha en mätbar effekt, rent statistiskt, men därifrån är det väldigt långt till att kunna göra uttalanden om en specifik person.

– Expertpanelen

Sant är att man kan få information om sin DNA sekvens (alltså själva koden) men att tolka den och förstå vad den betyder är en annan sak. Många forskare i hela världen håller på att tolka DNA sekvenser från många olika organismer inklusive människa. Det vi förstår är ofta de enkla fall när en gen styr en given sak. Det mesta är dock säkert väldigt komplext och styrs av flera gener tillsammans; säkert också intelligens. Det kan därför vara sunt att ta liknande påståenden som IQ med en nypa salt. Det säljer säkert bättre att säga att någon har högt IQ än lågt.

– Mats Hansson

november 19, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Rödrandig skalbagge på Öland

Den vackra bladbaggen Chrysolina limbata lever på kämpar (släktet Plantago) på några få torra och varma platser i södra Sverige. Den är en stor sällsynthet som minskat kraftigt de senaste decennierna. Den är därför listad som ’Sårvar’ (VU) i den svenska rödlistan. Just det här djuret hittades sittandes på axveronika (Veronica spicata) på Gårdby sandhed på Öland – en lokal som är ett av artens starkaste fästen. Bilden är tagen av Gunilla Arborelius.

Den här skalbaggen, ungefär 1 cm lång, hittade jag på Gårdby sandhed på Öland 28/7 i år. Den satt på en axveronika på marken. Vad kan det vara?

Det här är en art i familjen bladbaggar (Chrysomelidae; vi har knappt 300 olika i Sverige) som heter Chrysolina limbata. Den saknar svenskt namn. Det här är ett roligt fynd, eftersom arten är väldigt sällsynt. Den förekommer på varma, öppna marker, där den lever särskilt på olika kämpar (Plantago, särskilt på svartkämpar Plantago lanceolata). Arten fanns tidigare spridd över södra Sverige, men under de senaste 30 åren är den bara känd från en handfull lokaler på Öland, en lokal i Östergötland, samt från Kullaberg i Skåne. Just Gårdby sandhed är en klassisk lokal för arten! Eftersom Chrysolina limbata lever i en landskapstyp som är på stark retur i Sverige, och eftersom djuret är stadd i stark minskning, är den rödlistad som ”Sårbar” (VU).

Det finns ytterligare fyra svenska arter i släktet Chrysolina som har en såhär tjusig röd bård på täckvingarna. Hos de andra arterna löper denna dock bara längs täckvingekanten, och möts aldrig mitt på ryggen.

– Andreas Nord

november 18, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur använder växter koldioxid?

Koldioxid i atmosfären tas upp passivt av växtens klyvöppningar. Därefter diffunderar den till kloroplasterna, som är på bild här. Där sker själva fotosyntesen som ger växterna socker och syrgas. Bilden är tagen av Dr. Thomas Geier.

Jag vet att växter tar upp koldioxid genom sina klyvöppningar, men hur transporteras denna sedan vidare till växtens alla celler?

Den transporteras inte till växtens alla celler! 

Koldioxid används av gröna celler för att göra socker av i fotosyntesen. Efter det passiva inflödet av koldioxid genom klyvöppningarna diffunderar koldioxiden passivt genom bladens luftfyllda hålrum till de fotosyntetiserande cellerna, som står i kontakt med dessa luftfyllda hålrum. 

I övriga celler i växten är användningen av koldioxid väldigt mycket mindre och den koldioxid som bildas från cellandningen räcker till och blir över. Icke-gröna celler nettoproducerar koldioxid. Det finns alltså inget behov för transport av koldioxid till dessa.

– Allan Rasmusson

 

november 18, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Spännande växt på båtbojen

Svampdjuret Spongilla lacustris är vanligt i sötvattensmiljöer i hela landet. Just det här exemplaret växte på frågeställarens båtboj i Moälven i Örnsköldsvik. Bilden är tagen av Carl-Magnus Wikman.

Växten på bilden växte på en ankarboj till båten, strax under ytan i Moälven vid Själevad/Örnsköldsvik. Fotot är taget på land (på en murken stubbe) någon dag efter upptagandet. Vad kan det vara för något?

Det här är faktiskt ett djur och inte en växt! Närmare bestämt är det ett svampdjur (Porifera). Vi har omkring 150 olika arter i Sverige. De flesta lever i havet, men två finns i sötvatten. Ditt fynd ser ut att vara Spongilla lacustris, som är vanlig i hela landet. Du kan läsa mer om svampdjur här

– Viktor Nilsson-Örtman & Andreas Nord

november 17, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Stor och brun spindel med randiga ben

En kvadratspindel, Araneus quadratus, från Kungsbacka. Bilden är tagen av Josefin.

Idag såg jag och barnen en spindel som vi aldrig tidigare sett. Den kom gåendes på vår stenläggning utanför huset, som ligger i närheten av Kungsbacka. Kroppen var stor och brun, och benen var randiga och håriga. Den var ungefär lika stor som en källarspindel. Vad kan det vara för något?

Det ser ut att vara en Kvadratspindel (Araneus quadratus).

– Fredrik Arvidsson

Spindeln på bilden är en kvadratspindel – Araneus quadratus.

–  Ellen Sandström

 

november 17, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Kan igelkottar äta möss?

Igelkotten, Erinaceus europaeus, är fortfarande en någotsånär vanlig och charmerande gäst i våra trädgårdar i södra Sverige. Hur bred diet har den egentligen? Bilden är tagen av Gaudete.

Kan igelkotten ”länsa” en musfälla med en död mus i och äta upp musen?

Det är nog inte alls omöjligt!

– Bodil Enoksson

Just nu fångar vi 1-3 möss varje dag hemma hos oss. Det blir en topp varje år när bonden skördar det som finns på fältet intill. Nu tog han sockerbetorna i förra veckan. Mössen verkar mycket hungriga och igår kväll satt en och gnagde på tre döda möss där en var ganska hel, en saknade huvudet och en saknade allt utom bakkroppen (en tredjedel av musen var kvar). Idag på morgonen satt det återigen en mus och åt på en som var död i fällan. Den hade börjat med ryggen. Fällor kan alltså länsas av andra möss också. Hos oss är det mindre skogsmöss som gör det.

– Mats Hansson

november 16, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag går upp i vikt när jag duschar!

Vi väger normalt lite mer efter en dusch, eftersom lite vatten finns kvar i huden och i håret. Men hur mycket är egentligen normalt? Bilden är gjord av Peter Hayward.

När jag väger mig efter morgonduschen väger jag 3 – 4 hg mer än före duschen. Jag går alltså upp i vikt i duschen! Så numera väger jag mig bara före.

300-400 g låter som mycket, även om det kan sitta lite vatten kvar på huden och i håret efter duschen. Jag skulle gissa att det är något annat som påverkar vågens mekanik – till exempel att det blir varmare och fuktigare i rummet efter din dusch. Detta kanske påverkar hur rörliga vissa delar i vågen är. Denna förklaring känns mest trolig för en analog våg, men det är inte omöjligt att en digital våg också kan påverkas. Hur som helst, det är nog en bra strategi att alltid väga sig vid samma tidpunkt på dagen. Kroppsvikten varierar normalt med upp till 1-2 kg beroende på när man har ätit, druckit, och bajsat (och även med menscyklen hos kvinnor i fertil ålder).

– Jessica Abbott

november 16, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Smittas bakterier av bakterier?

Arkéen (en slags bakterie) Igniococcus med sin symbiotiska (eller parasiterande) arké Nanoarchaeum equitans. Bilden är tagen av Karl O. Stetter.

Finns det bakterier på bakterier, och hur stora eller små är de i så fall? Vi har diskuterat detta i åratal!

Det finns faktiskt sådana exempel men de är egentligen inte bakterier utan arkéer (som tidigare räknades som bakterier.) Om man söker på namnet Ignicoccus på Wikipedia (se här), så får du fram en bild på denna arké som finns vid varma undervattenskällor (typ 90 grader) i världshaven. Där lever den på att oxidera vätgas med hjälp av svavel och då bilda svavelväte. Ignicoccus lever i symbios med (eller parasiteras av) en annan arké vid namn Nanoarchaeum. Denna är mindre och kan sitta fast på Ignicoccus. Det finns många konstiga livsformer bland mikroorganismerna.

Angående storleksförhållanden så skulle man kunna säg att om Ignicoccus hade storleken av en åkgräsklippare så är Nanoarchaeum stor som sitsen, och denna åkgräsklippare skulle köra runt i en fotbollsarena som var 50 mil lång. Omvänt, om man tar en normalstor fotbollsarena, så skulle åkgräsklipparen vara en halv millimeter. Så små är bakterier och arkéer.

– Mats Hansson och Claes von Wachenfeldt (gästexpert)

Det som är vanligare är att olika bakterier och arkéer infekteras av virus. Dessa virus kallas för bakteriofager, eller bara fager, och är ohyggligt vanliga. Det har gjorts uppskattningar på att att det finns omkring 10 kvintiljoner (10 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 0) bakteriofager på planeten. De finns överallt där det finns bakterier och har använts ganska flitigt av oss på olika sätt, bl. a. för att ersätta antibiotika. Du kan läsa mer här och här, och mer utförligt (på engelska) här.

– Andreas Nord

november 13, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

En luffarspindel i Stockholms skärgård?

Luffarspindeln, Eratigena agrestis, är en ganska ny bekantskap i den svenska faunan. Den har tidigare uppgetts vara en för oss giftig spindel, men det stämmer inte riktigt. Spindeln på bilden, som frågeställaren hittade i Stockholms skärgård sommaren 2020, är för övrigt inte heller en luffarspindel. Det är istället en art i familjen plattbukspindlar. Förmodligen hör den till släktet Hapoldrassus, som på svenska kallas för huggspindlar. Bilden är tagen av Kerstin Hofverberg.

Jag känner mig rätt säker på att vi har hittat en luffarspindel i Stockholms skärgård. Mig veterligen har man aldrig hittat en sådan där?

Nej, den här spindeln är ingen luffarspindel. Den tillhör istället familjen plattbukspindlar (Gnaphosidae). Det är troligtvis en art i släktet Haplodrassus (som nog skulle kunna kallas ”huggspindlar” på svenska). Haplodrasus signifer (mosshuggspindel) är den vanligaste.

– Fredrik Arvidsson

Det är inte någon luffarspindel. För korta spinnvårtor, den saknar mönster på bakkroppen, och fel huvudform. Jag tycker att det ser ut som någon i spindelfamiljen plattbukspindlar (Gnaphosidae) med de rören till spinnvårtor.

– Lars Jonsson

Det är inte en luffarspindel (Eratigena agrestis) som du har hittat, utan en art i familjen plattbukspindlar (Gnaphosidae). Luffarspindeln finns inte i Stockholms skärgård utan är endast påträffad i Skåne och Halland, på ett fåtal lokaler.

Tyvärr kan jag inte säga vilken art av plattbukspindlarna du har fångat på bild, så långt sträcker sig inte min kunskap.

– Ellen Sandström

november 13, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg