Murgröna, Hedera helix, använder träd och andra växter som stöd när den klättrar. Ibland kan den strypa trädet så att det dör, men det är snarast till nackdel för murgrönan. Murgröna är därför ingen trädparasit i egentlig mening. Bilden är tagen av Chery.
Är murgrönan en parasit på andra växter eller använder den endast träd eller andra större växter för att klättra uppåt? Om trädet skulle dö eller skadas på grund av att murgrönan har klättrat på den, kan man då räkna murgrönan som en parasit eller handlar det snarare om att den har konkurrerat ut trädet för att de tävlar om samma ljus och näring på platsen?
Murgröna kan rent fysiskt skada (”strypa”) trädet som den klättrar på, men detta är knappast till någon nytta för murgrönan (snarast tvärt om) och således kan man inte säga att murgrönan parasiterar på träd.
Dolkstekeln Megascolia maculata är Europas största stekel, med en kroppslängd på imponerade 6 cm. Den förekommer i Sydeuropa. Där lever de vuxna djuren av nektar, men utvecklingen sker inuti skalbaggslarver som honan förlamar med ett stick. Bilden är tagen av Bengt 73.
Detta djur, som jag tror är en jättegeting, såg jag på Sardinien i slutet av maj för några år sedan. Vad kan det vara?
Du har hittat en hona av Europas största stekel. Megascolia maculata heter den och hör till familjen Scoliidae, dolksteklar. I Sverige har vi bara en art av denna familj, hårig dolkstekel, Scolia hirta. Den svenska arten är mycket ovanlig och är bara känd från Gotland och norra Bohuslän.
Att det är en hona kan man se på det gula huvudet. Honan är dessutom betydligt större än hanen.
Megascolia maculata lever framför allt på noshornsbaggens larver. Honan bedövar larven, gräver ner den och lägger sedan sitt ägg på den. Stekellarven äter sedan upp larven utifrån och in. Eftersom skalbaggslarven fortfarande lever så får hålls maten fräsch längre.
– Viktor Nilsson-Örtman
Av vad jag kan se rör detta sig om en dolkstekel (familjen Scoliidae) som kanske skulle kallas för ”mammutgeting” på svenska (mammoth wasp på engelska) med det vetenskapliga namnet Megascolia maculata. Det är den största stekeln i Europa, med en kroppslängd på uppemot 6 cm. Ditt djur är en hona, vilket man ser på det gula huvudet. De vuxna djuren lever av nektar, men äggen lägger de i stora skalbaggslarver (särskilt från noshornsbaggen, Oryctes nasicornis, som det verkar). Stekelns larv äter upp skalbaggens dito inifrån, förpuppar sig, och kryper fram som fullvuxen följande vår.
Hos oss finns inga mammutgetingar (nordgränsen går i Tjeckien). Men vi har faktiskt en dolkstekel även hos oss i Sverige. Den heter hårig dolkstekel (Scolia hirta) och förekommer sällsynt på väldigt varma lokaler. Fram tills ganska nyligen trodde man bara att den fanns på Gotland, särskilt på Tofta skjutfält, men man har senare hittat den på några lokaler i Bohuslän också. Det är ett pampigt djur, som ses suga nektar i blommor under sommaren. Äggen lägger de i guldbaggelarver (gärna i gräsgröna guldbaggen, Cetonia aurata). Det är en av relativt få fridlysta insekter i Sverige, men är man på rätt plats på rätt tid kan man få syn på den.
Kattugglan, Strix aluco, är en av våra mest allmänna ugglor. Den kan höras ropa hela året. Bilden är tagen av Martin Mecnarowski.
Jag undrar om någon kan svara på vad det är för fågel som hörs i bifogad ljudfil. Ljudet är inspelat i Högsbo, Göteborg, klockan nio på kvällen i november 2020. Tyvärr regnar det. Det är svårt att se något i mörkret, men det ser ut som någon slags uggla.
En kattuggla, Strix aluco, som ropar i novembernatten utanför Göteborg. Ljudet spelades in av Cecilia Johansson.
Det är en kattuggla, Strix aluco. Det är en uggla som har många läten och som kan höras nästan året runt.
En huggorm, Vipera berus, som förolyckats på en grusväg i skogen. Bilden är tagen av Robert Eriksson.
Vad är det här är för orm? Den låg på rygg på en grusväg i skogen. Bara huvudet var rättvänt. Svansen såg väldigt konstig ut. Vad kan det vara?
Det är en huggorm på bilden. Den är ju, som du själv säger, ganska tilltufsad, men det lilla, trekantiga huvudet och ganska grovyxade utseendet med väl avsatt svans utmärker.
– Andreas Nord
Förlåt en yngling, men är det inte en kopparödla? Ser ingen teckning alls på ryggen. Eller är det buken man ser? Den brukar se randig ut av bilplåtarna.
– Lars Lundquist
Jag tänkte också på kopparödla. Tappar de svanen när de skräms och hur ser det då ut när den nästan växt ut?
– Mats Hansson
Det är buken man ser, och zoomar man in ser man att det ser ut som att djuret har plåtar och inte fjäll. Fastnade också lite på de avsatta tinningarna också, där jag menar att kopparödlan borde vara ganska spolformad eller åtminstone inte ha nacke bredare än nos.
– Andreas Nord
Jag hade också kunnat sätta ganska mycket pengar på kopparödla. Vi ser många vid sommarstugan, men Andreas har rätt i att huvudet är fel.
En palettstrit (i underfamiljen Idiocerinae) som hör till den stora och brokiga gruppen dvärgstritar med ett 300-tal svenska arter. Stritar lever av att suga växtsaft. Därför har de inga käkar, utan en sugsnabel som ligger platt mot undersidan av kroppen. Hittar man stor och högvälvda djur som har sugsnabel inomhus behöver man inte oroa sig för att det är skadedjur. Bilden är tagen av Olivia.
Jag satt vid köksbordet i morse och såg på håll detta djur i min vita soffa. Eftersom jag en period nu försökt bekämpa silverfiskar flög jag fram och dödande den snabbt, men sedan såg jag att det inte var en silverfisk. Vad är det? Lite smått förskräckt över att det skulle kunna vara en kackerlacka?! Hoppas innerligt i sådana fall att det är en skogskackerlacka som jag förstår inte kräver någon bekämpning. Tack för en rolig blogg!
Det är inte en kackerlacka du har hittat, utan en dvärgstrit, familjen Cicadellidae. Närmare bestämt är det en av våra tre arter i släktet Acericerus. Jag vågar dock inte säga vilken av dem – de är rätt svåra att skilja varandra och det krävs väldigt bra bilder på ansiktsteckningen med mera.
Dvärgstritarna hör till ordningen halvvingar (Hemiptera) dit även bärfisar, skinnbaggar och bladlöss hör. De lever av att suga växtsaft, i detta fallet från lövträd, framför allt lönn.
Arterna i släkte Acericerus övervintrar som vuxna, så denna individ var säkert bara ute och letade efter en lämplig övervintringsplats.
– Viktor Nilsson-Örtman
Vad roligt att du gillar Fråga en Biolog!
Du kan vara lugn – det är ingen kackerlacka du har hittat! Till nästa gång kan det vara bra att titta särskilt i framändan på djuret: kackerlackor har långa och slanka antenner, och ett stort huvud med tydliga käkar. Baktill finns det ett utskott på varje sidan av kroppen. Dessutom är kackerlackor alltid ganska platta djur i genomskärning, aldrig trekantiga som här.
Viktor har redan förklarat att du har hittat en dvärgstrit. Det finns omkring 330 olika arter i Sverige, och precis som Viktor säger är många av de väldigt svåra att bestämma. När jag såg ditt djur fördes mina tankar dock till Idiocerus (med 4 svenska arter) snarare än Acericerus. Båda släktena hör till den underfamilj bland dvärgstritarna som vi brukar kalla för palettstritar (Idiocerinae) med flera väldigt närstående arter och släkten. Som Viktor säger kommer vi inte att nå ända fram utan att undersöka ditt djur i mikroskop!
Frågeställaren vill odla sensitiva, Mimosa pudica, i ett gymnasiearbete och undrar var man kan hitta lämpliga lampor för ändamålet. På engelska kallas sensitiva för ”Touch me not plant” (rör-mig-inte-växt) eftersom den fäller ihop bladen vid beröring. Bilden är tagen av Augustus Binu.
Vi vill undersöka hur växten Mimosa pudica’s dygnsrytm förskjuts om den befinner sig i olika ljusförhållanden. Två av dessa är just blått ljus och rött ljus. Vi behöver därför ha två separata lampor till detta. Jag har läst att för att växtbelysningen ska fungera på växten måste den lysa med minst 1000 lumen och 1000 lux. Det är väldigt svårt att hitta en billig variant av den ni föreslog. Ni kanske har några tips på var vi ska leta?
Tyvärr inte. LED-växthuslampor är dyra. De vi använder kostar tusenlappar per styck. Dessutom tycker jag 1000 lux låter lite. För dagsljus motsvarar det ca 20 µmol/m2/s fotosyntetiskt aktivt ljus, och vi odlar normalt i minst 100-200. Det finns 100 W LED UFO lampor för ca. 500:- styck, men lägre än så kan du inte komma, och kvaliteten på dessa billiga lampor är svår att gissa.
Dödsur är ett samlingsnamn på olika slags trägnagare (skalbaggsfamiljen Anobiidae) som bland annat lever i byggnadsvirke. Ibland uppträder de som skadedjur. På bilden visas envisa trägnagaren, Hadrobregmus pertinax, som ibland kan ställa till problem inomhus. Bilden är tagen av Siga.
Jag hör ibland en kort och svag trumvirvel , ca. en halv sekund lång. Ljudet påminner starkt om en hackspetts i tempo, men är såklart i mycket lägre volym. Det kommer i enstaka serier och jag har hört det i taket på både över- och undervåningen. Vad kan det vara?
Jag kände igen denna beskrivning från vad min kollega Martin Stjernman beskrivit för mig. Så jag frågade Martin och han svarade så här:
”Det kan vara så kallade ’dödsur’, det vill säga någon av trägnagarna (envis, skäckig eller strimmig trägnagare). Ljudet uppkommer när skalbaggen ”trummar” med buken mot underlaget.
Dessa lever i fuktigt virke så det kan vara läge att kolla upp om man har en vattenläcka någonstans.”
Här är en video med en ”spelande” bagge:
Andreas Nord har tidigare svarat på en liknande fråga. Den hittar du i vårt frågearkiv, här.
Den östliga gråekorren, Sciurus carolinensis, är en kusin till vår inhemska ekorre med rötterna i Nordamerika. Den är numera etablerad på flera håll i Europa, där den utgör ett stort hot mot vår egen ekorre. Var det en östlig gråekorre som frågeställaren såg i Blekinge i november 2020? Bilden är tagen av Birdphotos.com.
Jag bor i Jämjö som ligger i östra Blekinge. En dag när jag var ute och gick fick jag se en gråsvart ekorre, inte en röd som jag är van vid. Jag tyckte att den var lite större än vanligt, men annars var den lik de röda med fluffig svans. Vad kan det vara för art?
Det är alltid svårt att identifiera djur bara baserat på beskrivningar, så du får se svaret som vägledande och inte absoluta sanningar. Vår inhemska ekorre (Sciurus vulgaris) har en ganska variabel färgteckning och kan ha mycket grått insprängt i den annars röda pälsen. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att djuret på din beskrivning påminner en hel del om östlig gråekorre, Sciurus carolinensis, som är gråsvart och en hel del större än vår vanliga ekorre. Den uppehåller sig också på marken i större utsträckning än vår egen ekorre gör.
Den östliga gråekorren förekommer naturligt i östra Nordamerika, men har förts in på många platser i världen särskilt genom handel med sällskapsdjur. I Storbritannien har den blivit väldigt vanlig och på många håll i princip trängt undan den inhemska europeiska ekorren. Dels är den stor och mycket konkurrenskraftig, och dels kan den överföra virus som den själv är immun mot till den inhemska ekorren. Man är rädd för att den östliga gråekorren kan bli invasiv i hela EU, vilket hade varit mycket olyckligt för vår egen ekorre och många andra smådjur. Såvitt jag vet är den inte tidigare observerad i Sverige, men det är möjligt att den finns i djurparker eller kanske privat.
Som sagt, utan bild går det inte att säga vad du har sett. Men om du letar bilder på nätet tror jag nog att du får en bra känsla för om du har sett en gråare variant av vår egen ekorre eller en östlig gråekorre. Om du kommer fram till att det senare är mer sannolikt bör du rapportera ditt fynd på Artportalen, och nog också göra Länsstyrelsen och/eller Naturvårdsverket uppmärksamma på fyndet.
Du kan läsa mer om den östliga gråekorren på Naturvårdsverkets webb här, och på Artdatabankens webb här.
Svenska Jägareförbundet har av Naturvårdsverket fått i uppdrag att kontrollera eventuella främmande ekorrar i landet. Hör därför gärna av dig med uppgifter om tid och plats för din observation (och foto om det finns) på: tipsaframmandearter@jagareforbundet.se.
Tornfalken, Falco tinnunculus, är vanlig nära människor. Under 2020 har den häckat särskilt tätortsnära eftersom det varit god tillgång på gnagare i södra Sverige. Är det en tornfalk som låter i natten på Bjärehalvön i Skåne? Bilden är tagen av Andreas Trepte.
Under höstens mörka timmar har detta ljud hörts på vår tomt påBjärehalvön i Skåne. Det är en naturtomt med bokskog, hästhagar, och lite alkärrskog. Det finns sedan flera år ett stort duvhöksbo i grannens skog, men duvhökarnas läte brukar inte låta så här och de är tysta på natten. Det finns även kattugglor här. Går det att höra vad det är?
Tornfalk i natten på en naturtomt på Bjärehalvön. Ljudet är inspelat av Lotta Ahlin.
Jag är tämligen säker på att detta är tornfalk, Falco tinnunculus. Tiggande ungar (det släpiga rullande gnället) och eventuellt en vuxen fågel därtill (ki-ki-ki). Nu har jag inte originalmailet här, så har glömt var inspelningen gjordes, men det var gott om tätortsnära häckningar av tornfalk under 2020 i södra Sverige. Detta p.g.a. den goda gnagartillgången. Detta i sin tur på grund av den goda bokollonskörden 2019. Detta i sin tur beroende på den mycket varma sommaren 2018.
– Åke Lindström
”Hur kan du vara så säker på att det är tornfalk vi hör?”
”Jo, men det var ju så varmt 2018!”
Klockrent!
– Jörgen Ripa
Ibland är inte ekologi vare sig svårare eller vackrare än så!
Ett exempel på livscykeln hos en mossa. Här måste dock några detaljer till för att den ska bli komplett. Fråga en Biolog reder ut begreppen! Bilden är tagen av Johanna Olson.
Ser mossornas livscykel ut ungefär som på den bifogade bilden? Är den lika för alla mossor?
Jo, figuren är i stor sett korrekt, men inte fullständig.
Till vänster i bilden finns ritat ett honorgan (arkegon). Honorganet är format som en vas med en öppning längst upp, med en kanal genom den smala övre delen (halsen) som leder ner till äggcellen som är utritad i mitten av honorganet.
Vad som saknas i bilden är hanorgan (anteridier) som brukar beskrivas som klubbformat, smalare mot basen. Hanorganen producerar rörliga hanceller (spermier) som simmar med hjälp av två flageller från hanorganet till honorganet och ner genom halsen på honorganet för att kunna befrukta äggcellen. Både hanorgan och honorgan är mikroskopiskt små och sitter gömda på de synliga mossskotten. För att befruktning ska kunna ske måste det finnas en hinna av vatten som hancellerna kan simma i. I vissa fall sitter han- och honorgan på samma mossplanta, i andra fall sitter de på andra plantor. Efter befruktningen utvecklas äggcellen till en sporkapsel som sitter fast på honplantan, vilket är tydligt utritat i figuren.
Livscykeln är i princip likartad för alla mossgrupper, men mindre detaljer skiljer.
Kommentarer