Väl mött efter helgen, önskar,
Expertpanelen
Fråga en Biolog önskar alla följare en riktigt Glad Påsk!
Hur mycket grottmänniska är vi?
Hur nära släkt är vi med neandertalarna? Hur nära måste två arter vara för att få avkomma?
Vi uppskattas ha ca. 99,7% av vårt DNA gemensamt med neandertalarna, vilket kan jämföras med ca. 99% gemensamt med schimpanser. Den vanligaste definitionen av vad som utgör en art är det s.k. biologiska ’artbegreppet’, där individer som inte kan para sig och få fertil avkomma tillsammans tillhör olika arter. Fördelen med denna definition är att den tar hänsyn till förmågan att utbyta genetisk information, och därför den gemensamma evolutionära historien inom en art. Men den fungerar inte så bra för asexuella varelser (som bakterier) eller utdöda organismer. Och det finns exempel på populationer som vi brukar betrakta som olika arter men som fortfarande klarar av att korsa sig, som t.ex. svartvit flugsnappare och halsbandsflugsnappare.
När det gäller utdöda organismer utgår man oftast från utseende för att definiera en art, eftersom det är oftast den enda informationen som finns. Finns det en tydlig fysisk skillnad mellan olika populationer, brukar de betraktas som olika arter. Så enligt det biologiska artbegreppet tillhör den moderna människan och neandertalare egentligen samma art, eftersom vi kan se genetiska spår av hybridisering (korsning) mellan dessa populationer. Men enligt det morfologiska artbegreppet är det befogat att betrakta oss som olika arter, eftersom hybridiseringen verkar ha varit begränsad, och det finns tydliga och konsekventa fysiska skillnader mellan neandertalare och samtida Homo sapiens.
Hur genetiskt lika två olika arter måste vara för att kunna korsa sig varierar kraftigt beroende på vad det är för organism. Vissa växter kan korsa sig utan att vara alls nära släkt med varandra, och det finns exempel på ryggradslösa djur som har upp till 5% genetisk skillnad mellan populationer men som ändå tillhör samma art – det är 4-5 gånger så mycket som skillnaden mellan oss och schimpanserna! Å andra sidan finns det även exempel på arter som inte kan korsa sig, och som endast skiljer sig åt på en handfull platser i arvsmassan – så lite som några hundratal skillnader utav flera miljarder ’bokstäver’. Så vi kan bara konstatera att det finns ingen fast gräns för hur genetiskt olika två populationer måste vara för att kunna betraktas som olika arter.
– Jessica Abbott
Märklig spindel inomhus
Jag har hittat den här spindeln inomhus. Vad är det för sort, och vad är det vita? Kan det vara ägg?
Spindeln på bilden är en Uloborus plumipes, knätofsspindel på svenska. Den är en så kallad ’växthusart’ och lever inomhus i Sverige, gärna i växthus och plantskolor. Har man dem hemma har den oftast följt med i växter man har köpt. Det vita bakom den är en äggsäck, som honan spunnit och lagt sina ägg i.
– Ellen Sandström
Sländor i snön
Den här insekten har börjat dyka upp i snön på vår förskolegård! Vi fundera på om det kan vara en bäckslända och barnen är nyfikna på varför det plötsligt finns så många på här hos oss. Vi vill lära oss mer!
Av vad vi kan se är det mycket riktigt en bäckslända på bilden. Vi har 38 olika arter i Sverige, och de flesta är på vingarna tidigt på året. Tittar vi på Artportalen så ser vi att toppen av antalet fynd i hela Sverige är i mitten-slutet av april, men att många fynd också görs i mars.
Till skillnad mot många andra insekter så växer bäcksländornas larver också under vinterhalvåret. Då kan de vuxna sländorna flyga tidigt på året. Därför tror vi inte att det är något särskilt som har hänt, mer än att djuren har börjat kläcka ut som fullbildade sländor. De lever i och omkring strömmande vatten av god kvalitet, så har ni något sådant i närheten ska ni kanske gå dit och se efter. Vänder man på stenar i vattnet brukar man kunna se bäcksländornas larver kräla runt. Ni kan läsa mer om bäckländor här.
– Andreas Nord
Vacker fjäril från Öland
Den här fjärilen fotograferade jag på Gårdby Sandhed på Öland i slutet av juli 2020. Jag har letat i diverse böcker och på nätet, men inte kunnat bestämma vad det är. Det jag hittat som är mest likt är mindre purpurmätare. Den har ungefär samma teckning på vingarna så vitt jag kan se, men färgen stämmer däremot inte.
Det är mycket riktigt en mindre purpurmätare du har fotograferat. Även om de oftast är purpurfärgade så varierar teckningen ganska mycket och ser rätt ofta ut som på din bild. Här är en snarlik individ, också den fotograferad på Gårdby Sandhed.
Har alla djur en gomspene och vad är den till för?
Det här kanske låter dumt, men jag undrar vilka djur som har gomspene eftersom den täcker för uppåt när man sväljer.
Det är ingen dum fråga, tvärtom är den mycket intressant. Man är inte helt klar över gomspenens funktioner. Kanske har den till och med betydelse för vår språkförmåga.
Gomspenen, uvulan, är en del av gommen, egentligen av den sekundära gommen. Den sekundära gommen bildar en horisontell vägg, som skiljer munhålan från näshålorna i höjd med överkäkständernas rötter. Gommens främre del, hårda gommen, är benförstärkt. Dess bakre del, mjuka gommen, består bara av mjukvävnad. Bakom mjuka gommen finns en öppning i svalget som förbinder nässvalget med resten av svalget och längre ner med struphuvudet. Struphuvudet fungerar som en ventil, som är öppen när vi andas och stängd när vi sväljer. Gomspenen är en droppformad bildning, som hänger ner från mjuka gommens bakkant. I sällsynta falla är den tvekluven, något som kan betraktas som den lindrigaste formen av den medfödda missbildningen gomspalt.
Mjuka gommen tillsammans med gomspenen förs uppåt och stänger öppningen mot näshålorna när vi sväljer, så att vi inte får in mat och dryck i näshålorna. Men gomspenens roll är mer komplicerad än så. Det är bland annat oklart om hur betydelsefull den är för att avskärma näshålorna.
Vilka djur har då gomspene? För att ha gomspene krävs en sekundär gom. Däggdjur och krokodildjur har, oberoende av varandra, utvecklat en sekundär gom. Sekundärgom saknas hos alla andra ryggradsdjur. Hos oss däggdjur möjliggör den tuggande av födan, samtidigt som vi andas, och hindrar som sagt maten att nå näshålorna vid sväljning. Krokodildjuren kan vika gommen nedåt och stänga av munhålan från svalget. Därmed kan de öppna munnen under vatten och gripa tag i sitt byte utan att upphöra att andas. Här är en bild av munhålan hos en alligator. Rulla en bit ner för att se bilden. Vi ser ingen gomspene. Det är nog inte alltför djärvt att antaga att gomspene saknas hos alla krokodildjur.
Gomspene finns således bara hos däggdjur, men hos vilka däggdjur? Det tycks bara finnas en jämförande studie där man letat efter gomspenar hos olika däggdjursarter. Lyckligtvis är resultaten från denna studie mycket intressanta. Man undersökte mjuka gommen hos tio däggdjursarter: häst, nötkreatur, får, gris, hund, katt, en babianart, en makakart, schimpans och människa. Hos två av fyra babianer fann man mycket små utskott, som knappast kunde betraktas som gomspenar. Bara människan hade gomspene. Information om alla andra däggdjur finns säkert, men är mycket svår eller omöjlig att hitta i litteraturen. Men det är inte omöjligt att människan är det enda däggdjuret med gomspene eller åtminstone den enda primaten med gomspene.
Notera att tre aparter, däribland schimpansen, saknade gomspene. Schimpansen är, jämte bonobon, vår närmaste nutida släkting. Den enklaste, om än osäkra, tolkningen är att gomspenen uppkommit efter det att vår utvecklingslinje skiljde sig från schimpansens. Vad har den då för funktioner? Särskilt intressant är att den innehåller många salivkörtlar, som avsöndrar rikligt med lättflytande saliv. Dessutom innehåller den muskulatur, som kan pressa ut saliv ur körtlarna.
Det finns ett flertal hypoteser om gomspenens funktioner. Här följer några. Att, som ovan sagts, bidra till att avskärma näshålorna vid sväljning. Att leda sekret (”snor”) från näsan mot tungroten och svalget. Att ha immunologiska funktioner. Att skydda örontrumpeternas öppningar. Att känna av temperatur och förhindra sväljande av alltför het föda. Det finns dock inga övertygande belägg för någon av dessa funktioner. Man kan inte heller utesluta att gomspenen saknar väsentliga funktioner. Inte alla strukturer i kroppen är funktionella.
Man har emellertid indirekt kunnat få information om gomspenens funktion hos människor behandlade mot sömnapné. Sömnapné är en ibland allvarlig sjukdom. På grund av att de övre luftvägarna trycks ihop leder sömnapné till långa andningsuppehåll under sömnen. Man behandlar i vissa fall sömnapné genom att operera bort bakersta delen av mjuka gommen inklusive gomspenen. Denna behandling är inte alltid framgångsrik mot apnén, men det ger en möjlighet att utröna gomspenens funktioner.
Under sex till nio månader har på detta sätt opererade personer problem med att de inte kan stänga öppningen till näshålorna helt. Mat och dryck kan till exempel komma in i näsan. Men dessa problem försvinner väsentligen så småningom. Gomspenen tycks alltså inte vara nödvändig för att avskärma näshålorna vid sväljning. Problem som kvarstår är emellertid torrhet i svalget och svårighet att tala.
Inte nog med detta. Med fiberoptik har man iakttagit hur gomspenen under tal svänger fram och tillbaka och avsöndrar rikligt med saliv. Saliven tycks fungera som smörjmedel för svalget, struphuvudet och stämbanden och därmed underlätta talet.
Man kan i och för sig klara sig utan gomspene. Men den är förmodligen funktionell. Den rimligaste hypotesen är att gomspenen utvecklats hos den moderna människans förfäder för att underlätta talet. Till detta kommer att gomspenen används för att producera vissa språkljud i flera språk. I svenskan är det skånska skorrande r:et en så kallad uvular, som åstadkommes genom vibrationer i gomspenen.
– Anders Lundquist, gästexpert från Fråga en Zoofysiolog
Knottriga stammar på sticklingarna
Jag har tagit sticklingar av min Begonia ’Irene Nuss’ och dessa har nu fått konstiga vita knottror på stjälkarna. Är det något fel på plantorna? Måste jag slänga dem?
Nej, du ska inte slänga dem, det är inget fel på dem. Tvärtom, från de vita knottrorna (kallusvävnad) bildas rötter.
– Sofie Olofsson
Sjöhjortron på Gotland?
Är det sjöhjortron jag hittade i Tingstäde träsk på Gotland?
Jo, det är med stor sannolikhet sjöhjortron du har fotograferat, även om det ser brunare ut än vad de brukar göra (normalt är sjöhjortron ganska gröna). Kanske är det ljuset, eller kanske kolonin inte är vid full vigör. Sjöhjortron är en koloni av fotosyntetiserande cyanobakterier av släktet Nostoc, som kan påträfffas i många typer av sötvatten.
– Anders Nilsson
Är gräset verkligen lika grönt för alla?
Hur vet vi att vi ser samma färger? Kan det vara så att det jag ser som grönt ser du som rött? Såhär; alla vet att gräset är grönt. Men hur vet jag att du och jag ser det som samma färg? Tänk om du ser det som min röda färg. Då blir ju skogen röd för dig, gräset rött och trafikljuset längst ner (som ju är grönt) ser du som rött! MEN eftersom du lärt dig att skogen är grön, gräset är grönt och trafikljuset längst ner är grönt, så har du ju också lärt dig att det du ser som rött kallas grönt! Du kör alltså mot ljuset längst ner, ser det som rött (som jag ser som rött!) men har lärt dig att den färgen kallas grön och allt funkar perfekt. Kan det vara så, att vi ser världen i helt olika färger men TROR att vi ser den i samma färger?
Du har helt rätt i att vi inte kan veta med säkerhet hur någon annan än man själv uppfattar färger. I princip skulle det kunna vara som du säger att olika människor har olika inre upplevelse av färger, men eftersom vi ändå skulle vara överens om vad vi kallar färgerna i vår omgivning så kan vi aldrig veta om upplevelsen skiljer. Det är dock inte speciellt troligt att det förekommer stora skillnader som att t.ex. rött och grönt uppfattas tvärt om hos vissa personer. Om det hade funnits en sådan variation skulle man förvänta sig att vissa individer får dåligt färgseende eftersom hamnar någonstans mitt emellan och upplever båda färgerna likadant, och så är det inte. Den vanliga typen av färgblindhet har andra orsaker som man känner till väl. Alltså kan man dra slutsatsen att vår upplevelse av färger förmodligen inte skiljer sig radikalt mellan olika individer.
– Dan E. Nilsson, gästexpert
Har intelligenta fåglar större hjärna?
Hur intelligent är en flamingo jämfört med en korp? Är papegojor och korpar lika intelligenta? Har intelligenta fåglar större hjärna?
Det är ganska svårt att säga vad intelligens är. Men ofta tänker vi på att ett djur är snabb på att lära sig många olika saker och att det kan komma på nya saker. Det gör att sådana djur kan klara sig i väldigt många olika miljöer. Korpar tillhör de mest intelligenta djuren och är betydligt mer spridda i olika miljöer än flamingos, vilka är mer specialiserade på att leva i en ganska speciell miljö. Det syns också i att korpen har mycket större hjärna.
Det finns väldigt många olika papegojor, men en del har visat sig ganska lika kråkfåglar i sin intelligens. Det gäller t.ex. gråjako (Psittacus erithacus) och en del andra större arter.
Vi brukar normalt anse att fåglar som är mer intelligenta har större hjärnor än andra, mindre intelligenta fåglar. Men inte bara det, utan de har också fler celler i hjärnan på lika stor volym som de som inte är lika intelligenta. T. ex. har en korp dubbelt så många hjärnceller per volym av hjärnan som en struts (alltså om du tar ut en exakt en lika stor del av hjärnan från båda så har korpen i samma del dubbelt så många hjärnceller). En korp har fyra gånger så många hjärnceller per volym som ett däggdjur, men faktiskt så har strutsen dubbelt så många som ett däggdjur.
– Mathias Osvath, gästexpert
Kommentarer