Koltrasten, Turdus merula, bygger öppna bon, gärna alldeles i människans närhet. Där lurar allehanda faror, som katter och rovfåglar. Vad händer då om en förälder blir uppäten när det är ungar i boet? Ger änkan eller änklingen bara upp, eller försöker den ändå? Vi reder ut saken. Bilden är tagen av Mimmie och har inget med frågan att göra.
Vi har ett koltrastbo med ungar i. I dag tog höken koltrasthanen. Kommer honan att ensam orka mata ungarna? Kan vi göra något?
Honan kommer med stor sannolikhet åtminstone att försöka ensam föda upp ungarna. Jag tror att hon har goda chanser att lyckas, eftersom koltrastar lägger ganska små äggkullar och ungarna lämnar boet redan efter knappt två veckor. Så långt in i häckningen har honan redan investerat massor av energi i att bygga bo, lägga ägg och ruva äggen. Allt detta tillsammans ökar hennes motivation att inte ge upp. Det bästa ni kan göra är att låta henna återgå till sitt värv i lugn och ro.
Vi har skrivit om änkor och änklingar i fågelvärlden tidigare. Surfa in på den här länken.
Klotöronvivel, Otiorhynchus ligustici, är en av våra största öronvivlar, med allmän förekomst i hela Götaland. Den livnär sig på många olika slags örter, med en viss förkärlek för ärtväxter som blålusern. Hittas den inomhus har den utan undantag letat sig in a misstag. Något skadedjur på byggnadskonstruktioner är den aldrig. Bilden är tagen av Gun-Britt Lundström.
Jag hittade den här inomhus Vad är det för insekt?
Det är en klotöronvivel, Otiorhynchus ligustici. Det är inget skadedjur, utan den har helt enkelt promenerat in utifrån. Öronvivlar gör mycket typiska gnag på växter – det ser ut ungefär som om någon tagit en stor tugga i bladkanten. I trädgårdar brukar liguster, snöbär och syren vara särskilt omtycka. Just klotöronviveln lever dock framförallt på örter, gärna på olika slags ärtväxter såsom blålusern.
Säckbagge, Clytra quadripunctata, är en skalbagge som utvecklas i myrstackar, där larven äter myrägg och myrlarver. Larven skyddar sig själv i en slags ”säck” som består av jord och avföring, vilket gett säckbaggen sitt namn.
Tagelmaskar är en slags parasitisk mask med en spännande livscykel där den först blir uppäten och sedan letar upp en ny värd att växa till sig i. För att allt ska fungera måste tagelmasken till slut hitta tillbaka till ett vattendrag, och kan utöva en mild form av hjärnkontroll på värddjuret för att lyckas med detta.
Jag har två frågor: 1) Är skalbaggen på bilden här ovanför en lång kompis av tvåprickig nyckelpiga eller är det en annan art? 2) De små ormliknande djuren på videon låg i ett vattendrag utanför mitt hus i Skåne. De var små som daggmaskar men mycket smalare. Är det bebisormar?
Den avlånga nyckelpigan är något alldeles annat – nämligen en skalbagge ur den stora familjen bladbaggar (Chrysomelidae, vi har några hundra olika i Sverige). Den heter säckbagge på svenska, och Clytra quadripunctata på vetenskap. Just ’quadripunctata’ betyder ’fyra punkter’, vilket faktiskt går att se på täckvingarna på djuret. Säckbaggens larv utvecklas i myrstackar, där den äter myrägg och myrlarver. Larven skyddar sig själv i en slags ”säck” som består av jord och avföring. Det är just detta larvhus som gett säckbaggen sitt namn.
Den långsmala saken är också något helt annat. Det ser ut som en tagelmask, som är en parasitmask med ett väldigt spännande levnadssätt. Ur tagelmaskägget kläcks en liten, liten larven sin simmar fritt i vattnet på jakt efter någon slags vatteninsekt. Ibland kan den själv bli uppäten, till exempel av en mygglarv eller en dagsländelarv. Här sker de första stegen i tagelmaskens utveckling, men sedan måste den ta sig in i en ännu större insekt genom att bli uppäten på nytt. Ofta är nästa värddjur en dykarskalbagge. Här utvecklas den tills den är ”tonåring”, innan den tar sig ut i det fria igen (det du har sett) och blir vuxen. Ibland kan det hända att tagelmaskarnas larver är inkapslade på uttorkande strandbrinkar. Då finns risken att de istället äts upp av en landinsekt, till exempel en gräshoppa. Men tagelmasken är helt beroende av att komma tillbaka till vattnet för att fullborda sin livscykel. Parasiten har därför hittat ett sätt att manipulera värddjurets beteende, så att den infekterade gräshoppan (eller vad det nu är) med stor motivation söker sig till en vattenmassa när det är dags för tagelmasken att krypa ut!
Här har ett taltrastpar slagit sig till ro på vår frågeställares altan. Till skillnad från hos koltrasten, där hanen är svart och honan är brun, kan taltrastar inte skiljas åt på fjäderdräktens utseende.
Vi har ett koltrastbo med fem ungar i vid vår altan. Ungarna matas av två honor. Är det vanligt?
Tack för din fråga och video. Det är taltrastar, en nära släkting till koltrast, som fått ungar på er altan. De ljusa flankerna med svarta fläckar avslöjar dem. Hos taltrasten ser könen likadana ut, och det är därför med stor sannolikhet honan och hanen ni ser i boet.
Hos vissa fåglar är det vanligt att flera vuxna hjälps åt att mata ungarna. Ofta är det då föräldrarna och en unge från ett tidigare år, som genom att hjälpa till också får vissa fördelar själv över evolutionär tid, när den ser till att ”släkten blir större”. Detta sker framförallt utomlands. I Sverige är det sällsynt med ”medhjälpare”, men vi har sett i våra studier av fåglar i fågelholkar (svartvit flugsnappare, blåmes, talgoxe, m.fl.) att det ibland är fler än två vuxna fåglar som matar i holken. Varför det sker, vet vi inte riktigt.
Den tydliga segmentering och spetsigt utdragna änden tyder på att det är spillning från en tamkatt vår frågeställare hittade i sin trädgår.
Vad kan det vara för spillning som jag hittade i min trädgård utanför Stockholm? Det är första gången jag ser den i år, men jag hittade liknande spillning på nästan samma ställe ifjol.
Av allt att döma rör sig detta om spillning efter en tamkatt, med typiskt spetsig ände och tydlig segmentering. Katter gräver ofta ned sin spillning, men särskilt i utkanten av ett territorium är det vanligt att den ligger i öppen dager, för att visa att ”här är jag”.
På vårkanten när det blir varmt vaknar fågellopporna från sin vintersömn. Det är vanligt att de hittas inomhus, ibland för att våra sällskapsdjur för dem med sig, ibland för att vi själva kommer i kontakt med gamla fågelbon vid trädgårdsarbete och liknande. Lopporna kan vara nog så besvärligt eftersom betten ger upphov till svår klåda. Den goda nyheten är dock att fågelloppor inte kan överleva på däggdjursblod, och därför löser problemet sig själv med tiden. Bilden är tagen av Oscar Johansson.
Vad är det för insekt vi hittade i sängen för någon vecka sedan? Jag har fått små bett på ben och armar och vill få bort djuren fortast möjligt!
Bilden är knapphändig, men av vad jag kan se rör det sig om en fågelloppa (släktet Ceratophyllus). I så fall bör du kunna hitta röda kliande bett som ligger på rad, på kroppen. Fågelloppor finns normalt i fågelbon, men om man handskas med fåglar eller fågelbon (t.ex. rensar gamla fågelholkar) eller har katt kan de följa med in. Du bör se efter om det finns någon möjlig ”källa” som ni har fysisk kontakt med i närheten av hemmet. Fågelloppor kan leva ganska länge inomhus, och kan vara till besvär eftersom betten ibland ger upphov till svår klåda. Det gäller att vara noga med att tvätta textilier varmt, eller lägga dem i frysen minst några dagar. Problemet med just fågelloppor brukar dock lösa sig självt efter en tid, eftersom de inte kan överleva på människoblod. Det bygger ju såklart på att det inte är en stadig tillförsel av nya loppor.
Videbocken, Lamia textor, är ett respektingivande djur som utvecklas i veden av asp och olika viden. Smedbocken, som bara finns på Gotland, är dock mer än dubbelt så stor! Bilderna är tagna av Pernilla Bjering.
Jag har nyss flyttat till Oskarshamn, alldeles vid havet. Den här skalbaggen satt på dynboxen på altanen ikväll, på altanen. Den var 4-5 centimeter lång. Är det en smedbock som tagit färjan hit från Gotland, eller är det något annat? Jag har aldrig råkat på en så stor skalbagge tidigare i mitt liv tidigare. Jag lade en snusdosa bredvid som storleksjämförelse.
Det är en videbock, Lamia textor. Videbocken är en av våra största och kraftigaste långhorningar. Det är en sävlig skalbagge som till största delen är nattaktiv, även om man ofta kan hitta den krypande på marken under dagen. Larven utvecklas under 2-4 år i rötterna av olika vide-arter och popplar, och den vuxna skalbaggen är ovanligt långlivad (uppemot 10 månader). Den är inte jättevanlig, och alltid rolig att se.
Smedbock (Ergates faber) är minst dubbelt så stor och finns bara på Gotland och Gotska sandön. Den flyger på högsommaren, med start i mitten av juli ungefär. På fastlandet ska du dock hålla utkik efter den nära släktingen taggbock (Prionus coriarius), som är en annan jättestor långhorning. Den är ganska vanlig i nordöstra Smålands kustlandskap.
Enkelbeckasinen har ett spännande beteende. Hanarna flyger på hög höjd och störtar snabbt nedåt. När luften passerar de utspärrade stjärtfjädrarna uppstår det mycket särpräglade ljudet vi hör i ljudklippet här ovan.
Jag skriver för mitt barnbarn Victor. Han är superintresserad av djur och växtliv, samt universumet. I kväll (20 april, vid elvatiden) satt vi ute och såg på en meteorsvärm. Vi har då ett märklig ljud, som vi också hört tidigare utan att kunna identifiera det. Vi hörde den gång på gång när den flög i en cirkel runt huset och oss, ungefär varannan minut. Vi klarade inte att se vad det var, även om den måste ha flugit rakt över våra huvuden. Fladdermöss borde man ju sett, tror jag, och de kan väl inte heller göra ljud som vi kan uppfatta? Ljuden hörs ungefär 13 sekunder in i inspelningen.
Enkelbeckasin (Gallinago gallinago).
Tack för ditt mejl och ljudupptagningen! Ni har hört en enkelbeckasin; en fågel som påminner litet om en morkulla till utseendet, men med de ljusa ränderna på huvudet på längden istället för på tvärs.
Ljudet ni hör är hanens spelflykt. Den gör såhär för att markera sitt revir och ljudet alstras faktiskt från enkelbeckasinens stjärtfjädrar! Fågeln flyger till hög höjd, störtdyker och spärrar ut de yttersta stjärtpennorna. När vinden snabbt rör sig över stjärtfjädrarna uppstår det här kusliga ljudet.
På den här länken kan ni läsa mer om enkelbeckasinen, och även se en bild på hur det ser ut när den spelflyger.
– Andreas Nord
Oj, så otroligt roligt! Men så konstigt att vi inte klarade alls se den. Vi kanske inte tittade tillräckligt högt upp? Men så roligt att veta den har revir hos oss.
De flyger ganska snabbt, och kan flyga både högt och bakom trädkronorna. Men nu vet ni vad ni ska titta efter!
– Andreas Nord
Ja nästa gång ska vi se högt uppe också! En liten fråga till: fågeln flög i en radie på ungefär 50 meter, eftersom vi hörde den på samma punkter varje gång. Var vi inkräktare på hans revir kanske? Jag har en jordbruksfastighet med flera gärden, men också en mindre ankdamm med på 10 gånger 50 meter, med naturliga växter runt. Kan hans hona ruva runt här kanske ? Det är inte våtmarker här, men det har hänt jag har sett beckasin på grusvägen i byn jag bor.
Det låter rimligt att de häckar i närheten på din beskrivning. Miljön låter lämplig. Kul!
Hasselsnoken, Coronella austriaca, är en av våra mest exklusiva reptiler som förekommer sällsynt och lokalt i södra Sveriges kustband och på de Öland och Gotland. Den är också sparsmakad – till favoritfödan hör ödlor och andra ormar. Bilden är tagen av Magnus Claeson.
Vi bor på en ö i Blekinge skärgård där jag sett mycket huggorm. I slutet av april såg jag en ny variant, omkring 40 centimeter lång. Kan det vara en hasselsnok? Jag har tyvärr bara en bild och jag noterade inte pupillgeometrin som jag förstår är en bra ledtråd. Tacksam för besked!
Det är absolut en hasselsnok – vår allra mest sällsynta orm, så det är alltid extra glädjande att se en. Hasselsnoken är värmeälskande och förekommer uteslutande i Sydsveriges kustband. Det är en litet speciell orm, såtillvida att den gärna äter huggormar och andra reptiler. Till skillnad från såväl snok- som huggorm saknar fjällen dessutom ”köl”. Det gör att hasselsnoken känns helt och fullständigt slät i handen. På engelska heter den faktiskt ”smooth snake”.
På den här länken kan du läsa mer om hasselsnok och se var andra svenska fynd har gjorts. Eftersom hasselsnoken är så sällsynt vore det också fint om du ville rapportera ditt fynd på Artdatabankens webbplats, www.artportalen.se.
En nymf, alltså ännu ej fullvuxen, av en kackerlacka som inte hör hemma i Sverige. Vi tror att det rör sig om någon art i det stora kackerlackssläktet Cariblatta, och att den följt med hem till vår frågeställare med importvaror från Ikea.
Vad är detta för kryp? Den hittades inomhus i Norrland i maj, var under en centimeter lång och snabb, nästan så den skuttade lite. Jag hade just köpt en liten prydnadscypress på Ikea, samt några lådor med garderober. Är det någon främmande art från dem, har den kommit utifrån, eller bor den i huset? Måste jag ringa saneringsfirma?
Det är absolut en exotisk kackerlacka, som med stor sannolikhet följt med från Ikea. Det är en nymf, alltså en ännu ej fullvuxen kackerlacka, och jag kan inte avgöra säkert vad det rör sig om för art. Den påminner mest om en art ur det stora släktet Cariblatta, som ibland hittas inomhus när de liftat med handelsvaror. Om du har djuret kvar i levande skick kan du sända det till mig i Lund, så ska jag försöka föda upp den. Då blir det lättare att avgöra precis vilken art det är.
I alla händelser hade jag inte varit orolig – nymferna kan inte reproducera sig, och det vore osannolikt om du fått med dig fler än en kackerlacka hem.
– Andreas Nord
Tack så jättemycket för svar. Tyvärr slog jag ihjäl den i ren skräck och spolade ner i toaletten. Jag tror också det är den kackerlacka du föreslår, för efter mycket googling så ser den inte exakt ut som något annat jag hittat, till exempel Neostylopyga rhombifolia eller Neoblattella detersa som var det närmaste jag som lekman kunde komma.
Skönt att fått höra från en riktig expert att jag inte behöver vara jätterädd. Kartongerna från Ikea har dock legat lite längre i värmen inomhus. Ska hålla ögonen öppna så denna inte har några syskon.
Kommentarer