Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Vilken fjärilslarv är detta? Jättefin som larv är den i alla fall. Jag såg den 5 september /9 i Fagersta, norra Västmanland. Den satt på en rödfibbleknopp.
Det här är den vackra larven av en nattfjäril som heter blågrått kapuschongfly, Cucullia lactucae. Fjärilen är ganska allmän upp till Hälsingland och larven lever på skogssallat och olika slags fibblor.
Du kan läsa mer om blågrå kapuschongflyet här och här.
– Andreas Nord
Vi köpte thujor för ett par månader sedan och min son hittade denna spindeln i en av dem. Jag har aldrig sett den tidigare. Vet ni vad det är för spindelart?
Din son har hittat en kvadratspindel, Araneus quadratus, tillhör familjen hjulspindlar (Araneidae) som gör de runda klassiska spindelnäten för att fånga sina byten. Kvadratspindeln är ganska nära släkt med den med allmänt kända korsspindeln, Araneus diadematus.
– Ellen Sandström
Jag har varit i en hage och stängslat idag, i mitten av augusti. Det var mycket småkryp överallt, däribland denna. Jag har aldrig sett något liknande!
Du har hittat en getingspindel (Argiope bruennichi). Den lever i gräsmarker och jagar framförallt gräshoppor och vårtbitare.
– Ellen Sandström
Hur fort kan en kräfta gå/springa? Och visst är det så att när de har riktigt bråttom så simmar de baklänges med hjälp av stjärten, eller har jag missuppfattat det? Vilken hastighet kan de komma upp i då?
Kräftor lever ganska stillsamma liv och har som regel ingen större anledning att förflytta sig fort i sina dagliga sysslor. Vad gäller gånghastighet har det uppmätts att kräftor som attackerar andra kräftor (de är territoriella och slåss i dominanshierarkier) kan komma upp i 7,5cm/sekund när de ”rusar” fram mot konkurrenten, vilket är betydligt mer än de 1-2cm/sekund de normalt förflyttar sig i.
Den högsta förflyttningshastigheten kräftor behöver är för att fly från rovdjur eller starkare konkurrenter. Vid en sådan flykt använder kräftor mycket riktigt den muskulösa stjärten för att med ett (eller ibland upprepade) slag hastigt förflytta sig baklänges. Denna förflyttnings hastighet kan närma sig 70cm/sekund, vilket torde räcka för att undfly många hot.
– Anders Nilsson
Denna flyger konstant in i min lägenhet. Det är möjligt att det är flera, men jag får i alla fall släppa ut den eller dem hela tiden. Nu fångade jag den och undrar vad det är för typ av geting, eller om det alls är en geting. Jag ser ingen tagg. Glaset den sitter i är från IKEA och är 8,5 cm i diameter.
Att döma av de röda skuldrorna rör det sig om en bålgeting, Vespa crabro. Det är vår allra största geting, men samtidigt den lugnaste av alla våra arter. Risken att bli stungen är obefintlig om en inte lyckas klämma djuret.
– Andreas Nord
Ska man släppa den fri igen eller låta den gå en mörk väg till mötes?
Tveklöst släppa den fri. Den har inte valt att flyga in i lägenheten för att bråka med er.
– Andreas Nord
Då fortsätter jag släppa ut den. Tack för fin och snabb service!
Det låter bra tycker jag! För information är det också så att de allra flesta getingarna ändå dör på hösten. Det är bara de nya drottningarna som övervintrar (någonstans i jorden). När våren kommer vaknar de till liv och hittar en plats att starta en ny koloni på. Samma sak gäller för t.ex. humlor: alla arbetarna dör medan drottningarna övervintrar.
– Andreas Nord
Jag såg denna varelsen under min promenad. Vad är det för djur ?
Varelsen är en larv av en vacker fjäril som på svenska heter större snabelsvärmare och på vetenskap Deilephilia elpenor. Larven lever av flera olika växter, men tycker särskilt om mjöke/rallarros. Det finns en snarlik art, mindre snabelsvärmare Deilephila porcellus, men hos den arten saknar larven ”analhornet” (den lilla taggen i bakänden).
Vi har skrivit en del om större snabelsvärmare på vår webb tidigare; se här.
– Andreas Nord
Jag har sett några bruna pälsängrar i lägenheten och finkammat både garderober och soffa men inte hittat några larver. Idag fångade jag dock den här gulbruna larven i en silverfiskfälla under diskbänken. Kan det vara en pälsängerlarv? Den är inte ”hårig” som jag läst att de kan vara. Den var omkring 6 mm lång och 1 mm bred.
Det går inte riktigt att se på bilden, som är alldeles för liten och oskarp. Magkänslan säger att det inte är en ängerlarv, men jag är inte säker. Larver av pälsängrar (alltså ängrar i släktet Attagenus) är inte lika håriga som andra ängerlarver, men de har tydliga ”svinborst” på kroppen och oftast en tuss med långa hår i bakänden.
Kan du återkomma med en skarpare bild kommer vi nog närmare!
– Andreas Nord
Tack för ditt svar. Min kamera verkar tyvärr inte vara särskilt bra för detta ändamål men jag tog mig en närmre titt och den har som en liten tuss med långa hår i bakänden. Bilden på den lilla skalbaggen är jag ganska säker på att det är en brun pälsänger (Attagenus smirnovi) så därför gissar jag på att larven är av samma art. Nu försöker jag klura ut var de kan hålla till i lägenheten.
Jag är enig i din bestämning och på den nya bilden är det tydligt att det rör sig om ängerlarver. Jag föreslår att du tittar på ullkläder, ullfiltar eller pälsverk, som ängrar tycker mycket om. Även saker som rakapparater eller hårtrimrar som ligger undangömda i badrummet kan vara populära. Hittar du larver någonstans är en bra metod att stoppa plagget i frysen i en vecka eller så, så är du fri från skadedjuren sedan.
Just bruna pälsängern flyger gärna på ljus under sommaren och kan därför ha kommit in utifrån. I äldre lägenheter tycks ängrar också spridas bra mellan lägenheter via ventilationen. Och till sist – att hitta larver av ängrar behöver alls inte betyda att det blir stora problem. Det kan förekomma lågintensiva angrepp som är begränsade till något enskilt plagg eller något annat gott organiskt material!
– Andreas Nord
Tack för ditt svar! Då ska jag gå på jakt på lite nya ställen och se om jag hittar något angrepp. Hur troligt är det att de huserar i soffdynor? Jag har tittat i soffan och dammsugit men inte sett larver eller hål, och samma sak med gosedjur som barnen har.
Inte så troligt om det inte är en gammal soffa med tagelstoppning! De vill ha organiska (djur)fibrer, så undersök allt av ull (även ullmattor), mocka och päls. Men rent syntetiska material kan du utgå från klarar sig bra.
God jakt!
– Andreas Nord
En nybliven student kom med dessa (från hans nattduksbord) – en vivel, men vilken?
Det är Curculio venosus som nyligen fått det svenska namnet ”bandad ollonvivel”. Den är nära släkt med (hassel)nötsviveln Curculio nucum och lever på liknande sätt, fast här utvecklas larven i ekollon och inte i hasselnötter. Det är en ganska allmän art, men vanligtvis måste man antingen ta in ekollon för kläckning eller banka ner krypet från ekgrenar.
– Andreas Nord
Vad är detta för spindel? Den fotades för någon dag sedan, i början av september, n i min kompis växthus i närheten av Gislaved i Småland.
Det är en marmorspindel, Araneus marmoratus, en släkting till korsspindel och andra stora, spektakulära hjulspindlar.
– Lars Lundqvist
En marmorspindel, Araneus marmoratus, är det på bilden. Den tillhör spindelfamiljen hjulspindlar (Araneidae). Marmorspindeln är ganska nära släkt med korsspindeln, Araneus diadematus, och ibland är det lätt att blanda ihop dem. De kan se ganska lika ut men i det här fallet är det en tydlig marmorspindel.
– Ellen Sandström
Jag såg denna orm när jag var nere vid vattnet på Fårö på Gotland. Jag trodde först att det var en huggorm, men sedan såg jag dom stora plattorna på huvudet och tänkte att de kanske är en snok. Men jag är inte 100 % säker.
Javisst är det en vanlig snok (Natrix natrix)! Som du påpekar är de stora huvudplåtarna ett sätt att skilja den från huggorm. Därtill är svansen lång och slank som hos en snok; huggormens svans är kortare. Färgen stämmer också bra på en snok. Just på Gotland (och Fårö) är snokarna väldigt variabla. Vissa är helsvarta och saknar nackfläckar, andra har nackfläckar och en brunaktig eller grå kropp som är kraftigt svartfläckad. Vissa individer har klart orangea nackfläckar, till skillnad från de gräddfärgade eller ljusgula nackfläckar som snokar på fastlandet vanligen har. Skälet till denna stora variation i utseendet hos snokarna på Gotland torde bero på att de har tagit sig dit via olika invandringsvägar, och då burit med sig olika gener. Mer om deras olika ursprung finns att läsa i den här vetenskapliga artikeln från 2017. Artikeln är fritt tillgänglig. Sök efter ”Gotland” så hittar du snabbt den relevanta diskussionen.
För övrigt kan nämnas att göteborgsherpetologerna Göran Nilson och Claes Andrén år 1981 beskrev gotlandssnoken som en egen underart, Natrix natrix gotlandica. Gotlandssnokarna jagar ofta fisk – till och med taggiga storspiggar – i själva Östersjön. Litet mer info om gotlandssnoken finns här.
– Björn Lardner, gästexpert
Kommentarer