Stora mängder av musselskal har spolats iland på stranden i Frösakull, Halland. Troligtvis rör det sig om arterna Abra nitida och Abra alba, som båda är filtrerare på sandbotten. Bilden är tagen av David Kornhall.
På sandstranden i Frösakull nordväst om Halmstad och säkert på många andra ställen har det på sistone spolats iland mängder en ny sorts musselskal. De är mycket små och mycket sköra. De har en annan form än de alltid förekommande sandmusslorna och tycks mig inte kunna vara unga exemplar av denna art. Man hittar dem i ansamlingar i vattenbrynet. Kan ni med ledning av bilden tala om för mig vad arten heter och berätta något om dess biologi?
Spontant säger jag Abra nitida med ledning av det mycket tunna skalet. Här finns mer information från Artdatabanken.
Några kan eventuellt också vara Abra alba, som är vitare och har tjockare skal. Här finns mer information om den arten.
Båda är filtrerarare och lever på sandbotten. Orsaken till massuppspolning kan förstås vara att det har stormat en del på sistone.
Den vackra liljekonvaljen, Convallaria majalis, är mycket giftig för människor. Fåglar kan däremot äta bären och på så sätt hjälpa till att sprida liljekonvaljen till nya platser. Bilden är tagen av H. Zell.
Liljekonvaljen har bär men de är giftiga. Jag trodde att växter hade bär för att djur ska sprida fröna, men då blir det konstigt med giftet. Hur är det med det här?
Liljekonvaljens bär är giftiga för oss människor, men det är inte vi som ska sprida dem utan fåglar. Fåglarna klarar av att äta bären och sprider på så sätt fröna.
En bladlus i släktet Cinara med 20 svenska arter har följt med julgranen in. När djuren kommer in i stugvärmen tror de att våren är kommen och börjar röra på sig. Inomhus är de dock helt ofarliga. Videon skickades in av Charlotte Wirstam.
Vi tog in en kungsgran för två veckor sedan. Idag på förmiddagen såg vi ett 20-tal skalbaggar (?) som låg och kravlade på rygg runt granen. Nu hittar vi ett par stycken varje timme. Vad är det för insekter? Ska vi slänga ut granen?
Djuren du ser är inte skalbaggar, utan bladlöss. Jag kan tyvärr inte avgöra just vilken art av bladlus det rör sig, mer än att det är en barkbladlus (familjen Lachnidae) i släktet Cinara. Det finns 20 olika Cinara i Sverige, och många lever just på odlade barrträd.
Att det inte är någon skalbagge ser man bland annat på att de saknar hårda täckvingar som ligger över bakkroppen och att de inte har några käkar utan istället en sugsnabel. Alla skalbaggar har käkar, men ska man se det måste man såklart titta nära. Bladlöss har också rörformade utskott på bakkroppen, s.k. sifoner, som skalbaggar alltid saknar.
Bladlössen har suttit i er gran och kvicknat till nu när de kommit in i värmen. Det är vanligt att olika slags insekter följer med granarna, och när det blir varmt i stugan tror de att våren kommit och börjar krypa runt. Jag tycker inte att det finns någon anledning till oro och det räcker fint med att plocka bort de djur ni ser krypa omkring.
– Andreas Nord
Hur länge kommer de finnas där tro? Jag hittar 10-15 stycken per dag nu. Är det risk att de sätter sig i möblerna? Hur länge överlever de?
Det kan nog ta en stund är jag rädd. En uppenbar nackdel med monokulturer som julgransodlingar (och andra granplantager för den delen) är att det blir en utmärkt grogrund för olika typer av skadedjur. Därför tror jag nog att det kan finnas ganska många löss i din gran. Med det sagt bör problemet klinga av under de närmaste dagarna. De löss som velat vaknat till har väl gjort det vid det här laget!
Det är ingen som helst fara att de sätter sig i möbler, och dina krukväxter bör också gå säkra. Min magkänsla är att det nog är lite för torrt inomhus för att lössen ska klara sig. Problemet kommer därför med all sannolikhet vara begränsat till att du hittar lössen på promenad lite varstans i huset.
Under en livstid passerar omkring 50 ton mat genom våra kroppar. En imponerande siffra! Kroppen förnyas kontinuerligt under den här tiden. Vi strör t.ex. cirka 35 kg hud omkring oss under vår levnad. Hur snabbt förnyas andra vävnader? På bilden illustreras dessa frågor av konstverket Die Lebensalter (Människans levnadsåldrar) av Hans von Marées.
Eftersom jag tror att många bär på en föreställning om livet som bestående av olika ”fasta storheter” är det synnerligen viktigt att betona motsatsen. Allt levande är delar av ett obegripligt stort flöde av materia. Tiden är en intressant faktor när vi studerar dessa flöden. Nyss läste jag att en ”normal” människa stoppar i sig cirka 50 ton mat under en livstid. En fråga dök då upp. Hur mycket och snabbt förnyar vi våra vävnader? Vad väger det som har varit kroppsliga vävnader etc. om vi ser till en ”normal” människas ”materialflöde” under ett liv?
Dina frågor är så pass intressanta att jag ville skriva en artikel för webben. Texten blev mycket lång och det har varit en knepig uppgift. Men här är omsider resultatet. I sinom tid kommer denna artikel att postas i sin helhet på Fråga en Zoofysiolog, här.
VAD ÄR EN MÄNNISKA?
Vad är en människa? Det finns många aspekter och många svar på den frågan, men här ska jag diskutera två besläktade aspekter. För det första. Består en människa under livets lopp av samma celler? Eller förnyas cellerna ständigt? För det andra. Består en människa under livets lopp av huvudsakligen av samma atomer? Eller omsättes atomerna ständigt?
Enligt legenden, räddade den grekiske hjälten Theseus staden Aten genom att döda den monstruöse minotauren, en man med tjurhuvud bosatt i en labyrint på Kreta. Theseus seglade sedan tillbaka till Aten och hyllades för sitt heroiska dåd. Som ett minnesmärke sparade atenarna hans båt. Men tiden gick och båtens virke drabbades av röta. Men man bytte ständigt ut det rötskadade virket. Till slut fanns det enligt legenden inget kvar i båten härstammande från Theseus tid. Atenska filosofer debatterade då frågan om detta fortfarande var Theseus båt eller en helt ny båt. Inget av materialet från Theseus tid fanns ju kvar, men båten var ändå likadan som den var, då Theseus seglade den.
De 10 augusti 1628 sjönk regalskeppet Vasa i Stockholms ström på sin jungfrufärd. År 1961 lyftes skeppet ur djupet, för att så småningom hamna på Vasamuseet. Orsaken till att Vasa är så välbevarad är att det syrefattiga vattnet skeppet befunnit sig i förhindrat virket att röta och att den träätande skeppsmasken saknas i Östersjön. När Vasa lyftes upp bestod skeppet därför av samma virke och till övervägande del av samma molekyler och atomer som då den sjönk. Den var samma båt som år 1628.
Är en människa som Theseus skepp eller som regalskeppet Vasa?
CELLERS LIVSLÄNGD, CELLDELNINGAR OCH CELLDÖD
Nya celler bildas naturligtvis i kroppen genom celldelning (mitos) så länge vi tillväxer. Men även under vuxenlivet bildas nya celler. Oftast är det gamla celler som dör och genom celldelning ersättes av nya. Men det har ofta varit svårt att bestämma hur länge olika celler lever. Först år 2005 publicerades en bra metod att bestämma livslängden på kroppens celler. Under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet utfördes ett antal atmosfäriska kärnvapenprov, som upphörde 1963. Då tillfördes atmosfären stora mängder av den radioaktiva kolisotopen kol-14. Detta ledde till att kol-14 därefter byggdes in i delande cellers DNA i mycket högre grad än tidigare. Efter år 1963 har emellertid halten av kol-14 i atmosfären successivt minskat följande en jämn, så kallat exponentiell, kurva. Man har kunnat mäta halten av kol-14 i cellernas DNA hos människor av olika ålder. Dessa data har sedan utnyttjas till att mäta livslängden hos olika celltyper i människokroppen. Nytt DNA bildas nämligen bara då celler delar sig. Dessutom medför de reparationer av befintligt DNA som sker bara försumbar tillförsel av nya atomer. Det görs allt fler studier med denna nya metod, men en del tidsangivelser nedan har gjorts med andra metoder och är mer eller mindre osäkra,
Det finns stora variationer i genomsnittlig livslängd hos kroppens celler. Här följer några exempel.
Nervceller i storhjärnans bark delar sig inte efter det att de bildats under fosterstadiet och de tidiga barnaåren. Därefter bildas inte heller några nya nervceller från andra celler i storhjärnbarken. Storhjärnbarkens nervceller är således nästan lika gamla som vi själva. Detsamma gäller för lillhjärnans bark. I några andra delar av hjärnan bildas dock nya nervceller hela livet. Andra celler som är ungefär lika gamla som individen är de döda cellerna i ögats lins och oocyterna i kvinnors äggstockar, som utvecklas till äggceller.
Till de celler som omsättes allra mest genom celldelning och celldöd hör de celler som är i ständig kontakt med vår omgivning. Dessa celler finns i tre avgränsande cellskikt, så kallade epitel. De är: 1) cellerna i överhuden (epidermis), 2) cellerna i det epitel som gränsar till mag-tarmkanalens hålrum, samt 3) epitelcellerna i lungblåsorna, som gränsar till andningsluften. Magtarmkanalens och lungblåsornas epitel är visserligen inuti oss, men vi transporterar ju in ”omgivning” i dess hålrum när vi äter och andas. Andra celler med kort livslängd är bland annat röda blodkroppar och många vita blodkroppar.
Överhudens celler finns i överhuden under några veckor till cirka en månad, olika länge på olika kroppsdelar och vid olika hudslitage. Under denna tid delar sig de levande överhudscellerna, dottercellerna dör och bildar hudens hornlager, för att slutligen falla av från hudens yta. Magsäckens och tarmarnas epitelceller lever bara några dagar till en vecka, varefter de dör och ersätts av nya celler genom celldelning. Epitelcellerna som avgränsar lungornas lungblåsor blir ungefär lika gamla, innan de ersätts av nya celler.
Den största delen av kroppsvikten upptas av tre vävnader: skelettet, skelettmuskulaturen och, i varierande grad, fettvävnaden.
Skelettet innehåller huvudsakligen en utanför cellernas belägen bärande grundsubstans, som består av mineralet hydroxiapatit och proteinet kollagen. Men det innehåller också celler som ständigt bryter ned och bygger upp grundsubstansen. Dessa celler förnyas och lever sannolikt bara några veckor. Cirka 10 procent av skelettets grundsubstans omsätts varje år. Broskets grundsubstans omsätts förvånande nog inte efter det att det har bildats under uppväxttiden, åtminstone i skelettleder.
Tidigare trodde man att fettceller inte förnyades i vuxen ålder, men det är fel. Fettceller dör och ersättes av nya celler, om än långsamt. Det tar cirka 8 år för hälften av fettcellerna att ersättas av nya celler.
Skelettmuskelcellerna är jättestora långa och tjocka celler, som innehåller många cellkärnor per cell, så kallade muskelfibrer. Då vi tillväxer under fostertiden och barnaåren bildas nya muskelfibrer genom att många så kallade satellitceller smälter ihop. Därefter delar sig inte muskelfibrer och samma fibrer finns alltså i princip kvar resten av livet. Men de underhålls då och då genom att satellitceller smälter ihop med dem och bland annat tillför nya kärnor. Så man kan påstå att muskelfibrer i viss mån förnyas, om än inte genom celldelning. I vissa fall, framför allt vid muskelskador, kan dock nya muskelfibrer bildas också hos vuxna. Hjärtmuskelceller har en enda kärna och förnyas under livets gång, men mycket långsamt, mindre än 1 procent av cellerna byts ut varje år.
I en undersökning med den nya. ovan beskrivna. metoden fann man märkligt nog att cellerna i skelettmuskel hade en genomsnittlig ålder på cirka 15 år. Detta skulle kunna innebära att många skelettmuskelceller bildas även i vuxen ålder. Man undersökte dock bara två personer. Och en skelettmuskel innehåller inte bara muskelfibrer, utan också satellitceller och bindvävsceller, som kan dela sig.
För att sammanfatta, så har olika celltyper i kroppen mycket olika livslängd innan de delar sig eller dör. En del lever några dygn, andra i tiotals år och åter andra i det närmaste hela livet. Ser man till cellerna som byggstenar och jämför med båtarna ovan så liknar människokroppen både Theseus skepp och regalskeppet Vasa. Men hos gamla människor har förmodligen de flesta av kroppens celler bytts ut, undantagandes de flesta nervceller och sannolikt skelettmuskelcellerna.
ATOMER, JONER OCH MOLEKYLER I MÄNNISKOKROPPEN
Atomerna i kroppen finns i form av molekyler och joner. Det finns ofta upprepad gammal uppgift att 98 procent av kroppens atomer byts ut varje år. Den bygger på undersökningar från 1940-talet, då man märkte in människor med olika radioaktiva isotoper (!). Jag kan inte se annat än att denna uppgift är osäker. Den motsäges bland annat av uppgiften att skelettets grundsubstans skulle förnyas med så lite som 10 procent per år, samt att broskets grundsubstans inte förnyas alls. Den motsäges också av det finns många långlivade proteiner. Jag har också svårt att tro att fettmolekylerna i fettcellernas stora fettfyllda vakuoler (”blåsor”) skulle förnyas särskilt snabbt. Atomerna i DNA byts inte alls eller bara delvis ut i de celler som aldrig eller sällan delar sig under loppet av ett människoliv.
Det har dock visats att små molekyler, proteiner och RNA i regel omsätts snabbt, genom nedbrytning och ny syntes. Molekylernas livslängd rör sig inom spannet sekunder till månader. Vissa proteiner kan dock bli äldre än ett år. Kroppens vattenmolekyler, cirka 60 procent av kroppsvikten, byts rimligen också ut mycket snabbt, liksom de oorganiska jonerna (natrium, klorid calcium m.fl.). Vatten och oorganiska joner lämnar kroppen via urinen och ersättes av nya via födan. En stor del av nedbrytningen av organiska ämnen ger koldioxid, som avges via lungorna, samt vatten och urea, som främst avges via njurarna. Jag hittar dock inte mycket sammanfattande litteratur. Men det förefaller vara rätt klart är att merparten av kroppens atomer byts ut åtskilliga gånger under livets gång och att många atomer byts ut mycket snabbt. Men jag vågar inte tro på siffran 98 procents utbyte per år.
Om kroppens kemiska beståndsdelar till största delen byts ut, består en människa efter några decennier väsentligen av helt annan materia än hon gjorde från början, precis som Theseus skepp. Man kan då hävda att hon inte är samma individ. Men det är svårt att försvara den ståndpunkten, eftersom hon förändras relativt lite av miljöns påverkan och av ålder och dessutom bibehåller sin personlighet.
VAD ÄR EN DÅ MÄNNISKA?
Om det inte är materien, vad är det då som konstituerar en människa? För det första är det organisation. En människas uppbyggnad bibehålles förvånande väl under lång tid, trots att delarna har byts ut. Detsamma gällde för Theseus skepp.
För det andra är det information. För att upprätthålla organisationen krävs det information, som via styrmekanismer bibehåller organisationen och försvarar den mot miljöns påverkan. Information finns i alla cellers DNA. DNA innehåller den kod som översätts till en proteinkod, när cellen ständigt bildar nya proteiner. Information finns i hjärnan, medveten och omedveten, i form av modifierbara program och minnen. Information finns i immunsystemet i form av minnen som förbättrar kroppens försvar mot sjukdomar. Informationen och styrmekanismerna för Theseus skepp fanns i hjärnan och händerna hos de skickliga båtbyggare som bevarade skeppet.
Många vill som en bestående del av människokroppen tänka sig en själ, som inte lyder materiens lagar, och eventuellt styr kroppen. Religionerna har gjort det i alla tider. Filosofen Descartes gjorde det och postulerade att kroppen kommunicerade med den utomvärldsliga själen via tallkottkörteln. Det finns emellertid inga som helst vetenskapliga bevis för existensen av en själ. ”Extraordinary claims require extraordinary evidence” (Carl Sagan). Den naturvetenskapliga förklaringen av människans funktioner stöds däremot av experiment och observationer, även om det är mycket som vi inte förstår. Men det är inte helt omöjligt att vi inom några decennier åtminstone delvis ska kunna förklara medvetandet, ”the hard problem”.
Man kan dock inte upphöra att förundras över är hur atomer, som en gång uppkommit i en stjärna, organiseras till en människa. hur organisationen bibehålls med hjälp av energi från födan, trots att atomerna byts ut, och hur atomerna till slut återvänder till grundämnenas eviga kretslopp i universum.
Bredkantskinnbaggen Leptoglossus occidentalis är en ganska ny bekantskap i Sverige. Den är från början från Nordamerika, men kom till Europa i slutet av 1900-talet med importtimmer. Bilden är tagen av Oskar Äng.
Jag lyckas inte identifiera denna skalbagge som jag hittade krypandes på golvet i mitt hus på Gotland igår, 2020-12-21. Kroppen är omkring 15 mm lång. Den flyger ibland och är nästan lysande orange/gul på ryggen under vingarna. Jag misstänker att det kanske är någon slags skinnbagge? Den liknar en ”kissing bug” i mina ögon, vilket gör mig lite orolig för mina småbarn! Är det befogad oro om det är en ”kissing bug”?
Du har rätt i att det är en skinnbagge och inte en skalbagge. Om du vänder på djuret ser du att det har en lång sugsnabel, medan skalbaggar alltid har bitande käkar.
Ditt djur är en ganska ny bekantskap i Sverige och heter Leptoglossus occidentalis. Den hittades för första gången i Sverige 2011, och sedan har den spridit sig raskt över den södra delen av landet. Den lever av frön på olika barrträd, särskilt tall, och kan där ställa till med nog så stor skada. Arten kommer från början från Nordamerika, men konstaterades i Italien 1999. Troligtvis kom den med timmertransporter. Sedan har den snabbt koloniserat Europa.
Den söker sig gärna inomhus för att övervintra, och jag skulle nog också kunna tänka mig att den kan lifta med julgranar och kvickna till när det blir varmt ute. Leptoglossus hör till familjen bredkantskinnbaggar (Coreidae) av vilka vi bara har drygt 10 i Sverige. Den här kan man dock inte förväxla med något annat, för den är så stor, har plattade bakskenben och den där karakteristiska, tjusigt vita, w-tecknigen på vingarna.
Vi har skrivit lite mer om Leptoglossus occidentalishär.
Krasse, Lepidium sativum, är ett omtyckt smörgåspålägg som inte riktigt är så kräsen med sin växtplats. Men hur påverkas krassen av olika pH-värden i jorden? Bilden är tagen av Rainer Zenz.
Jag håller på med ett gymnasiearbete där jag undersöker hur pH-värdet påverkar växter. Jag har gjort olika pH-lösningar från 2 till 9 och sedan vattnat smörgåskrasse (Lepidium sativum) med lösningarna. Jag odlade med Plantagens premiumjord och tillsatte respektive pH-lösning till olika odingar.
Alla plantorna växte på samma sätt utan några riktigt synbara skillnader. Vad kan detta bero på? Min lärare bad mig kolla på innehållsförteckningen på jorden, men där hittade jag inget användbart. Kan ni hjälpa mig?
Jag tror det beror på att jorden du använder har en så kallad buffringsförmåga. Det innebär att pH värdet stabiliserar sig vid ett specifikt värde, antagligen runt 7, även om du tillför en lösning som har ett annat pH-värde. Jag tror du kan lösa problemet om du odlar direkt i vatten med olika pH-värden, eller genom att odla i ett material som saknar buffringsförmåga.
Men det är ändå lite knepigt för du måste tillföra lite växtnäring i vattnet för att krassen ska växa och pH-värdet påverkas av vilka näringsämnen som krassen tar upp. Men du kan hålla koll på det genom att mäta pH-värdet i början och i slutet på odlingen. De som håller på med hydroponisk odling (odling i vatten) brottas mycket med att försöka få pH-värdet att hålla sig på en optimal nivå. Vill du prova på själv så rekommenderar jag kratkymetoden för att odla växter direkt i vatten med näringslösning. Se här.
Men jag tror också du kan odla i fuktig bomull. Jag hittade den här bloggen som skriver om saken. Om du fuktar bomullen med vatten som du ställt till olika pH-värden så tror jag inte att bomullen buffrar pH-värdet på samma sätt som Plantagen-jorden gjorde.
– Håkan Wallander
Ett pH-värde på 2 skall absolut ha effekt, men jag tror inte du hade detta pH-värde i jorden. Jag skulle tro att din jord buffrar mer än din pH-ställda lösning gör och då är det jordens joner (dvs. mineralinnehåll) som mest bestämmer vad pH blir. Läs på i en kemibok om hur pH-buffertar fungerar. För att testa den rena effekten av pH skulle det vara bättre att använda ett icke-buffrande substrat, typ vermikulit, i stället för jord och använda en växtart med stora från som innehåller tillräckligt mycket mineralnäringsämnen så att du inte behöver tillföra något under försöket.
Du kan också kontrollera vad pH ungefär blev i jorden om du mättar jorden med din pH-ställda vätska, låter det stå någon timme och sedan centrifugerar eller på något sätt filtrerar bort jorden, tar vätskan och mäter pH med en pH-meter. När man gör undersökningar är det alltid viktigt att man verifierar hur man behandlat. Man bör också testa jordens pH vid slutet av försöket.
Spillning från grävling (?) i Loch Lomond & The Trossachs National Park, i närheten av Glasgow, Skottland. Bilden är tagen av Matilda Borgström.
Jag bor i Skottland, nära ett skogsområde i en by som heter Balmaha, vid Loch Lomond. När jag var på promenad idag i skogen så såg jag djurbajs som jag inte kände igen. Jag inkluderade min gummistövelstå på bilden för en uppfattning om hur stor den var, lite över 1 dm i diameter. Det var fyra spillningar totalt, ungefär 30-50 cm från varandra på en liten stig.I närheten finns både får och rådjur men tyckte inte det såg ut som någon av dem.
Det är alltid svårt med spillning från bild, men av vad jag kan se och på din bild handlar det om spillning från ett mårddjur av något slag. På beskrivningen och det allmänna utseendet är min magkänsla att det här rör sig om en grävling. Grävlingar gräver gärna latriner (som ser ut som grunda gropar) där de lägger sin spillning, men ibland hittar man också spillningen på andra platser. Jag upplever också att grävlingens avföring ofta är mörkare än så här, men utseendet påverkas av dieten. Om grävlingen har ätit mycket lös föda, t.ex. daggmaskar och sniglar, blir avföringen också lösare och ljusare. En kan lätt känna igen grävlingsspillning på den söta, lite myskaktiga doften. Ibland är grävlingens och rävens spillning ganska lika, men den senare innehåller ofta hårrester, är ofta spetsig i ena änden och lite ”vriden”. Den luktar också skarpt av räv när den är färsk som på din bild.
Ett illa tilltygat djur, som nog är ett vildsvin, i vägkanten utanför Billinge i Skåne. Bilden är tagen av Victoria Nilsson.
Jag såg detta djur ligga i vägkanten när jag var ute och gick idag utanför Billinge i Eslövs kommun. Jag har tidigare sett samma djur levande gå över vägen men på lite håll. Tyvärr har andra djur nu kalasat på huvudet, så det är svårt att se vad det är. Det är brungrått, kurvigt och har stora tassar med klor. Det är mycket större än en grävling. Vad kan det vara?
Min spontana tanke från bilden och din beskrivning är att det här är ett illa tilltygat vildsvin – ett väldigt vanligt djur i Skåne numera. Det betyder att den då skulle ha klövar istället för klor. Just vildsvinets klövar är ganska långa och spretiga, så de kan kanske påminna om klor. En bild på fötterna skulle klargöra saken.
Spillning från tamkatt i rabatten hos frågeställaren utanför Helsingborg i Skåne. Bilden är tagen av Lars Högberg.
Vi bor i Rydebäck utanför Helsingborg i Skåne, i ett friliggande hus med tomt om ca. 600 kvm vilket de flesta har i närområdet. Till och från är det något djur som lägger sitt ’visitkort’ i rabatten, alltid på samma ställe i en en låg grop. Vad kan det vara för djur? Hund? Tja, visserligen finns det hundar i grannskapet men de är kopplade när de är ute. Dessutom ligger rabatten en bit in på tomten. Lösspringande hund? Nja, vi har inte sett någon i alla fall.
Kommentarer