Kameler, som den här dromedaren (Camelus dromedarius), är mycket väl anpassade för ett liv i varma öknar där de både måste hålla sig någotsånär svala och samtidigt hushålla med vatten. Genom att kissa på benen kan de kyla ned sig en smula utan att vattnet i urinen går till spillo. Det fungerar på samma sätt som vid svettning. Bilden är tagen av GimelOrit.
I Kenya har jag ofta sett kameler urinera på insidan av sina bakben. Min kollega sa att det var en avkylningsstrategi. Är det något det finns vetenskapliga belägg för?
Om det är en medveten strategi för avkylning vet jag inte riktigt, men om det är det så tror jag inte den är så vanlig. Däremot kommer urinering på benen absolut att ha en lokalt avkylande effekt eftersom det går åt energi (= värme) när urinen avdunstar från kroppen. Det är samma princip som vid svettning.
Jag tror emellertid inte att det är en av de viktigaste mekanismerna. Kameler har redan så många anpassningar för att klara höga kroppstemperaturer som Anders skrivit om tidigare. I många situationer är ju kamelernas prioritet också att spara vatten. Eftersom man kan tänka sig att behovet av avkylning bör vara som störst när vatten är som allra mest begränsande (t.ex. vid en lång och varm ökenvandring), så är det rimligt att kamelerna inte vill slösa med vätska och istället producerar en mycket koncentrerad, och trögflytande urin och istället hanterar temperaturreglering på ett annat sätt. Kameldjur har mycket effektiva njurar för det här ändamålet, men det vet Anders mer om än jag. Det borde i alla fall betyda att en värmestressad kamel inte riktigt har lyxen att slösa med vatten genom att urinera på benen, och att den ganska blygsamma vätskevolymen som mest ger begränsade avkylande effekter. I andra sammanhang, när vattentillgången inte är begränsande, eller åtminstone god, kan situationen vara en annan. Men eftersom det väl inte händer vilda kameler så ofta får de i huvudsak förlita sig på andra avkylningsstrategier (och tolerans för varierande kroppstemperatur) som inte kräver vatten. Det hindrar ju inte att de gör något annat när de kan – finns vatten i överflöd är det lika bra att inte låta vätskan gå till spillo. Just när det gäller temperaturreglering är djur i allmänhet lite ”lata” – dvs. de gör det som är enklast och billigast. Därför ser man t.ex. ripor sitta i solen under kalla vinterdagar – för varför lägga energi på att producera värme som solen ger dig gratis? På samma sätt har man sett att solvärme är avgörande för stenbockar som spenderar vintern på höga höjder.
Frågeställaren vill testa hur sensitiva, Mimosa pudica, påverkas av olika typer av ljus och undrar därför var en kan hitta lämpliga lampor för ändamålet. På engelska kallas sensitiva för ”Touch me not plant” (rör-mig-inte-växt) eftersom den fäller ihop bladen vid beröring. Bilden är tagen av Augustus Binu.
Vi vill undersöka hur Mimosa pudica påverkas av olika slags ljus. Till detta behöver vi en lampa som avger blått ljus och en som avger rött ljus. Det är viktigt att det enbart är blåa ljusvågor och röda ljusvågor så att andra frekvenser inte är med. Har ni några tips på vilka sorts lampor vi ska leta efter?
LED-lampor med blått eller rött ljus borde fungera bra. Jag använder en för växter som heter quattro (se här) den kan ställas in på rött ljus eller blått plus vitt. Men om man tejpar för de vita får man endast blått. Men ni kan säkert hitta billigare varianter
Lycka till!
– Håkan Wallander
Jag skulle googlat efter färgade LED-lampor och information om vilka våglängder de avger. Jag tar själv gärna del av sökresultaten.
– Mats Hansson
Inte helt lätt, eftersom LED-lampor för odling i princip alltid har både blå och röda LEDer. Andra LEDer, t.ex. för färgade slingor, har ofta inte tillräckligt starkt ljus.
Lars-Olof Björn har kanske ett tips, inklusive hur man gör en hemmagjord ljusmätare.
– Allan Rasmusson
Det finns LED-lampor för odling där man kan växla mellan röda och blåa+vita lampor. Om man tejpar för de vita borde man kunna lösa problemet. Kolla in den här, som jag själv har hemma.
Krasse, Lepidium sativum, odlas ofta i bomull på fönsterbänken. Hur fungerar det med pH-värdet då? Bilden är tagen av Rainer Zenz.
Jag har läst att ett lågt pH-värde (ca. 3,0) kan minska tillgången av mineraler för växter, men jag undrar om samma effekt sker om man t.ex. odlar krasse på bomull då ingen jord används då. Den enda näringen krassen borde ha tillgång till är näringen i frövitan så det är de enda mineralerna som skulle kunna påverkas. Jag förstår dock inte hur mineralerna påverkas då varje källa på internet bara säger att mineralerna påverkas utan att berätta hur.
pH 3 är direkt stressande i sig på växtrötter genom effekter på vävnaden. Inom ”normalt” pH-spektrum, ca. 4-9, så handlar pH effekten om näringstillgången som beror på olika mineralers löslighet och hur hårt bundna de är till jordpartiklarna. Detta varierar för varje näringsämne och är ren kemi. De flesta näringsämnen är mest tillgängliga vid pH 5-6 och de flesta växter trivs därför bäst vid sådana pH-värden i jorden. Det finns dock stora variationer mellan arter.
När man gör ett försök så handlar det dock inte bara om pH utan också om buffring. Växter kan ställa om pH i rotens omgivning, men detta hindras om jorden eller rotlösningen är starkt buffrande. Se här om du behöver repetera pH-buffring.
Tvåpuckliga kameler med mystiskt rykande pucklar en kall höstmorgon. Vad kan detta bero på? Videon skickades in av Dinah Seligsohn.
Jag är veterinär och jobbar med juverinflammationer hos kameldjur. Jag fick en fråga om värmeavgivning från kameler som jag undrar om ni skulle kunna hjälpa mig med.
Personen som frågade hade varit ute och filmat två kameler en kall oktoberdag och såg då smala ”rökpelare” som steg upp från kamelernas pucklar. Frågan som följde var ”varför ryker det ur pucklarna”?
Jag tänker att kamelen sannolikt var varmare än sin omgivning och att värme stiger och att utformningen på pucklarna gör att värmeavgivningen koncentreras på den högsta punkten och eftersom det var en rå höstdag blev fukten i omgivningsluften uppvärmd av kamelens värmealstring.
Detta var knepigt och intressant. Jag återger nedan min inte helt övertygande spekulation och skickar frågan vidare för synpunkter från kunniga människor på vår andra frågelåda Fråga en Biolog.
Röken måste vara kondenserade små vattendroppar. Sådana kan bildas, när man kyler varm luft mättad på vattenånga. Temperaturfallet gör att luftens mättnadstryck för vattenånga sjunker och blir lägre än det rådande ångtrycket i luften. Då kondenseras överskottsångan i form av små vattendroppar, dimma om man så vill. Detta fenomen uppträder i utandningsluften en kall vinterdag. Den ger också upphov till dimma, när varm vattenmättad luft stiger upp från varm mark och kyls av kall nattluft. För övrigt tycks en kamel andas ut ”dimma” vid ett tillfälle under filmen. Men varför kommer det rök från pucklarna?
Överdelen av pucklarna är helt vita, kanske för att de är belysta av solen. Nederdelen av kamelerna är i så fall i skugga. Denna förmodan styrks av det faktum att pucklarnas vita färg försvinner, först den främre och sedan den bakres, när den vänstra kamelen rör sig riktning mot takets förmodade skugga. Pucklarnas päls borde således vara varmare än den ej solbelysta pälsen på kamelernas andra kroppsdelar.
Pucklarna har tjock päls, som i djurens naturliga miljö isolerar mot värmeinstrålning från solen.
Låt oss antaga att pucklarnas tjocka päls innehåller flytande vatten. Antag vidare att solen värmer pälsen i pucklarna. Pälsen innehåller då uppvärmt vatten samt uppvärmd luft mättad med vattenånga. Luften i pälsen blir varmare än luften i omgivningen. Pälsluften stiger då uppåt, kyls och övermättas med vattenånga, som kondenseras till de rökslingor vi ser.
Men varför det finns vatten i pälsen? Det kan knappast vara svett vid denna låga yttertemperatur. Kanske har det regnat? Efter regnet, när solen skiner på min våta altan, ser man samma fenomen.
Det här verkar vara en knepig fråga men då kanske man kan anta att det inte är något typiskt för kameler åtminstone? Apropå att det skulle vara vatten i pälsen som förångas och stiger uppåt är det nog inte helt omöjligt att det hade regnat eller hade ansamlats fukt i/på pälsen under natten givet årstiden.
Det ser onekligen väldigt speciellt ut!
Jag håller med i Anders tolkning om att det är vatten i pälsen eller på huden som förångas. Av vad jag kan se i videon så är pucklarna på båda djuren solbelysta, och därför sannolikt många grader varmare än resten av kroppen. På morgonen är nog djurens kroppstemperatur också ganska låg, så prioriteten borde nog snarast vara att komma upp i ”arbetstemperatur”, kanske delvis genom att sola, snarare än att sätta igång mekanismer för att sänka kroppstemperaturen. Eftersom djuren från början kommer från varma och torra områden är svettning nog en allra sista utväg för avkylning, så vattnet i pälsen/vid hudytan bör ha kommit dit utifrån.
Jag tror inte att pucklarna har någon väldigt viktig termoreglerande funktion annars heller, åtminstone inte för att hålla kroppstemperaturen låg. Anledningen till att jag inte tror det är att jag inte tänker mig att det är någon vidare rik cirkulation i pucklarnas fettvävnad, vilket gör dem ganska välisolerade. Om djuren skulle behöva göra sig av med överskottsvärme hade det varit enklare att istället öka cirkulationen i de långa och jämförelsevis dåligt isolerade benen så att avkylningen via strålning, strömning (konvektion) och ledning (konduktion) ökar, och på samma vis använda benens värmeväxlare för att minska värmeförlust när det behövs. Det, tillsammans med ytförstorande strukturer i näshålan bör nog bidra till att minska behovet av att svettas för att hålla sig kall. Om pucklarna faktiskt är dåligt cirkulerade kunde man tänka sig att fettet i dem istället fungerar som en effektiv isolator. Jag tänker mig att fettvävnaden minskar värmeförlusten från den varmare kroppen när det är kallt, och kanske minskar uppvärmningen i kroppshålan när det är varmt ute.
– Andreas Nord
Det var ju jättebra att Andreas och jag var överens om tolkningen. Jag tror att vi nu kan vara nästan säkra på att den är rätt.
Lite kompletterande information, som jag hoppas kan vara av intresse. De flesta undersökningar jag refererar till gäller dromedarer, men det är mycket sannolikt att mycket av det jag återger nedan också gäller tvåpuckliga kameler. De två arterna kan faktiskt bilda hybrider med varandra. Dock lever de vilda tvåpuckliga kamelerna i stäpper och öknar som har inlandsklimat med mycket varma och torra somrar, men mycket kalla vintrar. De är till skillnad från dromedaren väl anpassade både till stark sommarvärme och stark vinterkyla och anlägger en tjock vinterpäls.
Kameler kan svettas, men gör det, precis som Andreas antar, bara i yttersta nödfall. För att slippa svettas har de en märklig anpassning. I nattkylan avger de värme till den kalla omgivningen, så att deras kroppstemperatur blir extremt låg. På dagen tar de upp värme från den varma omgivningen så att deras kroppstemperatur blir extremt hög. På så sätt slipper de sänka kroppstemperaturen på dagen genom avdunstning av svett. De klarar alltså av höga och låga kroppstemperaturer, som skulle döda de flesta däggdjur. Ett annat ökendjur, oryxen, kan överleva en kroppstemperatur på 45 grader Celsius! Om ni vill kan ni läsa mer om detta här och här.
Pucklarnas primära funktion är att lagra energi i form av fett. Men det är också en fördel med att fettvävnaden ovanligt nog finns på ryggen. Pucklarna skyddar kamelerna från värmande solstrålning ovanifrån dels genom sitt fettinnehåll, dels genom att de och resten av ryggen har tjockare värmeisolerande päls än flankerna och benen, något som möjligen syns på videon. Värme kan däremot vid kyla avges från de tunnpälsade kroppsdelarna. Fettvävnad består mest av icke syrekrävande fett, i liten grad av syrekrävande cytoplasma. Därför kan blodflödet till fettvävnaden strypas till mycket låga nivåer, vilket ökar dess värmeisolerande förmåga.
Kameler har i näshålorna mycket välutvecklade platta spiraliserade utskott, näsmusslor, som kraftigt ökar nässlemhinnornas yta. De sparar på vatten genom att vattenånga i utandningsluften kondenseras på deras stora yta. Den fullständiga mekanismen beskrivs här.
Enligt en studie absorberar dromedaren vatten från utandningsluften också genom en hygroskopisk mekanism. Vattenånga binds då till det uttorkade nässlemmet utan att kondenseras i form av flytande vatten. Detsamma händer med kex och knäckebröd, som förvaras i fuktig luft.
Mer eller mer väl utvecklade näsmusslor finns hos alla jämnvarma djur (däggdjur och fåglar) hos vilka de absorberar både värme och vatten från utandningsluften genom ett växlarsystem. Troligen är det mycket svårt eller omöjligt för landlevande djur att utan näsmusslor ha en högre kroppstemperatur än omgivningen. Notera dock att värmebesparingen är en nackdel för kamelerna, åtminstone sommartid.
En hane av en hårmygga i släktet Bibio. Hårmyggorna har fått sitt namn av sina håriga ögon, men det är inte alldeles klart just vilken funktion håren fyller. Här reder vi ut begreppen. Bilden skickades in av Sten Johan Wretenberg.
Jag har läst om insekter och deras ögon (intressant). En sak som jag inte kan hitta svar på är varför hårmyggan (hannen) har håriga ögon. Vad har håren för funktion?
Många insekter är håriga på stora delar av kroppen inklusive fasettögonen. Hårmyggor har ju till och med fått sitt svenska namn därav. I ögonen sitter håren alltid mellan fasetterna och är riktade så att de inte är i vägen för ljuset. Håren påverkar alltså inte synen. Däremot kan de bland annat underlätta för djuret att hålla sig rent, de kan ha känselfunktion, de kan påverka temperaturregleringen, de kan påverka luftmotståndet och de kan påverka djurets utseende och kamouflage. Håren kan alltså ha en mängd funktioner men de är svåra att utreda och därför vet man inte med säkerhet vilken den huvudsakliga funktionen är hos varje grupp av insekter.
Du har säkert noterat att hårmyggors ögon är mycket större hos hanarna än hos honorna. Det beror på att hanarnas ögon fyller en extra funktion i svärmningsbeteendet. Då flyger hanarna på lägre höjd och använder sina stora uppåtriktade ögon för att upptäcka honor som flyger på lite högre höjd.
Nu går Fråga en Biolog på jullov. Därför kommer vi inte att posta lika många inlägg i veckan som vi brukar göra. Vi är tillbaka vecka 2. Under tiden går det precis lika bra som vanligt att posta frågor på bloggen, via e-post eller på Facebook och Twitter.
Murgröna, Hedera helix, använder träd och andra växter som stöd när den klättrar. Ibland kan den strypa trädet så att det dör, men det är snarast till nackdel för murgrönan. Murgröna är därför ingen trädparasit i egentlig mening. Bilden är tagen av Chery.
Är murgrönan en parasit på andra växter eller använder den endast träd eller andra större växter för att klättra uppåt? Om trädet skulle dö eller skadas på grund av att murgrönan har klättrat på den, kan man då räkna murgrönan som en parasit eller handlar det snarare om att den har konkurrerat ut trädet för att de tävlar om samma ljus och näring på platsen?
Murgröna kan rent fysiskt skada (”strypa”) trädet som den klättrar på, men detta är knappast till någon nytta för murgrönan (snarast tvärt om) och således kan man inte säga att murgrönan parasiterar på träd.
Dolkstekeln Megascolia maculata är Europas största stekel, med en kroppslängd på imponerade 6 cm. Den förekommer i Sydeuropa. Där lever de vuxna djuren av nektar, men utvecklingen sker inuti skalbaggslarver som honan förlamar med ett stick. Bilden är tagen av Bengt 73.
Detta djur, som jag tror är en jättegeting, såg jag på Sardinien i slutet av maj för några år sedan. Vad kan det vara?
Du har hittat en hona av Europas största stekel. Megascolia maculata heter den och hör till familjen Scoliidae, dolksteklar. I Sverige har vi bara en art av denna familj, hårig dolkstekel, Scolia hirta. Den svenska arten är mycket ovanlig och är bara känd från Gotland och norra Bohuslän.
Att det är en hona kan man se på det gula huvudet. Honan är dessutom betydligt större än hanen.
Megascolia maculata lever framför allt på noshornsbaggens larver. Honan bedövar larven, gräver ner den och lägger sedan sitt ägg på den. Stekellarven äter sedan upp larven utifrån och in. Eftersom skalbaggslarven fortfarande lever så får hålls maten fräsch längre.
– Viktor Nilsson-Örtman
Av vad jag kan se rör detta sig om en dolkstekel (familjen Scoliidae) som kanske skulle kallas för ”mammutgeting” på svenska (mammoth wasp på engelska) med det vetenskapliga namnet Megascolia maculata. Det är den största stekeln i Europa, med en kroppslängd på uppemot 6 cm. Ditt djur är en hona, vilket man ser på det gula huvudet. De vuxna djuren lever av nektar, men äggen lägger de i stora skalbaggslarver (särskilt från noshornsbaggen, Oryctes nasicornis, som det verkar). Stekelns larv äter upp skalbaggens dito inifrån, förpuppar sig, och kryper fram som fullvuxen följande vår.
Hos oss finns inga mammutgetingar (nordgränsen går i Tjeckien). Men vi har faktiskt en dolkstekel även hos oss i Sverige. Den heter hårig dolkstekel (Scolia hirta) och förekommer sällsynt på väldigt varma lokaler. Fram tills ganska nyligen trodde man bara att den fanns på Gotland, särskilt på Tofta skjutfält, men man har senare hittat den på några lokaler i Bohuslän också. Det är ett pampigt djur, som ses suga nektar i blommor under sommaren. Äggen lägger de i guldbaggelarver (gärna i gräsgröna guldbaggen, Cetonia aurata). Det är en av relativt få fridlysta insekter i Sverige, men är man på rätt plats på rätt tid kan man få syn på den.
Kattugglan, Strix aluco, är en av våra mest allmänna ugglor. Den kan höras ropa hela året. Bilden är tagen av Martin Mecnarowski.
Jag undrar om någon kan svara på vad det är för fågel som hörs i bifogad ljudfil. Ljudet är inspelat i Högsbo, Göteborg, klockan nio på kvällen i november 2020. Tyvärr regnar det. Det är svårt att se något i mörkret, men det ser ut som någon slags uggla.
En kattuggla, Strix aluco, som ropar i novembernatten utanför Göteborg. Ljudet spelades in av Cecilia Johansson.
Det är en kattuggla, Strix aluco. Det är en uggla som har många läten och som kan höras nästan året runt.
En huggorm, Vipera berus, som förolyckats på en grusväg i skogen. Bilden är tagen av Robert Eriksson.
Vad är det här är för orm? Den låg på rygg på en grusväg i skogen. Bara huvudet var rättvänt. Svansen såg väldigt konstig ut. Vad kan det vara?
Det är en huggorm på bilden. Den är ju, som du själv säger, ganska tilltufsad, men det lilla, trekantiga huvudet och ganska grovyxade utseendet med väl avsatt svans utmärker.
– Andreas Nord
Förlåt en yngling, men är det inte en kopparödla? Ser ingen teckning alls på ryggen. Eller är det buken man ser? Den brukar se randig ut av bilplåtarna.
– Lars Lundquist
Jag tänkte också på kopparödla. Tappar de svanen när de skräms och hur ser det då ut när den nästan växt ut?
– Mats Hansson
Det är buken man ser, och zoomar man in ser man att det ser ut som att djuret har plåtar och inte fjäll. Fastnade också lite på de avsatta tinningarna också, där jag menar att kopparödlan borde vara ganska spolformad eller åtminstone inte ha nacke bredare än nos.
– Andreas Nord
Jag hade också kunnat sätta ganska mycket pengar på kopparödla. Vi ser många vid sommarstugan, men Andreas har rätt i att huvudet är fel.
Kommentarer